ÅRET 2008

Då var vi där.
Årets sista dag.
Hur har ert år varit?

Mitt har på många områden varit ett litet mellan år. Ett år som tvekat och inte riktigt vetat vart det skulle ta vägen. Ett år som satsat på att vara där det är och inte blicka så mycket framåt eller bakåt.

Det kommer förmodligen blir mest ihågkommet som året då jag och R gick ifrån av att vara kompisar till riktigt goda vänner, och för våra helsjuka fester, främst under Melodifestivalturnén som var bland det roligaste jag gjort i mitt liv, men också under några sjukt roliga Londondagar mitt i sommaren och bara hemma med alldeles för många flaskor bubbel. Tack för att du finns, killen! Du gör Stockholm väldigt mycket roligare.

Det är året då jag fick en hel massa nya vänner och bekanta, men också umgicks mera med de vänner jag redan hade. Främst FF som vanligt såklart, och han och jag drog även vi till London och shoppade upp alla våra besparingar en sen novemberhelg, ett schyst avbrott i vår annars veckovisa tradition att jag dyker upp hos honom och får mat... Tack! Jag hade förmodligen varit mycket hungrigare utan dig om inte annat.

Annars stannade jag i Sverige och mest for som en skottspole mellan Göteborg och Stockholm ännu ett år. Jag börjar tycka att det är helt naturligt, och jag älskar faktiskt att sitta och blogga på tåget.

Det var året då jag bytte dator men inte telefon – en kombination som gör att det inte blir någon "Året i Bilder" detta året som brukligt annars. Det var året då träningen och morgonpromenaderna aldrig ville ta riktigt fart och det var året då sommaren antingen var alldeles för varm eller också så öste regnet ner.

Men nu får det vara nog med oväsentligheterna.
Först kommer här en sammanfattning av hela året liknande den jag och mina vänner kommer göra vid middagen ikväll, därefter mina vanliga årliga Oswald Awards för musik, TV, film och övrigt.

Då rullar vi upp ridån och tar fram tacktalen!

Årets Svensk: Björn & Benny. ABBA var överallt igen.
Årets Kvinna: Jag vill verkligen inte säga Sarah Palin, så jag kör på Tina Fey som var årets roligaste kvinna – och en bättre version av Mrs Palin i SNL
Årets Man: Barack Obama eller kanske Josef Fritzl...
Årets Homo 1: Harvey Milk
Årets Homo 2: Bonde-Peter som skickade kåta fjollor in i Svenssons vardagsrum varje vecka
Årets Homo 3: Matthew Mitcham (OS-guldmedaljör)
Årets TV-program: Gossip Girl alt. Oswald
Årets Nya TV-program: Beautiful People
Årets TV-person 1: Björn Gustavsson – Melodifestivalens största ögonblicksgenombrott sedan Carola
Årets TV-person 2: Oswald himself i Västnytts Eftersnack
Årets TV-trend: Att Amerikansk TVs stora glansdagar verkar vara över
Årets Skiva: "Out of Control" m Girls Aloud
Årets Svenska Skiva: "Killing My Darlings" m Amanda
Årets Låt: "Lay Your Love on Me" med BWO
Årets Låt 2: "The Loving Kind" med Girls Aloud
Årets Landsplåga: "I Kissed a Girl" med Katy Perry
Årets Artist: Duffy alt. Kleerup
Årets Grupp: Glasvegas alt BWO (man är inte maskot för intet)
Årets Film (Drama): Slumdog Millionaire
Årets Film (Musikal): Across the Universe
Årets Film (Svenska): Patrik 1,5
Årets Film (som folk kommer minnas från i år): The Dark Knight och Mamma Mia!
Årets Sämsta Film: Good Luck, Chuck
Årets Kortfilm: Love
Årets Bok: "Hälsningar från Ondskans Axelmakter" av Caroline Salzinger
Årets Show 1: Kylie i Globen
Årets Show 2: OS-invigningen
Årets No-Show: OS-invigningens fyrverkerifotavtryck...de var dataanimerade
Årets Hunk: Melodifestival-Lars, såklart!
Årets Pryl: Jag hade ingen iPhone, så för mig är det självklart mitt mobila 3Bredband. Den där dongen öppnade en helt ny värd av ständig uppkoppling som förändrade mitt liv i grunden. Nu är jag alltid online. Dygnet runt.
Årets Företag: Lehman Brothers/Carnegie/Volvo...i slutet av året föll det mesta som korthus
Årets Färg: Lila
Årets Par: Carrie & Mr Big – äntligen gifta (och en större succé än någonsin)
Årets Stad: London (två besök under ett halvår och femsiffriga spenderade belopp)
Årets Resa: Schlagerturnén i sex veckor var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv
Årets Tidsresa: Desperate Housewives hoppade fram fem år och blev bättre än någonsin
Årets Djur: Vrålapa – supergod drink gjord på Shezuanpepparvodka, Ingefärslikör, Lime, Chili och Ginger Ale
Årets Babe: Marina Schiptjenko
Årets Skämt: "Engla-skämten" (när saker blir för sorgliga slår det alltid över åt andra hållet)
Årets Idrott: Konståkning (Stjärnor på Is såklart...men också ett VM i Göteborg med oväntade svenska framgångar, liksom i EM i år OCH så hade Diman Bilan Jevgenij Plusjenko på scen när han vann Eurovision)
Årets Lag 1: FRA-lagen
Årets Lag 2: Spanska fotbollslandslaget – lite snyggare, lite bättre
Årets Idrottsperson: Michael Phelps alt. Usain Bolt (vem man väljer som Pekings OS-kung beror lite på tycke och smak)
Årets Idrottsperson 2: Jesper Blomqvist (sexigaste svensken i ett par trikåer)
Årets Fest: 35års-festen i Göteborg, schlagerefterfesterna i Västerås eller Karlskrona, heldagsfylla under London Pride eller alla hundratals liter bubbel med R. Tuff call. Men R är helt klart den gemensamme nämnaren för årets värsta/bästa partyn.
Årets Comeback: Estrellas Salt & Vinegar Chips alt. Bevvan 90210 eller Sanna Nielsen & Britney Spears (fast ingen av dem var egentligen borta, men båda lyckades återuppfinna sig själva)
Årets Besvikelse: Förutom svenskarnas insatser i OS och VM? Den amerikanska TV-säsongen. Det mesta blev sämre och inget av det nya var värt att jubla över. Värst var Gilmore Girls-skaparnas The Return of Jezebel James och Heroes fullständiga grundstötning. Stora magplask.
Årets Händelse: ESC-final hemma hos Bard istället för i Serbien eller när vi var på plats på världspremiären för "vanlig publik" för Mamma Mia i London (med det grymmaste konfettiregn jag upplevt)
Årets Dummaste: Stockholm City (oftast inte ett rätt - här är ett exempel) eller möjligen människorna som sumpade bort The One som Kylies stora singel på X
Årets Jobbigaste 1: Årets största följetonger var mängder av bestialiska brott; källarmamman som suttit inlåst i 24 år, Engla-mordet, Jennifer Hudsons mördade släktingar och Arvika-barnen.
Årets Jobbigaste 2: Att se Funny Games US på bio (lika bra men lika otroligt jobbig i amerikansk tappning)
Årets Fulaste: Melodifestivalscenografin (Funktionellt och udda? Japp! Coolt? Möjligen. Snyggt? Inte alls.)
Årets Fulaste & Jobbigaste: Johan "Barnet" Palm
Årets Snyggaste: Kylie i Globen (inklusive hennes dansare såklart)
Årets Kändis-stalkning: Förutom att jag hängde med Bard/BWO i ett halvår så är nog min och FFs smygförföljelse av Gael Garcia Bernal under Göteborg Film Festival i en klass för sig
Årets Överraskning 1: Sanna Nielsens Empty Room
Årets Överraskning 2: Lågkonjunkturen (inte att den kom – utan att den kom på typ två timmar...)
Årets Överraskning 3: Linda Rosing har en av Sveriges största bloggar
Årets Favorit: Min sackboy i Little Big Planet
Årets Faboliter: Elsa & Mackan
Årets Trend 1: Originalmusikal-på—tv-och-film-trenden; inte så mycket Mamma Mia! alltså, utan: High School Musical, Across the Universe, Rock Camp, Once, Britannia High, Flight of the Conchords och Les Chansons D'Amour...
Årets Trend 2: DisneyChannel-trenden. Själv fattar man nada, men kidsen dyrkar präktiga ungdomar med oskuldsringar a' la' Hannah Montana och Jonas Brothers
Årets Trend 3: Vampyrer; Twighlight, Låt Den Rätte Komma In, True Blood, Krunegårds hit
Årets Favoritplagg: Klargul Tigerskjorta & G*Star Chinos – en personlig succé i Globenannexet. Annars har "allting från Ben Sherman" varit ett ledord.
Årets Godaste: Marabou Amigo alt. Absolut Mango (men när kan vi köpa den på Systembolaget) alt. Starbucks Cinnamon Latte
Årets Nykomling 1: Grill del Mundo – hade Göteborgs största drinkar och var sommarens mest självklara After Work-ställe
Årets Nykomling 2: Spotify
Årets Nykomling 3: Glasvegas
Årets Nykomling 2009?: Erik Hassle
Årets Mest Saknade: Har det någonsin dött så många kända namn under ett år? Estelle Getty, Mona Seilitz, Paul Newman, Lennart Swahn, Ingela Agardh...men mest saknad var såklart Heath Ledger som gick bort precis på tröskeln till att bli världens mest hyllade skådespelare. Annars snor jag från en kompis och säger att mest saknade jag rent privat den låga dollarkursen...
Årets Äntligen: USA fick inte bara en ny president, utan även en svart sådan
Årets Roligaste 1: Beautiful People på BBC
Årets Roligaste 2: Comedy Inc på TV4 Komedi
Årets Roligaste 3: Rent allmänt hela schlagerturnén, men mera specifikt "R dubbelvikt i ett bilbagage under en bilfärd i Linköping med Lay your Love on Me och The Bells of Freedom på högsta volym"
Årets Tråkigaste: Förutom det allmänna ekonomiska läget som lägger sordin på allt och alla? Att äntligen vara pressackrediterad på Göteborg Film Festival – och så få 39 graders feber och ligga däckad istället (kortfilmen Sibyllan därifrån är annars ytterligare ett hett tips på årets mest tråkigt spenderade minuter).
Årets Blötaste 1: Pride-lördagen (hela parken blev en sjö av lera)
Årets Blötaste 2: Melodifestivalefterfesten i Karlskrona (jag var bakis i en vecka efteråt)
Årets Land: Island (från succéekonomi till "går att köpa på eBay" på ett halvår)
Årets Present: Best Picture Oscar 1928-2008 DVD-box

GOTT NYTT 2008 ALLA BLOGGLÄSARE!

Nu ska jag bloggpausa (vi hörs om en vecka) och dricka floder av champagne med mina vänner.

Oswald Awards 2008 - ÅRETS MUSIKPRISER

[ÅRETS TIO BÄSTA LÅTAR]

Nej, det är inte alls i synk med kategorierna nedan - men här är årets tio bästa låtar efter sjukt mycket ångest - och för andra året i rad visar det sig att årets bästa låt är ett melodifestivalbidrag...även om det var på håret (eller kanske skäggstråt).

1. Lay Your Love on Me - BWO
2. The Loving Kind – Girls Aloud
3. Mercy - Duffy
4. Up – The Saturdays
5. It's My Own Cheating Heart that Makes Me Cry - Glasvegas
6. Viva La Vida - Coldplay
7. On and On - Agnes
8. That's Not My Name – The Ting Tings
9. Longing for Lullabies – Kleerup & Tityo
10. Human – The Killers

En sammanställning över vilka låtar jag lyssnat på mest hela året hittar ni för övrigt i Poplistans årssammanställning, här.

[ÅRETS SKIVA]

1. Out of Control – Girls Aloud
Hela världen lägger Glasvegas som etta, men hur är det möjligt när världens bästa nuvarande tjejpopband samtidigt släppt sin bästa skiva i år? Jag har alltid gillat Girls Aloud, men bara älskat en av deras fullängdare (What will the Neighbours Say) tidigare, och jag hade lite tappat hoppet om dem generellt när jag bara tyckte 2-3 låtar var riktigt bra sist. Londonresan i somras gav mig dock en nytändning, och som tändvätska på den glöden kom alltså årets bästa album. Ett album som inte bara innehöll englandsettan The Promise eller en av årets absolut bästa låtar The Loving Kind, utan även spände från ren och skär dansbandsmusik i Rolling Back The Rivers in Time, via sedvanligt Girls Aloud-röj i Miss You Bow Wow till nästanballaden Untouchable. Addera till det Love is the Key och Turn to Stone – båda flitigt spelade i min iPod – och ni förstår att valet av etta var ganska lätt.

2. Glasvegas – Glasvegas
Jag förstår er som tröttnat på när kritiker ropar Varg! och utnämner något nytt obskyrt pop/rockband till årets nya svarta och årets måste – medan man själv bara tycker det låter precis likadant som allting annat som kommit före. Men Glasvegas är inte ett sådant band. Jag lovar. Dels är skottarnas suveräna texter (det man kan urskilja utan texthäfte av James Allans grova dialekt) så mycket mera än nödrim om kärlek och fester – det är som små Mike Leigh-filmer rakt ur den brittiska underklassen – men framförallt är det de ljuvliga, lättillgängliga melodierna . Visst, för många kan de kännas lite för blingade med brötiga ljud och gitarrer, men då missar man att i botten finns flickpopsaktiga Motown-melodier to die for. En framtida klassiker.

3. Rockferry – Duffy
Mercy, Warwick Avenue, Rockferry och Rain on Your Parade...behöver jag säga mera? Folk kan fortsätta tjata i evighet om att Amy Winehouse var först med soundet eller att hennes debutskiva var bättre än Duffys – men det föringar på intet sätt storheten varken med Duffy och hennes fantastiska röst, eller den här underbara skivan. För två år sedan lät allting Timbaland och nästa år gäller säkert någon annn ljudbild – men ingenting låter mera 2008 än det här...

4. Killing My Darlings – Amanda Jenssen
...något även Idol-tvåan från 2007 tog fasta på när hon slog sig ihop med Wannadies-Pär och chockade de flesta med att släppa det bästa album en Idol-deltagare i Sverige någonsin släppt (Jan Gradvalls femma i DI är numera en klassiker). Jag citerar min egen fyrapopcorns-recension: "Resultatet är ett galet storbandssvängigt la-di-daj-party, där alla vi som älskat Amanda från första stund får exakt vad vi väntat på. Jag vet inte vilka darlings hon tvingats döda för att få ur sig det här - men det var absolut rätt gjort." Jag kunde – tydligen – inte sagt det bättre själv.

5. The Fame – Lady GaGa
Det är lätt att glömma bort den här skivan eftersom 2009 förmodligen kommer bli året då de flesta får upp ögonen för annat än Let's Dance som för Stefani Germanotta släppt ifrån sig. Men eftersom jag själv har lyssnat sönder nya singeln Poker Face, Love Game, The Fame (som var signaturmelodi till Make Me a Supermodel Australia), Beautiful, Dirty, Rich, Paparazzi (som hade en framträdande roll i ett avsnitt av Gossip Girl) och Boys Boys Boys så är femteplatsen på årets lista helt självklar.

6. Kleerup – Kleerup
7. Love. Pop. Dance. – Agnes
8. Dystopia – Midnight Juggernauts
9. We Started Nothing - The Ting Tings
10. Day & Age – The Killers

Nästan: För Sent för Edelweiss – Håkan Hellström, Circus – Britney Spears, Hard Candy – Madonna, One - Neo, Pop! – Same Difference



[ÅRETS LÅT (Singel)]

1. Up – The Saturdays
Inte så mycket att tala om faktiskt. Jag är sjukt svag för tjejband, jag är sjukt svar för enkla, glada poplåtar och jag är sjukt svag för färgstarka, snygga videos med synkrondans. Den här låten hade allt det – och lite till.

2. Mercy - Duffy
Precis som för de flesta i Sverige så fick den här låten en tveksam start hos mig...men tillslut kunde jag inte värja mig längre och numera är den en klassiker som jag inte slutar att tycka om hur mycket jag än hör den.

3. Viva La Vida – Coldplay
Jag har helt ärligt aldrig gillat Coldplay förrän den här låten dök upp och fyllde tomrummet efter U2.

4. That's Not My Name – The Ting Tings

"They call me Hell, they call me Stacy, they call me her, they call me Jane" – jag kallade bara det för en av årets största och skönaste överraskningar.

5. Human – The Killers
Förra året var Pet Shop Boys-remixen av Read My Mind etta på listan över årets bästa remixar – i år kom de tillbaka med en låt som lät precis som den fast utan någon ommixning.


6. The Fear – Lily Allen
7. LadyGaga – Poker Face
8. Blind – Hercules and Love Affair
9. Give It 2 Me - Madonna
10. Don't Call Me Baby - Kreesha Turner

Nästan: The Boy Does Nothing – Alesha, The Call - Regina Spektor, The Promise - Girls Aloud, Rain on Your Parade & Warwick Avenue - Duffy, The Journey Continues - Mark Brown ft. Sarah Cracknell, Bruises – Chairlift, Spiralling & Lovers are Losing - Keane, 4 Minutes – Madonna, Womanizer - Britney Spears, Geraldine - Glasvegas, Sharleen Spiteri - All the Times I Cried, Stuttering (Kiss Me Again) - Ben's Brother, Amy Macdonald - This Is The Life, och Wynter Gordon - Surveillance

[ÅRETS SVENSKA LÅT (Singel)]

Trots att jag – helt utan att det låg någon som helst plan bakom det – till stor del missat alla Lykke Lis och Takidas och Miss Lis och Krunegårds (jag förstår fortfarande inte varför jag inte hört på den skivan mer för jag gillade ju Laakso) så finns det en hel del bra svensk musik på singel i år.

1. On and On - Agnes
Även om hon ser oväntat obekväm ut när hon framför låtarna live, så var Agnes och Anders Hanssons samarbete den svenska popvärldens mest lyckade utanför Kleerups och Pär Wikstens studios i år...och bäst var den här discopop-pärlan som hela Sverige tog i sin famn.

2. Longing for Lullabies – Kleerup feat Titiyo
Tills han i slutet av året verkade balla ur med Linda Rosing och Carolina Gynning-romanser på löpande band så var Kleerup Sverige okrönte popkung 2008. Megahiten med Robyn fortsatte erövra världen, men här hemma var det Titiyo som stod vid mikrofonen i den här fantastiska låten.

3. Hurtful – Erik Hassle
Ett "har du kollat upp den här"-tips från min kompis Pär visade sig innehålla mera än bara den "tvåa i Metros talangtävling" som det utlovade. Det visade sig innehålla en alldeles, alldeles lysande låt från vad som absolut kommer vara den artist vars debutskiva jag kommer ha ögonen mest på under nästa år.

4. Amarula Tree - Amanda
Jag tyckte "Do You Love Me" var okej, men det var först när den här glimrande ra-ta-da la-di-da singeln med sitt spritträd i titeln dök upp som jag kunde pusta ut och lugnt inse att Amanda gått precis den väg i karriären som man hoppats.

5. Out on the Piers – Marit Bergman
Marits idé med att släppa en låt i månaden under 2008 visade sig vara genial. Flera av dessa månadsprenumerationer har fått omnämnanden i årets Oswald Awards, och i den här kategorin hyllar jag främst hennes låt om bögar i New York.

6. Release Me – Agnes
7. För en Lång Lång Tid – Håkan Hellström
8. For the Sun – Amanda
9. Stumble to Fall – Tityo
10. Mysterious - Isabel Guzman

Nästan: The Escapologist - Sugarplum Fairy, Discotheque – Elin Lanto, Suddenly - Arash feat. Rebecca, Miss Blue - Vincent, 3AM – Kleerup & Marit Bergman, Do You Love Me – Amanda, We Keep on Rockin & Inhibitions – Alcazar, The Bells of Freedom & Barcelona – BWO, The Queen's Corner – Joel Alme, Singing that Melody – Swingfly, Jag är en Vampyr – Markus Krunegård, You Make Me Feel Like Dancing – Neo och What Have I Done - Anna Ternheim

[ÅRETS MF/ESC-LÅTAR]

1. Lay Your Love on Me - BWO
Att den här låten toppar den här listan, listan över årets bästa låtar och listan över de låtar som spelats mest i min iPod i år har inte främst att att göra med att hela schlagersäsongen 2008 blev väldigt präglat av Alexander Bard och BWO för mig rent privat, utan helt enkelt med att jag från djupet av mitt musikaliska hjärta tycker det här är en nästintill perfekt poplåt. Madonna-beatsen, Lili&Susie-upprepningarna, Marinas underbara talparti i det ljuvliga sticket – allt klingar samman i precis det jag kräver för att en låt skall vara ultimat. Lägg till det en fantastiskt scenshow och ni förstår varför jag utan att överdriva helt ärligt kan säga att det här är ett av mina favorit-Melodifestivalbidrag genom tiderna.

2. Divine – Sébastien Tellier
Fullkomligt omöjlig som låt i Eurovision – och därför så genial. Medan Charlotte slet som ett djur missade Sébastien varenda kamera, åkte golfbil, hade en söt liten kör och var stencool rakt igenom – och de kom ändå på samma plats. Låten kan möjligen vara det bästa som dykt upp i den allt mer urvattnade tävlingen på hur många år som helst, och det är bara att hoppas på att Franrike fortsätter på samma Daft Punk-spår nästa år.

3. Sanna Nielsen - Empty Room
Precis som Sanna blev jag lika berörd varenda gång hon gick upp på scenen hela Västerås-veckan och vrålet från vårt hotellrum när hon gick rakt in i Globen spräckte nästan vår redan tveksamt fungerande TV. Så här i efterhand borde Sanna såklart inte bara vunnit folkets kärlek och ett klippkort på svensktoppen, utan också hela tävlingen, för faktum är att låten är minst lika bra fortfarande.

4. Hero – Charlotte Perrelli
5. Love in Stereo - Ola

6. Hold on be Strong - Maria Haukaas Storeng
7. Just a Minute - Rongedal
8. Hur Svårt Kan Det Va? – Linda Bengtzing
9. Pokusaj – Laka
10. Baby Don't Stop the Music - Michelle Purvis

Nästan: Pame - Daniel Mitsogiannis, Viva La Musica – Man Meadow, We are One – Alexa, Du behöver aldrig mer vara rädd - Lasse Lindh, Another Chance – Le Monde, Era Stupendo – Paolo Meneguzzi, This is My Life – Eurobandið, Dr. Frankenstein – LaGaylia, Always, Always – Zuma och Razborka – The Nicole

[ÅRETS LÅT (Ej Singel)]

Egentligen en omöjlig uppgift...mycket eftersom jag knappt vet vad som är singlar eller inte längre. Vad jag vet är att det här är iallafall ett gäng sjukt bra låtar som ni ska leta upp om ni inte redan har gjort det!

1. The Loving Kind – Girls Aloud
Vad ska jag säga? Ögonblicklig kärlek som är bättre i sin albumversion än i den kommande singelversionen (och för guds skull undvik att lyssna på dem live när de gör den). Om det är så här Pet Shop Boys kommer låta när de samarbetat med Xenomania nästa år så kommer jag att svimma av lycka.

2. It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry - Glasvegas
Kanske den låt som bäst visar upp storheten med Glasvegas. En fantastisk text och en fantastisk låt. Det är väl ungefär allt som jag kräver av musik.

3. Forever - Kleerup feat Neneh Cherry
Neneh Cherry hörs för lite. Och alla låtar borde ha barnkörer. Alla..

4. Fuck You – Lily Allen
Lily Allen sa hej då till George W Bush på sitt allra, allra gulligaste sätt.

5. På Drift? – Kent
Hur kan en låt som bara funnits ute i en knapp vecka komma nummer fem på den här listan? Well, tro mig: jag vet direkt när jag hör en Kent-klassiker som håller en sådan klass.

6. Circus – Britney Spears
7. A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss) - Glasvegas
8. If U Seek Amy – Britney Spears
9. Love Game – Lady Gaga
10. Voices – Madonna

Nästan: Spaceman – The Killers, Love is the Key – Girls Aloud, Paparazzi & The Fame – Lady Gaga, För Sent För Edelweiss – Håkan Hellström, Straight Into My Lovers Arms – Marit Bergman, Kill the Lights & Phonography – Britney Spears, Love Me Senseless – Agnes, The Quest - Bryn Christopher och Lay Me Down - Cyndi Lauper


[ÅRETS DUETT]

1. 300 Slow Days in a Row – Marit Bergman & Titiyo
Förra året var det Jöback och Krunegård i en homoerotisk video som toppade den här listan – i år är det Martits och Titiyos lesbiska War of the Roses-uppbrott som gör samma sak. Det ska tydligen vara en homoduett för att vinna här – men sen är det ju en underbar ABBA-flirtande låt också.

2. You Don't Know Me - Ben Folds feat. Regina Spektor
Det var ett tag sedan jag hörde av Ben Folds, men när han nu dök upp i min iPod igen efter ett tips av en kompis så gjorde han det med besked. Den här låten bara växte och växte och växte för mig.

3. "A Christmas Duel" – Låt med The Hives & Cyndi Lauper
Kom från ingenstans och blev direkt en framtida julklassiker. Arga, hatfyllda duetter är SÅ mycket roligare än kärleksditon.

Nästan: Hals Över Huvud - Lena & Orup, My Friend Misery" – Vacuum feat Marcella Detroit och Takin' Back My Love" – Enrique Iglesias feat Ciara


[ÅRETS CRAZY/TRUDELUTT/SKÄMMIS/BARNLÅT ]

Bara för att en låt hamnar i den här kategorin så behöver den inte vara dålig...den är bara mera tagen med en klackspark än låtarna i de andra kategorierna. I alla fall från min sida sett.

1. Caracola – Smiling in Love
Jag älskade de här glada tjejerna så mycket att jag nog hade köpt vad de än sjungit i Melodifestivalen...och nu blev det Ooa O Opadoa Yeoh Deo eller liknande (fråga de fem textförfattarna om ni vill veta mera detaljer) och då köper jag det. Årets färgstarkaste glädjepiller.

2. Same Difference - If You Can't Dance
Det käcka brittiska syskonparet med det frireligiösa utseendet som kom trea i förra årets X-Factor släppte en skiva som i sina absolut bästa stunder (det vill säga här) sparkade liv i mitt sovande Steps-hjärta.

3. Handsfree (If You Hold My Hand) – Sonny J
En låt som man direkt känner att det skulle passa alldeles utmärkt att vara full till. Sommarens svängigaste "borde blivit en hit"-låt.

Nästan: I Love Europe – Christer Sjögren, All Roads Lead To Heaven – Same Difference, Beautiful People Theme - Dan Gillespie Sells & Ian Masterson, Jag saknar dig ibland - Kristian Luuk, Bag in da Box – DJ Tune m feat. Orremannen, Ingen Mår Så Bra Som jag – Fronda, Sverige det bästa på vår jord – Markoolio, Olé Olé – DJ Bobo, Kramsången – Kramiskaninen och Alla Gamla Ex – Face-84

[ÅRETS COVER]

1. Run – Leona Lewis
2. Big In Japan - Ane Brun
3. I Want To Hold Your Hand - T.V. Carpio

4. About You Now – Timo Räisänen
5. I Don't Know How To Love Him – Sam Taylor

6. Les Fleur - 4Hero
7. Jocke Berg - Nåt för dem som väntar
8. I've Just Seen A Face - Jim Sturgess
9. Worrying Kind - Maia Hirasawa
10. The Winner Takes it All - Kylie och Dannii Minogue

Nästan: En apa som liknar dig - DiLeva och Don't Leave without Me Now - Euroband

[ÅRETS REMIX]

1. The One (Freemasons Remix) - Kylie Minogue
2. Vy Från Ett Luftslott (Punks Jump Up Remix) - Kent
3. See You Again (Rock Mafia Remix)" – Miley Cyrus

4. I Love Europe (Sound Factory Radio Edit) - Christer Sjögren
5. Another Shape of My Heart (Bassflow Remake) - Lisa Miskovsky

Nästan: Divine (Kasper Winding Remix) - Sébastien Tellier, 9 to 5 (Love to Infinity Radio Mix) - Dolly Parton, Mercy (Gareth Wyn Remix Edit) - Duffy och Barcelona (Hanssonic feat. Felix & Märta Remix) - BWO

Oswald Awards 2008 - ÅRETS TVPRISER

Trots att den här bloggen är så mycket TV så känner jag att när jag sätter mig ned för att summera året så är TV-kategorin den jag är minst sugen på att ta tag i. Kanske för att jag skriver så mycket om det annars, eller också helt enkelt för att 2008 helt enkelt inte var något klang och jubelår för varken svensk eller internationell TV.

Amerikansk TV verkade inte riktigt klara av att komma tillbaka efter författarstrejken i början på året, och mer än en av mina favoritserier från förr (Heroes, Ugly Betty) föll handlöst utför. Visst, jag ska erkänna att det finns flera nya serier som jag inte hunnit med ännu (True Blood, Crash, Raising the Bar, Sons of Anarchy, Priveleged) - vilket inte minst märks i kategorin med nya serier som jag fått utöka till "serier som jag inte sett tidigare år" för att till exempel inkludera de fem säsonger av Entourage jag klämde i år – men i stort sett så kom det inget nytt absolut måste...i alla fall inte i USA.

I Storbritannien hittade jag dock flera av årets nya favoritserier, och gamla favoriter som Desperate Housewives och Gossip Girl lyckade lyfta sig själva till oanade höjder. Så well, så här blev det i alla fall tillslut.

[BÄSTA TV-PROGRAM – DRAMA/SÅPA]

1. Gossip Girl
Ett praktexempel på att en serie faktiskt kan bli bättre andra säsongen. Trots att huvudpersonerna i stort sett redan legat med varandra minst en gång redan i säsong ett – och trots att det centrala kärleksparet hunnit med att leva lyckliga i alla sina dagar och bryta upp under samma säsong – så lyckades man ändå lyfta hela serien ytterligare ett snäpp (och boosta tittarsiffrorna) efter sommaruppehållet. Gossip Girl är inte längre "en serie av O.C-skaparen Josh Schwartz" det är O.C som är "det första försöket från Josh Schwartz , skapare av Gossip Girl".

2. Beautiful People
Mera camp än Ab Fab och Graham Norton på samma gång – och minst lika rolig. jag vet inte om det finns något att säga om den här serien som jag inte redan bloggat under året, men jag hoppas verkligen någon köper den så den dyker upp på alla era listor under 2009 – och att BBC tar sig i kragen och spelar in en fortsättning så den även kan få ligga på min.

3. Project Runway/Project Catwalk/Project Runway Australia/Project Runway Canada
Underligt nog visade sig inte det amerikanska originalet av världens bästa reality-show vara årets bästa upplaga. Både Australiens och Kanadas varianter visade sig nämligen vara snäppet vassare både i castingen och i många av de kreationer som visades upp. Men allt är fortfarande bättre än ungefär allt i genren. Ungefär.

4. Mad Men
Hyllat precis överallt och värt varenda spaltmeter. Snyggt, smart och galet välspelat.

5. House, MD
Fortfarande långt, långt mycket bättre än vad de flesta som ser serien förstår. Bland det mest välskrivna som sänds på en amerikansk marksänd kanal.

6. Brothers & Sisters
7. 30 Rock
8. The Tudors
9. Survivours
10. Entourage

Nästan: Top Chef, Lost, CSI:NY, The Graham Norton Show, Desperate Housewives, The Office, How I Met Your Mother, Skins, Comedy Inc, Britannia High, Grey's Anatomy och The X-Factor

[BÄSTA SVENSKA TV-PROGRAM]

1. Melodifestivalen
Jag snor allt från förra årets motivering: Förutsägbart? Javisst. Men jag tror få kan argumentera emot att det här är svensk TVs absolut mest välproducerade och mest omskrivna TV-program som engagerar flest människor (både för och emot) varje år. Ett stycke TV-historia uppdelat på sex veckor varje vår, som numera är mer än bara ett TV-program för undertecknad...det är lite av en livsstil.

2. Stjärnorna på Slottet
Ett lyxigare Big Brother fast med folk som har någonting att berätta – dock givetvis aspackade.

3. Stjärnor på Is
Långdraget? Kanske. Underhållande? Absolut! Årets största överraskning.

4. Berg Flyttar In
5. Kungamordet

Nästan: Idol 2008, Färjan, Rent Hus, Körslaget

[BÄSTA NYA TV-PROGRAM (för mig)]

1. Beautiful People
2. Mad Men
3. Entourage
4. Survivours
5. Stjärnor på Is
6. Top Chef
7. Life on Mars
8. Fringe
9. Stylista
10. Wallander

[BÄSTA KRIMINALSERIE/DECKARE]

1. CSI: NY
2. Wallander
3. Life on Mars US

Nästan: CSI, Dexter, Wire in the Blood , Morden i Midsomer

[BÄSTA DOCUSÅPA/REALITY]

1. Project Runway/Project Catwalk/Project Runway Australia/Project Runway Canada
2. Top Chef
3. Stjärnor på Is
4. Stylista
5. Americas Next Top Model

Nästan: Make Me a Supermodel, The X-Factor, So You Think You Can Dance Scandinavia och Crowned

[BÄSTA DRAMA]

1. Mad Men
2. House, MD
3. The Tudors
4. Survivors
5. Lost

Nästan: Heroes, Private Practice, Elizabeth I, Skins

[BÄSTA SÅPA]

1. Gossip Girl
2. Brothers & Sisters
3. Desperate Housewives
4. Private Practice
5. Britannia High

[BÄSTA KOMEDI/SITCOM/SKETCH]

1. Beautiful People
2. Entourage
3. 30 Rocks
4. Comedy Inc
5. The Graham Norton Show

Nästan: South Park, The Office, Flight of the Conchords

[TV-BESVIKELSE]

1. Heroes
2. Ugly Betty
3. 24 Redemtion
4. 90 210
5. Idol 2008

Oswald Awards 2008 - ÅRETS FILMPRISER

2007 var ett riktigt uselt filmår. 2008 har varit mycket bättre – speciellt (som vanligt) under filmfestivalen i januari och nu under december – och därför blir det lite flera klasser i år än vanligt.

[ÅRETS FILM (DRAMA)]

1. Slumdog Millionaire
Kan man verkligen ha en sådan distans till en film som man bara såg för några dagar sedan – och inte ens har hunnit fått ut en recension på här i bloggen – att man vågar utnämna den till bättre än allting annat man sett under året? Jajamensan! Om den kommer från en av ens favoritregissörer, innehåller fantastiskt foto och musik, och har en rolig grundtanke i storyn som borgar för ett kul berättaregrepp för att få fram en historia som handlar lika mycket som Indiens utveckling som om en storslagen kärlekshistoria så är jag så säker på att man kan det att det är precis det jag gör. Nästa år kommer ni förmodligen också att förstå varför - men försök undvika hajpen och se den som den lilla filmpärla den är. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er, och kanske ha den överst på era listor nästa år.

2. Lars and the Real Girl
Filmen som knockade mig på filmfestivalen ifjol får äntligen svensk premiär ett helt år efter det den 23 januari nästa går. Då bara måste ni gå och se den! Ryan Gosling är nämligen lysande som den smått efterblivne killen som blir kär i en docka i naturlig storlek, och som får hela byn att spela med i denna något bisarra historia. Ibland lite för indie för sitt eget bästa, men med ett så stort bultande hjärta att du inte kan låta bli att älska den..

3. Milk
Det blir ett stycke obligatorisk homohistoria (även lämpligt för heterosexuella) när Gus van Sant är rakare och mer dokumentär i sitt filmande än någonsin. Lysande skådespelare, intressant nutidshistoria och snygga sjuttiotalsmiljöer gör att man inte vill tro att det faktiskt måste sluta som i verkligheten.

4. Flyga Drake
5. The Dark Knight

6. Barnhemmet
7. Lust, Caution
8. Revolutionary Road
9. Eastern Promises
10. Ladrones

Nästan: No Country for Old Men, Into the Wild, Control, Frost/Nixon och Body of Lies.

[ÅRETS FILM (MUSIKAL/KOMEDI)]

1. Across the Universe
Det var ögonblicklig kärlek mellan mig och Julie Taymor färgsprakande musikal byggd på Beatlesfilmer. Jag såg den två gånger på filmfestivalen, jag tvingade alla jag kände att se den, jag beställde dubbel-DVDn dagen därpå från England och jag blev huvudlöst förälskad i Jim Sturgess och i alla de underbara musikalnumren som spände från fullständig psykotisk galenhet till lågmäld lesbisk kärlek. Trots att ingen gick och såg den och trots att vissa tidningar sågade den jämns med fotknölarna så tvekar jag inte en sekund att säga att det här var en av årets (om inte den) bästa filmer, och jag känner på mig att den kommer vara mitt filmtips när vänner behöver ett sådant ett bra tag framöver.

2. Sex and the City
Tja, vad ska man säga? Hur kunde filmbolagen inte tro att det här skulle bli en så stor succé som det blev? Självklart fyllde tjejer och bögar biograferna för att få se Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte igen – och då skadade det ju inte att filmen bjöd precis på allt det vi förväntade oss av den. Undra hur många gånger man hinner se igenom hela TV-boxen och långfilmen innan uppföljaren?

3. Les Chansons d'Amour
En av årets mest oväntade filmupplevelser. jag klev in i salongen på filmfestivalen utan att ha en aning om vad jag skulle se (mer än att det var en fransk, Cannes-rosad musikal) och lämnade salongen så lycklig att jag trodde bröstkorgen skulle spricka. Tänk att en klassisk snackig fransk film kan så fantastiskt mycket bättre om alla får sjunga det som små visor istället - och givetvis om huvudrollsinnehavaren plötsligt gör en 180-gradare efter att flickvännen dött och blir kär i filmens sötaste lilla fransman istället. Lovely.

4. Cristina Vicky Barcelona
5. Wall*E

Nästan: Son of Rambow, Mamma Mia!, Forgetting Sarah Marshall, Once och Sweeney Todd – The Demon Barber of Fleet Street.

[ÅRETS FILM (DOKUMENTÄR)]

1. Dixie Chicks: Shut Up & Sing
Nu när Bush är borta och alla jublar känns det kanske främmande att 2003 så fick man inte säga ett ont ord om den mannen utan att det ledde till förföljelse och pariastämpel. Inga vet dock det bättre än tjejerna i Dixie Chick, och den här dokumentären fick mig inte bara att rusa hem och köpa Not Ready to Make Nice utan också att bli smått avundsjuk över tjejernas otroliga sammanhållning och Girl Power.

2. Man on Wire
En dokumentärfilm om en snubbe som går på lina mellan Twin Towers på sjuttiotalet i New York -behöver jag säga mera för att ni ska förstå att det här är sevärt?.

3. The King of Kong
Vem kunde ha anat att det skulle vara så kul att se en film om vuxna män som spelar arkadspel. En maktkamp på liv och död i Donkey Kong-nördarnas kungarike.

4. My Kid Could Paint That
5. Får Jag Lov - till den sista dansen


[ÅRETS FILM (SVENSK)]

1. Patrik 1,5
Trots att det sägs ha varit ett bra svenskt filmår så såg jag ju varken Maria Larssons Eviga Ögonblick eller De Ofrivilliga (och var initialt väldigt besviken på Låt Den Rätte Komma In) så min svenska favoritfilm får helt enkelt bli Ella Lemhagens hyllning till Svensson-bögen i årets gulligaste homofilm alla kategorier. Gustav Skarsgård borde absolut vinna den Guldbagge han nominerades till igår.

2. Låt Den Rätte Komma In
3. Ping-Pong Kingen

Oswald Awards 2008 - ÅRETS ÖVRIGA PRISER

[ÅRETS BOK]

Usch, jag läser alldeles för lite böcker – men det här läste jag i år:

1. Hälsningar från Ondskans Axelmakter - Caroline Salzinger
Min gamla hyresvärdinnas reportagebok från USAs huvudfiender är allmänbildande och underhållande läsning för precis alla, och årets bästa "ge bort i present"-bok.

2. Flyga Drake & Tusen Strålande Solar – Khaled Hosseini
Precis som resten av världen läste jag Hosseinis båda bestsellers och förfördes av blandningen av Afghanistans historia och tårfylld åttiotalsminiserie-intrig.

3. Millenniumtriologin – Stieg Larsson
Tillslut var jag bara tvungen att läsa alla tre böckerna också, och även om jag har mycket att säga om de tre delarna var för sig med sina orealistiska karaktärer och långradiga omotiverade upprepningar, så är de tre tillsammans en riktigt spännande historia om (ett helt orealistiskt, men dock) ett häpnadsväckande levnadsöde förtäckt till deckare.

4. Människohamn – John Ajvide Lindqvist
När folk upptäckte vampyrhistorien som blev John Ajvide Lindqvist genombrott, så läste vi som hängt med från början hans senaste roman om spöken i Stockholms skärgård...och vi var väldigt, väldigt nöjda fram till det sista kapitlet..

5. Wish You Were Here & The Life & Soul of the Party – Bok av Mike Gayle
Det är ganska formulativ dick-lit han skriver Gayle, men han har åldrats med mig och lyckas träffa på pricken i massa av det han skriver trots att det alltid är 100%igt heterosexuellt. The Life & Soul of the Party fäste hårdare i mitt huvuud än jag hade kunnat ana när jag köpte den på ren rutin.

Nästan: Slam – Nick Hornby

[ÅRETS SCENHÄNDELSE]

Egentligen utspelade sig det bästa jag såg på en scen i år som vanligt någonstans under Melodifestivalen...men sådant kunde ni ju läsa hela våren hos Schlagerprofilerna. Kvar blir då:

1. Kylie i Globen
2. Kent på Slottsskogsvallen
3. Schlagerpride
4. BWO/Alcazar på G.A.Y
5. Medium Rare - Brittisk Varieté

Nästan: Mary Poppins på Göteborgsoperan, Tollie & Dolores på Torget, tvålåtarsuppträden med Ola, Caracola och Marit Bergman på diverse klubbar, Blommor av Stål på Vasateatern och (om man blundar för stunderna bakom skämskudden) R.E.A på Börsen


[ÅRETS SPEL]

1. Little Big Planet
Vad ska jag säga som jag inte redan bloggat om här i bloggen om årets roligaste plattsformsspel, som bara blir roligare om man är fyra spelare med flera flaskor bubbel i magen som klappar fast åsnesvansar och stora blommor på varandras små sockpojkar. En sjuttiotalsbarnprogramsfylla i dataåldern.

2. Scene It? Lights, Camera, Action/Box Office Smash
Förra årets roligaste spel visade sig nästan vara ännu roligare om man blandade in två galet filmkunniga polare också. Men fan vet om andra upplagan var bättre än den första.

3. Bubble Town
En period i somras så kunde jag inte sluta spela det här Facebook-spelet utan satt uppe halva nätterna livrädd för att bredbandet skulle tappa kontakten och ett high score skulle sumpas. Tillslut fick jag nästan gå på avvänjning för att få någon sömn i kroppen.

4. Platinum Sudoku
Om ni visste hur mycket (och kanske framförallt var och när) jag spelar det här mobilspelet så skulle ni nog allvarligt börja tveka om min mentala hälsa.

5. Buzz Quiz TV
Quiz är klart underlägset Scene It i det mesta – utom vad gäller online-läget där man kan skriva sina egna (och spela andras) frågor. Det är Playstation-genialt.

Nästan: SingStar, Facts in Five, Bowling Buddies

[ÅRETS INTERNET]

Klart att Oswalds Popcorn är etta på den här listan alla dagar...men om jag bortser från det en kort sekund...ja då skulle det kunna se ut så här:

1. Spotify
Okej, jag har inte använt det SÅ mycket – men det råder ingen tvekan om att det här är en liten resa in i hur framtiden kommer att se ut.

2. Schlagerprofilerna
Hade jag varit fjorton år och suttit hemma i Karlskrona hade jag älskat den här bloggen i schlagertider. De är den finniga tonårsversionen av mig själv som sporrar vartenda inlägg och jag är numera helt tvärsäker på att vi har Sveriges absolut bästa Melodifestival-blogg utan att känna att jag behöver ha ett uns skam i kroppen för att säga det.

3. TV-torrent sajter
Tja, vad ska jag säga. Livet – och den här bloggen - vore väldigt mycket fattigare utan sådana här sidor.

4. Facebook
Precis som varje gång Qruiser byter utseende så rasade folk när Facebook gjorde samma och alla började muttra om att det var ute och att nu gällde andra grejer. Själv trivs jag ganska bra där.

5. Cam4
Halva världen verkade vilja ha sex framför kameran i år – och andra hälften verkade vilja kolla på alldeles gratis. Men ingen pratade så klart högt om det.


[ÅRETS HUNK]

Notera att hunkbegreppet är relativt just här. EN hunk är ju vanligen en hunk – men just den här kategorin ska utläsas som "snygga och/eller sexiga snubbar som på något sätt utmärkt sig under året som gått och som jag blivit kåt på småförtjust i endast på grund av deras utseende" och ingenting annat.

1. Lars Hägglund
Tja, vad ska jag säga. Lars var ju Schlagerprofilernas besatthet under hela Melodifestivalen, och blev samtidigt framröstad till "Most Fuckable in MF" av våra läsare. Klart han måste vinna här också.

2. Jesper Blomqvist
Mannen som gav begreppet ful-snygg ett ansikte var min stora besatthet i Stjärnor på Is, och den blev bara större för varje fjollig trikå han klädde på sig.

3. Maxton Beesley
Survivours farligaste kille var en av de största anledningarna att slaviskt följa BBC-seriens alla sex avsnitt. Grrrr.

4. Ed Westwick
Glöm Penn Badgley och Chace Crawford. I Gossip Girl är det killen med smeknamn som "Basshole" och "Motherchucker" som gör serien verkligt sevärd.

5. Robert Buckley
Jag såg aldrig Lipstick Jungle, men jag antar att det här var enda anledningen.

Ytterligare tio av årets snyggaste utan inbördes rangordning (glöm inte bildgoogla): Adam Garcia, Chace Crawford, Grégoire Leprince-Ringuet, Gustaf Skarsgård, Jake Gyllenhaal, James Franco, Jim Sturgess, Jonathan Horton, Juan José Ballesta och Sam Taylor

Ungdomsdiskriminering hos Guldbaggejuryn?

Jag tänker inte säga så mycket om Guldbaggenomineringarna, utan istället lägga krutet på morgondagens Oswald Awards (de enda riktigt viktiga nomineringarna just nu).

Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick, Ruben Östlunds De ofrivilliga och Tomas Alfredssons Låt Den Rätte Komma In har ju varit de tre mest kritikerrosade filmerna under året, och jag har själv bara sett den sistnämnda så jag tänker inte bråka om deras eventuella förtjänande av baggenomineringar..

Min favorit från årets svenska filmutbud, Gustav Skarsgård i Patrik 1,5, fick ju dessutom den nominering jag hoppats på så jag är nöjd.
I alla fall nästan.
För vart är alla de rosade ungdomarna i Gulbaggejuryns lista?

Kåre Hedebrant och kanske framför allt Lina Leandersson har ju hyllats unisont för sina insatser i Låt Den Rätte Komma In, och Leandersson har till och med uppmärksammats utomlands som "Most Promising Young Actor" – men när det skall nomineras till kvinnlig huvudroll hos Guldbaggejuryn...ja då har man istället såklart lyckats rota upp en film med Lena Endre istället.

Thomas Ljungmans Patrik vore väl den självklare birollen att rosa om man skall nominera någon i Patrik 1,5 i den klassen – men istället är det Torkil Petersson som får den äran.

Jag säger inte att Lena och Torkil inte är värda sina nomineringar...men skärpning Guldbaggejuryn! Galan är redan tillräckligt sömnig och dammig som den är...

Dessutom håller jag inte alls med Aftonbladets trötte Jens Peterson: Ping-Pong Kingen var absolut värd en nominering - inte minst för fotot.

Jag är nominerad!

Oswalds Popcorn är nominerad till Kulturbloggens pris för Bästa Filmblogg 2008!
Hur kul som helst.
Hoppas genast HIT och rösta tills musen går i bitar.

Läget Just Nu - Vecka 0901

Julmys & Julklappar Ny
Jag älskar julen. Att få frossa hejdlöst hemma hos föräldrarna i villan där jag växte upp – som självklart helt traditionsenligt är så överpyntad av min tomtesamlande, blingälskande mamma att Liberace skulle ha blivit grön av avund. Att gå morgonpromenader med syrran i skogen där vi lekte som små och att gå vår traditionsenliga julpromenad efter Kalle och spana in på traktens julfirare. Att klä granen själv till tonerna av Jöback & Darlene Love med ett glas rödvin. Att käka julmat, glögg, gröt, godis...och så alla julklapparna förståss! Att inte önska sig något är värsta tipset – jag har bara fått bättre och bättre julklappar sedan jag slutade med det! Årets klappar i urval: Smokingjacka, G*star-skjorta, en fantastisk fläktmojäng att ha under laptopen i knäet, resväska, Ole Henriksen resekit, en ugnsfast form, träningshandskar och en hel massa annat. Tack, tomten!
"Slumdog Millionaire" – Film av Danny Boyle Ny
Across the Universe var årets bästa film till sista några dagar innan julafton. Då såg jag Danny Boyles bästa film sedan Trainspotting och log så brett (medan tårarna rann) till eftertexterna att jag förmodligen kunde ha delat huvudet som Kyles lillebror i South Park. Självklart kommer det en "riktigt recension" här i bloggen så fort jag får tid, men egentligen kommer bara ju mera ni får veta om den fiffiga historien där Indiens industrialisering blandas med spänning, humor och kärlek (och en ganska stor dos TV-lek) att ta bort från det fantastiska med den. jag skulle gå så långt att säga att bara det beröm jag kommer strössla över den här i bloggen framöver kommer göra er upplevelse av den lite, lite sämre eftersom era förväntningar höjs. En pärla som mår bäst av att upptäckas på egen hand (vilket börjar blir svårt med alla Golden Globe och kommande Oscarsnomineringar) och som avnjuts ännu bättre för den som gillar M.I.A och Bollywood-musik.
"På Drift?" – Ny låt med Kent Ny
Jag kan helt ärligt inte förstå att det fortfarande finns människor som inte tycker om Kent i Sverige. Ärligt. För mig är det ett fullständigt mysterium att inte alla bara går ned i en lycksalig brygga när en låt som den här plötsligt dyker upp från ingenstans. Det är som om trycka in hela mina twenty-something-år rakt i magen på mig och jag blir både gråtfullt nostalgisk och euforiskt lycklig på en och samma gång. På Drift är dessutom en julblingad klassisk "JockeBergare" med massa ekon från debuten snarare än det elektroniska soundet på senaste skivan, och som för den tvåtusende gången i ordningen får mig att plocka fram mina gamla CD-skivor med den grupp som är och förblir den enda jag har alla album de gjort med. En del av er förstår. Den här listplaceringen är för oss.
Mellandagsmiddag Ny
Att bjuda in tre av mina bästa vänner med fruar och barn på middag i mellandagarna visade sig vara en synnerligen lyckad idé. Fyra barn under fem år kan i och för sig bli ganska intensivt för den ovane, men sådant glömmer man lätt bort efter mängder av kramar och teckningar som gjorts åt en på dagis. Och efter en halv låda vin. Tradition?
"Revolutionary Road" – Film av Sam Mendes Ny
Förmodligen de snyggaste och vassaste gräl ni kommer kunna se på bio under 2009! Sam Mendes filmatisering av Richard Yates roman om ett äktenskap i inre förfall i förorten på femtiotalet må vara teatraliskt och lida brist på yttre action – men replikerna bränner, skådespeleriet lyser och bilderna bländar. Inte för alla. Men de som förstår lär njuta sig sönder och samman. Läs mera här.
"Stjärnorna på Slottet" – SVT Succé Ny
Jag glömmer bort mellan varven hur bra det här programmet är, eftersom det bara går en gång om året... Men att ta en trött idé som "gammal kändis berättar om sitt liv med arkivklipp" och kombinera den med den ännu tröttare idén "stäng in människor i ett hus, häll i dem sprit och filma" blir en synnerligen livfylld kombination. Vem föll inte genast för (Penis-)Kerstin Dellert och hennes väskuppackningskonst? Och hur trött man än är på gapiga Gardell så är han ju fullständigt briljant som konspiratör och provokatör här ("så sjunger vi alla tillsammans: Knulla mig för den jag är!" – direkt efter att Dellert dissat allt som har med sex att göra). Det här är verkligen SVT när det är som bäst – en skön mix av fylla och infotainment för alla åldrar!
Semlor Ny
Enligt ryktet börjar de sälja semlor redan runt första advent hemma i Karlskrona – så ska en slipsten dras! Jag älskar semlor över alla andra bakverk och självklart åt jag minst en om dagen under hela julhelgen (ska man vräka i sig fett så ska man). Nu sörjer jag mest att tråkmånsarna i Sveriges största och näst största stad tänker vänta ungefär en månad med att börja sälja de mandelmassfyllda läckerheterna så jag måste vänta till dess.
"Frost/Nixon" – Film av Ron Howard Ny
Den gubbiga varianten av The Queen. Välskrivet, snyggt spelat, intressant och vackra sjuttiotalsmiljöer...men regin är precis lika personlig som en foppatoffla. Läs mera här.
"M.A.G.I.C" – Singel med The Sound of Arrows Ny
Man trodde inte det var möjligt, men det visar sig faktiskt att den här typen av bedårande indiepopelektro inte uteslutande behöver komma från Göteborg! I januari kommer nämligen den här utmärkta singeln (som redan nu funnits för gratis nedladdning helt lagligt på diverse bloggar) från vad som visar sig vara (för oss oinvigda) en Gävle-duo att släppas. Kolla upp!
"Survivors" – SciFi-drama på BBC 5v
Är det verkligen tillåtet att avsluta en serie med så många cliffhangers? Lyckligtvis så vet vi i alla fall att en fortsättning kommer att spelas in nästa år...men det är ju sjuk att man ska behöva vänta till november 2009 för att få veta hur det går.
"Britannia High" – Brittisk Fame/HSM-klon Åt
Varenda fiber av min hjärna skriker att jag måste dissa det här programmet. Replikerna är så dåliga att öronen blir generade, karaktärerna och intrigerna så förut-sägbara och formulär-ett-A att ögonen skriker efter skämskudde och allt är så uppenbart en stöld av High School Musical-grejen att det är löjligt. Å ändå...ändå så fick jag rysningar av vällust av det sista avsnittet som var gjort som en stor slutshow där de sex huvudrollsinnehavarna i serien framförde några av hitsen från säsongen för en livepublik. Suck. Jag klarar helt enkelt inte av extrem-trivial brittisk cheesy-pop (Wake up! Start of Something! Body to Body! Watch this Space!) i kombination av småkillar och tjejer som är så söta att man får hål i tänderna. Årets största guilty, guilty, guilty, guilty, guilty pleasure alla kategorier. Men ser den inte. Ni kommer bara skratta åt mig. och jag behåller gärna den (och skivan) för mig själv. sa jag förresten att gänget är förband till Girls Aloud nästa år? Vart köper man biljetter...




"Tropic Thunder" – Film av Ben Stiller
Om man har lite svårt att komma över det faktum att ungefär alla kritiker inklusive Golden Globe i år nominerar en black face-roll (för typ första gången sedan typ Jazzsångaren i början på nittonhundratalet) som årets bästa birollsinsats, så är det bara att titta på hur Robert Downey Jr dominerar varje filmruta han dyker upp i här för att förstå att det inte bara är för att de älskar en comeback av en Oscarsvinnare (och knappast kunde ge honom huvudrollscred för Iron Man, trots att det är den filmen de menar att han kom tillbaka i). Till stor del, visst. Men inte bara. För han är kul här i Stillers första film sedan Zoolander, där ett gäng uppblåsta Hollywood-egon hamnar i ett riktigt gerillakrig istället för i den Vietnam-film de ska spela in. Som helhet så håller dock inte den här korsningen av action och dumhumor riktigt hela vägen – och jag är förmodligen den enda som inte applåderar åt Tom Cruise överspel i en biroll..en roll som bara är en total spottloska i ansiktet på hans underbara karaktär i Magnolia – även om man har kul för stunden. Två och ett halvt popcorn av fem från mig blir resultatet.
"The Duchess" – Film av Ben Stiller
Jag och en polare konstaterade för ett tag sedan att det finns få av dagens unga skådespelerskor som fastnat så stenhårt i ett fack som Keira Knightley. Visst, hon slog igenom i Bend it Like Beckham, men efter det har det varit peruken, kostymer och åter peruker och kostymer för den unga aktrisen. Lite tröttsamt. Men det ska samtidigt sägas att hon gör det jäkligt bra. Här spelar hon en ung hertiginna som blir bortgift – och för en gångs skull så blir hon inte Jane Austen-iskt knäckt för att hon inte är kär i snubben, utan istället lycklig över sin nya status. Hon blir sin tids sociala mittpunkt – och så länge det fortgår så är filmen ett underhållande frosseri i fantastiska håruppsättningar och kostymer som bara väntar på att bli Oscarsnominerade. Men när hertiginnans öde börjar bli mera och mer likt hennes ättling Prinsessan Dianas, och när ungdomskärleken (och blivande premiärministern) spelad av Mamma Mias Dominic Cooper dyker upp, blir allting precis så förutsägbart som man trott. Keira är suvern i rollen – men nästa gång får hon gärna lämna peruken på hyllan och spela husvagnsskräp för min del. Tre färska popcorn blir det ändå för två vackra kjolfrasiga timmar i biomörkret.




"Irene Huss: Den Krossade Tanghästen" – Film av Martin Asphaug
Den som skäller på Beck-filmatiseringarna eller på Wallander-diton har uppenbarligen inte sett den här hemska filmatiseringen av en av Helene Turstens succédeckare. Alltihopa har TV-film stämplat så hårt över sig att skådespelarna inte ens verkar bemöda sig att försöka få till någon som helst naturlighet för sina karaktärer, och alla känns dessutom som om de är med i olika filmer. Det är inte spännande, det ser sjukt billigt ut och det känns helt overkligt med sina cigarrocksrökande operasångare och andra yxiga karaktärer. Undvik!
Extremfrosseri
Om du får en skitsnygg smokingjacka i julklapp som helt plötsligt inte sitter perfekt för att du fått världens osexigaste gubbmage så kanske, kanske de flesta av er skulle sluta trycka i er chokladhjärtan, semlor, nötter, alkohol och ligga hela dagen i sängen. Smart! Hjärnan bakom den här bloggen verkar dock fungera på ett helt annat sätt...
"Körslaget" – Trivsel-TV på TV4
Jag har sjukt svårt för körsång. Jag har dessutom någonting cyniskt inom mig som säger nej, nej, nej till att folk är så euroforiskt, frireligiöst överlyckliga när de sjunger att de nästan trillar omkull. Samtidigt så är Körslaget helt oemotståndlig snäll-TV full med "vanliga människor" som ser härligt supertöntiga ut och gör underbar fån-koreografi i snabbt uppsydda glitterkläder. Så kanske gröna delen på listan trots allt? Ja! Nä! För så blev jag helt kär i Timo Räisänen och hans fantastiska låtval (Kents Stanna hos Mig). Först Sugababes-cover och nu Körslaget – Melodifestivalen 2010 nästa för lovely Timo - å så åker han UT??? Skitprogram.
Windows Vista
Nu har jag bytt webbläsare till Firefox. Det hjälpte åtminstone något.

Ungefär så just nu.

Filmrecension: Revolutionary Road

Revolutionary Road
Sam Mendes, USA

"I dag går filmatiseringen av Revolutionary Road upp på bio i USA och, med största sannolikhet, på ett antal laptops i Sverige" skriver Kristofer Ahlström i en intressant artikel på kultursidorna i Aftonbladet, en artikel som inte så mycket handlar om Sam Mendes filmatisering av Revolutionary Road utan om modebloggarnas sätt att trivialisera filmatiseringar av stora litterära verk till modevisningar.
Klart intressant artikel – inte minst för att det här är en sjukt snygg film att se på (inte kostymfilmspråligt, utan på ett stramare, kyligare, mera nordiskt avskalat femtiotalssätt med kläder och inredningar att döda för) och för att man lätt skulle kunna betala biljetten bara för att få se det. Men det här ska inte handla om det.
Det här ska handla om att jag inte hade hunnit läsa Richard Yates roman som ligger bakom, och att jag därför inte riktigt visste vad den här filmen gick ut på. Okej. Jag hade sett trailern om att Leo och Kate för första gången skulle spela ihop sedan "The Big Boat", och nu ett par vars äktenskap kraschar...men min magkänsla sa att det skulle kännas ganska pratigt och pretto och inte vara speciellt intressant. Ups, så fel jag hade!
Jo, det ÄR pratigt. Och ja, det handlar "bara" om ett par (herr och fru Wheeler) som sakta men säkert inser att flytten till förorten som de bara gjorde "ironiskt" för att visa att de minsann var bättre än alla andra par i samma ålder (och inte minst deras föräldrar) har slutat vara ett skämt och istället blivit deras liv. Men som det pratas och grälas och skrattas och skriks! Det är fanimej en fröjd att se.
Om ni läste min recension om Frost/Nixon i förrgår så fick ni en hel del raljerande över hur överskattad Ron Howard är och hur trist hans berättande är. Sam Mendes däremot kan förmodligen inte överskattas tillräckligt. Hans bilder är som tavlor, han kan fylla scener med dialog för att sedan låta alla vara helt knäpptysta plågsamt länge med bara musik i bakgrunden, och även om jag nog alltid kommer att ha svårt att se Leonardo DiCaprio som vuxen familjefar (trots att han bara är ett år yngre än vad jag är) och därför har svårt att ta till mig hans insats här, så pressar Mendes här ur sin hustru Kate Winslet (för första gången, de har aldrig jobbat ihop innan) en av de mest lysande prestationer hon gjort (och hon har gjort en del bra) på vita duken. Jag ömsom lider ömsom jublar åt hennes April.
Som par är dock DiCaprio och Winslet klockrena. Man misstror inte det här parets bergochdalbane-äktenskap en enda sekund – deras gräl är vår generations Newman/Taylor-scener - och allt är så smart skrivet med sin blandning av tyst plåga och förlösande konfrontationer att man faktiskt aldrig förstår vart det ska sluta. Eller jag gör det inte i alla fall.
Nåväl. Det här är knappast en glad popcornrulle för en fredagskväll. Det är en film som kräver att man ger den lite för att man ska få något tillbaka, och jag misstänker att okoncentration eller felaktigt humör kan göra att man tycker den är oändligt trist, överskattad och stillastående. Men inte jag.
Jag njuter av det här. Varenda sekund. Jag drabbas sjukt hårt av "är du verkligen på rätt plats i livet"-tankarna och jag hade köpt med hull och hår om några av mina bästa vänner som numera tillbringar sina liv i förortsvillor med barn och middagsbjudningar för grannarna. Femtiotalet i filmen kunde nämligen lika gärna varit idag. det är jag 100% säker på. Men okej...då hade filmen kanske inte varit något att modeblogga om.






Meningslös kuriosa: Det här är andra gången efter Titanic som Katy Bates spelar mot både Leonardo och Kate och det är tredje gången i karriären som hon spelar en kvinna som heter Helen. Bara om ni undrade.