Pilotprojektet 2007

Gossip Girl
CW, Onsdagar 21.00
Start: 19 september

Ramlade över en sjuttonårig snubbes blogg för ett tag sedan och han skrev att han sett en trailer för den här TV-serien och var jättebesviken. Han hade hellre sett att den planerade Lindsey Lohan-filmatiseringen blivit av (ni kan ju gissa varför den ställdes in och producenterna vände sig till The O.C-skaparen Josh Schwartz och bad honom göra en TV-serie av de populära Gossip Girl-böckerna istället) och tyckte de förstört alltihopa. Hm. Trist om de som läst böckerna tycker så allihop, för som en som inte gjort det (och som säkert är 20 år äldre än den primära målgruppen för den här serien) så är det här en smula fantastiskt. Okej, det ska sägas direkt att alla klyschor finns där från typecastade utseenden (aaah, hård, snygg och elak – you're hired!) via oförstående föräldrar till de svarta och asiatiska birollsbrudarna…men samtidigt är det här precis en sådan där såpig, lyxig, läcker guilty pleasure-serie där jag köper sådant.
Grundintrigen är enkel och genial; Gossip Girl är en anonym skvallerskribent (likt Desperate Housewives Mary-Alice hör vi bara rösten på henne (= rösten från Kristen Bell/Veronica Mars)) som sprider sina rykten blixtsnabbt via mobiltelefoner och datorer bland de überrika ungdomarna på Manhattans Upper East. Allt tar sin start när den snygga Serena plötsligt en dag dyker upp i stan igen efter att ha varit försvunnen spårlöst ett bra tag, och snabbt dras vi bland hennes vänner, fiender, beundrare, föräldrar och dolda hemligheter. Alltihopa är lyxigare än O.C, långt mycket sexigare än Bevvan och med en intrig och (framförallt en casting) som slår Schwartz sommarförsök Hidden Palms hårt på fingrarna. Snyggt filmat, bra musik och läckra miljöer drar också sitt strå till stacken. Blir den här serien hit (och bara CWs nuvarande kedja av otur i kombination med en stenhård tidsslot (Private Practice, Bionic Woman Criminal Minds) talar emot det) så lär många av seriens just nu ganska okända ansikten figurera flitigt i media i höst och här finns flera stjärnskott i Adam Brody/Rachel Bilson/Mischa Barton-klass. Huvudrollsinnehaverskan Blake Lively är verkligen spot on som Serena, men hårdast faller (gubbsjuka)jag direkt för den extremt söta och charmiga Penn Badgley som spelar hennes något fattigare men extremt godhjärtade (jaja, jag SA det var klyschigt) beundrare. Man bara smälter. Och kemin mellan dem är precis så bra som man kan hoppas i en sådan här serie. Onsdagskvällarna i USA lär bli stenhårda, men lita på att det är den här serien (tillsammans med Top Model och Pushing Dasies) jag kommer kasta mig först över i höst.

Fördel: Bygger på en rad succéböcker, skapat av Josh Schwartz, fantastiskt castat, New York etcetera etcetera
Nackdel: Egentligen inget nytt under solen utan bara ett upphottat The O.C
Intressegrad: Över Medel
Gissat öde: Flipp.
Popp eller Poop? Supercalifragilistic expialipoppus!



Vad är Pilotprojektet 2007?