Filmrecension: Storm

Storm
Måns Mårlind & Björn Stein, Sverige

DD jobbar på Nöjesguiden, snortar kokain, sparar minnesbilder på stora bröst som han sedan runkar till hemma, har ingen ytkänsla och en efterbliven, mörkrädd bror och drömmer om att öppna en rom-bar på Kuba. Hela hans tillvaro förändras när han möter den mystiska Lova, blir vittne (och oskyldigt misstänkt) för ett mord, får ansvar för en liten grå, försluten ask och kastas in i en drömvärld som tar honom tillbaka till hans barndoms Vänersborg och en kamp mellan ont och gott.

Mårlind & Stein siktar högt och får ur sig en välspelad och rejält snygg film. De visuella idéerna sprutar och det mesta sitter klockrent. Bäst gillar jag början när DDs liv presenteras med voiceover och snabba klipp, och serietidnings inslagen på slutet. Ett bildberättande och en scenografi som man inte är bortskämd med i svensk film.
Tyvärr blir det ändå inget toppbetyg, då historien (som börjar så bra) inte engagerar mig alls efter ett tag. I sin iver att skapa en svensk Matrix-möter-Vanilla-Sky tappar man (och fiskar upp helt nya) manustrådar lite för mycket, och stackars DD har tillslut så mycket dåligt i sina minnen att man börjar tycka han ska följa Jons Karlssons djävulska råd om att skita i alltihopa istället för Lovas (en grym Eva Röse) mera samvetsgranna.
Sevärt är det i alla fall, och de här grabbarna kommer förmodligen åstadkomma något riktigt stort i framtiden om de får hålla på.

Betyg: 5 små kubiska askar av 10 möjliga.
.