Undercovers JJ Abrams ligger ju bakom Alias - världens bästa agentserie (i mina ögon) – så självklart var jag tvungen att ge hans nya serie en chans, trots att upplägget med två gifta undercover-agenter känns mer än lovligt trött efter bland annat Mr & Mrs Smith, och trots att mitt behov av CIA-agenter med dubbel identitet lite tagits om hand av Covert Affairs i somras. Så. Hur håller detta? Tja, det är helt okej. JJ vet vad han gör. Exotiska platser, ryska skurkar, ett underliggande mysterium om varför just paret i huvudrollen aktiverats efter åratal utanför byrån. Samtidigt så känns ingenting nytt. Allting har vi sett förut, och även om kemin mellan skådespelarna är okej, har de inte alls det lilla extra som krävs för att lyfta det här ytterligare ett Moonlighting/Par i Hjärter-snäpp. Kompetent. Men ett extra ryck lär krävas om jag ska stanna.
Ledsen att jag inte bloggat så mycket den här veckan, men det är ju - som jag nämnde i det tidigare inlägget – årets roligaste TV-vecka och all fritid går åt till återse gamla favoriter, fortsätta med de serier som redan startat och (framförallt) försöka få koll på alla nystarter.
Har ni inte tid med sådant? Här får en snabb genomgång på vad jag har tyckt om veckans premiärer hittills!
Boardwalk Empire Skriven av Terence Winter (en av killarna som skrev Sopranos), piloten regisserad av Martin Scorsese, Steve Buscemi i huvudrollen och HBOs största antal tittare för en pilot på evigheter – klart Boardwalk Empire är en succé och likt Treme (som i och för sig sedan bara var segt) fått en andra säsong bara efter ett avsnitt. Själv blev jag inte omedelbart fångad av det här ganska långsamma (men väldigt snygga) dramat om gangsters under förbudstidens Atlantic City på 1920-talet, men jag har lärt mig den hårda vägen att inte såga HBO-serier alltför hårt efter ett enda avsnitt, så jag är tveksamt positiv och kommer fortsätta titta.
Chase En dussinserie? Japp. Ett hyfsat oorginellt upplägg? Absolut. Ganska bleka skådisar med Desperate Housewives gamla trädgårdsmästare (som snutseriernas obligatoriska "nya killen på jobbet") och latinon från Prison Break som enda utropstecken i en biroll? Jajamen. Ändå måste jag säga att piloten till den här nya Bruckheimer-serien om ett gäng poliser vars främsta uppgift är att jaga skurkar (i första avsnittet en seriemördare) var ganska spännande och helt okej. Men ack så formulativ. Och meningslös. Det blir nog inte flera jakter för mig.
Mike & Molly Trist tjockis-komedi om två överviktiga som träffas på ett "AA-möte för feta". Inte ens Gilmore Girls supercharmiga Melissa McCarthy kan rädda den här fjantiga standard-sitcomen med pålagda skratt. För mig alltså. Paradoxalt sett så lär den säkert bli en succé i USA då den tar över efter idiotkomedisuccén 2½Men (dess skapare Chuck Lorre är inte oväntat en av männen bakom den här sörjan också) som i mina ögon är ungefär lika hemsk. Usch.
Lone Star Jag blev ögonblickligen förälskad i charmiga James Wolk som spelar hudrollen i det här dramat om en kille som lever dubbelliv med två fruar i två olika städer för att (påhejad av sin far) kunna nästla in sig i deras respektive familjeimperium för att sno åt sig pengar. Tyvärr tror jag inte serien har mer än en snöbolls chans i helvetet på en kanal som Fox. Det här luktar mycket mera tolv avsnitt på en kabelkanal än en storserie på Prime Time-tid på en megakanal. Synd. Jag gillar't.
The Event På söndag kan alla i Sverige se vad som fick SVT att kasta sig på plånboken och köpa in en serie (vars framtid redan verkar väldigt, väldigt osäker efter de första fyra inspelade) efter bara ett enda pilotavsnitt. Hur det gick till förstår jag faktiskt inte, men jag gissar på bra marknadsföring från NBC… Visst, ser det dyrt ut. Visst är det snyggt gjort. Men HUR trött är man inte på alla dessa konspirationsserier som a' la' Lost adderar frågetecken efter frågetecken i publikens huvud? Och hur ofta förutom möjligen i fallet Lost och Arkiv X) har en sådan serie hållit mer än de första avsnitten? Det jag ger The Event är en snygg klippning, schysta skådisar och ett bra tempo…och visst, någonstans i mitten tycker jag det är riktigt spännande och tänker att det här kan kanske bli nåt? Sen sabbar serien allt för mig de sista minuterna (effekten är förhoppningsvis den motsatta på andra) och jag kan inte säga att jag längtar ihjäl mig efter mer, trots att jag såklart undrar vad det där jäkla eventet är. Årets Flash Forward?
Detroit 187 Tänk Spanarna på Hill Street möter The Wire möter Southland (fast i Detroit och med SopranosMichael Imperioli i huvudrollen). Typ. Tänk valfritt snutdrama i mördartät stad. Tänk gammal-i-gemet-snut paras ihop med dagsfärsk yngling. Men addera en lite lättare "ABC-ton" till allt det här (och D.J. Cotrona) och en knappt märkbar "dokumentärgrej-a-la-The Office" och ni har Detroit 187. För mig hade de gärna fått subtrahera ytterligare lite svärta och vrida det än mera åt ett "Grey's Anatomy i polisskrud"-hållet…men jag är nog ändå försiktigt positiv och ger det förmodligen några chanser till…trots några rejäla klyschor och snutserie-ticks här och där.
Hawaii Five-O Den här serien hade på pappret en rejäl uppförsbacke för att den skulle kunna imponera på mig: En nyinspelning av en gammal polisserie jag aldrig sett med Alex O'Loughlin (som jag verkligen avskydde i Moonlight) och Scott Caan (som jag störde mig något otroligt på i senaste Entourage) i huvudrollerna - och dessutom en av de jag tyckte minst om i Lost (Daniel Dae Kim) i en biroll. Usch. Men fanimej – de lyckades. Kanske för jag saknat den här typen av Magnum-esque polisserie, kanske för att kemin mellan O'Loughlin och Caan är spot on – eller kanske bara för den snygga uppdateringen av de klassiska ledmotivet…men faktum är att jag hade riktigt kul åt den här klacksparksdeckaren med sin åttiotalston-möter-10tals-action. Kan bli min nya bakfylleunderhållning om CSI NY inte håller måttet efter höstens nystart.
Raising Hope Crazy-komedi från killen bakom My Name is Earl om en snubbe som tvingas uppfostra sin nyfödda one-night-stand-avlade dotter (Hope) då hennes mamma avrättats i elektriska stolen. Precis lika superskruvat och dumt som My Name is Earl - har man den humorn är det här förmodligen en guldgruva – och snyggt castat med skoj skådisar. Själv så tycker jag helt klart det är småskoj, men jag har svårt att se mig följa det slaviskt. Däremot kan jag nog komma att kika in då och då om det blir en succé.
Running Wilde Ännu en ny serie från en författare av en tidigare kult-dito. Här är nya alstret från Arrested Developments Mitchell Hurwitz med Will Arnett och Keri Russel (Felicity!!) i huvudrollerna, men medan castingen är snygg så känns upplägget lite tveksamt (superrik snubbe försöker imponera på sin ungdoms kärlek som numera jobbar med infödingar i Amazonas djungler) och serien har väldigt svårt att hitta sin ton i piloten. Skådespelarna jobbar stenhårt och charmar, men här finns egentligen ingen speciellt intressant historia, några karaktärer utöver det vanliga eller något som får mig att längta efter mer. De lär få jobba på det här om jag ska titta in igen.
Igår drog årets bästa TV-vecka igång i USA - veckan då alla nya serier startar och alla gamla återkommer. Det lär dröja innan jag hinner gå igenom allt nytt, men jag ska göra mitt bästa! Tills dess...lite promoaffischer!
Om två veckor börjar Grey's Anatomy, och för att avgöra vilken affisch som ska promota detta har man låtit fans skicka in förslag på affischer. Nu har man sex förslag kvar som ska röstas fram till en innan premiären. Vilken gillar ni?
I Australien kör de tablåläggning av X-Factor a' la' Idol i Sverige - dvs att uttagningarna går tre vardagar i veckan till att börja med. Så förutom avsnitt ett (som jag la upp igår) i måndags har de hunnit med två till. Här är de.
Avsnitt 2
Avsnitt 3
Och nej. det är inte jag som lagt upp dem på nätet. Jag länkar bara till dem a' la vilka YouTube-klipp som helst. Jag antar dock att den som lagt upp dem kan få fiskarna varma om nån upptäcker dem, så passa på att kolla medan de finns om ni gillar talang-TV.
Idag presenterade den brittiska TV-kanalen E4 de unga skådisarna som ska spela huvudrollerna i de nästa två säsongerna av succéserien Skins. Här har ni från vänster till höger Alex, Dakota, Sean, Sebastian, Will, Laya, Freya och Jessica.
Hela den här artikeln är jäkligt intressant, om hur en av världens bästa TV-serier till sju niondelar skrivs av kvinnor, men den snygga bilden på gänget bakom Mad Men är kanske nästan bäst. Där vill jag också jobba.
Undercovers
Inlägg
