Filmrecension: Efter Bröllopet

Efter Bröllopet
Susanne Bier, Danmark

Jacob (Mads Mikkelsen) jobbar på ett barnhem i Indien. Han trivs hur bra som helst, men det är svårt att få pengarna att räcka. När det så kommer ett erbjudande om ett större bidrag från ett danskt företag – med kravet att Jacob personligen kommer till Köpenhamn och skriver på pappren – bestämmer han sig för att återvända till sitt hemland för första gången på flera år. Väl där möter han den stenrike Joakim (Rolf Lassgård) som är villig att skänka miljontals dollar till det indiska barnhemmet. Villkoret är att Jacob stannar över helgen och Joakims dotters bröllop…men allt kommer inte vara sig likt efter bröllopet.

Handlingen är medvetet vagt beskriven här ovan, eftersom en av de absolut bästa sakerna med Susanne Biers nya film (och som vanligt i hennes filmer) är att man inte har en aning om vad som ska hända näst. Precis när man tror att man fått grepp om vart handlingen eller någon av karaktärerna är på väg så tar det en annan inriktning. Så mycket kan jag dock avslöja att det handlar om pengar. Om vad man kan köpa för pengar och vad man inte kan köpa. Och vad man är beredd att offra för ett visst pris.
Som vanligt får Bier fram det bästa i sina skådespelare. Mikkelsen är lysande som vanligt, Stine Fischer Christensen, som spelar den unga bruden, är ett fynd och allt som skrivits om Rolf Lassgård i den här filmen är sant. Han är hur bra som helst. Fotot pendlar mellan (vad som numera nästan borde kallas) klassisk dansk handkamera och mera vanligt kameraarbete, ibland avbrutet av extrema närbilder på intressanta detaljer (ofta naturbilder) och miljöerna gör sitt för att understryka historien.
Sammantaget når det inte riktigt samma höjder som i förra årets bästa film "Bröder", men det är ännu en gång rasande sorgligt och gripande, stundtals (men inte så ofta som vanligen hos Bier faktiskt) uppvägt av små komiska, vardagliga repliker.
Ett måste för den som gillar dansk film…eller film överhuvudtaget.

Betyg: 8 miljoner dollar av 10 möjliga
.