Filmrecension: Keillers Park

Keillers Park
Susanna Edwards. Sverige

Filmen bygger på det verkliga mordet på en homosexuell man i Keillers Park i Göteborg 1997. Peter har precis tagit över familjeföretaget och försöker skaffa barn med sin flickvän när han träffar den passionerade Nassim. Peter inser att han är bög och inleder ett bergochdalbaneförhållande med Nassim – först i smyg, men sedan allt öppnare. På grund av detta mister han sin flickvän (såklart), men också sin familj och sitt arbete. En dag slår polisen in dörren i hans lägenhet och han anklagas för mordet på Nassim.

Jag har rätt bra koll på vad som egentligen hände i Keillers Park 1997 efter att ha läst Johan Hiltons utmärkta "No Tears for Queers", vilket lite saboterar den här filmen för mig. Kanske inte så mycket för att filmen skiljer sig en del från verkligheten, utan mera av den gamla klassiska "filmförstöraranledningen" att jag vet vem mördaren är och vad som kommer hända. Dels det och dels att filmen (medvetet) fokuserar väldigt lite på själva hatbrottet, något jag tycker är lite trist eftersom det är en problematik jag som bög anser att man borde belysa mera både på film och i övrigt. Det räcker liksom inte att visa upp en kärlekshistoria där den stora grejen är att den är mellan två killar för att jag ska bli intresserad…
En annan sak som distraherar mig när jag ser filmen är fånigt nog att den utspelar sig i Göteborg (mitt jobb syns – helt enligt de verkliga händelserna – konsekvent i bakgrunden i scenerna från Keillers Park) och att jag hela tiden tänker på när kontinuiteten i omgivningarna inte stämmer… Nu är lyckligtvis inte allt bara minus. Störst plus får Susanna Edwards för själva ansatsen att vilja skildra annorlunda könsroller i en trilogi filmer (nästa skall handla om misshandel i ett förhållande – men där en kvinna misshandlar en man, den tredje om kärlek utanför heteronormaliteten i någon form) och för att visa realistisk sex mellan män på svensk film utan att väja undan på något sätt.
Skådespelarna är genomgående bra, men de sliter tyvärr med en dialog som (liksom de scener som skall visa homoparets lyckliga samliv; skumbad…biohångel...rosett på snoppen!) är fylld med klyschor och inte känns helt gjuten…och här ligger nog filmens största problem även för de som tycker att det räcker med lite homokärlek för att en film ska vara bra/kittlande/nyskapande/spännande.
Helt klart godkänt för intentionen att vilja skildra bögkärlek och sex. Men inte mer.

Betyg: 5 rosetter på snoppen av 10 möjliga
.