The Hamster Cage
Larry Kent, Kanada
Pappa har fått Nobelpriset och de två syskonen återvänder till föräldrahemmet där mamma ordnat en hyllningsmiddag. Dit kommer även farbrodern med sin nya Lolita look-a-like till flickvän. Snart kryper familjehemligheterna fram och vi får veta att farbrodern förgripit sig på dottern när hon var barn, att sonen i familjen hatar sin far men älskar sin mor (lite FÖR mycket), plus ytterligare en rad bisarra lik i garderoben….ja även bokstavligt efter som dottern snabbt slår ihjäl in farbror med en sugpropp. Och det är bara början.
Helt absurd perversitet som har skruvats några varv för mycket för min smak. Kanske är detta ett bra sätt att skildra något så hemskt som pedofila övergrepp (dvs att skruva till det så det blir helt absurt och obegripligt) men jag får inget grepp på den här filmen och dess karaktärer. Visst, skådespelarna är väldigt bra – men det gör bara mina frågor fler: Är de här människorna så här sjuka och konstiga på grund av alla övergrepp, eller är det bara ren underhållning och regissören tycker bara det är skoj med sjuka, perversa karaktärer? Kanske är det just i den frågeställningen som kärnan i filmen ligger – men jag tycker bara det blir otäckt, lite fånigt och orkar inte engagera mig alls. Tyvärr.
Betyg: 3 röda paket av 10 möjliga
.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar