Sitter på ett tåg mot Malmö som -peppar, peppar - avgick i tid och faktiskt rullar på. Det får vi fira med en video med ett tjejband som förmodligen knappt kunde gå när Spice Girls slog igenom, men som i alla fall tagit med sig lite av energin i Wannabe till sin video We Got It - en video och låt som de enligt YouTube gjort helt själva i väntan på ett riktigt singelsläpp. Här är The Stunners.
Varför inte börja onsdagen inte bara med en bra låt med ett band som jag upptäckte på förra sommarens Way Out West, utan också en video med Jake Gyllenhaal i? Här är Vampire Weekend - vars sångare/keyboardist/låtskrivare Rostam Batmnaglij nyligen bekräftade att han var bög, vilket ju alltid gör världen lite roligare - med Giving Up the Gun.
Melodifestivalen 20103v
Göteborgsveckan visade sig bli den absolut roligaste MF-veckan hittills i år. Visst var den sjukt full av snö och väderkaos, men alla grejer runtomkring vägde upp det något enormt. För mig var det underbart bara att få bo hemma, slippa resa och bara kunna softa hela söndagen, men självklart var det en massa andra faktorer som gjorde den riktigt fantastisk, och de flesta av dem var så bra att de får egna placeringar här nedan. Fast där fanns mer. Som typ skaldjursbuffén på välkomstfesten då vi fick plats på samma bord som underbara Edward och programledarna och självklart den sjukt roliga efterfesten med ett återförenat Balsam Boys och Alcazar som gjorde Stay the Night. Det är när det är såhär som Melodifestivalen är det roligaste man kan få vara med om.
Andres Hansson & Sharon Vaughn Ny
Våra två schlagerkompisar i Göteborg är inte bara två av världens bästa låtskrivare i mina öron (jag säger bara Release Me) utan också så galet trevliga att de förvandlade torsdagen till en schlagerturnékväll att minnas och mätas med för lång tid framöver.
"Kom" – Mellolåt med Timoteij Ny
Korsa Sertab med Nordman och Alexander Rybak och du har Timoteij. Fast snyggare. Ingen dålig kombination måste jag säga. Man kan såklart ha många åsikter om låten, men är det så förvånande att något superschlagrigt på svenska med fyra, unga snygga brudar går vidare egentligen? Och skulle det ens behöva skämmas för sig om det vann? Nä, jag tror knappast det. Tjejerna var galet osäkra på repen, men höll när det gällde, och Sverige fick äntligen sin MF-låt 2010 att skråla till i alla Sveriges öltält i sommar. Lovely.
Schlagermiddag hos A&A Ny
Andreas lagar alltid helt fantastisk mat, och i kombination med en hemmafest med Melodifestivalen, presenter (TACK så sjukt mycket för PSB-DVDn. Jag ville verkligen ha den så galet mycket – och ni lär hitta den här när jag bara hunnit se den) och bara allmänt häng med gänget är det ungefär så bra man kan ha det.
Mercy Mercy (Le Seductive Baguette Mix) Ny
Gud så jag har längtat! Inte bara efter den här underbara franska remixen av Mercy, Mercy – tydligt inspirerad av Flight of the Conchords – som jag hörde på plats i F&Ms studio för några månader sedan, utan även efter ett officiellt livstecken från min absoluta favoritgrupp i Sverige (vars exkludering ur årets Melodifestival känns allt mer galen för varje Hippare Hoppare eller The Saviour). Äntligen har de släppt en ny hemsida (där det ska dyka upp nya klipp a' la' Scissor Sisters hemsida titt som tätt) och äntligen kan jag lyssna på Mercy Mercy (Le Seductive Baguette Mix) om och om igen. Ni också. Här. Underbart bildspel by the way.
Schlagerprofilerna som DJs på BeeBar Ny
Ett stort tack till alla som kom och gjorde det här till en galet rolig kväll (och en bra kväll för BeeBar om inte annat) för oss. Det var hur skoj som helst att spela våra favoritschlagers och slippa Carola, Kikki och Arja och vi hoppas absolut vi får förtroendet flera gånger.
"Headlines" – Mellolåt med Alcazar Ny
Det är alltid livsfarligt att komma tillbaka direkt året efter en megahit. MF är nämligen alltid perfekt att överraska underifrån i – men inte så nådigt om du försöker satsa från en topp-position. Antingen gör man något helt nytt (som BWO ifjol) och får höra att det inte alls var vad folk förväntade sig….eller så gör man som Alcazar i år och får räkna med att folk säger "det där var inte lika bra som sist, kom med nåt nytt"). Omöjlig sits? Troligen. "Vänta ett år eller två" känns fortfarande som grundregeln. Därmed inte sagt att Alcazar inte gör det de ska. Headlines är en helt okej discodänga, speciellt verserna är skönt sofistikerade och snygga, men det är och förblir ingen Stay the Night. Kommer spelas en hel massa hos mig i vilket fall.
"Hur kan jag tro på kärlek?" – MF-låt med Erik Linder Ny
Jag har älskat den här Gärdestad-psalmen sedan jag hörde den första gången, och det intryck av äkthet den satte vid den lyssningen gör att jag fortfarande ser förbi det otäckt frireligiösa framträdandet med sina KappAhl-kläder. Att Erik utanför scenen dessutom är en av de mest genuint trevliga artister jag träffat gör inte saken sämre, och jag tycker det är synd att det här bara kom femma i Göteborg. En AC-plats hade det definitivt varit värt.
"Shear Genius" – Ny säsong av frisörsåpan Ny
Det här är kanske inte TV-programmet du tar hem och presenterar för din mamma, men det är absolut något du kan ha lite roligt med en torsdagseftermiddag när du inte hittar något annat mer seriöst att rumla runt i TV-soffan med. Perfekt att äta till, Facebooka till eller kanske dammsuga framför. Inte ens den nya, halvkassa modelprogramledaren (jag saknar min Charlies Ängel) kan ändra på det.
"Project Runway" – Säsong 7 2v
Dock fortfarande tillsammans med RuPauls-dragrace de två TV-program jag verkligen längtar till att få se med MrR på turnén varje vecka.
OS i Vancouver
Jag har såklart koll på medaljerna, men gör vi ett bra eller dåligt OS? Eller enligt förväntningarna? Och jag sörjer att jag inte kan se mer av den där coola skidsporten där fyra pers åkte samtidigt ner för en megabrant backe bara för att jag behöver sova för att orka med allt schlagrande. OS är kul. Men jag missar det helt.
Vintern 2010
Allvarligt. Det här börjar bli barnsligt nu. Inga tåg mellan Sveriges två största städer på fyra dagar? Istappar stora som hästar redo att trilla ned och döda folk eller krossa glastak? Stängda idrottshallar och skolor för att folks säkerhet inte kan säkras? Har vi verkligen haft så bleka vintrar så länge att hela samhället glömt bort hur världen såg ut när det var kallt? Nä, nu vill jag ha sol, några kraftiga ösreg och vår. Jag har nog aldrig längtat efter nästa årstid, en fika och ett glas rosévin på en uteservering eller att få åka till jobbet utan mössa så sjukt mycket i hela mitt liv.
Ungefär så just nu.
Bästa låten Upside Down från Palomas skiva förra året har blivit med video.
Bandet som kommer släppa årets bästa skiva (well, jag skulle inte våga garantera att den kommer i år heller, men förhoppningsvis dyker den upp någon gång mellan "snart" och "innan jag gått i pension") har fått en ny hemsida som ni hittar HÄR.
Där hittar ni dessutom en alldeles lysande remix av Mercy, Mercy som inte riktigt låter som mixar brukar göra. I alla fall inte utanför Bretagne. Mercy Mercy (Le Seductive Baguette Mix) heter den.
Klicka på Le Kid-TV och lyssna själva.
The wait is almost over! Well, knappast va? April har väl aldrig kännts så långt bort som när man ser den här underbara trailern för nästa batch med Glee.
Först uppträdandet på Brit Awards och därefter bilder från videoinspelningen till Telephone. Här är en Lady Gaga-palooza.
Melodifestivalen 20102v
Sandviken gick all in för oss som åker runt i bubblan som är Melodifestivalen 2010, och välkomstfesten på torsdagen var ett stycke tokgediget arr i en gigantisk kåta med en buffé och en efterrättsbuffé som förmodligen är bland de mest gedigna som skådats i de här sammanhangen. Efterfesten på löradgen var dessutom en av de galnaste med ett enormt röj och efterfestfest till klockan sju på morgonen i ett hotellrum. Underbart! Vem bryr sig om att låtkvalitén var sämre den här veckan liksom?
"Manboy" – Mellolåt med Eric Saade Ny
Jag har inte så höga krav på mina MF-låtar. Det räcker oftast att de är skrivna av Fredrik Kempe. Det finns nämligen något fullständigt oemotståndligt för mig i en låt som Manboy. Svensk schlagermusik när den är som mest 2010, komplett med underbara Scooby Doo-ljud och en refräng som sitter efter första lyssningen. Adderar man till detta docksöta party-Eric, ett superschyst dansnummer och ett gigantiskt vattenfall…tja, då behövs det inte så mycket mer för att jag ska kapitulerahelt och spela den om och om igen.
Födelsedag & Födelsedagspresenter Ny
Facebook har verkligen gett tillbaka lite av glädjen att fylla år igen; människor som man knappt hört av på flera år dyker plötsligt upp och grattar eller skriver nåt snällt. Hur trevligt som helst. Dessutom ger ju födelsedagar en anledning att gå ut och käka gott med polare...och så får man presenter! Nespressobryggaren som jag fick av mina föräldrar köpte jag ju redan vid årsskiftet och det kan vara en av de bästa prylar jag fått någonsin, men nu fick den konkurrens av en svindyr designjulstjärna, reseförpackningar med lyxiga produkter, en ölmugg med rosa ringklocka och passande glas till nämnda kaffemaskin. Tack alla snälla!
Ballerina Kladdkaka Ny
Jag ska erkänna att jag är inte mycket för originalversionen av GöteborgsKex Ballerina – jag har väldigt, väldigt svårt för nougat. Sylt och citronvarianterna ska vi inte ens tala om (hemskt) och pepparkaksvarianten i julas var okej (men godast Johans hemlagade glass). Den här nya versionen som smakar chokladkladdkaka är dock en helt annan femma. Sjukt gott. Speciellt doppade i mjölk. En besatthet i vinter.
"Skins" – Säsong 4 3v
Inte bara världens bästa ungdomsserie utan förmodligen en av världens bästa serier nu punkt. Jag blir helt lycklig när TV är så här snyggt och konsekvent välskriven.
"SVT Play" - iPhoneapp Ny
Äntligen kan man se OS hela dagarna i sin mobil om man vill. Och allt annat på SVT som man missat. Lovely.
"Manipulated" – Mellolåt med Hanna Lindblad Ny
Det finns självklart en stor dos med ironi någonstans att när den här låten framfördes live så var allting i stort sett perfekt utom låten, men när man sen hör den på skiva så är den långt mycket bättre. Hanna är en otrolig artist som för första gången lyckades få ett svenskt nummer att kännas öststatskitchsexigt utan att bli töntigt. Något av det coolaste vi sett i festivalen. Men det här är en låt som ska vocodas sönder och spelas på ett klubbgolv (eller i min iPod) för att nå sin fulla kapacitet. Inte sjungas live i MF. Nästa gång vill jag ha bättre synt mellan Hanna, hennes låt och festivalen, tack! För den här tjejen måste väl få vara med flera gånger?
Tapas på Manana Åt
Eftersom jag två gånger av typ två möjliga har valt att lägga mina pengar på Mananas billiga vin och tapas när jag gått ut för att käka i Göteborg i år, så kan man misstänka att jag snart kan börja kalla det ett av mina favoritställen i stan. Addera två kompisar och två tallrikar med baconlindade dadlar och ni får helt enkelt det bästa sättet att fira sin 37e födelsedag på.
"Project Runway" – Säsong 7 Ny
Jag har glömt att nämna det här i bloggen, men senaste varianten av favoritdesignsåpan är en gigantisk uppryckning från den fruktansvärda LA-säsongen sist.
"Underbart" – MF-låt med Orsa Spelmän Ny
Kalle Moraeus är kanske inte superkarismatisk i live-TV, men jag tycker ändå han klarade sig bättre än vad alla säger med den här smått fantastiska folkvisan. En av årets Globen-via-Andra Chansen?
OS i Vancouver
Jag gillar ju OS en hel massa, men i år ligger det bara för dumt till för att jag ska hinna se något. Mitt i natten mitt under schlagerhysterin – det kan typ inte bli bättre. Addera till det ett otäckt dödsfall och en misslyckad eldtändning (får sådant ens förekomma) och det är lätt att bli negg. Tur det finns sådana som Charlotte Kalla som kan muntra upp en annars snöfattig tillställning.
Svimma
Jag har nog aldrig svimmat i hela mitt liv innan vad jag kan minnas. Jo, kanske en gång när jag var liten och var sjuk. Men aldrig som vuxen. Så det var smått oväntat att det skulle hända på en fullsattbuss med en hel massa schlagerartister i söndags. När jag var liten blev jag väckt av att min hund slickade mig i ansiktet. I söndags av Anna-Maria Espinosa som gav mig Paulines vatten. Jag jobbar mig i alla fall uppåt!
Vintern 2010
Jag var ju ivrig förespråkare för snön och kylan i december och januari, men nu är fanimej min gräns också nådd. Nu får det räcka! Om en vecka är Melodifestivalen i Malmö och ifjol kändes det nästan som om det var vår då. I år får vi väl vara glada om SJ kommer fram mellan snövallarna. Och då har jag inte ens nämt all jäkla is som förstör mina morgonpromenader. Morr!
Huvudvärk som inte släpper
Otroligt dålig uppfinning.
Ungefär så just nu.
Är det inte bara väldigt, väldigt konstigt att behålla alla Michael Jacksons partier?
Vi var många på Göteborgs Filmfestival 2010 som älskade årets söta vinjettfilm - för er ovana festivalbesökare kan jag berätta att det görs en ny vinjettfilm för varje festival och denna visas innan VARJE visning. En dålig vinjettfilm kan därför bli ganska enerverande efter ett tag - och nu har de släppt den för blogganvändning. Håll till godo (även om den gör sig bättre i sitt sammanhang)!
Så här skriver GIFF i sitt pressmeddelande:
Den 33:e Göteborg International Film Festival är slut och 450 filmer har visats för 130 000 åskådare i 718 visningar. Lika många gånger har årets vinjettfilm visats och den har blivit en favorit bland festivalbesökarna.
I årets rekordstora festivalpublik är det många som har fattat tycke för vinjettfilmen som rullar innan huvudfilmen på visningarna. Den minutlånga filmen fick till och med röster i publikens tävling om bästa film under festivalen.
Vinjettfilmen visar på ett vackert och effektfullt sätt när ett drakfoster vaknar till liv och inspiration är hämtad från fotografen Lennart Nilssons filmer och foton. Bakom idén till drakbabyn står Tommy Östberg, creative director på reklambyrån SCP och filmen är resultatet av tre års strategiskt varumärkesarbete med festivalen i ledning av Linda Påhlman, projektledare på SCP.
- Tanken på att väcka liv i draken fanns redan första året som vi jobbade med festivalen. Som vid alla havandeskap så tar det tid för ett foster att utvecklas. I år kändes det som att både publiken och festivalen var mogen att ta emot sin drake, säger Tommy Östberg.
Här har ni MTVs nya logga ("Music Television" är ett minne blott), årets officiella Oscarsposter och SuperBowl-teasern för Prince of Persia.
Nu har äntligen min absoluta favoritlåt på David Guettas skiva från förra året blivit singel och fått en video! Här är Memories med David Guetta ft Kid Cudi.
Med tipstack till @kazarnowicz på twitter så tyckte jag det var ett måste att publicera den här söta lilla bilden så här veckan efter SuperBowl.
Jag tycker vi börjar tisdagen - som på samma gång råkar vara min 37e födelsedag...hipp hipp hurr till mig - med Examples småmysiga danssingel Watch the Sun Come Up. Nu när ingen kom med tårta menar jag.
Och är det födelsedag så är det. Jag brassar på en en till. Här är Tiesto feat. Nelly Furtado och deras Who Wants To Be Alone.
Melodifestivalen 2010Ny
Det känns bara så oerhört skoj att vara igång igen! Trots att bredbandsproblem satte stopp för flera av våra filmuppladdningar, så tyckte jag ändå vi levererade rätt bra både via Twitter, i bloggen, på QX.se, till Aftonbladet och till P4. Men bäst är såklart bara att få vara med om det här äventyret ett varv till. Att sitta på repetitionerna hela dagen med det där helt otroligt bra ljudet som gör att låtarna nästan slås in i kroppen, skvallra med Ronny och Tobbe och få quizfrågor av Henke. Och så festerna förstås. Och första genrepet när man får se hur alla Edwards underbara idéer visualiserats. Och bara det här med att äta, andas och leva mitt i den här bubblan där allt bara går ut på att försöka lista ut hur det ska gå och alla tar det på 100%igt allvar. Ljuvligt! Jag är så jäkla lyckligt lottad.
"Brotherhood" – Film av Nicolo Donato Ny
Visst ligger det lite Bamse-logik i att människor som hatar bögar egentligen är det själva, men jag köpte det för en stund och föll pladask för den här danska nynazistvarianten av Brokeback Mountain där kärlek uppstår mellan två grabbar i den mest homofientliga miljö man kan tänka sig. Värt att se bara för en strålande och tokhet David Densic.
"Unstoppable" – Mellolåt med Ola Ny
Uppföljare brukar ju nästan alltid vara sämre än originalet, men när det gäller Olas spinoff på hiten Natalie som är förhållandet det motsatta. Jag har alltid tyckt bättre om Ola som artist än vad jag tyckt om hans låtar (med undantag för Love in Stereo) men Unstoppable är en riktigt skön poplåt som jag kommer spela sönder i min iPod, och jag tokälskar det där pianot, ljudet när första refrängen går över i vers och det där snygga stoppet. Heja Ola!
"Skins" – Säsong 4 2v
Inte bara världens bästa ungdomsserie utan förmodligen en av världens bästa serier nu punkt. Jag blir helt lycklig när TV är så här snyggt och konsekvent välskriven.
"Keep on Walking" – Låt med Salem al Fakir Ny
Första gången jag hörde den här i torsdags gick jag in på Svenska Spel och satte pengar på att den skulle komma sist. Jag kände att det hängde en Eskobar i luften liksom… Men så hörde jag den igen. Och igen. Och för varje gång så tyckte jag den blev bättre och bättre. När betygen skulle sättas i QX fick den en trea, men jag var otroligt sugen på att fila till det till en fyra i slutändan…men nöjde mig med att ändra texten. Lyckligtvis fattade svenskarna grejen snabbare än mig, och sedan i helgen är det den TV-rippen av den låten som spelats flest gånger i min iPod. Så kan det gå!
"A Place to Stay" – Mellolåt med Jenny Silver Ny
En låt jag avfärdade direkt när jag hörde en tidig demo, men som när jag fick den serverad på en meters avstånd vid scenkanten i Övik fullständigt tokälskade. Fy fan vad bra den här suggestiva dansrökaren är och fy fan vad snyggt den presenterades av underbara Jenny Silver. Melodifestivalen har verkligen kommit en bra bit från Vem E De Du Vill Ha de senaste tio åren...
"I Love You Philip Morris" – Film av Glenn Ficarra & John Requa Ny
Melodifestivalen kom lite i vägen för en recension av den här sjuka komedin där Jim Carrey spelar en bedragare som i fängelset blir kär i Philip Morris, en man som han sedan ägnar större delen av sitt liv att bryta sig ur fängelset för att få träffa. Det är galet skruvat av killarna bakom Bad Santa och så bögigt att man inte trodde det var möjligt (trots att man aldrig driver med själva bögigheten) och tidvis rent otroligt roligt på gränsen till superbarnsligt. Men helt klart sevärt.
"RuPauls Dragrace" – Säsong 2 Ny
Den amerikanska superdrugan är tillbaka med ännu en säsong där det ska läppsynkas för livet. Drugorna har tyvärr lite mindre fantasifulla namn den här gången, men bitchigheten verkar det inte vara något fel på, så förmodligen lär det bli precis lika underhållande som sist. När får vi en nordisk variant?
"Titanic" - iPhoneapp Ny
Underhållande gratisspel där det gäller att rädda gubbar från en brinnande (hm?) Titanic så de inte hamnar i vattnet genom att snäppa ut dem genom fönstren med fingret och fånga upp dem i livbåtar. Störigt simpelt, men oerhört beroendeframkallande.
Åka Nattåg Ny
Egentligen kanske jag borde morra lite över det här eftersom vi kom fram så sent, jag sov så dåligt och allt blev kaos, men själva grejen att dela en egen kupé, dricka bubbel och snacka skit, alltmedan tåget forsar fram genom Norrland, det var verkligen ett riktigt höjdarsätt att resa.
"Lost" – Sista säsongen
Jag älskar ju Lost och hade sett fram hur mycket som helst mot den här ombuzzade tvåtimmarsstarten av det som kommer att bli seriens absolut sista säsong. Och visst, det var väl okej. Men samtidigt så kände jag lite som jag gör med 24 just nu: Vi kan det här nu. För trots att Lost-författarna lagt in gasen i botten för att leda oss mot slutet, så känns det lite som att börja om igen när de nu träffat ytterligare ett gäng urinvånare på ön parallellt med att de aldrig ens störtat utan vandrar omkring i en annan verklighet också där de inte känner varandra. Snurrigt? Faktiskt inte så farligt...men lite onödigt på något sätt. Men jag kommer självklart se vartenda avsnitt ändå - det är ju en av 00-talets största TV-händelser som ska få sitt slut här.
Läckta Kylie-demos
Alltid kul när det kommer nya låtar från mina favorit-popprinsessa (även om någon i hennes närhet obviously läcker som ett såll innan varje skivsläpp) men desto mindre roligt att höra att låtarna fortfarande känns obehagligt ohitiga och fast i någon form av ingemansland vad gäller musikalisk inriktning. Nu hoppas vi att de här tre låtarna verkligen var sådant som hamnade i papperskorgen och inte som det var förra gången…
SJ
Jag har absolut förståelse för att tåg kan bli sena om det är mycket snö och konstigt väder. Det är skitjobbigt för mig som resenär såklart, men så är det. Vad jag däremot inte förstår är hur ett företag med så mycket förseningar kan vara så innihelvete kassa på information till sina kunder. Om något går fel så får man inte veta något alls och rösten som ropar ut saker på stationen verkar inte ha någon som helst kontroll på vad som händer ute utan kör bara på enligt tabell som om inget någonsin kunde gå fel. Helt sjukt. Och med tanke på hur mycket tåg jag ska åka framöver så misstänker jag att det här inte är sista gången SJ nämns här det här året...
Schlagerfetman
Jag känner mig redan 10kg tyngre och typ flottigare bara efter första helgen, och mår redan psykiskt dåligt över att inte hinna träna någonting alls kommande veckan heller... Usch!
Bredbandssituationen i Övik
Den var verkligen under all kritik. Surfar alla i Norrland på samma gamla modem?
Ungefär så just nu.
Här är videon till den brittiska hjälpinsamlingslåten till Haiti, REMs gamla dänga Everybody Hurts, på ett initiativ från Simon Cowel. Simons inblandning minns inte minst på de medverkande artisterna; Leona Lewis, Cheryl Cole, JLS, Susan Boyle, Joe McElderry och Alexandra Burke blandas med Mika, Rod Stewart och Robbie Williams. Dessutom hör man Kylie men hon syns inte i videon vad jag kan se.
Dags för en liten quiz!
Hur många åttiotalslåttitlar kan ni hitta i texten till det här ratade Melodifestivalbidraget?
Brotherhood
Nicolo Donato, Danmark
Lars blir utkastad ur danska armén då några meniga påstår han stött på dem på fyllan. Av en slump, och lite för att trotsa sin politikermorsa, börjar han hänga med ett gäng nynazister, där ledaren Fatty genast fattar tycke för den intelligenta, rågblonda Lars som snabbt avancerar i graderna. När hans morsa kastar ut honom efter att han erkänt en attack på en flyktinganläggning får han tillfälligt bo hos nazistpolaren Jimmy, en av gruppens mest hängivna anhängare. Mot alla odds växer en totalförbjuden kärlek fram emellan dem. Men kan den övervinna allt hat?
Möjligen är det för att man själv är bög som en sådan här nordisk skinnhuvud-Brokeback Mountain kan drabba en så hårt. Att två snygga snubbar (David Densic är inte bara en fantastisk skådis här, utan dessutom så galet snygg som stenhård, rakad nazist - tänk Edward Norton i American History X) blir kära enligt någon form av Bamse-logik (ni vet "jo, nazister som slår bögar är såklart bögar själva innerst inne") känns plötsligt helt självklart, och jag köper med hull och hår och kärlek mellan två människor kan uppstå på de mest oväntade ställen.
Jag gillar att historien fokuserar på Lars och Jimmy och inte tar allt för många stickspår, jag blir golvad av kemin mellan Densic och Thure Lindhardt som spelar Lars, och jag sitter så på nålar och med en så stor klump i halsen att jag inte ser något förutsägbart alls i den historien som såklart bara kan sluta i katastrof. Eller? Det är en ganska märklig känsla att sitta och hoppas det ska gå bra för någon som i filmens inledningsscen sparkade tänderna ur en snubbe för att han var bög... Dock finns här en tydlig sensmoral om att våld aldrig är befogat; inte av hat såklart, men inte heller som hämnd.
Jag ska villigt erkänna att jag har inte en aning om hur en pass verklig bild (alltså bortsett från homohistorien) det här är av dansk nynazism, men jag tänker inte analysera det vidare utan bara gå rent på hjärta och fysik upplevelse i biosalongen - och då är det här ett litet danskt mästerverk i mina ögon. Håll tummarna för svensk premiär senare i år. Själv ska jag hålla dem blå för en stund till med en rakad David Densic.
Nio utdelade exemplar av Mein Kampf av tio möjliga.
The Eclipse
Conor McPherson, Irland
En mycket märklig liten film. Till största delen är den en mycket lugn, finstämd början till en kärlekshistoria, då en änkling med två barn lär känna en vacker spökboksförfattare under stadens lilla litteraturfestival - och om hur han till en början tvingas dela hennes intresse med den gifte bestsellerförfattaren, inrest för samma festival. Till största delen handlar det om det. Och sedan kryddas filmen med skräckfilmsinslag av hoppa-ur-stolen-och-du-bajsar-nästan-på-dig-sorten. Helt galet. Och jag är inte helt säker på att jag tycker det fungerar helt friktionsfritt. Jag får inte riktigt ihop det. Ganska söt film ändå. Men märklig. Mycket märklig.
Fyra döda pappor i garderoben av tio möjliga.
I Love You Phillip Morris
Glenn Ficarra & John Requa, USA
Steven Jay Basham finns på riktigt. Han var en gift polis som på 70-talet efter en allvarlig bilolycka kom ut som bög och som därefter började leva ett helt annat liv, ett liv främst inriktat på att lura och bedra människor och företag genom att utmåla sig själv som saker han inte var. Tillslut blev han påkommen och hamnade i fängelse, där han dels mötte sitt livs stora kärlek Philip Morris - och dels lyckades rymma så många gånger på de mest udda sätt att han fick smeknamnet "Houdini". När nu grabbarna bakom favorit-julfilmen Bad Santa förvandlat hans historia till film har de inte gjort det lätt för sig. Med en surrealistisk, genomskruvad ton och med ett angreppssätt någonstans mitt emellan Jim Carrey-esque dumkomedi och svart humoristiskt kärleksdrama levererar man något som jag med lätthet förstår kan provocera homosexuella lika mycket som homofober och som förmodligen stöter bort folk med sin stundtals rätt fåniga humor. Själv har jag dock tvärtom väldigt roligt åt filmens molnpenisar, dess oblyga (med Hollywood-mått mätt) in-your-face-bögighet och Ewan McGregors änglalika överspel, och på grund av att det faktiskt hänt i verkligheten köper jag till och med Bashams rätt äckliga slutlurendrejeri. Visst hade man kunnat önska sig en liten större fördjupning av de dramatiska delarna så man kanske hade kunna känna något litet för karaktärerna på riktigt, men råkar man (som jag) ha den här typen av humor så räcker det faktiskt en bra bit med en bögig Ace Ventura.
Göteborgs Internationella Filmfestival 2010 Ny
Jag verkligen älskar filmfestivalen. Jag älskar stämningen, jag älskar att få se film på Draken, jag älskar att så många av mina vänner och kollegor ser massa olika filmer så vika byta tips eller gå tillsammans och jag älskar att bara riktigt vältra mig i bilder från olika länder flera dagar i sträck. Det är lite sjukt, men att se så mycket film som inte är gjort enligt Hollywood-mallen är lite som att sluta äta kolhydrater – tillslut överreagerar man på minsta lilla gnutta socker (även om man vet man kommer äta godis om några veckor igen). I år älskar jag dessutom den söta lilla vinjetten med drak-fostret… Alla mina recensioner från GIFF2010 hittar ni om ni klickar HÄR.
"Lebanon" – Film av Samuel Maoz Ny
En Das Boot i ens tridsvagn. En klastrofobisk, illaluktande helvetesresa som i början kan vara en av de bästa krigsskildringar jag sett och som sedan ger en bra bild av fältkoma och total hopplöshet. Smutsigt, grynigt, men med ett suveränt bildspråk där allting utanför vagnen ses genom det kikarsikte som regissörens alterego har att styra. Fyra heta, smutsiga karlar på ett minimalt utrymme kan utgör filmfestivalens bästa film och därmed säkerligen också vara en av årets allra bästa.
"Un prophète" – Film av Jacques Audiard Ny
Om man som jag älskar både bra fängelsefilmer och dito maffiafilmer så är det här såklart lite julafton. En spännande, intressant, actionfylld, rå, smutsig, brutal och fängslande film som får de svenska Johan Falk-filmerna att kännas som sagovarianten av Åsa-Nisse.
FFs hemlagade lasange Ny
Lasange är förmodligen den maträtt jag skulle fylla i under "Favoritmat"-rubriken i en Mina Vänner-bok, och det absolut lättaste sättet att vinna över mig på sin sida om man vill imponera med mat. Men självklart måste den vara bra gjord i så fall, och FFs variant jag fick smaka i förra veckan var ungefär perfektion. Jag var hur mätt som helst när jag mötte min gigantiska bit…och jag tog ändå en till. Det finns vissa stunder som det är förbjudet att fundera över fetma.
"Skins" – Säsong 4 Ny
Världens bästa ungdomsserie är tillbaka och fjäde säsongen följer samma gäng som i den succéartade föregångaren. Första avsnittet började i samma härliga stil med ett dödsfall på grund av droger (ett dödsfall verkar vara kunna vara något som kommer följa som en röd tråd genom den här säsongen), minst två heta sexscener där en person var samma men hade bytt ut sin partner och självklart även en liten dos slagsmål, popkulturella referenser och arga vuxna. Oemotstånndlig TV mitt i brinnande filmfestival.
"A Single Man" – Film av Tom Ford Ny
Storyn må vara enkel, och den extremt vackra ytan gör att jag kanske inte tycker riktigt lika synd om Colin Firths välspelade George som jag borde, men färgarbetet, en lysande Julianne Moore, en snygg Nicholas Hoult (som ju slog igenom i Skins två första säsonger för att återkoppla till förra listplaceringen) och denna underbart vackra yta gör det här till en otroligt cool filmupplevelse. Självklart bäst upplev i sveriges vackraste biosalong; Draken på Järntorget i Göteborg.
"Ander" – Film av Roberto Castón Ny
En långsam, spansk variant på Brokeback Mountain, dock lite mindre tvålfager, förutsägbar och inte lika mycket en tragedi. Ett väldigt lugnt tempo och en nästan spontan användning av kameran stundtals adderar bara till en riktigt trevlig bioupplevelse i homogenren.
"Applause" – Film av Martin Zandvliet Ny
Handkamera, lågbudget och blåfilter – men Paprika Steen spelar ändå röven av de flesta när hon gjuter lite kött och blod i den gamla skådespelerskahysterika-klyschan. Småtragiskt, småroligt, helgjutet.
"Sebbe" - Film av Babak Najafi Ny
Svensk diskbänksrealism som visar en "helsvensk" underklass som vi inte är vana vid att se på svensk film. Visst är situationen totalvidrig för stackars Sebbe som mobbas och har en småalkad morsa, men här finns ändå så mycket värme och naturliga relationer mellan karaktärerna (även mellan mobbare och offer) att jag har svårt att inte tycka om det.
"Cracks" – Film av Jordan Scott Ny
Eva Green är verkligen ingen stor skådespelerska och hennes neurotiska lärarinna med pedofila, lesbiska tendenser blir lite väl fylld av klyschor och manér ibland för jag ska köpa det. Men storyn är ändå tillräckligt oförutsägbar (och de unga tjejerna är smått briljanta) för att det här ändå ska vara riktigt sevärt.
"The Lovely Bones" – Film av Peter Jackson
Jag var rätt besviken på den här filmen där en fjortonårig flicka mördas under tidigt sjuttiotal och sedan fastnar i någon form av magiskt mellanland mellan himmelen och jordelivet, där hon blickar ned på sina sörjande föräldrar och syskon och försöker få dem att förstå att det är grannen som är mördaren, och gick rätt hårt åt den i min recension förra tisdagen. Faktum är dock att den inte är en total katastrof, utan den faktiskt är välspelad, småspännande, oftast ganska snygg och har några riktigt bra stunder. Budskapet är däremot väldigt luddigt, engagemanget och känslorna svåra att hitta och det känns inte riktigt som om hjärtat varit med när det här – som kunde blivit en ganska mörk, otäck och bra film – blev till.
"Spring fever" – Film av Lou Ye
Jag var ganska så skeptisk till den här filmen när jag lämnade salongen, men efteråt så har jag kommit på att jag tycker det här triangeldramat som helt plötsligt blev ett annat triangeldrama som sen blev en roadmovie för att tillsist handla om att det gäller att hålla kvar den rätte för annars kommer han aldrig tillbaka riktigt okej.
"Bellamy" – Film av Claude Chabrol
Självklart dyker det alltid upp dåliga filmer på filmfestivalen, men frågan är om jag någonsin sett något så otroligt meningslöst som den här trista snacksoppan av Claude Chabrol med Gérard Depardieu. Jag hade hoppats på något Hitchcockskt, eller möjligen en något snackigare mer konstnärlig Wallanderfilm…men allt jag fick var en fullständigt meningslös historia, aptråkigt och finesslöst filmat med oändliga dialoger på franska som inte gav någonting alls. Filmer får för mig gärna vara konstnärliga eller hyperkommeriella eller udda eller oväntade…men de får aldrig aldrig vara förutsägbara och absolut aldrig nånsin dödstråkiga.
Min besatthet av semlor
Jag går nu in i den mest fettfyllda och träningslösa perioden på hela året. Vi syns på andra sidan! Då blir det Viktklubb och kolhydratförbud ännu en gång.
Vintern 2010
Jo, jag gillar snö. Men när det aldrig slutar komma och all lokaltrafik och SJ-trafik känns lika svårtippad som den där 177 miljonerna jag jagat på Lotto i ett år nu, så är det faktiskt inte roligt längre.
Ungefär så just nu.
Applause
Martin Zandvliet, Danmark
Paprika Steen kör en ordentlig enmansshow i den här filmen om en alkoholiserad skådespelerska i toppskiktet som försöker få tillbaka kontakten med sina barn på dagarna, medan hon glänser på scen i rollen som Maggie i Katt på Hett Plåttak på kvällarna. Hon är i stort sett i bild hela tiden och fyller den slitna klychan "neurotisk skådespelande hysterika" med kött och blod och jag njuter av den ändå rätt oförutsägbara historien och suveränt skådespeleri. Okej, handkameragrejen i kombo med blåfilter är det snart dags för den danska filmen att växa ifrån, men annars är det ganska fläckfritt i sin genre "välskriven lågbudget-enmansshow".
Sju groteska plastvapen av tio möjliga
Spring Fever
Lou Ye, Kina
En kinesisk kille har i smyg en affär med en annan man. Hans fru misstänker något och fixar en privatdetektiv som fotar parets affär. När allt uppdagas bryts den heta affären (mot den gifte mannes vilja) och istället visar privatdetektiven ett visst intresse. Denne man har i sin tur ett förhållande med en annan kvinna och plötsligt befinner sig dessa tre på en road trip mot okänt mål.
I filmfestivalens program kan man bland annat läsa följande om den här filmen: "Spring Fever filmades i smyg och hade de kinesiska myndigheterna fått se hans lidelsefulla gaydrama innan kopian smugglades till Cannes hade saxen definitivt kommit till användning. För sexuell frispråkighet är Lou Yes gebit och det saknas sannerligen inte sexscener i detta intrikata triangeldrama som utan tvekan kommer att dela publiken. Regisserad med hjärtat på kavajslaget är denna melankoliska tragedi långsamt poetiskt, inte helt lättsmält, men klart sevärd" något som i alla fall väckte min aptit. Tyvärr lämnar jag salongen hyfsat hungrig.
Filmen börjar helt okej, men tempot är snarare ganska snabbt än "långsamt poetiskt" och den sexuella frispråkigheten känns inte direkt påtaglig, i alla fall inte i jämförelse med en västerländsk film (jovars, de är nakna och stönar, men det är inte precis von Trier om man säger så). Det hade jag väl kunnat ta, men tyvärr så tappar den dessutom fokus den sista timmen. När det första triangeldramat lagt sig, detektiven kommit in och fått komma till, och de drar i väg på en resa...ja då blir det liksom inte så mycket mer.
Sensmoralen verkar vara att man ska inte slarva bort den man älskar för chansen att hitta den rätte kanske inte kommer tillbaka, och det är väl en fin tanke, men vägen dit är lite för ofokuserad - utan att i mina ögon vara speciellt "melankolisk och långsamt poetisk" för att det ska bli intressant.
Fem killar med flickvänner som ligger med varandra av tio möjliga.
Pink imponerade stort på gårdagens Grammy-gala i USA. Vem i Melodifestivalen blir först med att ta efter?
Filmfestival. Melodifestival. Jobb.
Som ni förstår kommer bloggen gå på sparlåga ett tag (så sätt Schlagerprofilerna till startsida ett tag nu) och veckolistorna kommer komma när de kommer...
...men en ny Cheryl Cole-video finns det alltid plats för. Här är Parachutes.
Inlägg
Alla kommentarer
