Ny trailer: Valentine's Day

Jag blir lite rädd när jag ser den här trailern. Uttrycket "ju fler kockar desto sämre soppa" ekar i huvudet (halva Grey's Anatomys manliga läkarkår liksom bara flimrar förbi och det ryktas även om cameos från skådisar som Sandra Bullock och Meg Ryan som inte syns i trailern) och med tanke på att Garry Marshall faktiskt inte har gjort något jag gillat sedan Pretty Woman (nä, The Princess Diaries kan inte räknas) så tror jag knappast den här filmen kommer stjäla några kronor ur min bioplånbok när den dyker upp i februari mitt under brinnande Melodifestival.

Nåväl, här är trailern för Valentine's Day.

Gossip Girl smizes!

Jag har tyvärr inte hunnit se något av Gossip Girl sedan avsnitt ett, men här är en sneak peak på nästa avsnitt där Tyra Banks verkar göra en lika subtil skådespelardebut som när hon är Super-Smize i ANTM...

Vinn en Paloma Faith-skiva!

Nu när oktobernumret av QX är ute (glöm inte läsa MrRs roliga, svininfluensa-blingade intervju med Backstreet Boys) så kan ni alla läsa min fyra-QX-recension av Paloma Faiths skiva Do you want the truth or something beautiful? där. Eller här en bit ned.

Recensionen hade en lite märklig födelse. Först avfärdade jag skivan som plastigt retro-skval, sedan började lyssna mer och mer på låtarna och hittade några klara favoriter - och den helgen jag som skrev recensionen så gick den konstant hemma i lägenheten och jag älskade Palomas lite överdrivna röst och att låtarna var så skamlöst insmickrat retro.

Sedan slutade jag nästan lyssna på den helt. Typ som ett intensivt förhållande som bara tvärdör. Mycket skumt.

Nåväl, fyran lever kvar i tidningen, och bara för att ni också ska kunna bilda er en åsikt så har jag kommit över tre exemplar av skivan som jag lottar ut till de som vill ha den.

Bara maila mig på oswaldspopcorn@hotmail.com och skriv ned ert namn och er adress så skickar jag tre skivor till de som mailar först. Snällt va? Men sån e jag.

Här är recensionen med ett nytt betyg som stämmer bättre med hur jag känner idag. Det är absolut, fortfarande en bra skiva - avd än alla andra recensenter lär säga - men den har bara inte riktigt tillräckligt med nyanser för att hålla för en lång eftersmak om man överdoserar.

I väntan på att Amy Winehouse ska nyktra till (och medan Duffy spelar in nästa skiva) så trollar den brittiska skivindustrin fram tjej efter tjej i samma "jazz, soul och blues möter pop"-skola och senast utexaminerad från detta universitet är Paloma Faith. Hennes producent har dock inga Mark Ronson-ambitioner som förankrar soundet i 2000-talet, utan här levereras istället en skiva som låter skamlöst retro, och som stundtals är som att sugas rakt in i en Disneyfilm från sextiotalet. Småtrött nostalgi-onani? Kanske. Men jag köper det. Tjejen har nämligen en riktigt skön röst som i kombination med några oemotståndliga låtar (Upside Down, Broken Doll etc) gör att den här skivan klibbar fast i min skalle som sockervadd och för en kort stund ger den en mörk höst ett litet sagoskimmer.

Morgonmusik med The Sound of Arrows

Jo, jag har redan tjatat söndetr er om att ni måste köpa den här låten på iTunes genast, men för er som inte fattat det kommer här ännu en gång The Sound of Arrows med Into the Clouds - nu i Fear of Tigers Remix.

Morgonmusik med Röyksopp & Fever Ray

Här är nya videon till This Must Be It med Röyksopp och Fever Ray.



Tack för tipset, Arne!

Läget Just Nu - Vecka 0940

"Helg med Larsson & Co" Ny
Jag älskar såklart min syster och mitt brorsbarn, men det finns få saker jag saknar så mycket med Stockholm som att hänga runt med R och hitta på roligheter. Å andra sidan blir det desto mera intensivt när han flyttar in en helg i Göteborg. En fullständigt ohämningslös fest på fredagen (som ju knappast hade blivit samma sak utan Järn-3an, A&A, Tomas och maestro Bard himself) följdes av en seg bakislördag – som ändå utvecklades till ett gediget quizskrivande och hade ett suveränt guyoza-race i slutet courtesy of MrC & Co. Till det lades ännu mera intensivt – och gediget – quizsskrivande på söndagen, en dag som ändå kanske mest förgylldes av en härlig brunch med FF och Mie på Park Avenue (jag är fortfarande mätt…eller det kan ha varit de hemlagade pizzorna framför TVn på kvällen som gjorde det). Sjukt trevligt. Och då kan jag ta att jag känner mig som de där utbajsade Viktoria Secret-trosorna hos Maria Montazamy i kroppen idag…
”Ragdoll Blaster” – Spelapplikation i min iPhone Ny
Tipset kom (såklart) från foto-Carl: Ett supergulligt litet spel som ser ut som det är tecknat på ett anteckningsblock medan någon pratar i telefon - men med ett upplägg som tvingar en att aktivera alla hjärnceller som sysslar med saker som fysiklagar och dynamik. Extremt vanebildande med ett (nästan) oändligt antal nivåer som är månadens mest oväntade spelsuccé i min byxficka. Har ni en iPhone (och gillar att klura och tänka lite) är det värt vartenda öre.
"Svenska Hollywoodfruar" – TV-snackis 2v
Med Larssons förhands-DVD i helgen så blev det två avsnitt Hollywood-fruar förra veckan – och jag skulle ljuga om jag sa att behovet var mättat… Jo, kanske på Anna Anka i alla möjliga andra medier och på Agnes-Nicole Winter som bara känns onödig i serien. Men aldrig, aldrig på citatmaskinen Maria Montazamy! Jag måste genast själv börja säga ”Toppen!” i slutet på varje mening (som jag självklart måste uttala lååångsamt) och jag längtar ihjäl mig efter att få höra mera om hennes läppstiftsberoende ”Utan läppstift känner jag mig EXPOSED!” i avsnitt fyra. Årets mest oväntade guilty pleasure.
"Happyland" – Ny singel med Amanda Jenssen Ny
Det kom ganska plötsligt det här med att Amanda skulle släppa en ny singel, men nu när jag haft den i öronen ett bra tag så känns det helt självklart att den är här, att den låter väldigt mycket Amanda utan att för den sakens skull kännas som om hon stagnerat i Duffy-träsket (när till och med Jessica Andersson anammat en trend och dominerar Svensktoppen med den är det dags att byta) och att den är en ganska anspråkslös partydänga som kanske inte ger Amanda några nya fans, men som gott och väl underhåller oss gamla. För övrigt borde flera låtar börja med en gong-gong! Läs recensionen här.
"Modern Family" – Ny komediserie på ABC Ny
Äntligen en sitcom som är riktigt rolig från första avsnittet. Fejkdokumentärgreppet fungerar utmärkt utan att kännas som en ripoff på The Office och upplägget med tre helt olika familjekonstellationer (med en överraskande gemensam nämnare) är enkelt men genialt. Tonen är skruvad, men ändå hjärtlig på gränsen till smörig, och jag skrattar högt vid flera tillfällen åt den oväntat snärtiga humorn. När hittade man dessutom senast så många kul karaktärer i samma serie? Bögparet såklart, men även pappan i barnfamiljen (vars pinsamhet i sin strävan att hänga med kidsen känns oväntat fräsch för att vara en så sliten klyscha), den lilla brådmogna spanska ungen och Ed O’Neills (Al Bundy!) träningsoverallklädda gubbe blev favoriter direkt. Förhoppningsvis en succé (från två killar som tidigare varit inblandade i serier som Fraiser, Just Shoot Me och Pantertanter) att skratta åt länge och som ni absolut inte bör missa.
Honungsmango Ny
Dyrt som guld (ungefär...typ 25 spänn frukten) men galet gott. Som mango fast sötare och saftigare och med mindre skum hårdhet i mitten som inte går att äta. Så nära godis frukt någonsin kommer att komma.
"Farmville" – Facebook-spel 3v
Om Ragdoll Blaster är månadens spel i byxfickan är det här utan konkurens månadens spel på nätet. Kanske årets. Om man nu ens kan kalla det spel. Känns mera som någon form av dockhus/tamagotchi för vuxna. Men ändå. Om man vaknar sex på morgonen och det första man funderar över är om man planerat att skörda sina morötter före eller efter morgonpromenaden…ja då vet man att man är beroende (och lite skadad).
"Flash Forward" – SciFi-serie på ABC Ny
Om jag hör ordet ”ett nytt Lost” flera gånger så tror jag att jag skriker. Jag gillar Lost, men vad TV behöver är inte ännu en oändlig rad konstigheter och konspirationer som aldrig tar slut och handlingstrådar som manusförfattarna själva behöver lexikon för att reda ut. Jag ignorerar därför alla sådana rykten jag hört om ABC nya science fiction-serie Flash Forward, och gillar istället att den innehåller skådisar som Joseph Fiennes, Jack Davenport och Sonya Walger, att den ser jäkligt påkostad ut i sin pilot, att idén känns intressant (men möjligen något begränsad) och att den slutar med en grymt snygg cliffhanger. Det här lär jag ge flera veckor.
iPhone 3GS 32GB 2v
Jag har svurit en hel del över kombinationen iTunes och min värdelösa dator den här veckan. Och kombinationen iTunes och min (inte lika värdelösa) jobbdator också. Men ser man bara till det lilla tekniska underverk som är min telefon så har jag absolut inget att klaga på (mer än att jag råkar trycka bort folk för mina klumpiga fingrar inte fattar hur den fungerar) utan älskar varje sekund av superlätt surfning, timtals strplöjande bland alla applikationer och en kalender och en SMS-funktion som jag lär mig mer och mer att uppskatta.
"Revolver" – Låt med Madonna feat. Lil Wayne Ny
En axelryckning som har växt för varje lyssning. Det är ju så här Britney-esque Madonna borde låtit efter Confessions-plattan när hon förlorade sig i Timbaland tikitikitikis. ”My love’s a revolver, my sex is a killer, do you wanna die happy, do you wanna die happy?" Får dessutom vara med på listan för att vi tillbringade en hel lördagskväll med hennes - icke fullständiga, men ändå imponerande - nya videosamling på DVD i helgen.





"Cougar Town" – Komediserie på ABC
Jag gillar Courteney Cox. Men jag lär behöva fler avsnitt av den här Scrubs-inspirerade TV-serien om äldre kvinnor och yngre män, innan jag gör en ordentlig tumme upp (eller ner).
"The Good Wife" – Nytt advokatdrama på CBS
Det är lite för tidigt att säga om Cityakuten-Juliana Margulies nya advokatserie The Good Wife kommer bli mera framgångsrik än hennes förra (Canterbury’s Law, lades ned efter sex avsnitt) men jag kan åtminstone säga att piloten var bättre. Upplägget verkar vara det klassiska i sådana här rättsfallsserier – ett nytt fall varje gång där Juliana ärförsvarsadvokat – men twisten här är att hon är hustru till en före detta åklagare (spelad av Mr Big himself, Chris Noth) som satts i fängelse på grund av en mutskandal där ett vänsterprassel med prostituerade också var inblandat. Resultatet är att hon tvingats tillbaka till advokatyrket efter att ha lagt karriären på hyllan 15 år tidigare för att vara hemmafru, och att hon har ungefär alla i hela kåren emot sig. Jag gillar ju Margulies och Noth, och dessutom medverkar favoriterna Christine Baranski (ni vet från Mamma Mia och Cybil) och Matt Czuchry (Logan i Gilmore Girls), så den här kommer jag hålla koll på. Blir det bara lite skruv på fallen också, så tror jag att jag har en ny, om inte favorit- så, mellan-serie att se fram emot på onsdagskvällarna.
"Flickan som lekte med elden" – Film av Daniel Alfredsson
Inte Se Upp För Dårarna-tafflig eller Tre Solar-kalkonig, men ändå en stor besvikelse. Snygga Stockholmsbilder, dock. Jäkligt snygga. Läs mera här.




"För mycket TV för lite tid"
Jag har hela hösten sagt att OM jag skulle få svininfluensan så skulle det vara vecka 39, för då drar alla nya TV-serier i gång…och nu är det vecka 40, jag har möjligen lite ont i halsen och känner mig småhängig, men någon influensa såg jag inte röken av förra veckan, och tyvärr alldeles för lite nya TV-serier också (även det i alla fall blev några, som ni ser här på listan). Jag lovar dock försöka se dem efter hand, och då dyker det säkert upp lite fler omdömen här i bloggen också.
"Eastwick" – Ny serie på ABC
Lite TV hann jag med, dock…som den här TV-varianten av Häxorna i Eastwick…tyvärr. För den här typen av ”cookie” kvinno-TV (en sorts blandning av Desperate Housewives, Charmed och Gilmore Girls – fast utan någon som helst charm eller hjärta som inte känns helt fejk) kan jag gott vara utan. Jag orkade bara drygt halva…och kraschar inte varenda annan ny (och gammal) serie så har jag svårt att tänka mig att det blir flera besök i Eastwick för mig.
"Nya Sugababes"
Visst, Heidi kom med i gruppen innan de hade sin första Englandsetta – men de hade ändå släppt en skiva innan så originalmedlem kan man knappast kalla henne på något sätt. Jag är ledsen Heidi Range, Amelle Berrabah och Jade Ewen – ni är säkert tre sköna tjejer (och kul för Jade att hon kommer få några hits på riktigt efter att ha gett tillbaka Storbritannien lite ESC-glans med sin femteplats i år) men ni är inte Sugababes. Byt namn. Att fortsätta som Sugababes är nämligen lite som att fortsätta med ett Oasis anno 2002 – men utan bröderna Gallagher. Eller om Jens Andersson skaffade fem nya polare och kallade sig för The Ark. Det enda som är bra med det här är om Keisha ringde upp Sibohan och Mutya igen och sa: "Skit i allt gammalt groll, brudar. Nu kör vi igen!"
"40-veckorna"
Jo, jag tycker höst kan vara rätt mysigt. Om man får ligga inne under ett täcke med massa nedladdad TV och nått gott att äta/dricka medan regnet vräker ned och det stormar, eller att spankulera runt i något grovstickat en iskall, klar dag och sparka på löv…men det är ändå något oåterkalleligt över att förtioveckrona börjar och det liksom inte verkar finnas någon ända på allt mörker.
"Kommissarien och havet - den du inte ser" – Gotlandskriminalare
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!

Ungefär så just nu.

Morgonmusik med Depeche Mode

Här är videon till Hole to Feed.

Poplistan!

Schlagerprofilerna scoopar medan jag redovisar mina mest lyssnade låtar den här veckan.

This Week/Last Week/Peak/Weeks on Chart/Artist - Song
01/NE/01/01/Agnes - I Need You Now (UK Radio Remix)
02/NE/02/01/Madonna feat Lil Wayne - Revolver
03/01/01/03/Mika - Rain
04/04/04/02/Bananarama - Love Don't Live Here
05/03/03/02/Mika - Touches You
06/NE/06/01/Bananarama – We’ve Got the Night
07/13/07/03/Pixie Lott – Boys and Girls
08/05/02/03/Robbie Williams - Bodies
09/02/02/03/Sugababes – About a Girl
10/NE/10/01/Bananarama - Rapture
11/08/03/03/Muse - Uprising
12/10/10/02/Paloma Faith – Upside Down
13/NE/13/01/Bananarama – The Runner
14/14/14/02/Paloma Faith – Broken Doll
15/06/04/04/Black Eyed Peas – I Gotta Feeling
16/09/01/07/The Sound of Arrows - Into the Clouds
17/NE/17/01/Paloma Faith – Romance is Dead
18/NE/18/01/Ke$ha – TiK ToK
19/15/10/03/Cheryl Cole – Fight for this Love
20/11/04/03/Leona Lewis - Happy

Veckans video är inte här främst för att det är en av de få nya låtar på listan som har en video, utan för att få FF i fredagsstämning inför kvällens party! Trevlig helg. Här är sköna Ke$ha med TiK ToK (oh, you crazy kids med er tokiga stavning).

Filmrecension: Flickan som lekte med elden

Flickan som Lekte med Elden
Daniel Alfredson, Sverige

Låt oss reda ut några saker först: Jag kanske inte älskade, men i alla fall gillade, Stieg Larssons Millennium-triologi, och tyckte att i varje fall de två senare böckerna var trevliga bladvändare. Jag tyckte dessutom att Niels Arden Oplevs filmatisering av Män som Hatar Kvinnor var en riktigt bra svensk deckare - med superlyckad casting - som lätt trumfade alla Wallander- och Beck-filmer (filmer som det samtidigt ska sägas att jag älskar att se på TV4 på söndagskvällarna) möjligen med undantag av de brittiska Wallander-filmerna (som jag alltså också tyckte mycket om). Med det sagt så blev jag väldigt besviken på Flickan som Lekte med Elden.

Men okej, vi kan väl ta det som är bra först: Noomi Rapace är fortfarande ett suveränt förkroppsligande av Sveriges mesta superkvinna sedan Pippi Långstrump, Mikael Nyqvist är härligt sarkastisk i en skön scen med Ralph Carlsson, Per Oscarsson gör sin vanliga gubbe med bravur, vyerna över Stockholm är bedårande vackra och får huvudstaden att se ut som ett Istanbul i solnedgång (vilket gör att jag förlåter det trötta greppet med ett grått, ösregnigt Göteborg där man måste köra förbi Feskekörkan och på Avenyn så man verkligen vet vart man är), en ganska onödig, men härligt grafisk, lesbisk sexscen (bring on the pussy licking in Swedish movies) är trevlig att den fick lika mycket utrymme som våldtäkten i förra filmen och små detaljer som att Larssons tidning Expo ligger på Millenniums redaktion, att datorer ser ut som datorer gör och att Miriam Wu får prata ett långt stycke franska för att glädja den väntande storpubliken där gör också att jag ler. Men resten…

För det första är det ju i grunden trist att det här gjorts för TV. Formatet är tråkigt fyrkantigt och bildkvalitén sådär. I jämförelse med de breda, vackra bilderna i Män som Hatar Kvinnor är det här rena hobby-projektet, och jag kan inte hjälpa att tycka att det är lite synd att det här förmodligen ändå kommer bli en årets största biosuccéer…och inte bara i det här landet. Folk är värda mer när de går på bio. För det andra måste jag ändå nämna att det här är ett typfall på en film som förlotrar mängder av relevans på att man läst boken. När manuset följer boken så slaviskt som det gör så förlorar man förmodligen väldigt mycket som biobesökare, och lite där får jag väl skylla mig själv…men jag är ju å andra sidan inte den ende som läst boken innan (enorm underdrift).

Nåväl, de båda sakerna hade jag lätt förlåtit om inte regi och manus varit så extremt taffliga. Jag vet inte vart det brustit, men här finns några scener där jag i panik letar efter en skämskudde och desperat försöker stoppa popcorn i öronen för att slippa höra den extremt styltiga dialogen. Nä, jag tänker inte i första hand på Paolo Roberto. Snubben är faktiskt inte skådis och jag förlåter honom för han gör ändå en acceptabel insats som sig själv. Nä, jag menar generellt. Lyssna bara på Noomis första lila monolog vid Bjurmans säng...eller lyssna på varenda replik som uttalas av karaktären Dag Svensson. Fruktansvärt. Replikskiftet mellan Dag och Mia på caféet där han högläser både titeln, innehållet och författaren högt på sin flickväns avhandling är verkligen kurs 1A i dåligt filmarbete, och ett fel inte ens den billigaste Hollywoodproduktion sysslar med nu för tiden. Jag vet inte vad som gick snett, men det här är mera Daniel Alfredson gör Cluedo på TV4 än Tick Tack om man säger så. Addera till det små klyschor som att ett råddjur får spankulera förbi när *spoiler* Salander gräver sig upp ur sin grav, att slutet borde kommit ca två minuter tidigare än det gör nu (gärna med en saftig trailer för film tre) och att slagsmålsscenen mellan den nästa Bondfilmsaktiga skurken (vilket jag i och för sig gillar – min skurkar behöver inte vara realistiska) och Paolo Robert kan vara det mest koreograferade man sett sedan senaste avsnittet av So You Think You Can Dance och ni förstår varför jag inte direkt hjular ut ur biografen.

Fast vad har det för betydelse egentligen? Människor kommer ändå vallfärda till biograferna - och i de flesta fall även lämna den nöjd och belåten – hur det en ser ut och låter, och då fyller väl filmen ändå sitt syfte antar jag. Själv tycker jag dock att man ska kunna ha lite större krav på filmskapande än så…



Fotnot: Visst är hela den här ”Det är så synd om mig för jag blev dubbad”-historien i kvällstidningarna en härlig meningslöshet som INGEN skulle märkt när de såg filmen (mer än den drabbade skådisen och hans mamma) och som bara skåningar kan uppröras över – speciellt om man sett TV4s Kommisarien och Havet!?

Ny affisch: Göteborg Film Festival 2010

Idag avslöjades affischen för den 33:e Göteborg International Film Festival gjord av utomhuskonstnären Ekta, så så här kommer alltså Göteborg smyckas i början av februari i år.



Så här stod det i pressreleasen:

"Folk är vana vid en omänsklig perfektion och jag tycker att det vackra ligger i de små oundvikliga felen som uppstår när man söker denna perfektion med handen, linjerna kan aldrig bli riktigt raka och färgen aldrig riktigt jämn. Jag vill inte uttrycka mig för mycket om motivet eftersom jag vill låta betraktaren skapa sig en egen uppfattning. Men jag har ett par olika sätt att se på innehållet, ett av dem berör de ibland små skillnaderna mellan dikt & verklighet" säger Ekta själv om sin nyavtäckta affisch, som nu kommer att bli den genomgående symbolen för den 33:e filmfestivalen i Göteborg.

Ekta är konstnär och illustratör, samt en av de sex personer som driver Galleri ORO i Majorna i Göteborg. Han flyttade till Göteborg år 2005, efter nio år i London. Hans främsta uttrycksmedel är måleri, helst utomhus, men han ställer också ut sin konst – både i separatutställningar och duo-utställningar i Sverige och internationellt.

Göteborg International Film Festivals affisch har sedan 1993 utformats av konstnärer som fått helt fria händer att skapa affischen för det kommande årets filmfestival.

Tidigare affischkonstnärer: 1992 Ernst Billgren, 1993 Jens Mattiasson, 1994 Maria Lindberg, 1995 Ragnar Schmid, 1996 Helene Billgren, 1997 Roland Borén, 1998 Ewa Brodin, 1999 Peter Wiklund, 2000 Jens Fänge, 2001 Marianne Lindberg De Geer, 2002 Dan Wolgers, 2003 Peter Johansson, 2004 Marie-Louise Ekman, 2005 Linn Fernström, 2006 Helena Blomqvist, 2007 Carl Johan De Geer, 2008 Niklas Eneblom, 2009 Camilla Engman

Det är bra med människor...

...som avslutar det de påbörjat!

Skivrecension: Amanda Jenssen - Happyland

Amanda Jenssen – Happyland

Den första låt jag kommer att tänka på när jag hör Idol-Amandas nya singel är av någon (efter bara en liten stund helt outgrundlig) anledning Trance Dances You’re Gonna Get It… Jag får liksom samma bilder framför mig när jag hör Happyland som man såg i den klassiska Listan-videon på 80-talet: Typ Amanda stiger in i en svartvit bar full av körande cowboy!

Det går ganska snabbt över dock, för även om det här faktiskt egentligen är någon sorts poprock-sockrad countryblues låter det nog mera som om Amanda lyssnat lite för mycket på Håkan Hellström snarare än Trance Dance. Lyckligtvis.

Enligt pressreleasen är Amandas kommande CD ”skriven under förra turnén”, ett uttryck som alltid gör mig skeptisk och automatiskt sänker mina förväntningar. Uttrycket används nämligen alltför ofta som en bra ursäkt när man tidigare släppt en succéplatta och är lite rädd för hur man ska följa upp den och därför gärna vill kunna slå ifrån sig med att ”den-skrevs-ju-bara-lite-på-skoj-sådär-i-pauserna-och-när-vi-var-fulla-på-efterfesterna-liksom” om det inte går lika bra.

Huruvida detta stämmer in på Amandas kommande skiva är lite för tidigt att säga efter bara ett första smakprov (den har ju stora skor att fylla hos mig som älskade Killing My Darlings) men även om förstasingeln kanske inte är en ny Amarula Tree så känns det ändå som om hon tagit ett välbehövligt steg i en annan riktning. Soundet på KMD som i Duffys fotspår var så klockrent tidigt 2008 är ju faktiskt ganska uttjatat nu, så att Amanda istället styr bort från retroljuden och kikar mot Göteborgsrocken känns självklart.

Happyland må kanske vara en ganska trivial liten sak, men den är radiovänlig utan att vara insmickrande och den är i stort sett en ösigare Come On (You Have Arrived) med rivigare arrangemang och med en ”aaaa-aaa-aaa”-körgrej som refränghook. En partylåt med öppna spjäll och fullt storbands-ös i refrängen (men med lugnare verser som har mycket Amanda och ett litet skönt, modernt elektroniskt beat bakom) som växer för varje lyssning. Kanske inte allas tekopp, men helt klart min.

Jag har gillat Amanda från första stund som hon steg in i Idol – och den här låten (nu på YouTube) ger mig absolut inga som helst anledningar att revidera den uppfattningen.

På söndag öppnar Wisteria Lane igen!

Här är några klipp från söndagens säsongspremiär av Desperate Housewives. Jag bara längtar efter att få se Drea De Mateo på Wisteria Lane ju mera jag ser av henne där. Det måste vara årets absolut bästa casting i min bok.

Två skivomslag

Jag antar ni ser vilka tjejgrupperna är utan förklaring.

Månadens roligaste

Under en förfest härom helgen skrattade jag så mycket åt den här videon att jag tappade luft för en stund. Den är fortfarande lika rolig en gråmulen onsdagseftermiddag. Genial.



"Emo kid is throwing slo-mo dove at my face". Hatar när det händer.

Första bilderna på nya Sugababes

Här är de första nya bilderna på "nya Sugababes" - eller vad vi nu ska kalla dem.

Bilderna är från inspelningen av videon till kommande - ganska utmärkta - singeln About a Girl.




Snacka om att gruppen dragit i väg en bra bit från det jag älskade med dem från början, dvs att de bestod av tre ganska vanliga, tuffa, coola brudar som inte såg ut som alla andra tjejband (supersmala & småslampiga).



Slänger in en bild på originaluppställningen (The Real Sugababes as we will call them from now on) och så fattar ni vad jag menar! Och här ser ni dem i Overload.

Dagens Mikropop!

Det är inte jättemycket skoj i dagens popcornskål, men något gott kanske ni ska hitta i alla fall...

♠♥ Okej, vi kan väl börja med att reda ut en sak. Filmen vars affisch ser ut så här är tyvärr INTE en 3D-variant av svenska Fredrik Eklunds gayporrfilmsvariant av skräckfilmen The Ring. Vad det däremot är får ni slå upp på imdb.

♠♥ Efter tre starka förstaepisoder, med fina recensioner och bra tittarsiffror, så har Fox bestämt sig för att ge sin nya musikal-TVserie Glee en full säsong. Det betyder i praktiken att man fyller på den 13 initialt beställda avsnitten med ytterligare åtta, och att det är den första nya serie för säsongen 09/10 som får en full säsong.

♠♥ Tre makalöst snygga affischer från en film av Sebastian Gutierrez, mest känd för filmen Judas Kiss från 1998 med bland andra Emma Thompson och Alan Rickman…eller för att vara en av manusförfattarna till Snakes on a Plane…



♠♥ Coca-Cola Zero har startat en rätt ambitiös hemsida för James Camerons kommande film Avatar för den som orkar lite sci-fi till kaffet.

♠♥Här är affischen till nyinspelningen av Karate Kid.



♠♥ Här är ett klipp på Michael Jackson repterandes Human Nature inför sin comebackföreställning som aldrig blev av. Ska jag vara ärlig? Jag tycker han känns något…instabil.



♠♥ Inglourious Basterds har nu spelat in så mycket pengar att den gått om Pulp Fiction som Quentin Tarantinos mest inkomstbringande film någonsin.

♠♥ Här är en skjortlös Taylor Lautner för alla er som längtar efter New Moon.

♠♥ Guy Ritchies version av Sherlock Holmes har inte haft premier ännu, men filmbolaget tror så mycket på den att de redan anställt författare att börja jobba på ett manus till uppföljaren. Kanske får vi då se mera av Brad Pitt, som ryktats dyka upp i en cameo-roll i den första filmen som Holmes nemesis Moriarty. Robert Downey Jr och Jude Law förväntas båda återvända till uppföljaren.

♠♥ Här är omslaget till Will Youngs samlingsskiva och nästa singel (om det intresserar någon utanför Storbritanniens gränser).



♠♥ Britneys barnafader K-Fed har nu meddelat at than ska vara med I nästa säsong av TV-programmet Celebrity Fit Club, för att jobba bort några av sina nya kilon.

♠♥ Avslutningsvis... Ryktena växer sig allt starkare: Heather Locklear ska dyka upp i nya Melrose Place! Man kan misstänka att CW – kanalens vars tittarsiffror varit mer än usla den här säsongsstarten, Gossip Girl tappade till exempel nästan två miljoner tittare från förra årets start – hostat upp en del pengar för att i ett sista desperat försök försöka få tillbaka lite buzz kring sina serier. Huruvida Heather fortfarande ska spela Amanda har inte avslöjats (men vem skulle hon annars spela) men hennes roll är i så fall den som chef för den PR-firma där seriens ”nya Amanda” (spelad av Katie Cassidy) arbetar.

Nya skivomslag med Cheryl Cole

Morgonmusik med Snowpatrol

Imorgon börjar Grey's Anatomy för säsongen i USA - och som av en händelse dyker det upp en ny video med Snow Patrol. Här är Just Say Yes.

Nytt Singelomslag: Amanda Jenssen

Tack för tipset!

Tydligen släpper Amanda Jenssen en singel som heter Happyland nästa vecka, och så här ser det omslaget ut. En ny fullängdare - förhoppningsvis lika bra som förra årets succé - dyker upp i slutet av oktober.

Påminnelse! Glöm inte köpa!

Glöm inte köpa The Sound of Arrows nya singel Into the Clouds som släpps denna veckan. Till exempel HÄR på iTunes. Det är en klar aspirant på att bli årets bästa svenska singel om inte Le Kid hinner få ur sig något officiellt innan tomten kommer.

Dagens Lika-som-Bär

Shakiras She-Wolf



Andrew Fosters He-Wolf

Ny video med Alphabeat

Är det bara jag som tycker den danska succégruppen påminner väldigt mycket om sina landsmäns ESC-äventyr på åttiotalet? Jag saknar bara Kirsten & Sören i ett hörn. Här är The Spell.

Ny filmaffisch: Prinsessan och Grodan

Här är den brasilianska filmaffischen till Disney's kommande teckande film The Princess and the Frog - en film jag ser särskilt mycket fram emot för jag har lovat min favoritfemåring att vi ska se den på bio (vilket blir första gången för henne) när den dyker upp i Sverige.

Morgonmusik med Cascada

Jag har ganska svårt för Cascada. Hon är liksom bara en Velvet med bättre budget. Eller typ en porrigare September med sämre låtar. Med det sagt är hon lite inne i ett stim. Evacuate the Dancefloor var etta i England (trots sitt hemska rap-parti) och nu slänger hon ur sig ännu en ful-house som är smått oemotståndlig i all sin "hands in the air dance my ass of"-kinda way. Här är Fever.

Sugababes är dött - länge leve Sugababes

Så har då Keisha Buchanan - den sista originalmedlemmen i Sugababes - hoppat av, och nu återstår alltså ingen av tjejerna i Overload-videon. Mutya Buena hoppade ju innan förra skivan släpptes och Siobhan Donaghy ersattes ju redan innan gruppens första etta Freak Like Me.

Men Sugababes som grupp kommer ändå fortsätta.

Sockerflickorna består nämligen nu istället av Heidi Range (som ersatte Siobhan), Amelle Berrabah (som ersatte Mutya) - och nya medlemmen Jade Ewen, mest känd för att tidigare i år ha sjungit Storbritannien till en hedrande femteplats i Eurovision Song Contest.

Den 23e november släpper Sugababes 3.0 sin nya skiva Sweet 7 i UK.

Ny video med Linda Sundblad

Vi kör väl på med mera svensk musik när vi ändå är igång. Här är Linda Sundblads nya singel To All My Girls.



Smått hysterisk video, även om nakna, snygga, svarta män alltid välkomnas. Låten däremot är ingenting jag kommer köra sönder i min iPod om man säger så...men jag är kanske ändå inte den primära målgruppen.

Ny video med Agnes

Nope, det är inte andra singeln i Storbritannien (I Need You Now UK Radio Remix) som fått en video. Inte heller är det den omskrivna amerikanska videon till Release Me. Nej, det här är video nummer två till en upphottad version av On and On, som tydligen ska släppas i bland annat Frankrike.

Snyggt säger jag, som fortfarande tror den här (eller Love, love, Love) hade varit mera självklara hitar i UK än den schysta men liiite mera subtila "låter som en tredjesingel efter att man haft en etta, men inte som den ettan itself" I Need You Now-uppdateringen.

...och fan vad snygg hon är. Alltid!

Läget Just Nu - Vecka 0939

"No Tears for Queers" – Teaterföreställning i regi av Nina Wester Ny
Jag går verkligen alldeles för lite på teater. Nä, det är ingen form av kultursnobbigt "jag vill verka svårare än vad jag är"-statement från en ängslig popkulturbloggare, utan rena konstaterande fakta efter att jag i veckan sett en helt suverän dramatisering av boken som jag utsåg till "Årets Bok 2005" här i bloggen. Fjärran från privatteatrarnas scenografifrosseri känns de här fyra personerna med varsin stol och ett bord på en liten fyrkantig scen i ett stort rum till en början ungefär allt det jag är rädd för med teater. Att det ska kännas lite för pretto, lite för "se på oss vi s-k-å-d-e-s-p-e-l-a-r" och vara lite för oengagerande så jag ska sitta och våndas och inte kunna gå där ifrån. Lyckligtvis släpper det väldigt fort, även om jag tycker Mathhew Shepard-historien i början inte greppar mig lika hårt som när jag först läste den i boken, och även om det känns lite mycket skolteater och "högläsning från polisprotokoll" för att jag ska ta till mig det helt. men sen. Wow! När andra historien (pjäsen följer bokens upplägg om tre olika hatbrott, spetsat med små underbara andningspauser som leker med könsroller och maskulint vs feminint) tar oss tillbaka till Sverige och Katrineholm blir allting genast mycket närmare, otäckare och galet gripande (en scen med två talande mattanter följer mig fortfarande) och när scenerna från Keillers Park spelas upp mår jag nästan fysiskt dåligt fast jag inte på några villkor skulle vilja lämna salongen. Det är så oerhört bra gjort. Övergången från rabblad fakta till extremt fysisk teater är helt friktionsfri, kasten mellan humor och svärta bergochdalbaneaktig och sättet man skildrar att mördarna i alla fallen ser sig som de största offren är en sådan oerhörd ögonöppnare att jag önskar hela Sverige fick se den här pjäsen (och inte på TV utan i en salong någonstans). Mycket, mycket bra – och ett stort tack till Roger Wilson som plockade med mig! Läs gärna några andra recensioner här, här och här.
iPhone 3GS 32GB Ny
Så kom den då äntligen - efter så många "om och men" att de förmodligen kunde fylla en hel roman - och visst är det en fin och extremt rolig pryl Apple skakat fram! Jag älskar såklart – precis som alla andra – det oändliga utbudet på mer eller mindre nödvändiga applikationer (kom gärna med tips på fler) och jag kastade mig över allt från Spotify till Monkey Island direkt. Messandet går också riktigt bra (efter en kaskad av inledande misstag och svordomar) och surfandet (Facebook, Twitter, blogga) är en veritabel dröm i jämförelse med min SonyEricsson-mobil. Men etta på listan här blir den inte. Inte förrän jag kan (liksom med min iPod) koppla upp den och spela musik i iTunes på flera datorer än en enda – hallå, hur ska jag annars göra på jobbet – och kameran får en riktig zoom och en riktig blixt. men då. Wow.
Söndagsbrunch med grabbarna Ny
En klassisk tradition i vårt gäng som jag äntligen kan ta del i varje gång den sker efter min flytt tillbaka till Göteborg. I söndags var det min tur att vara värd (på initiativ och med medarrangemang av FF) och vi körde på brittiskt tema (eftersom alla som kom ska med på resan till London i november) med vita bönor i tomatsås, korvar, nybakade scones och te...och så toppade vi såklart med amerikanska pannkakor bara för att..well...det ska man ju ha på en brunch. Supertrevligt, supergott och en suverän tradition.
"Farmville" – Facebook-spel Ny
Allvarligt? Jag har nog inte varit så beroende av någonting sedan första The Sims. Jag hoppar upp på morgonen beroende på när mina pumpor ska skördas, funderar över placeringen på mina staket när jag borde jobba och ringer mina vänner för att berätta vilken sorts djur jag vill ha i present. Sjukligt. Men kul!
"Viva" – Ny skiva med Bananarama Ny
Den här skivan har fått stå tillbaka lite i min iPod för att tre andra skivor ska recenseras i nästa nummer av QX (som har deadline nästa vecka) men det betyder absolut inte att den är dålig. Tvärtom. Faktum är att bananerna inte har låtet så här spänstiga på länge. Soundet är lika härligt elektroniskt som sist, men fan vet om inte låtarna är lite bättre den här gången. Okej, den kommer knappast att ta mina favorittjejhångel (ni minns väl det här) tillbaka till några listor sådana hits kommer de här damerna förmodligen aldrig skaka fram igen. Däremot är det en snygg dansant uppdatering (lyssna bara på låtar som Love Don't Live Here, We've Got the Night och The Runner) av hur de brukade låta och ett måste för oss som tillhört fancluben längre än vad alla Sveriges modebloggare har levt. Återkommer med ett slutgiltigt popcornbetyg.
"X-Factor" - Talangsåpa 5v
Fortfarande en väldigt mycket bättre och mer spännande programform än Idol. Veckans guilty pleasure.
"Do You Want the Truth or Something Beautiful?" – CD med Paloma Faith Ny
Ännu en sådan där skiva jag egentligen inte får prata så mycket om här eftersom jag ska recensera den i QX, men låt mig säga att jag innan jag ens hört den hade en bestämd uppfattning...en uppfattning som sedan helt raserades och resulterade i en recension som inte alls ser ut som den jag hade i huvudet från början. Nåväl, låt mig säga så mycket som att om ni hade svårt för den första lite för Anastasia-gapiga Stone Cold Sober – och tycker andrasingeln New York är en märkligt anonym sak där man inte riktigt fattar om hon snackar om NYC eller något annat – så är ni ungefär där jag var för någon vecka sedan, och då kanske ni om några veckor inte heller kan sluta lyssna på Upside Down, Broken Doll eller Romance is Dead.
"Parks and Recreation" – Säsong 2 på NBC Ny
Jag tror jag såg två, möjligen tre, avsnitt av den här komediserien med SNL-stjärnan Amy Poehler i huvudrollen som den The Office-förvirrade politikern med ansvar för stadens parker. Det var helt enkelt inte roligt och bara en massa tjafs om en grop. Döm då om min förvåning när jag av en slump råkar se första avsnittet på seriens andra säsong och skrattar mig fördärvad flera gånger. Äntligen har manusförfattarna fått till den där The Office-spinoffen (eller åtminstone stämningen i en sådan) som NBC egentligen var ute efter – hela avsnittet om hur Poehler försöker släta över hur hon av misstag gift ihop två manliga pingviner samtidigt som hon älskar att bli bögikon är så David Brent - och eftersom min favorit Rashida Jones fortfarande återfinns i rollistan så är det gjutet att jag kommer att följa den här serien framöver. Om jag hinner.
"Hollywoodfruar" – TV-snackis Ny
När hade Sverige en sådan här TV-snackis senast? När till och med SVT visar klipp ur ett TV3-program (som inte är Efterlyst) så vet man att det är något speciellt, och vad har det då för betydelse att jag sitter med skämskudden hela tiden och tycker orimligt synd om tragiska Maria Montazamy som känslomässigt verkar ha fryst inne vid den ålder hon gifte sig eller undrar vem som egentligen skulle vilja ha massa pengar med bieffekten att de blir smått livegna och dessutom måste suga av Paul Anka varje morgon – det här är ju ett av DE TV-programmen som man bör ha sett 2009. Trevligt nog verkar ju skjutgalna fru Winter ha lite mera bakom pannbenet än sina två TV-kamrater, och det ska bli spännande att se fortsättningen. Om kudden inte täcker hela rutan.
Eget rum på jobbet Ny
Okej, jag delar det med min störtsköna projekt och arbetskollega Anders (hmmm, vad ska vi ha för bloggnamn på honom) men i j'mförelse med de kontorslandskap som jag suttit i de senaste fyra åren så känns det som rena drömmen att kunna stänga en dörr om sig eller att inte ha någon som står bakom axeln på sig utan att man vet det. Sjukt skönt.





"Glee" – Sång & dansdramakomedi på Fox
Alltså det är rätt trivsamt...och för varje vecka kommer den här serien närmare och närmare den gröna delen av listan. Ett boybandsnummer för mycket med lärarna stoppar dock avancemang denna vecka också.
"Away We Go" – Film av Sam Mendes
Sam Mendes senaste film (efter Revolutionary Road) finns redan på amerikansk DVD men har Sverigepremiär först i november – och jag är nästan förvånad över att den får biopremiär alls här (om den nu får det – min källa är imdb). Det här är nämligen en synnerligen konventionell och småsmetig indiefilmshistoria om två blivande föräldrar (The Office John Krasinski och SNLs Maya Rudolph) som ger sig ut på en roadtrip och träffar en hel hög med olika föräldrartyper. Visst finns här ljuspunkter – jag skrattar högt åt Allison Janneys burdusa trash-morsa och allting har en genomgående skön ton som känns småmysig – men sammantaget blir det här aldrig mer än en snabbt bortglömd bagatell för mig (något som jag inte kan säga om de andra Mendes-filmerna jag sett). Godkänt och två popcorn.
"Gossip Girl" – Säsongsstart av säsong 3
Jag gillar fortfarande skådespelarna och New York-miljöerna – men själva storyn har tappat lite tempo. Nog för att de gjorde sitt bästa i säsongsstarten med den hemliga brorsan, några nya karaktärer och en slampig Serena i paparazzi-fokus på jakt efter sin pappa…men jag behöver nog bli lite mera övertygad för att inte GG ska hamna i "möjligen på jullovet"-mappen.



OLW Sourcream & Bearnaise Chips
Jag avskyr sourcream-chips och jag tycker inte om bearnaise-sås – ändå kände jag mig tvungen att köpa den här nyheten från OLW bara för att den helt enkelt var ny. Att den dessutom inte var speciellt god (såklart) men att jag trots det åt upp en halv påse bara därför att gör inte saken sämre. Usch! Och skräpning!!
"Tyra Banks små sketcher i ANTM"
Allvarligt? Jag har nog inte sett något pinsammare på TV än Tyras "Smize"-sketch sedan Andreas Sjöberg sjöng Conga i Idol 2007. Och det var åtminstone kul.
"Kommissarien och havet - den du inte ser" – Gotlandskriminalare
jag såg fem minuter denna veckan också bara för att kunna ha med den på listan igen. Moahahahaha. Sjukt dåligt. Årets sämsta? Stackars Mari Jungstedt.
Telia
"Ja, nu har vi ju inte linjär kö"...

Ungefär så just nu.