Ni har väl laddat ned nya QX? Om inte - gör det genast. Här är ett litet smakprov därifrån!
Magnus Carlsson - Pop Galaxy
Jag har alltid gillat Magnus som artist, men jag får erkänna att jag haft väldigt svårt att gilla hans musik de senaste åren. Det ena pinsamma discoförsöket har avlöst det andra och produktionen har ibland känt tunnare än Justin Biebers memoarer. Därför är det med glädje jag kan meddela att Barbados/Alcazar-Magnus (nu på eget skivbolag) är vassare som soloartist än någonsin förut. Okej, missförstå mig inte, många av hans belackare lär inte höra någon skillnad, men undertecknad som är uppvuxen på Trackslistan och bonn-disco ler med hela ansiktet när jag inser att här har vi någon som plötsligt skamlöst vågat stjäla från åttiotalets mest bespottade ljudbilder. The Best in Me låter till exempel 100% Bananarama och Take Me to Your Heart så mycket Modern Talking att Dieter Bohlen själv skulle ta fel. Och så fortsätter det. När Magnus dessutom gör dramatisk dansbandsschlager av Stephanies One Love to Give kapitulerar jag helt. Det här är kanske inte så innovativt, och det är knappast en platta ämnad för P3, men för oss schlagerbögar och flator som växte upp i svenska småhålor under åttiotalet är det här förmodligen höstens partyskiva efter några glas valfritt. För första gången på länge tror jag Alcazar skulle behöva Magnus Carlsson och inte tvärt om – och det känns faktiskt lika kul som rättvist.
Jag vet, jag vet. Jag har slarvat lite med bloggen, men jag har varit upptagen på annat håll. Men en lista har vi ju haft i den här bloggen varje vecka sedan starten, så här kommer den som skulle ha varit här i måndags. En lite mera kondenserad och enformig listan än vanligt...men dock en lista. Som ser ut så här.
"Olle" - Systerson Ny
Vi är typ bästisar numera, jag och mitt dryga fjortonmånaders syskonbarn. all blyghet som fanns i somras är helt borta, och när jag sa hej då den här gången tyckte han det var roligare att åka med mig ner i hissen och vinka hej då till sin mamma och pappa än att stanna kvar. Annars brukar vi mest kolla på bilar, bygga med klossar eller peka på saker...plus nya leken "fylla saker under kranen" och det är hur kul som helst. Nästa gång ska vi bara etablera det här med vad jag heter lite tydligare också. Just nu är jag mera ett läte än ett namn...även om han kopplar mitt namn till rätt person när det behövs. Sötis.
Helgen vecka 38 Ny
Har haft en fantastisk spännande, ovanlig och intensiv helg i Stockholm. Helt slut i huvudet av alla intryck, men det har varit så galet kul. Hurra! Det är knappt möjligt vad jag saknar den stan. Och tack för att jag fick bo hos dig, Larsson.
"Glee" - Säsongspremiär Ny
Jag älskar Glee. Även om första avsnittet av säsong två kanske inte var deras allra bästa, så innehöll det tillräckligt med Sue Sylvester och snygga upplägg inför kommande säsongen för att jag skulle få veckans kanske mysigaste 42 minuter.
"Modern Family" – Säsongsstart Ny
Precis som med Glee, knappast seriens starkaste avsnitt – och precis som med Glee , ett lika kärt återseende.
"Berg flyttar in" – Säsongsstart Ny
Med tanke på allt skräp som svenska kanaler presenterar den här hösten så är det underbart med ett alldeles eget programformat från en av landets mest likeable programledare. Carinas besök hos Gunde var kanske inte hennes roligaste, men gav en bekräftad bild av en kille som aldrig, aldrig verkar kunna slappna av eller sluta tävla – och som bevisligen alltid har varit sig själv och fortfarande är likadan. Men bäst är alltid Carina själv - jag ser fram emot alla hennes besök i höst.
"Lone Star" – Ny serie på Fox Ny
Just nu ser det ut som om den här serien kommer gå i högst två eller tre avsnitt (*uppdatering: serien är nedlagd efter bara två avsnitt*) och sedan läggas ner... Suck. En mindre skandal med tanke på hur snygg James Wolk är och med tanke på att jag tror att med rätt marknadsföring och på en kabelkanal (där man planerat för typ 12 avsnitt och sedan en avslutning) så skulle den här historien om en "con man" som försöker hantera att han kärat ned sig i de två olika kvinnor han jobbar på att lura, ha blivit en riktig succé.
"X-Factor" 5v
Märkligt nog kändes den Australiensiska X-Factor-versionen plötsligt helt ointressant när veckofinalerna började – medan den brittiska som vanligt tog en helt annan mer intensiv riktning när det blev dags för Boot Camp och Judges House. I år har jag minst en favorit i varje grupp dessutom. Det kommer bli en sjukt kul höst! Bäst hittills? Det här. Jag lipar varje gång. Go Matt!
"Pop Galaxy" – Ny CD med Magnus Carlsson Ny
Ni kommer få läsa en helsidesrecension på den här skivan i nästa nummer av QX (som borde dyka upp i veckan) och utan att avslöja för mycket så är det väl ingen hemlighet att Barbados-Magnus sneglat på S.A.W och Modern Talking när han spelat in nya skivan – och det är väl knappast en överraskning att det är en ljudbild som jag diat sedan tidig spädbarnsålder. Lägg ihop ett och ett så blir chocken över att mina hånfulla haranger kring Alcazar-Magnus supertrista discoförsök plötsligt upphört lite mindre. Och ladda upp med att rota fram era gamla Bananarama-plattor och den där singeln med prinsessan Stephanie av Monaco.
"Hawaii Five-0" – Ny serie på CBS Ny
Egentligen lite för testosteronfylld TV för att jags ska kunna ta till mig det helt, men kemin mellan huvudpersonerna, den snygga signaturmelodin och känslan av att man ser ett gammal uppdaterat avsnitt av Magnum eller Rättvisans män är tillräckligt för att det ska hyllas här på listan under premiärveckan.
"Grey's Anatomy" – Säsong 7 Ny
För första gången på väldigt länge så såg jag fram emot ett nytt Grey's-avsnitt, och anledningen var såklart den urstarka säsongsfinalen i våras. Uppföljningen var precis så bra som man hoppats (även om tempot och intensiteten såklart inte var en hundradel av finalens) och får de bara fart på inflödet av patienterna så lär det bli en klart godkänd säsong då har de personliga problem hos personalen att lösa hela hösten.
"Raising Hope"- Ny serie på Fox
Jag gav den här serien en trea i min veckosammanställning, men inser så här med lite distans att det är en av de serier jag ser fram emot mest att fnissa åt nästa vecka. Hoppas den får stanna ett tag.
"The Event" – Ny serie på NBC
Spännande, snyggt, dyrt och "man måste se nästa avsnitt" – men ska det här inte bara bli ytterligare en trött konspirationsserie som dör ut efter tre avsnitt måste något radikalt hända i avsnitt två.
"Mike & Molly" – Ny tjockiskomedi
Pålagda skratt är alltid en plåga – men de blir än värre när skämten är så sjukt dåliga och gamla som i den här nya tjockiskomedin från USAs främsta leverantör av komedier jag avskyr. Undvik!
3's kundtjänst
De har inte bara Stockholms sämsta täckning (empiriskt dubbelkollat av Åsiktstorpeden) utan också Sveriges snårigaste kundtjänst där man först måste klicka sig igenom ett snår av långa meddelanden och knappkombinationer – bara för att bli bortkopplad två gånger och sedan komma fram för att upptäcka att de inte kan hjälpa dig utan du borde gå till Pressbyrån istället om du skulle vilja få bäst hjälp. Idioter. Oj, vad jag ångrar mitt val.
Min TV & min dator
Båda har bestämt sig för att ge upp samtidigt. Hurra. Någon som har 30 000 över så jag kan köpa de nya av vardera tingest som jag önskar?
Ungefär så just nu.
Inte bara genialt att ge Joe den här låten - att dessutom fånga upp Glee-fenomenet och göra det till hans grej är supergenialt. Här är Ambitions. X-Factor-varianten.
Men allvarligt? Hur bra var inte detta? Och hur snygg är han inte? Här har ni Freddy Wexler i ett fantastiskt New York med Where there is love (I'll be there).
Undercovers
JJ Abrams ligger ju bakom Alias - världens bästa agentserie (i mina ögon) – så självklart var jag tvungen att ge hans nya serie en chans, trots att upplägget med två gifta undercover-agenter känns mer än lovligt trött efter bland annat Mr & Mrs Smith, och trots att mitt behov av CIA-agenter med dubbel identitet lite tagits om hand av Covert Affairs i somras. Så. Hur håller detta? Tja, det är helt okej. JJ vet vad han gör. Exotiska platser, ryska skurkar, ett underliggande mysterium om varför just paret i huvudrollen aktiverats efter åratal utanför byrån. Samtidigt så känns ingenting nytt. Allting har vi sett förut, och även om kemin mellan skådespelarna är okej, har de inte alls det lilla extra som krävs för att lyfta det här ytterligare ett Moonlighting/Par i Hjärter-snäpp. Kompetent. Men ett extra ryck lär krävas om jag ska stanna.
Det har verkligen hänt en del sedan första Harry Potter-filmen...och då menar jag inte bara att den senaste kommer vara i 3D.
Ledsen att jag inte bloggat så mycket den här veckan, men det är ju - som jag nämnde i det tidigare inlägget – årets roligaste TV-vecka och all fritid går åt till återse gamla favoriter, fortsätta med de serier som redan startat och (framförallt) försöka få koll på alla nystarter.
Har ni inte tid med sådant? Här får en snabb genomgång på vad jag har tyckt om veckans premiärer hittills!
Boardwalk Empire
Skriven av Terence Winter (en av killarna som skrev Sopranos), piloten regisserad av Martin Scorsese, Steve Buscemi i huvudrollen och HBOs största antal tittare för en pilot på evigheter – klart Boardwalk Empire är en succé och likt Treme (som i och för sig sedan bara var segt) fått en andra säsong bara efter ett avsnitt. Själv blev jag inte omedelbart fångad av det här ganska långsamma (men väldigt snygga) dramat om gangsters under förbudstidens Atlantic City på 1920-talet, men jag har lärt mig den hårda vägen att inte såga HBO-serier alltför hårt efter ett enda avsnitt, så jag är tveksamt positiv och kommer fortsätta titta.Chase
En dussinserie? Japp. Ett hyfsat oorginellt upplägg? Absolut. Ganska bleka skådisar med Desperate Housewives gamla trädgårdsmästare (som snutseriernas obligatoriska "nya killen på jobbet") och latinon från Prison Break som enda utropstecken i en biroll? Jajamen. Ändå måste jag säga att piloten till den här nya Bruckheimer-serien om ett gäng poliser vars främsta uppgift är att jaga skurkar (i första avsnittet en seriemördare) var ganska spännande och helt okej. Men ack så formulativ. Och meningslös. Det blir nog inte flera jakter för mig.
Mike & Molly
Trist tjockis-komedi om två överviktiga som träffas på ett "AA-möte för feta". Inte ens Gilmore Girls supercharmiga Melissa McCarthy kan rädda den här fjantiga standard-sitcomen med pålagda skratt. För mig alltså. Paradoxalt sett så lär den säkert bli en succé i USA då den tar över efter idiotkomedisuccén 2½ Men (dess skapare Chuck Lorre är inte oväntat en av männen bakom den här sörjan också) som i mina ögon är ungefär lika hemsk. Usch.
Lone Star
Jag blev ögonblickligen förälskad i charmiga James Wolk som spelar hudrollen i det här dramat om en kille som lever dubbelliv med två fruar i två olika städer för att (påhejad av sin far) kunna nästla in sig i deras respektive familjeimperium för att sno åt sig pengar. Tyvärr tror jag inte serien har mer än en snöbolls chans i helvetet på en kanal som Fox. Det här luktar mycket mera tolv avsnitt på en kabelkanal än en storserie på Prime Time-tid på en megakanal. Synd. Jag gillar't.The Event
På söndag kan alla i Sverige se vad som fick SVT att kasta sig på plånboken och köpa in en serie (vars framtid redan verkar väldigt, väldigt osäker efter de första fyra inspelade) efter bara ett enda pilotavsnitt. Hur det gick till förstår jag faktiskt inte, men jag gissar på bra marknadsföring från NBC… Visst, ser det dyrt ut. Visst är det snyggt gjort. Men HUR trött är man inte på alla dessa konspirationsserier som a' la' Lost adderar frågetecken efter frågetecken i publikens huvud? Och hur ofta förutom möjligen i fallet Lost och Arkiv X) har en sådan serie hållit mer än de första avsnitten? Det jag ger The Event är en snygg klippning, schysta skådisar och ett bra tempo…och visst, någonstans i mitten tycker jag det är riktigt spännande och tänker att det här kan kanske bli nåt? Sen sabbar serien allt för mig de sista minuterna (effekten är förhoppningsvis den motsatta på andra) och jag kan inte säga att jag längtar ihjäl mig efter mer, trots att jag såklart undrar vad det där jäkla eventet är. Årets Flash Forward?Detroit 187
Tänk Spanarna på Hill Street möter The Wire möter Southland (fast i Detroit och med Sopranos Michael Imperioli i huvudrollen). Typ. Tänk valfritt snutdrama i mördartät stad. Tänk gammal-i-gemet-snut paras ihop med dagsfärsk yngling. Men addera en lite lättare "ABC-ton" till allt det här (och D.J. Cotrona) och en knappt märkbar "dokumentärgrej-a-la-The Office" och ni har Detroit 187. För mig hade de gärna fått subtrahera ytterligare lite svärta och vrida det än mera åt ett "Grey's Anatomy i polisskrud"-hållet…men jag är nog ändå försiktigt positiv och ger det förmodligen några chanser till…trots några rejäla klyschor och snutserie-ticks här och där.Hawaii Five-O
Den här serien hade på pappret en rejäl uppförsbacke för att den skulle kunna imponera på mig: En nyinspelning av en gammal polisserie jag aldrig sett med Alex O'Loughlin (som jag verkligen avskydde i Moonlight) och Scott Caan (som jag störde mig något otroligt på i senaste Entourage) i huvudrollerna - och dessutom en av de jag tyckte minst om i Lost (Daniel Dae Kim) i en biroll. Usch. Men fanimej – de lyckades. Kanske för jag saknat den här typen av Magnum-esque polisserie, kanske för att kemin mellan O'Loughlin och Caan är spot on – eller kanske bara för den snygga uppdateringen av de klassiska ledmotivet…men faktum är att jag hade riktigt kul åt den här klacksparksdeckaren med sin åttiotalston-möter-10tals-action. Kan bli min nya bakfylleunderhållning om CSI NY inte håller måttet efter höstens nystart. Raising Hope
Crazy-komedi från killen bakom My Name is Earl om en snubbe som tvingas uppfostra sin nyfödda one-night-stand-avlade dotter (Hope) då hennes mamma avrättats i elektriska stolen. Precis lika superskruvat och dumt som My Name is Earl - har man den humorn är det här förmodligen en guldgruva – och snyggt castat med skoj skådisar. Själv så tycker jag helt klart det är småskoj, men jag har svårt att se mig följa det slaviskt. Däremot kan jag nog komma att kika in då och då om det blir en succé.Running Wilde
Ännu en ny serie från en författare av en tidigare kult-dito. Här är nya alstret från Arrested Developments Mitchell Hurwitz med Will Arnett och Keri Russel (Felicity!!) i huvudrollerna, men medan castingen är snygg så känns upplägget lite tveksamt (superrik snubbe försöker imponera på sin ungdoms kärlek som numera jobbar med infödingar i Amazonas djungler) och serien har väldigt svårt att hitta sin ton i piloten. Skådespelarna jobbar stenhårt och charmar, men här finns egentligen ingen speciellt intressant historia, några karaktärer utöver det vanliga eller något som får mig att längta efter mer. De lär få jobba på det här om jag ska titta in igen.
Igår drog årets bästa TV-vecka igång i USA - veckan då alla nya serier startar och alla gamla återkommer. Det lär dröja innan jag hinner gå igenom allt nytt, men jag ska göra mitt bästa! Tills dess...lite promoaffischer!
Återföreningsfest med Oslo 2010-gänget Ny
Det har varit fantastiskt att ha haft Larsson här hela helgen (och vi har varit otroligt duktiga med quiz-skrivandet hela dagarna) och X-Factorkvällarna först hos Johan med smarrig risotto på lördagen och sedan den rödgröna-röran hos A&A på söndagen var precis lika mysiga som de brukar. MEN. Det går inte att sticka under stolen med att den helt sjuka tokfesten som vi hade i fredags med gänget från ESC-resan i Oslo i maj var helgens höjdpunkt. Trots kräkz och en rejäl bakfylla. Tack allihopa! Sjukt kul!
"The Inbetweeners" – Säsong 3 Ny
Jag upptäckte ju de två första säsongerna av den här sköna brittiska ungdomsserien i början av året – och nu är det alltså dags för säsong tre. Allting verkar vara sig likt och de fyra tonårskillarna är lika nördiga, kåta och roliga som innan. Rekommenderas fortfarande!
"DJ, Ease My Mind" – Låt med Niki & The Dove Ny
Låten har funnits ute som singel några veckor, och min kollega som jag delar skrivbord med på jobbet varje dag har tydligen pratat om dem flera gånger och försökt få mig lyssna på dem, men det var först när min gode vän MrC skickade den här suveräna blandningen av The Knife och ett eurovisionbidrag som jag föll pladask. Udda, eget, speciellt – och samtidigt hyfsat lättillgängligt och njutningsbart höst-soft. Kärlek!
"Top Chef Just Desserts" – Ny TV-serie på Bravo Ny
Jag har inte varit så nöjd med Top Chef den här säsongen, även om det blev en rätt sympatisk vinnare tillslut nu i veckan, men jag har desto högre förväntningar på nya Top Chef Just Desserts som drog igång ungefär samtidigt. Upplägget är såklart identiskt in till minsta scenografi, men Top Chefs ständige jurymedlem Gail Simmons har tagit över programledarrollen och (såklart) här handlar det bara om sötsaker, choklad, bakelser, bakverk och…tja, efterrätter helt enkelt. Detta verkar i sin tur fört med sig ett härligt fjolligt persongalleri a' la' Project Runway och en mängd starka karaktärer. Jag tror det här kan bli riktigt kul. Och farligt för sockerbegäret!
"X-Factor" 5v
A. Ronan Keating plockade ut de tre absolut värsta personerna av sina sex i australienska varianten av X-Factor (där de två värsta givetvis visat sig vara folkets favoriter), medan min favorittjej och snubbe under 25 blev uttagna i sina respektive kategorier. XF-AUS är fortfarande minst lika bra som sitt äldre brittiska syskon.
B. Jag är lite skeptis till den brittiska talangskörden i år – typ 2-3 stycken har glimrat i mina ögon – men de här X-Factorkvällarna i kompisgänget gör det ändå till veckans höjdpunkt. Jag ser sjukt mycket fram emot veckorfinalerna!
"Ballerina Kladdkaka Vanilj" – Ännu ett Göteborgskex Ny
Ballerina Kladdkaka (originalet) är fortfarande kanske det godaste som dykt upp i kakväg i år enligt min mening, så när nu Göteborgskex lanserar ett vitare syskon är jag självklart på tåget. Visst, det finns kanske absolut ingen skillnad på en Ballerina kladdkaka vanilj och en Oreo – och jag håller fortfarande det chokladbruna kaksyskonet som överlägset – men vad gör det när det är såhär gott? Rekommenderas.
"Halv Åtta hos Mig" – Mysig mat-TV Ny
Jag får skylla på ett plötsligt hjärnsläpp att säsongsstarten av det här matmysprogrammet (en ganska okej förstavecka med en schyst rysk tant och en hemsk snubbe som envisades med att säga "kanonis!") fattades på förra veckans lista, men faktum är att hur mycket pensionärsvarning det än är på det så älskar jag att sjunka ned i soffan varje vardagskväll efter träning eller jobb och lyssna på Helge Skoog skämtandes om olika mer eller mindre vanliga människor som lagar mat till varandra. Så enkelt. Men så vanebildande.
"Promise This" – Ny singel med Cheryl Cole Ny
Om det här vore det klassiska P3-programmet Spanarna så skulle Cheryl Coles kommande singel vara det avgörande tredje tecknet på att Afrika är på väg in stort i den kommersiella popmusiken. Först starten på kents Gamla Ullevi, sen dito på Ace of Base kommande singel Bla Bla Bla On the Radio – och nu både genom trummorna och den där "jag vet inte om jag ska älska eller hata den"-ramsan som är refräng här. Fast jag älskar ju Cheryl, och tillskillnad från hennes förra ganska trötta R'n'B-skiva så känns den här technoinfluerade uppföljaren långt mycket mera modernt-möter-Girls Aloud. Precis som jag hoppats. Den kommande fullängdaren kan bli Cheryls stora revansch i undertecknads öron i höst/vinter.
"True Blood" – Säsongsavslutad vampyrserie Åt
Jag kan knappt smälta att det är nästan ett helt år tills jag får se nya avsnitt av den här succéserien. Jag hatade ju som bekant dess pilot, men under de tre åren som passerat har serien växt till en av mina absoluta favoriter – och det beror till stor del på dess spot on casting och dess förmåga att fylla varenda historia med mängder av svart humor. Säsong tre kan ha varit seriens absolut bästa hittills, med ett fantastiskt utökat persongalleri och några schysta vändningar. Jag hoppas de håller stillen i flera år framöver. Och kommer tillbaka snarast.
"Ambitions" – Ny singel med Joe McElderly Ny
Det kan kännas lite märkligt och ovanligt till en början – X-Factorvinnaren har ju i stort sett spelat in Donkeyboys nordiska hit Ambitions rakt av – men ju mer man lyssnar på den, desto mer inser man vilken briljant förstasingel det här är att sparka igång en ung popkilles popkarriär med (visst, hade det kanske varit roligare för norrmännen om de lyckats själva, men nu blev det ju inte så) och det ska bli otroligt kul att se vad nästa steg blir. Heja Joe!
"Earth vs The Pipettes" – Ny skiva med The Pipettes
Efter två genomlyssningar är den här skivan långt ifrån lika fantastisk som debuten (som jag ju älskade sönder och samman när den kom) men helt okej är den åtminstone.
OLWs nya Chipssmaker
Jag tycker idén med att anordna en tävling där tre personer vinner att deras personliga chipssmak blir producerad i en limited edition (och sedan anordna en omröstning om vilken som ska stanna kvar) är en riktigt rolig idé, och smakerna med allt från pickels&majjo till creamy pizza lät ju hur kul som helst också. Tyvärr var ingen av dem något superspeciellt. Goda var de alla tre – men de smakade typ barberque, tomat och vinäger...och det gör ju redan Estrella så mycket bättre.
"Gossip Girl" – Säsongsstartad såpa
Jag har gett upp om Gossip Girl så många gånger tidigare, men i och med den schysta säsongsavslutningen fick de ett litet lyft - ett lyft de förvaltade snyggt i nya säsongens startavsnitt. Turistvyer från Paris, Dan som nybliven pappa och framförallt tillägget av nedlagda Melrose Place stora stjärna Katie Cassidy som en snygg brud med en mörk hemlighet. Jag är försiktigt positiv!
Sverigedemokraterna i Riskdagen
God natt Sverige. Nä, det var inte borgarna som raserade er dröm om ett femtiotalssosse-Sverige igen. Det var ni själva när ni släppte in de här idioterna i ledningen av ert land. Jag orkar bara inte prata om det mer. God natt.
TV4s valdebatter
"Vi ville göra valprogram för Idol-publiken" sa Jenny Östergren - förmodligen medan någon annan pratade, eftersom programledarna inte gjorde mycket annat än att avbröt partiledarna. Visst, det är väl lovvärt. Men betyder det verkligen att superjönsen Peter Jihde måste vara med? Och var var i så fall Laila Bagge?
Markus Birro
Förmodligen en av de personer jag tycker absolut sämst om i Sverige i år. Sicken aptönt han är. Dissar transsexuella för att "frånskilda pappor och minst tio andra grupper har det värre", har ingen aning om vad ett "analt beteende" är för något trots att han i nästa andetag vill framstå som intellektuell och slutligen vägrar skriva för tidningar som inte ger honom bra kritik. Idiot.
Ungefär så just nu.
Vad gör man om man sitter på ett skivbolag med en artist som vunnit landets största musiksåpa, men som egentligen inte har någon klar musikalisk identitet, och samtidigt har en liten norsk grupp som har en superhit i norden, men som aldrig lyckas slå i Storbritannien? Man kombinerar dem såklart!
Så för oss som levt med Donkeyboys Ambitions ett drygt halvår kan det här verka mycket märkligt med en i stort sett identisk version - men för britterna är det här förmodligen en ny listetta och en kickstart på en snygg popkarriär för Mr McElderry.
Fortsätter det så här kan det bara bli fantastiskt!
Igår, direkt efter X-Factor/Xtra-Factor där Cheryl fallit ifrån på grund av malaria, premiärvisades hennes nya video till Promise This på ITV2. Så här ser den ut.
I like.
"Ultimately, if the Swedish version is near perfection, Matt Reeves's version achieves complete supremacy. Masterpiece is an overused word, but it's hard to think of another so powerful. Let Me In is the new standard for vampire movies."
Man blir inte mindre sugen på att se Cloverfield-regissörens nyinspelning efter att ha läst de helt galet positiva recensionerna från de som nu sett den i Toronto. Speciellt eftersom undertecknad aldrig älskade den svenska filmatiseringen (men avgudade boken den bygger på).
Producenten Starsmith (som bland annat på senare tid jobbat med Diana Vickers, Kylie Minogue och The Saturdays) avslöjade för övrigt i veckan att Cheryl Coles nya skiva helt lämnar R'n'B-soundet på debuten och att nya skivan är mera techno-influerad, något undertecknad tycker låter toppen och helrätt.
Cheryl själv avslöjade, efter att singeln Promise This premiärspelats, att singel efter den kommer heta The Flood.
Nåväl, på lördag ska Cheryls nya video till Promise This premiärspelas på ITV2 - och ska vi gissa att det blir i anknytning till X-Factor/Xtra-Factor? Hoppas! Här är några bilder från inspelningen. Visst ser det ut som malarian inte satt några alltför märkbara spår på vår Girls Aloud-favvis?
Och så avslutningsvis en liten filmsnutt. Jag vill se fler nyheter av den här kalibern i Rapport när valet är över tack!
Jag gillar Kelly Rowland.
Visst, hennes David Guetta-musik här i Europa har varit catchy å så, men främst gillar jag personen Rowland som var så bra i Bravos Fashion Show, superkul hos Graham Norton i våras, verkade smart i Australienska X-Factor i veckan - och som är min absoluta favorit till ett av juryjobben i amerikanska X-Factor om ett år.
Nu har hon släppt låten som ska bli hennes stora intåg på hemmamarknaden, den heter Rose Colored Glasses, har fått en video som även filmats i 3D (därav det myckna pekande och utsträckandet av händer kan man gissa) och den låter såhär.
En bit från Guetta. Bra. RedOne och David Guetta får gärna vila lite en stund nu.
Ett Spotifytips från MrC fick mina öron att ägna dagen åt guppen Niki & The Dove och deras DJ Ease My Mind. "Som om The Knife skulle tävlat för nåt östland i Eurovision" skrev nån. Lite så ja.
Jag tröttnar alsrig på att se den där stol-dansrutinen som Kylie kör till Get Outta My Way när hon gör den live. Fnissar dessutom förtjust åt hur svårsjungen låten är i refrängen, så Miss M istället mest gör det hon gör bäst - poserar!
Den här damen är verkligen på hugget i och med framgångarna för senaste plattan och det var länge sedan hon var så här skoj live. Det bådar gott för konserten (numera utsåld) i London i april som jag har biljett till! Här är Kylie.
Förra veckan fick ni 30 sekunder, men här har ni hela Promise This - Cheryl Coles sprillans nya singel.
När nu hela låten viker ut sig är den något roligare än de trettio försmakssekunderna, har något popigare sound än den R'n'B-tunga debuten, men är samtidigt ett alldeles för stort mismash av afrikanska inslag, Katy Perry-refräng och elektroljud för jag ska kunna tycka riktigt mycket om den efter bara några lyssningar.
Alla på en gång nu: Alo-etto-etto-etto, alo-etto-etto-e!
Partyhelg i Götet Ny
Förstaplatsen på veckans lista får vara en samling av fredagen och lördagens utekvällar i Göteborg. På fredagen blev det en femrätters japansk middag i Amerikahuset med massa god öl som var värd varenda krona (följt av alldeles för många öl på Henriksberg) med A&A, FF och T. På lördagen blev det en sväng till Mediamarkt för att kolla in en ny TV (det är på G nu – ska bara ta mod till mig och inse att man kan köpa en pryl för 18.000) följt av en helt himmelsk kantarellpasta hemma hos A&A med floder av rödvin och X-Factor, följt av en fnissig utgång till BeeBar med järntrean. Hur bra som helst! Men oj vad jag egentligen inte klarar alkohol/utgång två dagar i rad numera…
"Slice it!" – Genialiskt iPhonspel Ny
Det finns två typer av iPhone-spel som jag älskar. Dels de "stressiga-men-fantasirika" som kungen av alla spel Plants vs Zombies (som MrC fixade så jag kunde spela på X-Box hos dem i lördags och alla andra tvingades titta på) och förra veckans besatthet Cake Mania – och dels de enkla men extremt kluriga som exempelvis RagdollBlaster och min nya besatthet Slice It! Idén är rå-enkel. Du får en figur som ska delas upp i lika stora delar. Hur många streck du har på dig och hur många delar den ska delas upp i bestäms från fall till fall. Matematik och sunt förnuft i ett och samma. Helt oemotståndligt. Tyvärr har det några buggar (vissa lösningar är omöjliga för de kräver en precision som inte är möjlig på en iPhone) men i stort är det sensommarens bästa spel. Köp! 4,5 popcorn av 5!
"London River" – Film av Rachid Bouchareb Ny
Filmen som vann silverbjörnen i Berlin för ett och ett halvt år sedan är en ganska långsam, men väldigt välspelad och småspännande historia om en kvinna (spelad av Brenda Blethyn) som inte kan få tag i sin dotter efter terrorbombningarna i London 2005, och som reser till London för att ta reda på vart hon tagit vägen. Letande för bland annat ihop henne med en fransk-afrikansk man som letar efter sin son och tvingar henne att inse en massa saker om sin dotter som hon inte hade en aning om. Gripande, lagom oförutsägbart och enkelt men effektivt berättat. 3,5 popcorn av 5 möjliga. Rekommenderas.
"Arlas nya Yoghurts" Ny
En skön grej med hösten är ju att det dyker upp en massa nya produkter. Pratade ju om nya Blossa-glöggen här i bloggen häromdagen, snart kommer Marabous snövita vinterchoklad, och nu i veckan har Arla vräkt ut en massa schysta nya Yoggis på marknaden. Min favorit bland de nya smakerna är nog är vanilj/lingon, som är ungefär hur god som helst – men även den nya 2%-serien med bara naturliga ingredienser (mjölk, socker, yoghurtkultur och frukt) är grym, och speciellt då Mango-varianten som är helt himmelsk.
"No Ordinary Family" – Ny TV-serie på ABC Ny
Det är livsfarligt att ge ett omdöme om en TV-serie med bara en sedd pilot i bagaget – och när det gälelr den här nya superhjältefamiljen-serien från ABC känns det egentligen ännu dummare att redan nu hosta upp den på den här delen av listan. Upplägget med en vanlig familj som efter en olycka upptäcker att de har varsin superkraft känns nämligen väldigt, väldigt Heroes (utan det tunga allvaret och konspirationerna) korsat med Pixars The Incredibles, och det är egentligen lika trött i avsnittet som det känns på pappret. Men. Det den här serien har är väldigt likeable skådespelare. Speciellt gillar jag Julie Benz (som ju gjorde sin sista insats som Dexters flickvän i senaste säsongen) som den stressade forskarmorson som blir supersnabb och hennes assistent spelad av Autumn Reeser (som ju var bland det bästa i Entourage senaste säsonger), men Michael Chiklis gör också en bra insats som pappan (en roll inte så långt från Fantastiska Fyrans The Thing). Det får räcka för att jag ska ge den här serien några avsnitt till…och jag hoppas den blir mera som den där åttiotalsserien Titta han flyger där en kille hela tiden insåg att han hade nya superkrafter och försökte behärska dem, än som Heroes.
"X-Factor" 4v
A. Jag är fast i Australian X-Factor. Jag älskar att de kört "Idol-tempo" och klarat av de sex första veckorna av den brittiska serien på en dryg vecka, jag älskar deras talanger (Sally är nog min största favorit i både Australien och UK i år) och jag gillar mysfaktorn (seriositeten till trots) i juryn. Jag kommer fortsätta kolla så länge det går!
B. Jag ser det inte, men gillar att vinsten i Italiens X-Factor i år förmodligen betyder att man får vara den artist som tar tillbaka landet till ESC efter ett megauppehåll på över decennium.
C. Britterna ryktas vara tvungna att flytta sin största TV-händelse nästa år för amerikanarna kommer sno Simon under hösten för sitt X-Factor (som lär bli världens största TV-program 2011) och därför lägga det samtidigt med MF-säsongen här i Sverige. En mardröm för oss schlager/X-factor-junkies…men då är då…nu är nu. Och festerna fortsätter vara veckans höjdpunkt, trots att de bara lyckas skaka fram ungefär en kul talang i veckan. Mina favoriter i år är fortfarande Cher (precis som 95% av Storbritannien – the pressure), Gamu Nhengu (Oh, Gamuuuuuuu!) och såklart den trulige målaren Matt Cardle som sjöng Amy Winehouse.
"Only Girl (in the World)" – Ny singel med Rihanna Ny
Den mörka period som Rihanna inledde efter att ha blivit misshandlad av Chris Brown och som kulminerade i albumet Rated R verkar vara över. En mera färgsprakande Rihanna dyker upp på promotionmaterialet till detta första smakprov på nästa skiva, och soundet är ett helt annat. Nytt är det däremot inte. Rihanna har hoppat på samma Guetta-tåg som Kelly Rowland tog förra året och som väl i stort sett hela topplista-eliten sitter på om de inte bokat RedOne-biljett…. Men inte mig emot. Jag gillar att dansmusiken är den nya R'n'Bn och att Kylie och Rihanna numera gör samma typ av musik och släpper singlar som låter ungefär likadant. Mera sådant. I like.
"We Sholud Go Home Together" – Ny video/singel me Le Kid Ny
Inte direkt oväntat att den ligger på denna listan va? Men jag känner att jag inte riktigt har något att säga som jag inte bloggat eller twittrat eller facebookat redan – eller som någon av de andra popbloggarna där ute twittrat/bloggat/Facebookat. Så listplaceringen får tala för sig själv. Men vi kan ju se videon igen? Jaaa!
"The Wire" – DVD-box 2v
Det är svårt att hinna med den här nyinskaffade DVD-boxen när alla svenska TV-kanaler har premiärvecka – och det lär bli ännu svårare nästa vecka när de amerikanska serierna börjar trilla in – men jag försöker klämma in lite hårdkokt snutaction varje kväll för jag är ju ganska biten av den här välskrivna kriminaldramat.
"Lite Sällskap" – Ny Filip&Fredrik-serie på kanal 5 Ny
Jag är egentligen vansinnigt trött på Kanals 5s radarpar och deras speciella humor, men äras de som äras bör. Jag hade faktiskt väldigt kul när jag såg deras senaste dejtingprogram där de ska hitta partners till fem (helt olika) ensamma själar med det enda gemensamt att de är ganska udda och starka personligheter. Så det blir en grön placering för F&F för första gången på väldigt länge.
"Biggest Loser" – Bantningssåpa på TV4
Det finns mycket som är bra med det här programmet. Att få människor att träna och komma igång med att tappa sin övervikt är ju alltid bra och det är både avskräckande och lite sorgligt att höra historierna om varför deltagarna låtit sina viktproblem gå så långt. Programmet ger dessutom lite tränings- och kosttips till alla som kollar (själv fick jag en lite käftsmäll av att höra att man hela tiden måste höja sin bekvämlighetsnivå för att kroppen vänjer sig annars – jag är ju expert på att mest köra samma saker hela tiden på gymmet) och är allmänt sympatiskt…i alla fall tills mot slutet. Själva utröstningsmomentet är nämligen HELT obegripligt grymt. Varför låta folk komma igång, peppa dem – för att sedan kasta ut dem bara för de inte lyckats tappa lika många kilo som nån annan? Jo, jag förstår det är en del av formatet – men faktum är att det gör det inte till mer spännande eller bättre TV. Nån form av "straff" vore bättre (längre träningspass etc) – eller snarare ett straff i morotsform som uppmanar till bättre tag nästa vecka för att man inte ska behålla sistaplatsen. Hade det funkat så, hade fyran haft en ordentlig hit i sina händer. Nu känns det bara elakt och på gränsen till freak-mobbing.
Idol 2010
Förr brukade jag åtminstone tycka att uttagningarna var underhållande, men jag vet inte om det beror på mitt X-Factorintag eller på att jag inte klarar av den äckligt självgoda programledaren eller den stentrista juryn, men nu tycker jag även att idols uttagningar är aptrista. Samma flod av rocksnubbar och singersongwriterbrudar som får höra de är världsstjärnor – för att en månad senare tvingas stå och försöka göra en Lady Gaga-cover till inspelad musik inklämd i nåt fodral från en modebloggare och 45 mil från närmsta gitarr. Dessutom sa följande dialog i torsdagens avsnitt allt för min del:
Juryn: "Så vad skulle du välja om du var tvungen att välja mellan synt eller hårdrock????"
Deltagare (i svart rocktröja och GreenDay-frilla): "Hååårdrock!!!"
Juryn: "Jaaaaaaaaaaaa! Rätt svar!!"
Så får vi fram ännu en vinnare som kan bli sångare i HEAT.
"Kungarna av Tylösand" – TV-program menat att provocera på Kanal 5
Calle "den mest talanglöse i familjen" Schulman avfärdar all kritik som riktats efter premiären med ett "ni är för gamla för att förstå". Well, nä. Problemet ligger ju inte i nån form av moralpanik över att folk knullar på TV, visar kuken, spyr i bubbelpoolen eller skämmer ut sig offentligt (det är snarare ungdomarnas problem om tio år när silikonet åkt ut och de inser att de har småbarn som kan se mamma bli påsatt i prutten på YouTube) – så har väl runttjugos gjort i evigheter. Problemet ligger ju i att det är dödligt tråkig TV, utan rödtråd, mening, starka karaktärer eller något att bry sig om någonstans. Inte bara skräp helt enkelt. Utan dödligt tråkigt skräp.
Peter Jihde
Fortfarande den värsta person jag vet på TV.
Träningsvärk
Ont!
Ungefär så just nu.
Inlägg
Alla kommentarer
