Skivrecension: Amanda Jenssen - Happyland

Amanda Jenssen – Happyland

Den första låt jag kommer att tänka på när jag hör Idol-Amandas nya singel är av någon (efter bara en liten stund helt outgrundlig) anledning Trance Dances You’re Gonna Get It… Jag får liksom samma bilder framför mig när jag hör Happyland som man såg i den klassiska Listan-videon på 80-talet: Typ Amanda stiger in i en svartvit bar full av körande cowboy!

Det går ganska snabbt över dock, för även om det här faktiskt egentligen är någon sorts poprock-sockrad countryblues låter det nog mera som om Amanda lyssnat lite för mycket på Håkan Hellström snarare än Trance Dance. Lyckligtvis.

Enligt pressreleasen är Amandas kommande CD ”skriven under förra turnén”, ett uttryck som alltid gör mig skeptisk och automatiskt sänker mina förväntningar. Uttrycket används nämligen alltför ofta som en bra ursäkt när man tidigare släppt en succéplatta och är lite rädd för hur man ska följa upp den och därför gärna vill kunna slå ifrån sig med att ”den-skrevs-ju-bara-lite-på-skoj-sådär-i-pauserna-och-när-vi-var-fulla-på-efterfesterna-liksom” om det inte går lika bra.

Huruvida detta stämmer in på Amandas kommande skiva är lite för tidigt att säga efter bara ett första smakprov (den har ju stora skor att fylla hos mig som älskade Killing My Darlings) men även om förstasingeln kanske inte är en ny Amarula Tree så känns det ändå som om hon tagit ett välbehövligt steg i en annan riktning. Soundet på KMD som i Duffys fotspår var så klockrent tidigt 2008 är ju faktiskt ganska uttjatat nu, så att Amanda istället styr bort från retroljuden och kikar mot Göteborgsrocken känns självklart.

Happyland må kanske vara en ganska trivial liten sak, men den är radiovänlig utan att vara insmickrande och den är i stort sett en ösigare Come On (You Have Arrived) med rivigare arrangemang och med en ”aaaa-aaa-aaa”-körgrej som refränghook. En partylåt med öppna spjäll och fullt storbands-ös i refrängen (men med lugnare verser som har mycket Amanda och ett litet skönt, modernt elektroniskt beat bakom) som växer för varje lyssning. Kanske inte allas tekopp, men helt klart min.

Jag har gillat Amanda från första stund som hon steg in i Idol – och den här låten (nu på YouTube) ger mig absolut inga som helst anledningar att revidera den uppfattningen.