Skivrecension: Hurts - Happiness

Hurts – Happiness

Igår lades Hurts skiva Happiness upp på Spotify, så även om min recension kommer dyka upp i QX först i veckan så är det väl lika bra att lägga ut min låt-för-låt-version här i bloggen nu direkt.

En kort sammanfattning om hela skivan först bara:


A) Det är utan konkurens en av årets bästa, kanske DEN bästa, skivor i min värld.

B) Jag har levt med de här låtarna i en månad nu och är därför säkrare än vanligt på mina betyg nedan. Förälskelseperioden är över. Det är ren kärlek ni kan läsa här nedan.

C) Det är en väldigt mörk skiva med mycket ballader och jag har full förståelse för att den därför inte är speciellt lättillgänlig för alla. Speciellt inte om man föredrar sin musik lättillgänglig och glad. Men det är trots allt det molliga en ganska hoppfull skiva. Jag blir själv väldigt lycklig av den till exempel. Men man får nog inte vara rädd för svärtan.

D) Skivan kan säkert vid en snabb lyssning kännas väldigt mycket som en åttiotalspastisch och inget mer – men inget kunde vara mera fel. Det är främst ett knippe riktigt bra, refrängstarka melodier vi har här, och de hade varit precis lika starka om producenten hetat RedOne eller Timbaland, möjligen bara mer lättillgängliga och mainstream. Men nu heter producenten Jonas Quant och är svensk (och bor i Göteborg) och han har bäddat in grabbarnas melodier i ett sound som fortfarande går runt med axelvaddar, snötvättade jeans och lyssnar på band som Ultravox, OMD Depeche Mode i sin freestyle. Och för mig som växte upp med samma utstyrsel är det såklart en adderad nostalgi-lycka.

Jag älskar den här skivan. Jag älskar att det börjar komma fler och fler band som Hurts. Och jag älskar att alla från och med nu kan ta del av den eufori jag känt den senaste månaden. Här är Happiness. Alla låttitlar leder till Spotify.

Silver Lining
Det startar väldigt Depeche, smått industrisyntigt, men sedan förvandlas förstaspåret till en låt Rihanna lätt skulle kunna ha gjort i en mera Timbaland-esque produktion. Tung basgång, gospelvibbar och något som låter som opera blandat med en rysk manskör mot slutet. Jag kapitulerar fullständigt, och det här är och förblir ett av mina tre favoritspår på skivan.

Wonderful Life
Låten som först gjorde att jag fick upp ögonen för gruppen då den dök upp med en hemgjord lågbudgetvideo på YouTube i slutet av förra året. Fortfarande en fantastisk låt som kan vara den låt på skivan som mest känns som en genuin åttiotalslåt utan så mycket rötter i 2010.


Blood, Tears & Gold
En egentligen ganska vacker ballad (speciellt i sitt lilla instrumentala stick) som på en skiva med de flesta andra artister förmodligen skulle stå ut som ett av den plattans utropstecken, men jag måste erkänna att den – kanske för att jag spelat den så mycket då det var den andra låten efter Wonderful Life som jag hittade med gruppen – numera känns lite tjatig, och att jag trycker på "skip" på den lite oftare än på många av skivans andra spår.

Sunday
I QX ska man nämna tre låtar som man rekommenderar för nedladdning, och när man har recenserat en sådan här jämn och bra skiva är det en plåga varje gång. Jag tog till exempel i sista sekunden bort den här fantastiska Hurts-goes-The Killers-låten som utan tvekan hör till skivans (årets) absolut bästa låtar och kanske är den låt som känns gladast, dansvänligast och mest lättillgänglig av alla spår på Happiness trots en ganska sorglig text (de andra spåren har ju snarare ett molligt sound men med en hoppfylld text).

Stay
Låten som känns som en brittisk avlägsen släkting till Gravitonas senaste singel Religious spås dessutom bli grabbarnas nästa singel. En elektroniskt baktung gospel som stegras mer och mer ju närmare slutet den kommer. En värdig arvtagare till den Stay som spelades sönder senast i min freestyle för 20 år sedan, ni vet den med Shakespears Sister…

Illuminated
Det är något med mig och Illuminated som inte klaffar alls. Något som skaver och som jag stör mig på. Kanske är det den något otydliga och tjatiga, pratiga refrängen. Kanske är det den luddiga midtempoformen som funkar så bra på andra ställen på skivan men som jag bara tycker är trist här. Skivans sämsta spår i mina öron.

Evelyn
Ännu en ballad som stegras och stegras…och varför ändra ett vinnande koncept? Hjärtskärnade "snälla-lämna-mig-inte"-text som fastnar direkt. Nästan en fyra.

Better Than Love
Första singeln – vilket känns som ett väldigt naturligt val när man hör hela skivan, då den tillsammans med Sunday är skivans klart mest lättillgängliga och dansvänliga låt. Åttiotalsnostalgi i drivor. Och helt klart en större hit än vad den blev.

Devotion
Låten med mest lyssningar från skivan i min iPod – och då är ändå större delen från versionen utan Kylie. I början tyckte jag mest den var konstig med sin skeva inledning och bombastiska refräng, men efter ett tag började den här låten lysa som en av mina absoluta favoriter på skivan. Dramatiskt så det räcker och blir över – men fantastiskt – och tycker ni att Kylies insats på låten är ganska ringa (i alla fall med tanke på hur mycket det skrivits om att gör ett inhopp på ett helt okänt bands debutskiva) så kan jag meddela att det lyfter låten precis, exakt där den borde om man ser till ursprungsversionen. Jag älskar't.

Unspoken
Den här låten hamnar oundvikligen lite mittemellan favoriterna före och efter och jag kan utan tvekan säga att det här är spåret jag hört på minst – utan att det för den sakens skull betyder att jag inte gillar det. Det är en brygga mellan den elektroniska delen och den mera "instrumentbaserade" avslutningen, och som titeln säger så lämnas de mesta känslorna till musiken här.

The Water
Från början var jag lite skeptisk till skivans sistaspår, men det här är låten som växt mest för mig på hela skivan under den månad jag levt med den. Den ger mig vibbar från George Michaels bästa balladstunder och orkesterarrangemanget bryter av fantastiskt mot resten av skivans hårda och elektroniska ljudbild. Mycket vacket.

Totalbetyget var inte speciellt svårt att sätta här i bloggen. Det var värre i QX... Vad jag satte där kan ni läsa senare i veckan. Vad jag sätter här kan ni se nu.