Filmrecension: Keillers Park

Keillers Park
Susanna Edwards. Sverige

Filmen bygger på det verkliga mordet på en homosexuell man i Keillers Park i Göteborg 1997. Peter har precis tagit över familjeföretaget och försöker skaffa barn med sin flickvän när han träffar den passionerade Nassim. Peter inser att han är bög och inleder ett bergochdalbaneförhållande med Nassim – först i smyg, men sedan allt öppnare. På grund av detta mister han sin flickvän (såklart), men också sin familj och sitt arbete. En dag slår polisen in dörren i hans lägenhet och han anklagas för mordet på Nassim.

Jag har rätt bra koll på vad som egentligen hände i Keillers Park 1997 efter att ha läst Johan Hiltons utmärkta "No Tears for Queers", vilket lite saboterar den här filmen för mig. Kanske inte så mycket för att filmen skiljer sig en del från verkligheten, utan mera av den gamla klassiska "filmförstöraranledningen" att jag vet vem mördaren är och vad som kommer hända. Dels det och dels att filmen (medvetet) fokuserar väldigt lite på själva hatbrottet, något jag tycker är lite trist eftersom det är en problematik jag som bög anser att man borde belysa mera både på film och i övrigt. Det räcker liksom inte att visa upp en kärlekshistoria där den stora grejen är att den är mellan två killar för att jag ska bli intresserad…
En annan sak som distraherar mig när jag ser filmen är fånigt nog att den utspelar sig i Göteborg (mitt jobb syns – helt enligt de verkliga händelserna – konsekvent i bakgrunden i scenerna från Keillers Park) och att jag hela tiden tänker på när kontinuiteten i omgivningarna inte stämmer… Nu är lyckligtvis inte allt bara minus. Störst plus får Susanna Edwards för själva ansatsen att vilja skildra annorlunda könsroller i en trilogi filmer (nästa skall handla om misshandel i ett förhållande – men där en kvinna misshandlar en man, den tredje om kärlek utanför heteronormaliteten i någon form) och för att visa realistisk sex mellan män på svensk film utan att väja undan på något sätt.
Skådespelarna är genomgående bra, men de sliter tyvärr med en dialog som (liksom de scener som skall visa homoparets lyckliga samliv; skumbad…biohångel...rosett på snoppen!) är fylld med klyschor och inte känns helt gjuten…och här ligger nog filmens största problem även för de som tycker att det räcker med lite homokärlek för att en film ska vara bra/kittlande/nyskapande/spännande.
Helt klart godkänt för intentionen att vilja skildra bögkärlek och sex. Men inte mer.

Betyg: 5 rosetter på snoppen av 10 möjliga
.

Filmrecension: Om Gud Vill

Om Gud Vill
Amir Chamdin, Sverige

Det är 1975 och den varmaste sommaren på trettio år. Jean är invandrad till Sverige och jobbar både på att packa frukt i Årstahallarna och på det i Sverige nystartade McDonalds. Han vill jobba ihop till en egen lägenhet, så han slipper dela en etta (och kolla på Kojak) tillsammans med sin bror (som sänder piratradio från lägenhetens balkong) nu när hans fru äntligen skall komma efter till Sverige inom några dagar. Under dessa dagar träffar Jean Juli på en busshållsplats. Hon spelar i ett finskt dansband och de tillbringar några slumpartade, charmiga nätter ihop. En annorlunda och smått magisk vänskap växer fram, men leder till problem när Juli ska träffa Jeans kompisar på hans trettioårsdag…kompisar som ju också väntar på att jeans fru skall komma till Sverige.

Först och främst måste jag säga att det här är en otroligt snygg film att se på. Det syns att Amir jobbat med musikvideos tidigare, eftersom han inte är rädd för att leka med ljus, bildstorlekar eller autentiska klipp från 1975, och det läckra svartvita fotot ser ut som målningar ibland. Underbart att se i Svensk film. Men med det sagt så måste jag också säga att för mig känns filmen lite…tja (för att använda det ord som amerikanarna använde om filmen enligt Amir) "Europeisk". Eller kanske konstnärlig är det ordet jag letar efter. Inte för att det är något fel att försöka göra något annorlunda eller att inte hela tiden ha som utgångsläge att vara genomkommersiell – tvärtom så är överraskningar och nyskapande ledord för mig när jag ser film – men jag blir inte så engagerad i själva kärlekshistorien här av olika anledningar. Kanske blir det lite mycket yta som jag inte kommer igenom? Kanske är det för att kemin mellan Jean och Juli inte riktigt blir sådär magisk på duken som manuset kräver? Dessutom störde jag mig lite på att de hela tiden pratade engelska med varandra (Amir hade en jättebra förklaring till detta som kom fram vid samtalen med regissören efter filmen…men hans version hade jag ju inte under filmen) och måste erkänna att jag satt och funderade över om det var Nina Perssons begränsade skådespelartalanger eller en önskan om att kunna sälja filmen utomlands som var anledningen. Pluspoäng alltså för originalitet, bilder och dessutom ett skönt öppet slut fritt för tolkningar…och Janne "Loffe" Carlssons återkomst till biograferna! Minuspoäng för kyla och lite bleka skådespelarinsatser här och där.

Betyg: 5 värmeslag av 10 möjliga
.

Filmrecension: The Hamster Cage

The Hamster Cage
Larry Kent, Kanada

Pappa har fått Nobelpriset och de två syskonen återvänder till föräldrahemmet där mamma ordnat en hyllningsmiddag. Dit kommer även farbrodern med sin nya Lolita look-a-like till flickvän. Snart kryper familjehemligheterna fram och vi får veta att farbrodern förgripit sig på dottern när hon var barn, att sonen i familjen hatar sin far men älskar sin mor (lite FÖR mycket), plus ytterligare en rad bisarra lik i garderoben….ja även bokstavligt efter som dottern snabbt slår ihjäl in farbror med en sugpropp. Och det är bara början.

Helt absurd perversitet som har skruvats några varv för mycket för min smak. Kanske är detta ett bra sätt att skildra något så hemskt som pedofila övergrepp (dvs att skruva till det så det blir helt absurt och obegripligt) men jag får inget grepp på den här filmen och dess karaktärer. Visst, skådespelarna är väldigt bra – men det gör bara mina frågor fler: Är de här människorna så här sjuka och konstiga på grund av alla övergrepp, eller är det bara ren underhållning och regissören tycker bara det är skoj med sjuka, perversa karaktärer? Kanske är det just i den frågeställningen som kärnan i filmen ligger – men jag tycker bara det blir otäckt, lite fånigt och orkar inte engagera mig alls. Tyvärr.

Betyg: 3 röda paket av 10 möjliga
.

Filmrecension: Mad Hot Ballroom

Mad Hot Ballroom
Marilyn Agrelo, USA

Varje år anordnas en danstävling (rumba, tango, merengue, foxtrot och swing) för eleverna på New Yorks Public Schools. Filmen följer elever (med en del tillhörande föräldrar) och lärare på tre skolor under deras förberedelser inför tävlingen, och vi får veta mera om deras liv, förhoppningar om tävlingen och inte minst förväntningar på livet.

Tävlingsdans är ju superhett just nu – och det här kan vara det bästa bidraget till den hypen. Men det här är långtifrån bara en film om dans med charmiga barn och besatta lärare. Det är också en rolig och intressant studie av könsroller (Vad tycker 10-åriga flickor om jämnåriga pojkar och vice verca? Är det bögigt att dansa bra och coolare att spela basket?) och av det amerikanska samhället (tävlingsinstinkten som finns där, många är rädda för att hamna i drogträsket (eller för att träffa en kille som "jobbar med droger"), de har ingen chans till annan kulturell verksamhet, de tillhör invandrargrupper och många har ensamstående föräldrar eller bor hos morföräldrar).
Filmen engagerar dessutom publiken något enormt, och jag kommer på mig själv med att bita frenetiskt på naglarna av spänning inför hur det ska gå för mina favoriter…och jag kan säga att hur det än går (dokumentären har ju inte alltid spelfilmens uppgjorda, givna (oftast lyckliga) slut – så lämnar man salongen full av glädje. Vad kan vara mera passande än en väl vald klyscha: Ett riktigt vitaminpiller!

Betyg: 8 färgglada sidenband av 10 möjliga
.

Filmrecension: George Michael: A Different Story

George Michael: A Different Story
Southan Morris, Storbritannien

En dokumentär om George Michael berättad av honom själv och människorna omkring honom. Filmen följer honom från barndomen, via Wham!, Faith-skivan, bråket med Sony, hans pojkväns död i AIDS och hans mammas död i cancer, hans påföljande kreativitetskris, till den lilla episoden på en toalett i en park i Los Angeles och det totala sammanbrottet av hans karriär efter hans inlägg i elfte september-debatten.

När jag gick på Chalmers hade jag en gång ett bråk med en av mina kvinnliga klasskamrater då jag påstod att George Michael var bög (något jag snappat upp i en intervju med Boy George i Okej på åttiotalet och troget klamrat mig fast vid sedan dess) och hon tog det som jag förolämpade hennes stora, manliga idol (medan jag i själva verket antagligen mest hoppades). Hur hon reagerade när GM kom ut med dunder och brak efter arresteringen på en toalett i LA har jag ingen aning om, men för mig var det ganska viktigt eftersom jag själv var uppe i processen att komma ut. Självklart tänkte jag ändå precis som alla andra: Vad fan håller han på med? Han måste ju kunna få vem som helst på ett hyfsat diskretare sätt! Efter att ha sett den här filmen så vet jag att han tänkte likadant själv…och att han gjorde det efter år av ångest och stora sorger.
Den här filmen lyckas restaurera hela min bild av George Michael som idol - Jag erkänner villigt att jag alltid gillat honom. Jag har Wham!-vinylerna och jag lyssnade sönder Faith och jag har haft fantasier (säkerligen även om George himself men också) om att kunna äga en lika snygg skäggstubb. Däremot måste jag också erkänna att jag hela tiden velat ha min pop-George och inte all gillade hans senare jazziga, lugnare stil och tyckte han verkade blivit trist och pretto (på det där tråkiga sättet) – och när han berättar hur svårt det är att acceptera sin sexualitet när man bara upplevt problemen, eller hur han tårögt berättar om hur hans pv dog i AIDS, vill man bara krama honom och filmen är uppe och snuddar en nia på min betygsskala.
Tyvärr tappar sen filmen några betygssnäpp de sista femton-tjugo minuterarna, då den oväntat (eftersom man helt lyckats undvika det innan) förvandlas till någon form av hyllning till George Michael "återkomst" som artist i allmänhet och den senaste skivan i synnerhet… Något som känns ännu mera snett med tanke på hur trist skivan var. Nåväl. Vägen dit är i alla fall fantastisk och samtidigt en intressant studie i konsten att våga acceptera sig själv. Dessutom får man ju mängder av bra musik, kändisar som säger snälla och elaka saker, hysteriskt roliga frisyrer och kläder i olika musikvideos, en hyfsat snygg karl att titta på – och en oväntat glad och gammal Andrew Ridgeley. Kan man begära mera?

Betyg: 7 par tajta jeans/läderjackor/solbrillor av 10 möjliga
.

Filmrecension: We Shall Overcome (Drömmen)

We Shall Overcome (Drömmen)
Niels Arden Oplev, Danmark

Det är 1969 och på den danska landsbygden bor Frits på en gård med sina föräldrar och två småsystrar. Hans far tas plötsligt in på mentalsjukhus för depression, och som om det inte är nog börjar Frits på en ny skola där rektorn är sträng och misshandlar barnen när de inte sköter sig. Lyckligtvis finns den hippie-inspirerade musikläraren Freddie Svale där också, som försöker få in svart musik på skolan. Så en dag misshandlas Frits svårt av rektorn - så svårt att hans öra nästan lossnar - och han (inspirerad av Marthin Luther King) och hans föräldrar bestämmer sig för att försöka få bort den elake despoten…något som visar sig vara tuffare än väntat.

Den här filmen bygger på en verklig händelse. Därför känns det kanske konstigt att säga att jag tycker jag har sett den här filmen förut…men det är precis så det känns. Elak lärare som misshandlar elever - (även om det är grymt) hur många gånger har man inte sett det? En lärare med "friare stil" som får eleverna att kasta sina gamla sångböcker och sätter upp revolutionerande sångnummer på skoluppvisningen – hur många filmer har inte gjorts på temat sedan Robin Williams rev ut sidor i "Döda Poeters Sällskap"? Kanske är jag bara synisk eller på dåligt humör, men jag orkar inte riktigt engagera mig en enda gång i Arden Oplevs film trots dess gedigna skådespelarinsatser, sitt snygga foto och ärliga uppsåt. Möjligen för att jag redan från början inser att det kommer gå bra för Frits…jag har ju som sagt nästan sett samma historia innan.

Betyg: 4 Martin Luther King-tal av 10 möjliga
.

Filmrecension: Babas Bilar

Babas Bilar
Rafael Edholm, Sverige

Jojo bor långt uppe i norrland, fiskar, pillar med sin bil, och är tillsammans med Anso som vill köpa ett hus. Anso har helt brutit med sin pappa Baba som säljer bilar (och allt annat åxå) och gillar inte att Jojo knäcker extra åt honom. I trakten finns också en rysk narkotika smugglare som smugglar knark i fiskar och hans tre småkorkade hejdukar. När ryssens flickvän lämnar honom och säljer deras Cadillac till Baba uppstår problem eftersom det finns en väldig massa pengar gömda i bilen…problem som får väldigt våldsamma följder för alla inblandade.

Det roligaste med den visningen jag var på av Babas Bilar var när man fick ställa frågor till regissören efteråt och en kvinna fullständigt skäller ut Rafael Edholm för att han "verkar var stolt över att ha gjort en film med så mycket äckligt våld och lyteskomik"… Edholms syrliga svar var som sagt roligare än hela filmen… Men visst. Filmen är sjukt våldsam på ett sådant där "blåsa av huvudet köra över folk med ångvält"-sätt, men den har samtidigt mera drag av Åsa-Nisse än Tarantino. Edholm har kallat filmen en "scoter-western" och det är nog det som passar bäst. Alla karaktärer är endimensionella och antingen hjältar eller skurkar, och det är dueller och ridande…nåja…..skoteråkning över vidderna. Visst, jag skrattar ibland och har inte alls tråkigt – men filmen känns mest som att titta på ett gäng skådisar som får leka med massa effekter och storyn är tunns som isen på den sjö där filmens drygaste norrman far igenom. Andreas Wilson får ingen direkt återupprättelse som skådis heller (även om han glimtvis är sjukt snygg som vanligt) och Sara Sommerfeldt pratar med en dialekt som man inte riktigt förstår varför någon inte bara bad henne sluta…även om ingen gör direkt bort sig. Sammantaget en helt okej en och en halv timme i salongen – men jag kan inte komma på en enda kompis jag skulle rekommendera att gå och se denna filmen…och det är aldrig ett bra tecken.

Betyg: 3 kokainfyllda fiskar av 10 möjliga
.

Filmrecension: Rent

Rent
Chris Columbus, USA

Musikalversionen av Puccinis "La Boheme" förlagd till sent åttiotal i New York. Ett gäng ungdomar har svårt att få ihop till hyran, problem med droger och har AIDS. Mark amatörfilmar och hans flickvän Maureen har lämnat honom för att bli tillsammans med Joanne. Roger är en AIDS-sjuk låtskrivare med skrivkramp som blir kär i den tillika AIDS-sjuke, strippan Mimi. AIDS har även transan Angel som blir ihop med Tom (Collins) när hon hittar honom nedslagen i en gränd...och så har vi Benjamin som svikit gänget för att gifta sig rikt med fastighetsägarens dotter och därför blivit en av fienden som kräver in hyran.

Så har då en av världens mest framgångsrika Broadwaymusikaler blivit film. Chris Columbus sliter stenhårt för att få Rent att bli "Hair" för en ny generation…men han är inte Milos Forman, det sena åttiotalet är inte lika tacksamt som sextiotalet – och framförallt; "Seasons of Love" (Rents enda stora hitlåt) är inte Aquarius/I Got Life/Hair/Let the Sunshine In (osv). Faktum är att Rent misslyckas totalt med att lyftas över till film. Där "Chicago" vann på att lägga låtarna separat som drömsekvenser, "Moulin Rouge" fläskade på med känslor och "Grease" trycker in klassiska dansnummer, gör Rent ingenting. Skådespelarna bara sjunger och gör sin favorit-pose (Jesusposen med rakt utsträckta armar) och verkar fortfarande tro att de befinner sig på en scen…vilket leder in på ett annat problem: Man har valt att använda (de flesta) skådespelarna från originaluppsättningen 96, vilket gör hela gänget ungefär tio år för gamla… sammantaget blir alltihopa väldigt mycket "Fame" (TV-serien), där alla försök att beröra bara slarvas bort eftersom folk hela tiden brister ut i sång. Jag brukar gilla musikaler och musikalfilmer – men har man ingen speciell Rent-besatthet ska man nog hålla sig borta från den här filmen och hyra "Hair" istället…

Betyg: 4 AZT-tabletter av 10 möjliga
.

Läget Just Nu - Vecka 5

Bra Saker Just Nu:

Syrrans Trettioårsfest Ny
En gedigen tillställning med massa mat, massa dricka och massa trevligt folk – allt dirigerat av mitt mingelproffs till syster. Tillslut fick vi dessutom ganska bra fart på dansgolvet också. Men det där att ta morgontåget till Göteborg dagen efter var väl sådär bra planerat.
Göteborg Film Festival 2006 Ny
Äntligen är den här igen! Visst, jag missade starten för att jag var i Stockholm (så jag lär hamna runt 20 filmer i år istället för trettio) och på pappret verkar programmet lite tunt…men i gengäld fick jag värsta kändisvagnen på X2000 (Marika Lagerkrantz, Rachel Molin, Maria Lundqvist…) och jag kommer förmodligen få några av det nya årets absolut största filmupplevelser den kommande veckan (för så är det ju alltid). Håll utkik efter ett REGN av recensioner här i bloggen!
"Fans" – Bok av Peter Strage 2v
Har man läst kapitlet om Taube-förföljerskan så lär man aldrig vilja bli känd. Något för docusåpakåta tonåringar att läsa in sig på, kanske?
"24, Säsong 5" – Nedladdad TV-serie från FOX Ny
Nya säsongen börjar sjukt bra. Vem kom den geniala och helt galna idén till första avsnittets plot? Fantastiskt! Fortsätter de så här kan det bli den bästa säsongen någonsin.
Drinkar på Locanda Ny
Trevlig empirisk undersökning av en gedigen och udda drinklista tillsammans med mina två Stockholmsfavoriter Sara&Pierre och deras trevliga män. Att flytta till Stockholm kändes genast mycket lättare.
Semlor 4v
En stor och fettbringande besatthet.
"Grey's Anatomy" - TV-program på Kanal5 5v
Gaaaaah, jag är i fas med amerikansk TV! Inget mera Grey-frosseri, utan snällt och duktigt vänta på ett avsnitt i veckan. Hur ska jag klara mig?
Johnny Cash 2v
"The Wanderer" är veckans tunnelbanelåt…
"Sleep" – Singel m Texas feat. Paul Buchanan 2v
…möjligen i konkurrens med denna då.
Regissörsutfrågningar Ny
Typisk filmfestivalgrej där man kan ställa lite frågor till regissören av den film man just sett efter föreställningen. Kan bli ganska pinsamt – men kan också bli våldsamt underhållande, som när en kvinna fullständigt skäller ut Rafael Edholm (för allt våld och lyteskomik i filmen) efter premiären på hans "Babas Bilar".

Tveksamma Saker Just Nu:
"Brokeback Mountain" – Film av Ang Lee
Vet att den finns ute på nätet men jag har lyckats att (nästan) hålla mig borta. Tror detta kommer att bli något stort filmupplevelsemässigt (vänner som sett den i Paris och London använder ord som "tappa andan") och då SKA man ju se den på bio…men som jag längtar. Undras om den klarar min självpålagda hype?
Biljard
Har spelat för första gången i veckan och det var…okej. Fick till det ibland, men stundtals var det rena katastrofen. Lyckades nog glädja omgivningen (minus min lagkamrat) med mina usla stötar i alla fall…

Dåliga Saker Just Nu:

Bakfull på Tåg
X2000-gung with a twist.
Snömodd
Eller "guck" som den gode F2 så träffande kallar det… Den här äckelgråa smeten av ex-snö som förfular städer och fastnar på byxor och skor och aldrig går att ta bort.
Bussolyckan Utanför Arboga
Fruktansvärd historia. Riktigt, riktigt ryslig.
För Lite Sömn
Koma

Ungefär så just nu.

Läget Just Nu - Vecka 4

Bra Saker Just Nu:

Johnny Cash Ny
Country är ju verkligen inget som brukar spelas i min iPod, men jag har blivit helt fast i Johnny Cash musik efter att ha sett filmen om hans liv. "Walk the Line", "Ring of Fire", hans cover på "Hurt" och hans U2-samarbete "The Wanderer"…alla går de på repeat tillsammans med ett gäng andra låtar.
"Fans" – Bok av Peter Strage Ny
Väldigt intressant – och lite skrämmande – bok om fans och deras besatthet inför sina idoler. Kapitlet om Agnetha Fältskog äställer helt klart en hel del frågor kring vem som är konstigast…artisten eller beundraren. Dessutom skrev Strage en väldigt kul artikel om homo-rock i förra fredagens DN.
Födelsedagsfest hos Johan Ny
Alltid trevligt att komma till Johan och träffa lite "glada bögar och Nadine". Leken blev kanske inte som det var tänkt…men trevligt som fasiken var det i alla fall.
"Walk the Line" – Film av James Mangold Ny
Och här är alltså filmen som är ansvarig för min plötsliga Country-besatthet. Vad jag tyckte mera detaljerat hittar man HÄR.
"Sleep" – Singel m Texas feat. Paul Buchanan Ny
Okej, en låt med Texas…med tvärflöjtsinslag! Inte riktigt något man trodde skulle ramla in på den här listan. Men den sätter sig stenhårt i mitt huvud…kanske för textens vädjan att fåsova, sömnstörd som jag är
"Storm" – Film av Måns Mårlind & Björn Stein Ny
Ett ambitiöst försök att göra en annorlunda svensk film i gränslandet mellan The Matrix och Vanilla Sky. Skådespelarna är kanon, allt ser väldigt snyggt ut, men manuset är tyvärr lite väl överlastat och fyllt med luckor för att det ska bli toppbetyg. Nästa gång kan de här grabbarna förmodligen få ur sig något riktigt, riktigt stort.
Grey's Anatomy - TV-program på Kanal5 4v
Sandra Oh fick en Golden Globe för sin insats som Dr. Cristina Yang och jag jublade såklart. Visst, det är lite übercharmigt och småtramsigt emellanåt, och inte direkt nagelbitande som "Lost" och "24" – men va fan. Ibland vill man bara ha lite romantik på ett sjukhus!
Semlor 3v
Häromdagen åt jag två samma dag… det är kanske att överdriva en smula även för mig.
Let’s Dance – TV-program på TV4 2v
Viktor Åkerblom är ett party på två ben och med i det snyggaste och bästa paret. Men att se någon lyfta Anna Book i en eldig tango är ju bara det värt TV-avgiften
"Pride and Prejudice" – Film av Joe Wright Ny
Trodde kanske att den skulle falla platt i jämförelse med den klassiska BBC-versionen, men den klarar sig faktiskt alldeles utmärkt på egna ben. Keira Knightley är charmig utan att vara överdriven som Elizabeth och Matthew McFadyen lyckas så bra med sin Mr Darcy att man faktiskt aldrig saknar Colin Firth.

Tveksamma Saker Just Nu:

Stockholmslägenhet
Kommer förhoppningsvis hamna på "den riktiga listan" så fort jag väl fått se kontraktet, fått nycklarna och kan börja kalla den för hemma i ett halvår…
24-meters Bussen
Den ser jäkligt mäktig ut och att åka i den var otroligt bisarrt (speciellt som jag (superstressad) inte förstod att det var i den bussen jag klev in)…men en buss som inte kan backa…i Göteborg. Kan bara sluta i katastrof.

Dåliga Saker Just Nu:

"Popozao" – Singel m Kevin "Mr Britney" Federline
Förmodligen den värsta skit jag nånsin hört. Alla ljud jag har hört inkluderade.
Extremkyla
Snö är vackert och jag gillar kyla bättre än extrem hetta…men det finns en gräns för mig också. Brrrrr.
Stess+För Lite Sömn
Ingen bra kombo. När man aldrig kan somna – trots att man är trött som ett vrak hela dagarna…och när man har så huvudvärk på en sidan huvudet att synen blir sämre på det ögat…och när en massös lite diskret ber en att gå och kolla sitt EKG…då är det nog dags att varva ned.
Idioti
Orkar inte gå in på det…men nu är jag äntligen fri!

Ungefär så just nu.

Filmrecension: Storm

Storm
Måns Mårlind & Björn Stein, Sverige

DD jobbar på Nöjesguiden, snortar kokain, sparar minnesbilder på stora bröst som han sedan runkar till hemma, har ingen ytkänsla och en efterbliven, mörkrädd bror och drömmer om att öppna en rom-bar på Kuba. Hela hans tillvaro förändras när han möter den mystiska Lova, blir vittne (och oskyldigt misstänkt) för ett mord, får ansvar för en liten grå, försluten ask och kastas in i en drömvärld som tar honom tillbaka till hans barndoms Vänersborg och en kamp mellan ont och gott.

Mårlind & Stein siktar högt och får ur sig en välspelad och rejält snygg film. De visuella idéerna sprutar och det mesta sitter klockrent. Bäst gillar jag början när DDs liv presenteras med voiceover och snabba klipp, och serietidnings inslagen på slutet. Ett bildberättande och en scenografi som man inte är bortskämd med i svensk film.
Tyvärr blir det ändå inget toppbetyg, då historien (som börjar så bra) inte engagerar mig alls efter ett tag. I sin iver att skapa en svensk Matrix-möter-Vanilla-Sky tappar man (och fiskar upp helt nya) manustrådar lite för mycket, och stackars DD har tillslut så mycket dåligt i sina minnen att man börjar tycka han ska följa Jons Karlssons djävulska råd om att skita i alltihopa istället för Lovas (en grym Eva Röse) mera samvetsgranna.
Sevärt är det i alla fall, och de här grabbarna kommer förmodligen åstadkomma något riktigt stort i framtiden om de får hålla på.

Betyg: 5 små kubiska askar av 10 möjliga.
.

Filmrecension: Walk the Line

Walk the Line
James Mangold USA, 2005

En biografi över countrylegenden Johnny Cash liv. Från hans barndom på en bomullsfarm i Arkansas, där hans far aldrig förlåter honom för att hans äldre bror dör i en olycka, via skivkontraktet på Sun Record i Memphis, ett havererat äktenskap, en turné med bland andra Elvis och Jerry Lee Lewis, drogmissbruk, och slutligen spelningen på Folsom Prison som resulterade i en av de mest säljande skivorna i USA någonsin. Dessutom en väldig massa musik och så hans besatthet för en och samma kvinna genom hela livet.

Det finns ganska mycket som talar emot den här filmen egentligen; om man (som jag) inte har någon relation till Johnny Cash så känns största delen av filmen som något man sett förut. Elak pappa? Check! Få EN chans att sjunga en låt för att spela in en skiva…och sen göra succé? Check! Åka på turné och börja med droger? Check!
En annan sak är skildrandet av June Carter, Cash stora kärlek… Det märks tydligt att filmen bygger på Cash egna biografier, eftersom June genom hela sitt liv (första gången hon nämns är hon 10 år…) framstår nästan som en ängel och hon begår aldrig ett enda litet misstag, är tuff och självständig och hon knappt svär, dricker eller röker trots hon turnerat hela sitt liv.
Å andra sidan finns det lyckligtvis en hel del saker som talar för filmen också. Dels är det den underbara musiken som (förståss) genomsyrar filmen, men framförallt är det skådespelarna som lyfter hela filmen till Oscars-höjder och gör att filmen ändå griper tag och fastnar . Joaquin Phoenix briljerar som den buttre, sköre och nedknarkade Cash och Reese Witherspoon verkar född att spela hans livs kärlek – dessutom sjunger de båda fantastiskt genomgående (och när originalen spelas i slutet tycker man nästan de är sämre, då man förknippar de röster man just hört så mycket med låtmaterialet).
Sammantaget är detta en film som är ett måste för Johnny Cash-älskaren, och en trevlig, välspelad bagatell med ett stort bultande hjärta för oss andra.

Betyg: 7 Krossade Ölflaskor av 10 Möjliga
.

Läget Just Nu - Vecka 3

Bra Saker Just Nu:

Grey's Anatomy 3v *åter*
Mina bästa fiktiva vänner under ensamma hotellkvällar på senaste tiden har varit Dr Grey och hennes underbara kollegor. Aldrig har det väl varit så mycket kärleksproblem på ett och samma sjukhus och visst blir det lite väl käckt ibland – men det är alltid oemotståndligt charmigt och Dr. Cristina Yang och Dr. Miranda Bailey är mina nya favoritkaraktärer på TV.
Stockholm Ny
Jag älskar den där stan. Bara känslan och atmosfären när jag halkar omkring runt Odenplan som jag gjort senaste veckan får mig att leva upp. Sen att man önskar att man hade hela gänget från Göteborg med sig upp, är en annan sak… Men själva Stockholm och jag ska nog trivas ihop.
Sara & Pierre Ny
Mina kollegor i Göteborg har alltid varit en av de största anledningarna att gå till jobbet varje dag. Nu har jag ju dels "fått tillbaka" Sara - och dessutom hittat en ny trevlig prick i Pierre. Självklart funkar det extra bra då han är "medlem i familjen", men (alla eventuella hetero som läser detta) det är ju faktiskt långt ifrån en garanti för att man ska trivas i någons umgänge…
Maria (Moa) Ny
Vi drack öl och käkade indiskt, kollade lägenhet ihop och så blev jag hembjuden till nya (grymma) lägenheten på thaikäk (och fick surfa av mig mitt internetbehov). Känns grymt bra att bo i samma stad som min tjejbästis igen.
Semlor 2v
Det är ju bara så barnsligt gott. Och fett.
"Jarhead" – Film av Sam Mendes Ny
En film som varken är för eller emot kriget i Kuwait – utan mera är en rak skildring av en marinkårsoldats träning, tristess, machoattityd, sammanbrott, mera tristess, vänskapsband, och längtan efter att något skall hända. Helt klart bättre än väntat och med ett fantastiskt foto och ett effektivt soundtrack (en av filmens bästa repliker är när de spelar Doors från flygplan för att höja stridsmoralen och Jake Gyllenhaal’s Swoff muttrar: "That’s Vietnam music! We’re not even getting our own soundtrack!")…och så med en naken Jake Gyllenhaal såklart. 6 tomteluvor av 10 möjliga.
Gustav Vasa Hotell Ny
Jag bodde billigare på Odenplan än vad mina kollegor som satt i nån tegellada på telefonplan gjorde. Rummet saknade kanske Internet och extra TV-kanaler, men det var gigantiskt (hotellets största?), hade kakelugn och soffgrupp (och nån mystisk omotiverad möbel med 50 lådor (VEM använder det på ett hotell?) och en stor, rund, inbyggd spegel) samt en gigantisk balkong med utsikt mot kyrkan. Dessutom var mina hotellfrukoststunder inkl. DN den bästa stunden på dagen.
X2000 Ny
Otroligt smidigt sätt att resa. Snabbt, trivsamt, med (svindyr) Internet-uppkoppling och hyfsat gott om plats. Antar dock att jag kommer att få tillfälle att revidera detta nu när jag börjar åka allt oftare (man har ju hört historier om halvdagslånga förseningar) men just nu känns det toppen.
"I’ll be Ready" – Singel m Sunblock 2v
Flitigt spelad i iPoden på mina tunnelbaneresor denna vecka. Stockholm fick sitt första soundtrack.
Let’s Dance Ny
Usch…. Jag vill nästan inte erkänna att jag fastnat lite för det här. Det känns liksom lite förbjudet om man vill behålla någon form av respekt hos andra människor… Men OK. Jag kollar. Och tycker det är lite kul. Och Viktor Åkerblom är sötast på dansgolvet.

Tveksamma Saker Just Nu:

Surfa på 7Eleven
På ett sätt är det oerhört smart och hyfsat billigt (19kr/timme) att man kan komma åt internet även om man inte har det hemma (eller är turist osv) – samtidigt känner man sig hyfsat patetik när man sitter och trängs bland trekantsmackor, chipspåsar och en och annan galning när man försöker kolla sina privata mail eller QX-mess.
Desperate Housewives - TV-program på ABC
Har varit så mediokert ett tag nu att man nästan hoppar till när det plötsligt glimrar till och blir sådär som man vill det skall vara. Tillfällig tur? Eller på väg tillbaka i gammal god form?

Dåliga Saker Just Nu:

Minusgrader-Plusgrader-Minusgrader
Gatorna blir först helt geggiga och äckliga och byxorna blir förstörda…sedan nästa dag är allting glashalt och man får kämpa för att inte bryta något och (om man är i Stockholm) tvingas ut bland bilarna i körbanan när istappslivrädda bostadsägare fyller trottoaren med avspärrningar och röda koner.
Skärsår på Händerna
En uppföljare till förra veckans rivjärnsolycka blev denna veckas "köra ringfingret rakt i rakhyveln". Klantigt. Och småsår gör så förbannat ont I jämförelse med sin storlek…
Engagemangkrockar
Filmfestivalen krockar i år i tur och ordning med syrrans födelsedag, QX-galan, en frivisning av Brokeback Mountain och GS2H. Dessutom är det den ständiga frågan om att vara i Göteborg eller Stockholm numera. Galet.
Inte Ha Sina Polare i Samma Stad
Jag har ett grovt socialt problem. Jag behöver mina vänner omkring mig. Hela tiden. När de inte är där känns det som om en armen är borta eller nåt. Har säkert nån djup psykologisk innebörd och jag kommer överleva…men ändå. Och förmodligen gör det jag uppskattar helgerna med dem mycket mera i fortsättningen.

Ungefär så just nu.

Läget Just Nu - Vecka 2

Bra Saker Just Nu:

"Trettondagsfest" eller "Avskedsmiddag" Ny
Kalla det vad du vill – ett jäkla bra party var det i alla fall! Maten (Jordärtskockssoppa, Pestolax & Grekisk Gratäng, Pepparkakssundae) blev helt klart godkänd, Champagnen flödade och tävlingarna var väldigt lyckade (är lite stolt över introtävlingen helt klart!). Dessutom fick jag massa fina presenter – böcker i massor (blandannat "Fans" av Strage som jag velat läsa jättelänge) och "London in a bag". Tur att jag inte ska så långt utan kan se till att vara med på alla fester med det här gänget kommande året trots flytten! Såna här kvällar vill man inte missa.
"Semlor" Ny
Den kanske fetaste av alla mina laster….tur att de bara existerar under en begränsad period på året! Men fan vad gott det är…
"Spontan After Work på Dubliners & Pizza Hut" Ny
Helt sjukt att fastna på gamla sunkpuben Dubliners klockan 14.30 och sedan bara parta på i trevligt sällskap för att avsluta på Pizza Hut med två familjepizzor och lika många kannor med öl. Undras om nya jobbet kan uppbringa ett sånt gäng med partyglada kollegor som Göteborgskontoret?
"How I Met Your Mother" – TV-serie på CBS 2v
Fortfarande roligast på (nedladdad) TV.
"I’ll be Ready" – Singel m Sunblock Ny
Årets första mega-danshit är en dansversion av ledmotivet till Baywatch, gjord av ett gäng svenska, har en video med blonda fotomodeller och låter som en lillebror till Eric Prytz "Call On Me". Klart det är en succé.
"House, M.D" – TV-serie på Fox 3v
Tappar lite fart under säsong två när Dr House nästan blivit outhärdligt otrevlig och barnslig…men fortfarande väldigt fascinerande detektiv-TV utan brott fast med sjukdomar.
"Lunar Park" – Bok av Bret Easton Ellis 3v
Blir bara bättre och bättre.
"Inflyttningsfest hos Jenny Adler" Ny
Trevligt att träffa (delar av) nyårsgänget igen – och fester med fri dricka är ju alltid en succé.
"Kommissarie Lynley" – TV-serie på SVT 2v
Inte den bästa omgången, men brittiska deckare är alltid…brittiska deckare.
"Bäst 2005 Listor" 2v
I veckan kom äntigen Andreas "Catenacci Awards" upp på hans hemsida, och lekn på avskedfesten var lika lyckad som på nyårsafton.

Tveksamma Saker Just Nu:

"Let’s Dance" – Danssåpa på TV4
Charmigare än väntat när kändisar ska dansa med proffs i fyrans försök med Storbritanniens monumentala succéformat. Charmiga (Anna Book) och duktiga (Väder-Tone) C-kändisar hjälper upp att programledarna är en total katastrof (Kan nån ge Sjödin lite valium?) och juryn inkonsekvent.

Dåliga Saker Just Nu:

Flyttstrul
Samma gäller som förra vecka: Skaffa lägenhet. Bo tillfälligt (utan telefon, Internet eller bäddmadrasser). Massa tågresor i början. Två heltidsuppdrag parallellt. Känner knappt nån där…men nu är ångesten större och händelsen närmare! Jag är verkligen inte en person som har lätt för förändringar har jag mäkt…och gud vad jag kommer sakna mina vänner och mitt bredband.
"En Geishas Memoarer" – Film av Rob Marshall
Fotot, kläderna och scenografin är så vackert att man nästan tappar andan…men vad hjälper det när filmen är så totalt oengagerade, de asiatiska skådeseplarna sliter med sitt engelska uttal och manuset så tydligt visar bristerna i Arthur Goldens roman. Historien om Sayuris liv blir bara simpel Harlekin-novell när all mystik bara försvunnit i Rob Marshalls polerade filmatisering.
Köksolyckor
Skala av sig halva tummen på ett rivjärn är sådär kul.
"The O.C Säsong 3" – TV-serie på Fox
The O.C lider 8under sin tredje säsong av exakt samma sjukdom som "Desperate Housewives" lider av under sin andra just nu… De var helt revolutionerande under sin a första år – men nu trampar de vatten och har plotlines som håller i högst två avsnitt. Skärpning!

Ungefär så just nu.

Läget Just Nu - Vecka 1

Bra Saker Just Nu:

"Bäst 2005 Listor" Ny
Jag är fullkomligt besatt av årssammanställningar. Jag lusläser alla tidningar och jag vältrar mig i olika internetbloggars listor om Årets Pryl, Låt, Film etc etc - och så skriver jag självklart mina egna listor.
Här, här, här, här, här, här, här, här, här och här! =)
"Nyårsfest i Torslanda" Ny
Lika trevligt som vanligt att samla mitt gamla gäng för traditionsenliga lekar och ljuvligt god mat (Vilken oxfilé! Jordärtskockssoppan! Kantarellsåsen!)...och alldeles för mycket vin... Vi ses igen till midsommar!!
"How I Met Your Mother" – TV-serie på CBS Ny
Serien som tillsammans med "My Name is Earl" och "Everybody Hates Chris" har hyllats som sitcomgenrens nytändare i år är ungefär så klassisk sitcom som en tv-show kan bli...och i stort sett en Friends-klon rakt av: Det utspelas nästan uteslutande i en NYC-lägenhet och på en bar (istället för ett fik), det är fem vänner (istället för sex) och det handlar om singellivet på Manhattan och serien pålagda skratt. Vad som skiljer är att humorn känns rappare och mera modern än vad Friends gjorde sina sista...tja...sju säsonger - och att man har fått till tv's kanske roligaste karaktär just nu: Den extreme brudraggaren Barney spelad av den gamle Doogie Houser-skådisen Neil Patrick Harris. Myshumor och konsumtions-tv för stunden.
"Transamerica" – Film av Duncan Tucker Ny
Udda roadmovie om den transexuelle Stanley "Bree" Osbourne (suveränt spelad av Felicity Huffman från "Desperate Housewives") som veckan innan sin slutliga operation får veta att han/hon har en son (som går på gatan och vars mor tagit sitt liv). På uppmaning av sin terapeut åker hon/han för att hämta ut honom ur fängelset och tillsammans börjar de bila genom USA. Småtrevligt, småtragiskt (killen blir kär i vad han tror är en dam från kyrkan, mn egentligen hans far), småkul (speciellt när Fionnula Flanagan dyker upp som fördomsfull mamma) – men egentligen inte mycket mer än en traditionell roadmovie med en transtwist…och varför vågade man inte sätta en kille i rollen som Bree? 5 hormontabletter av 10 möjliga.
"One" – Albumspår m Mary J Blige & U2 2v
Fortfarande lika bra.
"House, M.D" – TV-serie på Fox 2v
I säsong två har Dr House nästan blivit outhärdligt otrevlig…men att plocka in Sela Ward (från bland annat "Jagad") som Houses ex och tillika sjukhusets advokat är helt klart ett genidrag…och eftersom fallen fortsätter vara lika engagerande som tidigare så är Brian Singers suveräna tv-skapelse väl värd sin utnämning som 2005’s bästa tv-program i min värld.
"Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet" – Film av Duncan Tucker Ny
Syskonen Pevensie skickas iväg från krigets London, hamnar hos professor Kirke, Lucy går in i garderoben och hamnar hos Mr tumnus i Narnia, Edmund gör samma men hamnar hos den Vita Häxan och snart dyker Aslan upp och kampen mellan ont och gott är i full gång. Snyggaste versionen av den klassiska historien hittills, barnen är grymma skådisar, de animerade djuren fungerar och Tilda Swinton glimrar som ond häxa. Jag hade älskat den här filmen när jag var tretton år, och jag hade förmodligen blivit kär i Peter (karaktären som jag alltid tänkte att jag var när jag läste böckerna by the way) och sett om den massa. Nu känner jag att kristustemat blir lite för mycket för mig och att det är lite väl mycket "Sagan om Ringen"-light över filmen. 5 talande bävrar av 10 möjliga.
"Lunar Park" – Bok av Bret Easton Ellis 2v
Det är nästan magiskt hur dålig jag blir på att läsa när vardagen och jobbet drar igång igen – men jag håller fortfarande på med Bret Easton Ellis bästa bok. Antar dock att en månad utan någon som helst tillgång till Internet kommer hjälpa upp min litterära sida…
"Kommissarie Lynley" – TV-serie på SVT Ny
Brittiska deckare… Mmmmm. Nästan en lika stor passion som cashewnötter hos mig.
Ledighet Ny
Att bara slappa en förmiddag, sen möta Freddan i stan för en bio och sedan laga lite mat och se nåt avsnitt av nån gammal TopModel. Underbart! Varför kan inte man bara vara ekonomiskt oberoende? Eller ha röda dagar oftare i alla fall?

Tveksamma Saker Just Nu:

Internetlös
Att inte ha bredband när man skall boka biljetter till Filmfestivalen nästa vecka gör mig nästan andlös av panik…samtidigt misstänker jag (förutom GFF-grejen då) att ett avbrott och inte kunna ladda ned en massa TV kommer vara bra för mig. Mera böcker, mera träning, mera promenader, mera kultur. Men det kommer att vara SVÅRT i början…precis som när man skall bli av med alla beroenden.
Snö
När det är sådär gnistrande kallt och vitt så är det underbart…men när det börjar blaska och man har brunt smuts upp till knävecken är det bara lagom roligt.

Dåliga Saker Just Nu:

Flyttstrul
Skaffa lägenhet. Bo tillfälligt (utan telefon, Internet eller bäddmadrasser). Måste köpa en laptop? Massa tågresor i början. Två heltidsuppdrag parallellt. Känner knappt nån där. Hm. Det känns som om jag har tre-fyra månaders Limbo innan jag kommer i ordning i Stockholm.
Bakfylla
Jag börjar (tyvärr) bli väldigt, väldigt bra på det numera…den där förlamande, dödliga sorten som gör att man är under isen i minst två dagar efteråt. Inte bra. Måste lära mig att säga stopp. Eller nej.
Åka Tåg i Samma Kupé som ett Helt Ungdomsfotbollslag
Det behöver ingen närmare förklaring va?

Ungefär så just nu.