Här har ni PussycatDolls-Nicoles nya video till RedOne-låten Poison.
Vad gör Sibel nuförtiden? Tja, sjunger i låtar som heter United as One och har en video, typ.
Tidigare har det ju avslöjats att Robyn kommer släppa en "riktig" skiva under november, en skiva som heter Body Talk och som innehåller de bästa låtarna från del ett och del två plus fem nya låtar (inklusive senaste singeln Indestructeble). Nu avslöjas dessutom att för de fans som köpt Pt1 och Pt2 kommer även en Pt3 att ges ut, en trea som bara innehåller de fem tidigare outgivna låtarna. Nice! Här är videon till Indestructible igen, baraförattjagkan.
Mina The Strokes-light-favoriter The Drums från Way Out West har släppt en ny singel med tillhörande video där de försöker hårt med att vara så introverta och svåra som möjligt. Det går sådär. I still love them. Här är Me and the Moon.
Förlåt om det är glest mellan uppdateringarna, men schlagerbloggen och en ganska grundlig genomgång av de femton restrerande bidragen i webjokern har tagit all min tid idag.
Hoppa gärna över till Schlagerprofilerna och läs den här!
Faktum är att ni som bara är intresserade av popmusik och inte så mycket av schlager också borde gå ditt och göra en insats - det handlar alltså om att folket får rösta två bidrag skrivna av folket (dvs människor hemma på kammaren som inte har kontrakt med något förlag) rakt in i 2011s Melodifestival - så inte bara idioter med stor släkt får chans att vara med i Sveriges största musikskyltfönster...för det FINNS faktiskt helt okej musik där!
Här har ni några exempel.
Och jämför det nu inte med all annan musik som jag brukar promota här i bloggen...det här är demos skrivna av vemsomhelst. Och i den kategorin är detta helt klart godkänt enligt mig.
Här hittar ni alla låtarna och hur man röstar! Offra gärna 3.50 på nån som åtminstone har en låt och inte bara stor släkt!
En av debutskivans bästa ballader har fått video och släpps nu som singel när skivan ska re-releaseas (nya omslaget hittar ni under videon). Här är Alexandra Burke med The Silence.
Han har redan hunnit släppa ytterligare en singel, men så här lagom till Halloween får ni nu en video till Darins LoveKiller.
Påkostat. Men det förändrar inte att Darin kan vara en av de mest asexuella artister jag träffat på. Det är så snyggt, så snyggt. Sångmässigt och visuellt. Och jag berörs inte alls.
"The Social Network" – Ny film av David Fincher Ny
Den här filmen borde ju vara en omöjlighet att sälja in egentligen: Storyn ryms på ett frimärke (collegesnubbe skapar världens största internetfenomen och blir stämd av ett gäng personer som vill åt en del av kakan) och manuset är så pratigt att ett avsnitt av Gilmore Girls framstår som en stumfilm. Ändå fungerar det alldeles lysande på grund av en hel hög geniala pusselbitar. Castingen är grym (Jesse Eisenberg är lysande i huvudrollen, Justine Timberlake vill man bara se mera av och jag blev störtkär i Andrew Garfield som spelar den svikne Eduardo), Aaron Sorkins manus är fullt av glimrande dialoger i rasande fart (Oscarsnominering – och förmodligen staty – i en liten låda) och David Fincher både håller igen och öser på (hoppandet mellan olika år sker helt smärtfritt och närbilder, snygg klippning, slowmotion och musikval trampar upp ett tempo och gör att två timmar flyger förbi) med sina, som vanligt, helt geniala regissörsknep. Det här är helt enkelt ett otroligt snyggt utfört stycke filmad nutidshistoria (som typ fortgår medan man sitter och ser filmen) och givetvis spelar det in att förmodligen alla som ser filmen springer hem och statusuppdaterar om det efteråt… Det här är ju en film om något som vi använder dagligen. Klart man är intresserad! En av årets hetaste Oscarskandidater utan tvekan. En av de bästa filmer jag sett i år. Och helt omöjlig på pappret.
"Så Mycket Bättre" – Nytt TV-program på TV4 Ny
Det kan knappast ses som ett positivt tecken för TV4 att man blir uppriktigt överraskad av att ett program hos dem en lördag kan vara A) riktigt bra och kännas hyfsat originellt (jo, det är en Stjärnorna på Slottet med en twist, men dock) och B) inte innehålla ett moment där man ska ringa in och rösta… Så Mycket Bättre är dock ett sådant. Första programmet var riktigt sympatisk vuxenunderhållning med en bra mix av artister och musikgenrer, och ett program som kan få mig att gilla en DiLeva-cover igen efter det där magplasket till skiva han släppte tidigare i år är såklart värd en applåd bara det. Synd att det krockar med X-Factor…men lyckligt vis finns TV4 Play och snygga söndagsrepriser.
"White Light Moment" – Ny singel med Tove Ny
I nya singeln tar Tove steget fullt ut och blir Idol-världens motsvarighet till Robyn. Det doftar nämligen rejält av Dancing on My Own här och det lite småjobbiga "quirky"-inslaget från förstasingeln är helt bortsopat till förmån för ett mera härligt dansvänligt sound i denna sköna elektroniska popdänga (ironiskt nog ett spår från nya (riktigt bra) skivan utan inblandning Dancing On My Own-producenten Patrik Berge, som istället ligger bakom en hel hög andra spår). Riktigt bra jobbat, Tove! Och en skivrecension på hela albumet kommer ni såklart först kunna läsa i nya QX, men jag kan skvallra redan nu att det hade också placerat sig på den här delen av listan…en bra bit upp.
MacBook Pro 2v
Jag älskar varje minut som jag sitter vid den här maskinen även om jag är lite i ett sådant där läge att jag så fort jag måste göra något snabbt hoppar tillbaka till mitt gamla tröskverk till PC (ni vet den vars batteri blir så varmt att det brinner upp om den inte står på en fläktplatta trots att batteriet inte fungerar precis som CD-brännaren aldrig har gjort) för att jag liksom vill njuta av varje ögonblick och inte besudla den med något i onödan. Eldprovet blir dock en halv vecka med bara denna fantastiska dator i Stockholm nästa vecka! Och om ni hittar fler felaktiga bokstäver, tecken och parenteser här i bloggen framöver så vet ni vad det beror på: Amerikanskt tangentbord!
"X-Factor" 8v
Okej, vi slutar diskutera Australiens X-Factor från och med nu va? De skulle inte kunna rösta fram en stjärna om de så hade en tatuerad i pannan (även om det blev rätt på f-håret sist). Nä. Nu kör vi bara UK efter det här. Fast vad ska man säga där denna veckan? Rätt trista låtar va? Och helt klart rätt personer i botten och rätt person som åkte ut? Ja, vi säger det va… Och Matt var sötare än nånsin i Xtra Factor (men ITV2 måste få igång sin streamingtjänst igen nästa vecka). Tja, det var allt. Nu får ni några klipp.
"Mad Men" – Säsong 4 Åt
Det har sagt så många gånger att det nästan är löjligt (och snart borde det komma en backlash av enorma mått för så här hyllat kan väl inget stanna för evigt) men Mad Men är så fruktansvärt bra och välskriven TV att det inte går att jämföra med något annat jag sett tidigare. Jodå. Jag har sätt serier som drabbat mig hårdare, jag har sett serier som varit roligare, som varit mera spännande och som haft showigare karaktärer – och jag har definitivt sett andra serier som jag hellre ser en andra, tredje och fjärde gång än Don Drapers öden och äventyr i 50-60-talets Manhattan – men jag har aldrig sett något på TV innan som gett mig samma känsla som när jag läst en fantastisk bok. Det gör Matthew Weiners Mad Men. Man liksom lever med karaktärerna, tror på dem, vill veta mera om dem och känner för dem. Och kan inte få nog av dem. Säsong fyra kan dessutom ha varit den bästa hittills, och allt annat än ännu en Emmy-vinst vore löjligt. Serien har liksom ingen riktigt konkurrens just nu på dramafronten och jag längtar redan ihjäl mig efter nästa säsong.
"The Flood" – Ny singel med Cheryl Cole Ny
Första singeln från nya skivan har knappt hunnit släppas (men hon framförde den i veckans X-Factor som ni kan se här nedan) och hennes kommande skiva är full av så mycket småtrist lättmjölks RnB och skämskudde texter att jag betvivlar att jag kommer lägga alltför många minuter på att lyssna igenom den igen… Men nästa singel, den här dramatiska balladen med samma namn som Take Thats ännu skänare höstsingel, gillar jag skarpt. Förhoppningsvis snart med en lika snygg video som låt. Jag gillar ju Cheryl) synd bara att hon mestadels ska göra så crappy skivor)!
"The Good Wife" – Säsong 2 Ny
Tillsammans med Glee och Modern Family den enda serie från ifjol som jag verkligen längtar till varje vecka. Eller förresten: Glöm "från ifjol". Tillsammans med Glee, Modern Family och Desperate Housewifes den enda skrivna serie som jag verkligen längtar till varje vecka. Spännande avsnitt lyfts fortfarande av en av de bäst ihopsatta skådistrupper på TV som man kan se just nu…senast dessutom sprinklad med ett gästspel av Meryl Streeps dotter Mamie Gummer.
”Wide Awake” – Ny skiva med Joe McElderry Ny
Jag är ju väldigt förtjust i Joe som vann X-Factor ifjol, och när jag nu hör hans debutskiva ett knappt år senare så är jag glad att de tog en roligare väg med honom än att stänga in honom i någon form av pojkbandsballadfack (något man garanterat gjort i Sverige). Det här är kanske inte en skiva som kommer gå till pophistorien, men den är sprängfull med lekfulla, kommersiella popbagateller som utnyttjar Joes röst väl och som tar fasta på den rådande Glee-trenden. Här plockas friskt från höger och vänster) första singeln är ju som bekant Donkeyboys Ambitions och här finns även en låt som lite oväntat samplar George Michaels Faith). Min favorit är dock Fahrenheit, som blandar Scissor Sisters med sjuttiotalsdisco och lyckas nästan komma undan med det utan att låta Rongedal. Joe kommer vara min guilty pleasure i höst också.
"Monopol" - iPhonespel Ny
Allvarligt? Jag kan fortfarande inte sluta spela. Och SÅ kul är det egentligen inte.
"Sunset Boulevard" – Musikal av Andrew Lloyd Webber på Göteborgsoperan
Jag var en riktig musikalbög en gång i tiden, och Andrew Lloyd Webber var en av de stora husgudarna. Sedan flyttade jag till Göteborg, började snöa in på britpop, och nånstans runt Aspects of Love och just Sunset Boulevard så tappade jag mitt intresse för musikaler. Och inte bara jag. Webber-musikalerna blev helt omoderna, och faktum är att trots musikalgenrens revival (som startade på 00-talet och som nu förväntas explodera med Glee som första tecken) märker jag att när jag ser Göteborgsopernas påkostade uppsättning av Sunset Boulevard så har Sir Webbers musikaler åldrats väldigt dåligt. Precis som i Cats och Evita hänger SB upp sitt musikaliska score på en enda hitlåt (With One Look) och precis som Fantomen på Operan och Jesus Christ Superstar (för övrigt killens två bästa musikaler som klarat tidens tand rätt bra) är de överdrivet dramatiska med få ventiler för glädje eller humor. Så trots en mängd vackra stråkar, en alldeles briljant Gunilla Backman i huvudrollen som är svår att släppa med blicken så fort hon gör entré och en scenografi som är helt lysande (man leker massa med filmens grundidé om att Norma är en gammal stumfilmsstjärna vars karriär krossats av färg- och ljudfilmen genom att göra henne och hennes hem helt i svartvitt och genom att använda projicerade filmer och uppenbara filmkulisser för att driva handlingen framåt) så kommer musikalen inte ens i närheten av det mästerverk till film som musikalen bygger på. Se den istället! Och vill ni se en musikal som använder sitt medium till fullo för att berätta om tiden då ljudfilmen tog över i Hollywood efter stumfilmen, ja då ska ni se Singin’ in the Rain istället!
"Violent Sky" – Ny skiva med Lisa Miskovsky
Jag fullständigt tokälskar Lisas nya singel Lover. Den är alldeles lysande och har ni inte hört den som är det veckans hemläxa att införskaffa den genast. Det är absolut inget större fel på hennes nya fullängdare heller, men med en så fantastisk leadsingel så måste jag erkänna att jag hade väntat mig mer. Väl värd några lyssningar (mer än Cheryls nya skiva) dock.
Vinterkyla i Oktober
På de tre senaste listorna har jag hjulat över det faktum att hösten varit så vacker här i Göteborg. Och vad får jag för det? Ösregn följt av fem jävla muinusgrader och snö. Usch, jag är inte redo för vintern ännu. Snälla…
Förkylning
Hatar att man måste bli förkyld varje år vid den här tiden och sumpa sin träning och bli allmänt seg och tjurig i takt med att vädret blir sämre och dagarna mörkare.
Ungefär så just nu.
The Social Network
David Fincher, USA
Den här filmen borde ju vara en omöjlighet att sälja in egentligen: Storyn ryms på ett frimärke (collegesnubbe skapar världens största internetfenomen och blir stämd av ett gäng personer som vill åt en del av kakan) och manuset är så pratigt att ett avsnitt av Gilmore Girls framstår som en stumfilm. Ändå fungerar det alldeles lysande på grund av en hel hög geniala pusselbitar:
Castingen är grym (Jesse Eisenberg är lysande i huvudrollen, Justine Timberlake vill man bara se mera av och jag blev störtkär i Andrew Garfield som spelar den svikne Eduardo), Aaron Sorkins manus är fullt av glimrande dialoger i rasande fart (Oscarsnominering – och förmodligen staty – i en liten låda) och David Fincher både håller igen och öser på (hoppandet mellan olika år sker helt smärtfritt och närbilder, snygg klippning, slowmotion och musikval trampar upp ett tempo och gör att två timmar flyger förbi) med sina, som vanligt, helt geniala regissörsknep.
Det här är helt enkelt ett otroligt snyggt utfört stycke filmad nutidshistoria (som typ fortgår medan man sitter och ser filmen) och givetvis spelar det in att förmodligen alla som ser filmen springer hem och statusuppdaterar om det efteråt… Det här är ju en film om något som vi använder dagligen. Klart man är intresserad!
En av årets hetaste Oscarskandidater utan tvekan. En av de bästa filmer jag sett i år. Och helt omöjlig på pappret.
Sunset Boulevard
Här har ni pop-farbrödernas nya singel Together tagen från kommande samlingsplattan.
Ett av USAs absolut största band är tillbaka med sin nya singel The Time (The Dirty Bit) byggd kring Bill Medley & Jennifer Warnes Dirty Dancing-klassiker (I’ve Had) The Time of My Life, men mixad med monotona dansrytmer och rap.
Jag får inte riktigt ordning på den i min skalle när den går utanför Dirty dancing-låten, men det är förmodligen ännu en enorm hit för gruppen. Eller vad tror ni? Här är Black Eyed Peas.
Ska se The Social Network på söndag, vilket osökt får mig att tänka på årets bästa avsnitt av South Park...
Man måste egentligen ha grav text-afasi för att kunna njuta till fullo av X-Factortvåans senaste singel (allvarligt, vad tänkte människan som skrev texten - hej plattityer) men här har ni i alla fall den sprillans nya videon till Thinking of Me med Olly Murs...
...och ja. Jag tror också att han hänger i en vajer när han inte säljer glass.
Take Thats singel The Flood har inte släppts ännu och ändå meddelas idag att Cheryl Coles singel heter precis likadant. Så. Här har ni The Flood - The Cheryl version. Och det är också en ballad.
OK. En "ny" låt är kanske att ta i - men det här är en ny remix/ombearbetning av Taio Cruz Higher som fått Kylies röst adderad inför en kommande Australien-lansering. Och då låter den såhär.
Så var det då dags för The Ultimate Body Talk från Robyn. Inga mera EPs som heter del ett och del två, utan den 22e november kommer Body Talk. Punkt slut. The album. Här har ni låtlistan (fem nya, tio gamla) och omslaget!
Tracklisting Body Talk
1. Fembot
2. Don’t fucking tell me what to do
3. Dancing on my own
4. Indestructible
5. Time Machine
6. Love kills
7. Hang with me
8. Call your girlfriend
9. None of dem
10. We dance to the beat
11. U should know better
12. Dance hall queen
13. Get myself together
14. In my eyes
15. Stars 4-ever
Att nästa singel med Rihanna är Who's that Chick vet ni kanske - men visste ni att hon spelat in två separata videos till den? Det vet ni nu i alla fall. WtC finns i en färglad barnprogramsversion för dagsbruk och i en svartare, sexigare version för nattliga visningar...men lyckas på något sätt ändå vara precis samma video. Snyggt gjort!
Här är båda versionerna lagda bredvid varandra.
Okej, jag erkänner att vi nu börjar närma oss den tid på året då allt krut kommer läggas hos Schlagerprofilerna. Som idag. Men här får ni en ny video till Ting Tings senaste singel Hands. Alltid något.
Här har ni Duck Sauce's Barbra Streisand - låten utan ord som Simon gav till sitt band Diva Fever i lördagens X-Factor...och som i förlängningen gjorde att de fick lämna programmet. Först den officiella videon. Sen Diva Fevers...hmm...tolkning.
Här kan ni läsa lite mera om Diva Fever och lördagens utröstning.
MacBook Pro Ny
OK. Då var man med Mac! Efter ungefär 15 år med PC (där jag långa perioder aldrig kunde tänka mig att använda något annat) har det på sistone blivit allt tydligare att jag hatat min laptop och skickat lystna blickar mot alla mina vänners MacBooks (jo, faktiskt – jag är sist bland att minna vänner att byta över) samtidigt som jag insett att jag aldrig ägt en teknisk pryl som fungerat så smidigt och krånglat så lite (jag är expert på att få elektroniska prylar att krascha eller få virus etc) som min iPhone. Resultat: Mac it is! Jag har ännu bara börjat nosa på den, och det amerikanska tangentbordet är lite lurigt att behärska då jag köpt den i staterna, men jag blir lite fnissigt lycklig bara av hur snygg den är att jobba på/leka med och jag antar att jag kommer att återkomma till den här på listan (som dock skrivs på en PC fortfarande...).
"X-Factor" 7v
Okej, i Australien borde det här fortfarande bara vara en match mellan Natalies brudar; speciellt eftersom idioterna likt svensk Idoltradition behåller sina askassa grabbar men kastade ut en av de bästa tjejerna sist. Orkar inte. Så. Över till det riktigt intressanta istället: UK. Aidan föll från förra veckan, Storm och Diva Fever åkte helt rättvist ut (men nästa vecka kan vi väl slänga bort lite meningslös dödvikt som John och nån av solobrudarna, och inte Belle Amie bara för de råkar vara en tjejgrupp?) och bäst denna vecka också (och alla fram till finalen?) var Mary och Matt. De plus 1 Direction i final känns inte riktigt som en högoddsare, va?
"Not Gonna Be Dancing" – Ny låt med Gravitonas Ny
You Break Me Up är Gravitonas stora höstsingel och ledspåret till deras andra EP som dyker upp i november. Det är en riktigt snygg ballad som känns gjuten på reklamradiostationerna och som presenterar Andreas röst på ett snyggare sätt än i de tidigare singlarna. Min favorit från EPn är dock den långt mer dramatiska Not Gonna Be Dancing, en låt som bubblar ut till värsta dansrökaren i refrängen och som låter omisskänligt "Bardskt" utan att för den sakens skull låta som något av hans tidigare band. Och lite här ligger nog styrkan i båda dessa låtar. De påminner inte någonting om BWO (både på grund av Andreas sätt att sjunga och i den mera gitarrbaserade produktionen) utan Gravitonas känns (som i förstasingeln Kites) äntligen som någonting helt annat från den Wikström/Bardska hitfabriken. Hurra!
"Indestructible" – Ny singel med Robyn Ny
Huvudsingeln inför släppet av Body Part III (som ska bli en form av Greatest Robyn Hits of 2010) är kanske snäppet under Dancing on my Own i hitighet, men ligger samtidigt en bra bit över Hang with Me i dansgolvsglädje och är helt klart en av årets bästa Robynlåtar. Allra bäst? Det instrumentala partiet 2:20 in i låten som känns som en signaturmelodi till en åttiotalssåpa. Höstens bästa ihop med Take That's The Flood!
"The Kids Are All Right" – Ny film av Lisa Cholodenko Ny
Som jag skrev i tisdags finns det mycket att tycka om med den här lesbiska indiefilmen om en regnbågsfamilj som plötsligt får en biologisk pappa "på halsen"; det rappa tempot, oförutsägbarheten i den trots allt smått förutsägbara historien, att karaktärerna får ha en hel hög med problem (likt Nics hobby-alkoholism) som får vara problem utan att behöva blomma ut i katastrof eller få en enkel lösning, mänskligheten i alla de händelser som sker, att sexualiteten för de här kvinnorna får ta plats och vara komplex istället för stereotyp och manusets tro på att det kvittar hur en familj ser ut för den kommer ändå ha en hög med problem som är lika svåra att lösa och ta sig igenom oavsett. En både mysig och småjobbig "festivalfilmsupplevelse" som ni borde försöka se innan den förmodligen rätt snart plockas ned från biograferna.
"Oishii Sushibar" – Lunchställe på Lindholmen Ny
Kanske inte jordens mest fantastiska sushi, men att få 13 riktigt goda bitar för 67 kronor bara tio minuters promenad från jobbet är en otrolig lyx, och sushin på Oishii är väldigt mycket godare än närmaste konkurrentens.
Strålande höstdagar 2v
Den här hösten är ju magisk i Göteborg! Hoppas det här briljanta lövskuttar-vädret vi haft större delen av den här veckan
"30 Rocks Liveavsnitt" Ny
Kanske inte det bästa de gjort rent manusmässigt, men det sätt som de lyckades behålla formen på programmet (med snabba flashbacks etc) trots att allt sändes live inför en levande publik, är absolut värt en placering på den här listan.
"Monopol" - iPhonespel Ny
Precis vad som står i överskriften. Monopol. Men på iPhone. Spela mot 1-3 datorstyrda motståndare eller online. Samma regler som i det klassiska brädspelet. Klart beroendeframkallande.
"South Parks New Jersy-avsnitt" – Förmodligen avsnitt 14.09 Ny
Jag blir aldrig klok på hur South Parks säsonger ligger eller är uppdelade (jag tror detta fortfarande är säsong 14 som startade med sju avsnitt i mars/april) men det jag vet är att det numera är så ojämnt att jag ena veckan kan tycka det är aptrsit och urlarvigt (som det där NASCAR-avsnittet förra veckan då de var en hårsmån för att hamna påden här listans röda del) och andra veckan kan stå upp och fnissande göra vågen som i veckans "It Came From Jersey"-avsnitt där de drev med Jersey Shore och The Real Housewives from New Jersey ("med en sådan här mäktig fiende som människor från Jersey måste vi vända oss till våra gamla fiender: Al Qaida!") och hade Snookie som en typ av Gollum. Leta upp och spana in!
"Poison" – Singel med Nicole Scherzinger
Vad gör man om man aldrig fått fart på sin solokarriär och året är 2010? Tja, antingen ringer man David Guetta (Rihanna) eller så tar man mod till sig och ringer kungen himself, RedOne, och hoppas det inte kommer låta förmycket Lady Gaga. PussycatDolls-Nicole har alltså gjort det sistnämnda, och serverar oss nu något som låter som något Nanne Grönwall skulle kunna skriva om hon fick hjälp av svärfar Benny med en klistrig ABBA-refräng och om hon kunde skriva poptexter som inte kändes som om de var skrivna av en femåring med dyslexi. Och jag menar det som något positivt. Tror jag.
"Prince of Persia: The Sands of Time" – Film av Mike Newell
Jag kommer aldrig sluta fascineras av hur amerikanska filmmakare fortsätter att göra filmer med enorm budget, med supersnygga huvudrollsinnehavare (mmmmm....Jake!) och med så mycket specialeffekter att det nästan blir löjligt (OK, här blir det löjligt...det är så mycket CGI-effekter att det känns tecknat ibland) utan att någonstans ha en story i botten. Hey, det krävs inte mycket – kolla på första Pirates-filmen som var ett underbart matinéäventyr, men som åtminstone hade en hyfsad handling – men något behövs ju. och det har inte den här filmen. Den är bara en enda lång jakt a' la' dataspelet den bygger på med ett aptöntigt slut. Undvik.
TV-programmen på SATS
Jodå, jag är medveten om den här postens status som högkvalitativt I-landsproblem, men allvarligt: När ett gym bestämmer sig för att ha på Kunskapskanalen utan ljud (= otextad föreläsning om whatever på svenska) och Förkväll (också utan ljud) vid sina löpband så är något fel. Då kan ju TV-apparaterna lika gärna vara avstängda, eller? Ge mig nåt textat. Vad som. Taskig reality eller dålig sitcom. Jag bryr mig inte. Bara jag stirrar på något vettigt. By the way; i Stockholm kunde man både A) använda en fjärrkontroll och byta kanal själv utan att behöva leta upp någon med makten, B) koppla in sina lurar mot ljudet om nu någon valt något otextat och C) på vissa gym ha en egen TV i cross-trainern. I Göteborg först 2023, någon?
Kassorna på Hemköp Rosenlund
Stort och bra utbud – men alltid, alltid, alltid milslånga kassaköer på kvällarna. Jag kan fatta att man inte kan planera för tillfälliga pucklar av kunder…men om man varje kväll i veckan vid samma klockslag har köer som går genom halva butiken och tar 15-20 minuter så är det kanske dags att se det som ett problem och göra något.
Ungefär så just nu.
Alltså jag tycker verkligen om The Flood riktigt, riktigt mycket...
...och när de ror genom Themsen i centrala London börjar jag på riktigt nästan att gråta.
Två nya låtar har dykt upp under eftermiddagen!
Först har ni Robyns nya singel, den fantastiska upptempoversionen av Indestructible, som låter så här fantastiskt...
...sedan ger jag er Nicole Scherzingers nya RedOne-singel Poison. Inte helt min påse vid första lyssningen, men refrängen är ett skönt klister som gör att jag tror det här kan växa.
Bäst i veckans nyhetsbrev från Popbitch:
"The recording of Barcelona with Freddie Mercury from back in 1988 still helps to pay the bills for Monserrat Caballe. The opera diva prefers to get her royalties in from Freddie's financial team has to take a briefcase full of cash to Spain for a handover."
Tyckte gott detta talet kunde få plats i den här bloggen också.
Allvarligt, bara för att skivan förmodligen blivit ihopslängd på en kvart då tjejen legat i malaria halva året behöver väl inte skivomslaget se ut som om någon gjort det med vänsterhanden under en reklampaus i X-Factor?
En av mina absoluta favoritskivor just nu är Mark Ronsons Record Collection och nu har det kommit ytterligare en singel/video därifrån. Den här gången är det Somebody To Love som fått äran, låten där Boy George hälsar på vid mikrofonen. Här är den.
Det känns lite som om Only Girl (in the World) har funnit ute hur länge som helst - men sanningen är att först nu har videon fått premiär. Hur den ser ut? Tja. Ni minns hur svarta och tunga Rihannas senaste videos och låtar varit. Tänk så. Å så precis tvärt om! Förbered dig på en färg- och blomsterchock. Här är Rihanna.
Här är skivomslaget till Robyns kommande singel Indestructeble - en låt vi redan hört i akustisk version och som vi hade koll på skulle bli nästa singel.
Vad vi inte visste däremot (förrän igår) var att Robyns tredje del i Body Talk-serien inte kommer vara en förlängd EP som sina storasyskon. Nope. Istället kommer den vara typ "den riktiga Robyn-skivan i år", på det sättet att den kommer innehålla det bästa från del ett och del två och sedan addera fem nya hits till en mera "vanlig CD".
Nästa singel från en av årets absolut bästa skivor blir (som förväntat) Stay. Här är videon.
OK, jag kanske är lite småknäpp, men är inte den här Glee-varianten av Coronas gamla nittiotalshit rätt skön?
Om inte annat kan ni ju jämföra detta numret med vad nu Idol-deltagarna hostar upp ur näsan på fredag (antagligen ännu "något skönt man vill spela på radion när man kör genom öknen till Las Vegas").
The Kids are All Right
Lisa Cholodenko, 2010
Japp, barnen är verkligen okej i den här sköna indiefilmen om en regnbågsfamilj där tonårsbarnen till sina mammors förvåning letar upp sin biologiska far via spermabanken de en gång anlitade. Dels framstår de (trots att de liksom filmens övriga karaktärer känns väldigt mänskliga och komplexa) som de mest trygga och stabila av filmens fem huvudkaraktärer, då de vuxnas underliggande osäkerhet och problem erupterar vid adderantet av en "pappa" i familjen, och dels spelas de alldeles lysande av Josh Hutcherson och Mia Wasikowska (senast Burtons Alice).
Med det sagt så är både Annette Bening och Julianne Moore lysande i huvudrollerna (Oscarsnomineringarna känns välö nästan självklara, men frågan är väl vem som i så fall vinner) och Mark Ruffalo ger sin hetrosexuelle trädgårdsslacker så mycket hjärta att det är svårt att inte sympatisera med honom och hans nyväckta längtan efter en familj, hur klantigt han än beter sig.
Det finns mycket att tycka om med den här filmen; det rappa tempot, oförutsägbarheten i den trots allt smått förutsägbara historien, att karaktärerna får ha en hel hög med problem (likt Nics hobby-alkoholism) som får vara probelm utan att behöva blomma ut i katastrof eller få en enkel lösning, mänskligheten i alla de händelser som sker, att sexualiteten för de här kvinnorna får ta plats och vara komplex istället för stereotyp och mausets tro på att det kvittar hur en familj ser ut för den kommer ändå ha en hög med problem som är lika svåra att lösa och ta sig igenom oavsett.
En både mysig och småjobbig "festivalfilmsupplevelse" som ni borde försöka se innan den förmodligen rätt snart plockas ned från biograferna. Regissören och manusförfattaren Lisa Cholodenko lär vara ett namn att hålla koll på i framtiden.
Den är ju i alla andra bloggar idag, så självklart hittar ni den här också. Fantasibrist? Grupptryck? Jag? Aldrig!
Strålande höstdagar Ny
Innan vi beger oss in i den eviga regnperioden som Göteborgshösten alltid mynnar ut i så får vi alltid några sådana där klara, krispiga, molnfria, ta-på-dig-en-stickad-kofta-och-traska-i-de-gula-löven-med-en-takeawaylatte-dagar som den vi hade i lördags. Och jag tror fanimej det är mitt absoluta favoritväder och min absoluta favoritårstid.
"The Flood" – Ny singel med Take That Ny
OK. Jag ljög lite tidigare i veckan. Klart jag gillade Take That när det begav sig – men jag var inte ens ett så stort fan att jag kunde namnen på dem allihop. Då har jag varit en betydligt större Robbie-fan efter de splittrades. Men nu när de är återförenade så får jag sjukt omotiverat starka nostalgi-lyckorysningar varje gång jag ser bilder på dem alla fem – och efter att ha hört deras första singel så har det nästan nåt absurda höjder. Jag fullkomligt älskar den där ganska enkla poplåten som är The Flood. Älskar, älskar. Så snyggt producerad, så enkel men effektiv i sin uppbyggnad som låt – och så kul att höra Gary och Robbies röster ihop i något roligare än Shame. Heja!
"The A-List: New York" – Ny realityserie på Logo Ny
Ja, den här überfjolliga bögvarianten av Real Housewives- franchisen är rejäl slask-TV och förmodligen lika mycket dokumentär som Desperate Housewives…men vem bryr sig? Från och med utnämner jag de här 5-6 superbögklyschiga A-listesnubbarna i sina lyxiga New York-miljöer till min nya guilty pleasure. Så dumt. Så ytligt. Så fantastisk skämskudde-TV! Loves it!
"Record Collection" – Låt (och skiva) med Mark Ronson Ny
Första singeln från den här skivan (Bang, Bang, Bang) var en av mina stora guilty pleasures i somras, och när jag nu äntligen fått tid att lyssna på hela albumet så upptäcker jag att det går i samma lekfulla stil, en liten bit från den stil som han dominerade världen med på förra skivan och med Amy Winehouse etc, men samtidigt något som känns helt unikt och spännande. Men, skulle jag väga in hela skivan här så skulle den ändå förmodligen falla en bra bit ned på den här listan, för här finns några stunder som jag inte orkar med alls och några som kanske är mera roliga än bra (kan man annat än att fnissa åt att han ibland låter som en 2010-tals variant på 80-talets svenska French Revolution?). Om jag istället fokuserar enbart på skivans, i mina öron, absolut bästa låt (som även gett namn åt hela plattan), ja då blir saken en helt annan. Jag älskar nämligen titelspåret Record Collection, som har min gamla idol Simon Le Bon från Duran Duran på sång och rap-partier av grime-skaparen Wiley. Lekfullt, genialt och en klar stjärna på Spotify. Lyssna själva! Nästan lika bra? Lose It (in the End).
"X-Factor" 6v
Okej, i Australien borde det här bara vara en match mellan Natalies brudar; Sally och India Rose är mina stora favoriter. Så. Över till det riktigt intressanta istället: UK. Vilken fantastisk första veckofinal (även om det kändes oändligt med 15 deltagare nu när de adderat wild cards) det blev! Vilken kul fest vi hade hos Johan ("jag ska aldrig dricka sprit igen")! Och vilka sjukt brea framträdanden några av mina favoriter gjorde! Kolla själva nedan. Go Matt!! Go Mary!! Go Aidan!
"Familjen Jones" – Filma av Derrick Borte Ny
Snygg liten film om den perfekta familjen som flyttar in nya i ett område och genast blir superpopulära – men egentligen är allting bara en fasad och ett försäljningsknep att prångla på grannar och nya vänner en massa prylar genom att visa upp ett snyggt koncept. Kul och tänkvärd idé, även om storyn i sig kanske är lite förutsägbar, och 96 väldigt sevärda minuter med David Duchovny och Demi Moore i huvudrollerna som familjens fejkmamma och fejkpappa. Tre stabila popcorn av fem möjliga.
"Ica To Go Opastöriserad Smoothie" Ny
Det finns ju en uppsjö av saker som kallas smoothies numera i butikerna, och jag vet inte riktigt vad kriterierna är för att någonting ska få kallas just smoothie, men det här är i alla fall något så ovanligt som bara pressad frukt och absolut inget annat. Inga "E-nåntings", inget tillsatt socker, inga mejeriprodukter – utan bara 59% apelsin, 29% mango och 12% kiwi. Opastöriserat, kort hållbarhet och sjukt gott och fräscht. Pröva!
"Osmos" - iPhonespel Ny
Ett vrålenkelt, men snyggt, iPhonespel där du är en liten sfär i universum som ska absorbera andra sfärer – utan att bli "uppäten" diton som är större än du - allt till tonerna av rogivande ambient-musik. Testa!
"Alone, Together" – Singel med Infernal Ny
Ännu en låt jag tog med på QX Speldosa i oktober, men som jag glömt plocka med här på listan. En smärre skandal faktiskt, eftersom danskarnas softa myspop (ljusår från brötiga hiten From Paris to Berlin) i nya singeln förgyllt flera av mina morgonpromenader i de göteborska höstlöven.
"Fruit Ninja" - iPhonespel Åt
Jag har nog haft det här lilla enkla spelet, där man med sitt pekfinger som svärd ska dela olika frukter, på listan innan (om inte så är det mer än dags, för det är ett av årets mest spelade i min äpple-lur) – men nu har de adderat en multiplayer-mode som gör det ännu mera oemotståndligt. Ett måste för iPhonespelare.
"2 Steg från Paradise" – Ny skiva med Håkan Hellström
En lite rolig sak med Håkan Hellström är att det verkar smått förbjudet att bara tycka han är OK. Antingen ska man gråta sina svartmålade panda-ögon ur sig och hylla honom som Sveriges nye Evert Taube – eller så måste man omotiverat rasa över att han finns och ständigt påpeka att "han minsann inte kan sjunga!!" (och därför på något sätt skulle vara oförmögen att skriva musik och texter som berör folk). Suck. Själv befinner jag mig någonstans mittemellan, och så även med killens senaste skiva. Jag saknar fortfarande energin och hit-känslan som han hade på sina två första album, men kan fortfarande (alltså som på hans senare diton) tycka om och uppskatta hans texter och den ärlighet som hans musik alltid utstrålar. Så. Hans nya skiva är en trea för mig. Varken mer eller mindre.
"Get Him to the Greek" – Film av Nicholas Stoller
I den här filmen ska en stressad skivbolagskille spelad av Jonah Hill ledsaga en rockstjärna spelad av Russell Brand från London till en spelning i LA – och två timmar senare så har jag fortfarande inte fattat vart i problemet låg. Det festas, svärs, knullas och skriks, men speciellt roligt blir det aldrig, mer än möjligen i filmens inledande scener så de drar igenom hela rockstjärnans karriär och visar lite sjuka musikvideos, och frågan är om det inte är det värsta man kan säga om något som vill vara en komedi. Meningslöst och onödigt. Lägg era pengar och er tid på något annat. Ett och ett halvt svagt popcorn av fem möjliga.
Bakfylla
Så omoget. Så onödigt. Och lyckligtvis så sällan numera. Men när det händer så är det verkligen inte skoj. Usch och aj.
Idol 2010
Judehat känns väldigt 1940, men Jihde-hatet frodas varje fredag i TV4 och får nytt bränsle av varje röst som rings in på ännu en meningslös rocksnubbe som kommer stå utan karriär i februari.
Ungefär så just nu.
Så här såg det ut när förra årets x_Factorvinnare var tillbaka i programmet sent igårkväll.
Här är videon till Well, Well, Well - en låt som blev en bra bit bättre när man fick höra hela.
Som alla vet kommer Indestructible (likt Handle Me sist) förvandlas från ballad till upptempo från del två till del tre av Robyns Body Talk-triologi (jag hoppas såklart att trean har en ballad-version av Dancing on My Own) och här är den första försmaken på hur det kan låta.
Detta är inte singeln, men det är en remix kallad The Max Sanna & Steve Pitron Remix (tipstack till Scandipop) och det ger iallafall mig en känsla av att Indestructible kommer bli fan-tast-isk! Hör själva.
Robyn - Indestructible (Max Sanna & Steve Pitron Remix) by Max Sanna
Det återförenade Take That premiärspelade nyss sin första singel med Robbie på evigheter i brittisk radio - och så här låter The Flood.
Mitt omdöme: Jag är faktiskt väldigt, väldigt imponerad. Jag har alltid varit ett väldigt modest Take That-fan, men det här var ögonblicklig öronkärlek från min sida. Klar speldose-klass.
Här är förresten en preview på videon som snart kommer. Är det fel på mig att jag blir magklumpsnostalgisk av att se Robbie med grabbarna igen? Förmodligen.
Hämnden
Susanne Bier, Danmark
Susanne Bier och Anders Thomas Jensen har en förmåga som få andra att göra filmer om svåra och tragiska saker som ändå oftast lyckas vara osentimentala och som dessutom väldigt sällan förutsägbara – egenskaper som gör att deras filmer är bland de bästa jag vet (Bröder på ett fullsatt Draken i Göteborg är fortfarande än av mina häftigaste filmupplevelser). Mina förväntningar på Hämnden var därför enorma (inte minst efter den översvallande kritiken från svenska kritiker) och kanske är det därför jag tyvärr blev en smula besviken.
Missförstå mig inte, detta är fortfarande en väldigt bra film om ondska, om förmågan att förlåta och/eller vända andra kinden till och huruvida det går i alla lägen och samtidigt en film om hur fruktansvärt det kan vara att vara ung och känna sig helt oälskad. Mitt problem är bara att den känns en aningen för humorlös och en smula konstruerad för att drabba mig lika hårt som Biers tidigare filmer.
I centrum står den mobbade Elias, hans far (Mikael Persbrandt) som arbetar som läkare i Sudan och ligger i skilsmässa med hans mor som också är läkare, och Elias nya kompis Christian som bär på rätt mycket mörker sedan hans mor ryckts bort i cancer vilket tvingat honom och hans far att flytta hem från London till farmor i Danmark.
Vackra bilder, bra skådespelare (en manérfri Persbrandt och grymma barnskådisar med William Jøhnk Juels Nielsen i spetsen) och – ännu en gång – ett inte allt för självklart slut, gör att jag förlåter de något tillrättalagda mötena och konflikterna och lämnar salongen med en liten klump i magen över hur tufft det är att vara ung 2010.
Inlägg
Alla kommentarer
