00-talet: 4. Living in a Fantasy med BWO

Jag har enda sedan Barbie-tiden, Lili&Susie och En Dag (men kanske framförallt sedan Army of Lovers) varit en stor fan av Alexander Bard – och att jag efter 00-talet har honom ett telefonsamtal/Facebook-mess bort är fortfarande så stort att jag inte riktigt kan greppa det – men få saker toppar den sensationella känsla jag kände när jag hörde Living in a Fantasy första gången.

Alexander. Den snygga videon. Den snygga Martin som jag hejat på i Popstars. Coola Marina. Allting stämde såklart runtomkring, men ytterst är det här ett sådant stycke rå popglädje att jag fortfarande blir varm och lycklig i hela kroppen när jag hör den.

Visst har det funnits andra stora stunder i BWOs karriär under 00-talet. Jag hävdar till exempel med en dåres envishet att Big Science är deras absolut bästa skiva, att Gomenasai, Marrakech och We Should Be Dancing är bortglömda pärlor, Skyylab-mixen av You're Not Alone visar att Kempe/Bard-samarbetet borde varit en upptempolåt och skickats in till 2010 års festival och att för första gången höra pridelåten The Bells of Freedom i Alexanders jeep i Linköping en sen festnatt var stort. Dessutom är det ju inte helt förvånande för den trogne bloggläsaren att jag tycker att ingenting har sett snyggare ut på en Melodifestivalscen än 2008 års bästa låt (och rättmätige Melodifestivalvinnare) Lay Your Love on Me.



LYLOM var såklart nära att knipa den här platsen. Inte minst för att det var med den jag fick kontakt med bandet bakom namnet och insåg att bakom den übercoola ytan fanns några av de trevligaste människor jag träffat under de få stunder jag haft i det som kallas skivbranschen. Dessutom har ju Schlagerprofilerna idag på förmiddagen utnämnt den till 00-talets femte bästa Melodifestivalbidrag. Bara en sådan sak. Men på den här listan får den finna sig att bli undanskuffad av sin några år äldre storebror.



Alexander Bard kan vara en av de smartaste och roligaste människor jag lärt känna under 00-talet och Living in a Fantasy kan vara den bästa låt han skrivit. Därför är den 00-talets fjärde bästa låt.