Filmrecension: Babas Bilar

Babas Bilar
Rafael Edholm, Sverige

Jojo bor långt uppe i norrland, fiskar, pillar med sin bil, och är tillsammans med Anso som vill köpa ett hus. Anso har helt brutit med sin pappa Baba som säljer bilar (och allt annat åxå) och gillar inte att Jojo knäcker extra åt honom. I trakten finns också en rysk narkotika smugglare som smugglar knark i fiskar och hans tre småkorkade hejdukar. När ryssens flickvän lämnar honom och säljer deras Cadillac till Baba uppstår problem eftersom det finns en väldig massa pengar gömda i bilen…problem som får väldigt våldsamma följder för alla inblandade.

Det roligaste med den visningen jag var på av Babas Bilar var när man fick ställa frågor till regissören efteråt och en kvinna fullständigt skäller ut Rafael Edholm för att han "verkar var stolt över att ha gjort en film med så mycket äckligt våld och lyteskomik"… Edholms syrliga svar var som sagt roligare än hela filmen… Men visst. Filmen är sjukt våldsam på ett sådant där "blåsa av huvudet köra över folk med ångvält"-sätt, men den har samtidigt mera drag av Åsa-Nisse än Tarantino. Edholm har kallat filmen en "scoter-western" och det är nog det som passar bäst. Alla karaktärer är endimensionella och antingen hjältar eller skurkar, och det är dueller och ridande…nåja…..skoteråkning över vidderna. Visst, jag skrattar ibland och har inte alls tråkigt – men filmen känns mest som att titta på ett gäng skådisar som får leka med massa effekter och storyn är tunns som isen på den sjö där filmens drygaste norrman far igenom. Andreas Wilson får ingen direkt återupprättelse som skådis heller (även om han glimtvis är sjukt snygg som vanligt) och Sara Sommerfeldt pratar med en dialekt som man inte riktigt förstår varför någon inte bara bad henne sluta…även om ingen gör direkt bort sig. Sammantaget en helt okej en och en halv timme i salongen – men jag kan inte komma på en enda kompis jag skulle rekommendera att gå och se denna filmen…och det är aldrig ett bra tecken.

Betyg: 3 kokainfyllda fiskar av 10 möjliga
.