Samantha Who?
ABC, Måndagar 21.30
Har redan börjat
Kanske var jag bara på dåligt humör? Kanske kände jag bara någonstans att jag inte orkade med ännu en TV-serie och speciellt inte ännu en sitcom den här hösten? Eller också är det så att jag har rätt och den amerikanska kritikerkåren fel när de (nästan unisont) hyllar Christina Applegates nya komediserie om en riktig partybitch som vaknar upp ur en åttadagarskoma med fullständig minnesförlust, och som tvingas möta en självbild hon inte riktigt gillar när hon mer och mer nystar upp sitt förflutna. Vänstrade hon verkligen med den trevlige snubben som säger han är hennes pojkvän? Har hon verkligen brutit med sina föräldrar? Och den där tjocka tjejen som tydligen vakade varje dag vid hennes säng – är det verkligen en tjej hon inte umgåtts med sedan gymnasiet (och som nu ser sin chans att hänga med de coola) som den där hemska partybruden som hävdar att HON är hennes bästis säger?
Jag har i alla fall inte roligt.
Jag kan gå med på att Applegate är charmigt vimsig och att hon tillsammans med Jean Smart (den skådespelerskan som Emmynominerades för sin roll som presidenthustru i 24), Jennifer Esposito (mest känd för sin roll som Stacy i Spin City och för att ha varit gift i endast fyra månader i våras med Alias Bradley Cooper) och Melissa McCarthy (Sookie i Gilmore Girls) tillsammans utgör en av de starkaste uppsättning damer man kan se i en TV-serie i höst. Absolut. Men när kritiker börjar yra om "samma ton som i Ugly Betty" 
etcetera slår jag bakut helt – i alla fall efter piloten. Det här är småputtrigt – men på tok för tråkigt, begränsat till formatet och klichéartat i sina karaktärer för att jag ska gå igång.
Popp eller Poop? Hmmm. Jag minns inte riktigt. Jo! Poop!!
Inlägg
-
3 kommentarer:
Hej hej! :)
Sitter och skriver en artikel för skolan (uppgift: artikel genom research på nätet med temat multimedia) om Kent och deras nya musikmobil och nya distributionskanaler för musik idag när alla bara laddar ner. Typ. Tänkte använda ett citat från din blogg om det är okej?
---
Redan i augusti, innan singeln släpptes, kunde man köpa ”Ingenting” som ringsignal. En ringsignal som bestod av sju toner från den kommande singeln.
Bloggaren xx var en av dem som beställde ringsignalen, och han ställer sig frågan om det bara var ett sätt att lura fansen på pengar eller om det kan vara ett genialt marknadsföringstrick.
– Om de här sju noterna är basen i singeln, kommer folk ha hört singelns hook flera gånger på tunnelbanor och i biosalonger redan innan den dyker upp i handeln? skriver han i sin blogg.
---
Är det okej att jag skriver ut hela ditt namn?
Btw, har du sett att Kylie har tagit 38:platsen på Digilistan med Can't get you out of my head? Är det inte väldigt coolt med tanke på att låten har ett par år på nacken?
Och kan man inte se väldigt intressanta tendenser i nedladdningstopplistor iom att i princip alla låtar går att få tag på? Typ vid jul var det en massa jullåtar som låg överst och nu när Kylie är aktuell med ny singel så köper folk gamla Kylielåtar. :)
Tjenare!
Självklart får du använda både citatet och namnet. :) Kul!
Och japp. Digilistan är verkligen kul. Äntligen kan man se vad folk verkligen lyssnar på - å inte den trista singelförsäljningslistan där konstiga Fame Factory-artister alltid ligger topp5 för att man delat ut deras skiva gratis.
Skicka en kommentar