Oswald Awards Preview - ÅRETS FILM 2006

Vi fortsätter med förspelet inför det här...även om det just nu ser ut som om allt inte kommer vara klart tills nyårsafton. Det lär visa sig...but off we go.

Vanligen har den här kategorin 10 nominerade...men då brukar det finnas en kategori för Årets Bästa Svenska Film också...och i år hade jag även tänkt ha en ny för Årets Bästa Dokumentär (då det är en genre på stark frammarsch)... MEN: De bra svenska filmerna har aldrig varit färre (bara Farväl Falkenberg kunde komma på fråga) och dokumentärerna var inte tillräckligt många för att inte alla jag sett skulle bli nominerade... Vad det däremot var - till skillnad från vad många säger - så var det ett fantastiskt filmår för "Oswald-filmer" och kriget om förstaplatsen har aldrig varit tuffare...

SÅ: Kategorin fick istället femton nominerade, och dessa är (med reservation för att någon kan bytas ut mot The Prestige som jag ska se imorgon):

Att Återvända av Pedro Almodovar
En av Almodovars bästa filmer är också en av Penelope Cruis diton. Det är också en suverän comeback för Carmen Maura i Almodovarland och en väldigt snygg film med en härlig öppningsscen och en skojig spökvändning.

Babel av Alejandro González Iñárritu
Lång, nattsvart och befriande fri från respekt för sina stora stjärnor. Alejandro González Iñárritus film om människors problem att kommunicera med varandra (och vår förmåga att tolka information vi inte förstår till vårt eget syfte) tar oss över hela världen i okronologiska scener som stannar kvar länge, länge. Ett mästerverk.

Brokeback Mountain av Ang Lee
Bögfilmernas film som så orättvist inte fick någon Bästa Film-Oscar, men som fick mig att byta min Titanic-affisch i mitt vardagsrum mot en på kärlekstörstande Jack & mumlande, självplågande Ennis…eller snarare en på snygga Jake Gyllenhaal och fantastiska Heath Ledger. En historia, ett foto och ett soundtrack att dö för.

The Departed av Martin Scorsese
Scorsese släppte alla Oscarskrav och gjorde istället en suverän nyinspelning av en asiatisk polisfilm med DiCaprio, Nicholson, Sheen, Damon och Wahlberg…och har inte varit bättre sedan Maffiabröder. Grymt bra underhållning.

Efter Bröllopet av Susanne Bier
Även om hon inte når upp i samma klass som förra årets Bröder, så är Efter Bröllopet ytterligare en suverän Bier-film som man aldrig vet vart den ska ta vägen. Överraskar både med sitt händelseförlopp och med en riktigt bra Lassgård fjärran från alla snutroller.

George Michael: A Different Story av Southan Morris
Förutom det något tillspetsade slutet så älskade jag den här musikvideofyllda dokumentären om George Michaels liv från Wham! till nu som lyckades ge mig en helt annan bild av Mr Michael än den jag hade tidigare. En av Göteborg Film festivals bästa filmer.

Grizzly Man av Werner Herzog
Tillskillnad från den äckligt amerikanskt människofierade Pingvinresan är Werner Herzogs Grizzly Man en naturdokumentär som känns alltigenom äkta. Historien om den mycket märkliga Timothy Treadwell som såg livsfarliga djur i ett Disneyskimmer och slutade sitt liv som björnmat är fascinerande, otäck, sorlig och fullständigt oemotståndlig.

Little Miss Sunshine av Jonathan Dayton & Valerie Faris
En roadmovie-historia om ett gäng tragiska människor som det inte går speciellt bra för…men som ändå lyckas bli en av årets må-bra-filmer på grund av sin svarta humor och sina duktiga skådespelare…framförallt en karriärsvändande insats av Steve Carell och ett stort genombrott för Abigail Breslin.

Look Both Ways av Sarah Watts
Människoöden som flätas samman – hur många gånger har man inte sett det sedan Short Cuts (och aldrig bättre än i Magnolia)? Ändå lyckas Sarah Watts film överraska med att vara ett delvis animerat lyckopiller som får sin publik att bli på gott humör trots självmord och cancer som två av ingredienserna.

Mad Hot Ballroom av Marilyn Agrelo
Under ett år då tävlingsdansen plötsligt fick en revansch så var den här dokumentären både det bästa bidraget till den hypen och Göteborg Film Festival 2006s bästa film (i min värld). En film som berättar om så mycket mer än dans och som är både nagelbitande spännande och hjärtligt värmande på samma gång.

Match Point av Woody Allen
En man. Två kvinnor. Ett val. Så konventionell i sitt upplägg och så oerhört lyckad i sitt slutresultat. Vacker, långsamt och krypande berättar Allen en historia om svartsjuka och slump (eller var det tur?) som tar andan ur de flesta filmintresserade. Välkommen tillbaka!

The Queen av Stephen Frears
Starka skådespelare – men framförallt ett lysande och humoristiskt manus – höjer denna film om Lady Dis död från dussinTV-film till lågmäld suverän bioupplevelse. Dyker upp på biografer i Sverige i februari.

Shortbus av John Cameron Mitchell
Fylld av grafiska sexscener överraskar Shortbus sin publik genom att inte använda alla erigerade penisar för att chocka, utan för att berätta om hur sex (eller bristen på det) genomsyrar våra liv och påverkar våra relationer. Underlig, snygg, ovanlig och bisarr är några ord som dyker upp i huvudet i en av de första filmer där både en erigerad penis och ett anus används som mikrofon för den amerikanska nationalsången.

The Squid and the Whale av Noah Baumbach
Regissören och manusförfattaren Noah Baumbach gör upp med sina föräldrars skilsmässa och framförallt med sin arroganta far i en snygg dialogfilm om hur man inte ska sköta en skilsmässa med grymma insatser av Laura Linney och Jeff Daniels.

United 93 av Paul Greengrass
Allting är rätt i en av de första filmerna att hantera amerikanernas trauma kring 9/11. Få filmer någonsin har drabbat mig så hårt som det här klaustrofobiska kammarspelet på ett flygplan man redan vet ödet för och de förvirrade människorna på marken (i vissa fall spelandes sig själva) som försöker göra det ohanterbara hanterbart. Olidligt, extremt gripande och stor filmkonst.

Nästan Nominerade: C.R.A.Z.Y, Djävulen Bär Prada, Farväl Falkenberg, Junebug, Me and You and Everyone We Know, Shooting Dogs, Mission:Impossible:3, Lord of War, München, Syriana, Walk the Line, Whole New Thing och Capote.