De två tidigare låtarna från senaste skivan blev väl som bäst halvhits (i alla fall i jämförelse med hitsen från förra skivan - Radio spelades ju en del) - men skam den som ger sig! Nu gör Danny en Erik och släpper en ny singel parallellt med att EMD dominerar listorna med sitt Melodifestivalbidrag.
Här är videon till låten Emelie som på singel kommer feat. Sasha Strunin (som vad jag förstått är polska, men någon får gärna berätta lite mera om henne för mig).
Jag har förstått på mina kompisar som är föräldrar att Spike Jonez nya film bygger på en väldigt populär barnbok. Här är trailern till Where the Wild Things Are.
Så här kommer fodralet till Melody Clubs nya CD Goodbye to Romance se ut, när det dyker upp i butikerna den 22e april.
Så här ser förresten låtlistan ut:
ON THE RUN
SHE’S THE GIRL
WHERE DO I BELONG
GIRLS DON’T ALWAYS WANNA HAVE FUN
DEVIL IN YOU
EIGHTEEN
THE ONLY ONES
DO YOU WANNA DANCE
HIGH SOCIETY GIRL
OH CANDY CALL ME
Här är videon till senaste singeln Flower Power Supergirl från "You Make Me Feel Like Dancing-Neos" debutskiva One. Neo uppträdde för övrigt på klubben Xplore i lördags, men jag missade alltihopa för då stog jag i toalettkö. I 30 minuter.
Stockholmshelg med J.A.C.K Ny
För typ tre år sedan var vi i London och sedan dess har vi inte fått ihop en en enda helg då jag och mina småbarns-föräldrar till bästa kompisar från Chalmers kunnat träffas. Förrän nu. Nu blev det inte riktigt London (även om vi försökte genom att ramla in på sunkpubar i Gamla Stan där ingen pratade svenska och de serverade pints med London Pride) utan en helg i Stockholm på mina få kvadrat istället, men det blev väldigt bra än då. Hur skönt är det inte att träffas ett gäng där själva huvuduppgiften för helgen är just att träffas – så det inte krävs någon planering eller finns några speciella förväntningar. Vi drack en massa öl, såg hockey och fotboll på TV, ramlade runt på lite After Worker och en sväng på stan och hann dessutom med ett litet bögklubbsbesök. Hur trevligt som helst, och jag hoppas vi gör om det snart. I vilken stad som helst.
Middag på Zink Grill Ny
Min schlagerbästis R ville spendera lite av sin nyvunna förmögenhet på att bjuda mig, Ed, F6 och SDF på middag på Zink Grill på Biblioteksgatan – och det tackar man såklart inte nej till. Mängder av Champagne, fårostförrätt, fantastiskt kött, en sjukt god delikatessmarmorplatta (!) och en tiramisu i en sådan där gammaldags marmeladburk var självklart inte dumt, men mest fantastiskt var stämningen i gänget som åt. En av årets trevligaste kvällar hittills – tack så sjukt mycket för att jag fick vara med!
"Telephone" – Låt med Le Kid Ny
Hade ju förmånen att hänga med Felix & Märta (som är Cocktail Studios och två av medlemmarna i det här nya, svenska indie-elektro-pop-bandet) i Norrköping och under Globenveckan under MF, men hade då ingen aning om hur deras musik lät. Därför var det såklart desto roligare när jag hittade den första låt de släppt ut på sin MySpace-sida (via en av de utländska musikbloggar jag läser) och insåg att den passade mig som handen i lovikavanten. Lite Kylie, lite 80-tal, lite girl band, lite indieelektro... Sammantaget helt perfekt Oswaldmusik alltså! Jag ser fram emot att få höra mera med dem i framtiden och lite på att ni kommer få höra om det här i bloggen om det ens är i närheten av så bra som jag tycker Telephone är.
"Puzzle Quest Warlords" - Mobiltelefonspel 3v
Det sämsta med det här mobilspelet (som i stort går ut på att få tre likadana runda ringar i rad i ett rutnät, men som sen pimpats med lite fantasy stuff) är att när man gått igenom en vända och besegrat draken så börjar det om från noll. Alltså verkligen från noll, men en massa jobbiga hjälpinstruktioner om hur allt fungerar de första 3-4 vändorna på nästa omgång. Snark. Men annars är det fortfarande galet vanebildande och det börjar bli löjligt hur ofta jag sitter och pillar med det.
Tiki Room Ny
Efter ett längre stopp på en annan av Rörstrands-gatans barer så hittade vi tillslut det hål i golvet som bär ned till områdets mest ombuzzade drinkställe. På söderhavsbaren Tiki Room har personalen hawaiiskjortor, musiken är fantastisk retrosurfpop, inredningen består bland annat av lampor som är riktiga fiskar och på den gedigna drinklistan kan man bland annat beställa in en vulkan för minst tre personer som innehåller 25cl sprit. Det är möjligt att stället är sååå 2008 och numera helt ute (jag har ingenstörre koll på sådant) men skojar ni att jag tänker återvända hit. Inte minst för musiken.
"Remember Me Young" – Låt med Del Marquis Ny
Att jag får väldiga Manic Street Preachers-vibbar inledningsvis av den här låten är inte alls något bra...men när väl Del börjar sjunga så känns det hela mycket mera trevligt åttiotal. Ni vet, sådana där låtar som trängdes i drivor på Tracks någon gång då den listan fortfarande var relevant. Fast lyckligast blir jag väl kanske av att Scissor Sisters sötaste medlem får synas lite även när bandet jobbar på en platta och håller sig undan och att han sjunger minst lika bra som Jake himself.
Långpromenader med Syrran Ny
Tillsammans med de få morgonpromenader jag orkar upp på mitt enda sätt att bekämpa fetman just nu. Dessutom väldigt trevligt.
"Big Science" – Ny CD med BWO 2v
Det här är alltså veckan då BWO kommer ha releasefest och allmänheten tillslut får ta del av detta knippe låtar som jag lyssnat på oavbrutet sedan en iskall lördag i Skellefteå i februari. Nu ska det bli spännande att se om alla andra också förstår vilken sjukt fantastisk låt Rise to the Occasion är. Om de som jag faller för röjet i Shoot from the Heart. Och om Right Here Right Now kommer vara det ultimata singelvalet att följa upp You're Not Alone med. Se där – saker som jag kan fundera över på nätterna. Här är recensionen, by the way.
"Friends – The One with All Ten Seasons" – DVD-box Åt
Eftersom många av de amerikanska TV-serier jag följer har uppehåll (eller i de flesta fall så ligger jag så långt efter pga Melodifestivalturnén att jag inte orkar ta tag i dem och kolla ikapp) så har jag återigen fallit tillbaka i mitt Friends-missburk. Nu är det bara 1½ disc kvar av de trettio som utgör en av världens mest banbrytande komediserier i en box, och jag har fortfarande lika trevligt under ett tjockt täcka i soffan när jag bränner av 25-minuters avsnitt på löpande band.
"Disco Defenders" – Ny CD med Alcazar 3v
Stay the Night! Burning! Harlem Nights! Stay the Night! Jump Straight into the Fire! My My Me and Mine! Stay the Night! Stay the Night!!
Scene It! – Filmspel för XBox Åt
Det var väldigt längesedan vi spelade nu...och eftersom jag fick gå om och vinna på sista frågan då vi hade en liten myskväll hemma hos R förra måndagen (ibland är kunskaper om Danny Elfman och Oingo Boingo ovärderliga!) så måste det uppmärksammas här på listan.
"Club Xplore" – Nytt gayklubbsförsök i Sthlm
Vi fick gå in före kön och struntade i att hänga in saker i garderoben...därmed missade vi iallafall två av de fyra stora köproblemen på invigningen av Stockholms nya gayklubb i lördags. En kompis som inte var lika priviligerad meddelade däremot att han av de två timmar han var där köade i 1,5 timme. Inte så roligt kanske. Och toalettsituationen och antalet människor i baren var verkligen under all kritik! Däremot hoppas jag folk ge arrangörerna en extra chans att bättra sig och inte ger upp efter första försöket om man nu plockar in mera folk (och ett gäng bajamajor?) nästa gång, för det var en rätt schyst lokal, och konceptet med att inte bara spela schlager utan blanda med diverse pop känns enkelt men genialt. Sedan är frågan om en månadsklubb med ett gäng artister liknande det i lördags hade varit att föredra framför en veckovis? Men det lär kanske visa sig.
Prinsbestick
"Homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket" Citatet kommer från Monika Törnqvist, marknadschef på Mema/GAB och handlar om en bestickserie som tydligen prins Carl Philip designat under sitt nya brand CPB. Främsta målgruppen är dock "kvinnor som passerat 40 och därför har tid att anordna trevliga middagar"...
Jadu, Monica. Efter att jag lyssnat klart på all schlager iklädd drag med brutna handleder stötandes på heterosexuella killar kanske jag ringer någon tjejpolare som fått en extra dag i veckan reserverad för middagar i present (kan de ju verkligen behöva eftersom alla runt 40 är småbarnsföräldrar numera) och så kanske vi kan käka middag med Phillans bestickserie och snacka om varför alla medlemmar i kungafamiljen kategoriskt tackar nej till att ställa upp i en intevju i QX eller att vara med på Pride och hellre inviger köpcentrum i Stockholmsförorter. Vi får se. Jag har en butplug designad av Pol Pot som känns mer lockande att testa innan.
Sommartid
Jo, att sommaren är här är trevligt – men just den här tiden precis efteråt känns det fanimej som man är jetlaggad fast man inte ens fått köpa taxfree. Den där timme på morgonen är helvetisk!
Schlagerfetma & Schlagerabstinens 
Jag har snart inte ett plagg kvar i garderoben jag kan använda. Men nu är det klart: Efter påsk blir det isodiet. Som fan. Bilden här är annars från Foto-Sara som nappade på en mening jag kläckte ur mig då vår gemensamme vän favvo-P snöat in på pacemakers. Visst är det en schyst schlagertitel?
Facebook-quizar
Jag kommer låta denna stå kvar här ett tag tror jag: Snälla, kan alla bara sluta lusa ner min sida med sina resultat om "Vilken typ av hålfotsinlägg är du?" eller "Om du var ett bröd vilken marmelad hade då passat bäst?"-resultat. Och jo, man KAN välja att INTE publicera resultatet till alla om man nu måste göra de där idiottesterna. Tryck bara på "Hoppa Över"-knappen istället för "Publicera" så slipper alla dina 748 vänner veta vilken isglass du liknar. Samma sak med de där "skicka det här spammet vidre om du är så dum att du tror att Facebook kommer kasta ut dig om du inte skickar vidare ett kedjebrev i en frivillig applikation". Ni HAR hjärnor folk! Jag vet det. Använd dem!
Ungefär så just nu.
Varför inte fortsätta början på den här veckan med helt slumpvist (nja, kanske inte) utvalda bilder från tredje säsongen av The Tudors.
.jpg)
.jpg)
Vet inte så mycket om La Roux, men jag tyckte In for the Kill var en lämlig låt att starta ännu en jobbig jobbvecka med.
Här är en finsk poster för nya Wolverine-filmen.
Förresten...glöm inte ställa om till sommartid!
Förra året låg BWOs Lay Your Love on Me etta fem veckor på raken efter Melodifestivalen (och blev sedan den mest lyssnade låten i min iPod förra året). I år är Alcazar inne på sin sjunde raka förstaplatsplacering – och behöver inte vara speciellt oroliga över att mista den heller som det ser ut nu. Tufft.
Veckans vinnare torde annars heta Märta Grauers. Hon har varit med och producerat Alcazar, sjunger Rise to the Occasions stora hook i BWO-tvåan på listan och är en av medlemmarna i bandet Le Kid som är veckans högst placerade nykomlingar i mina iPodlurar. Missa för allt i världen inte Telephone om ni som jag längtat efter lite svensk Kyliepop.
This Week/Last Week/Peak/Weeks on Chart/Artist - Song/
01/01/01/07/Alcazar – Stay the Night
02/13/02/02/BWO – Rise to the Occasion
03/NE/03/01/Le Kid - Telephone
04/NE/04/01/Erik Hassle – All that I Wanted was You
05/05/02/04/Malena Ernman – La Voix
06/03/03/03/Pet Shop Boys – Pandemonium
07/04/04/02/Alcazar – My My Me and Mine
08/18/08/02/BWO – Shoot from the Heart
09/NE/09/01/Del Marquis – Remember Me Young
10/16/10/02/BWO – Right Here Right Now
11/02/02/02/Alcazar - Burning
12/09/09/02/Måns Zelmerlöw - Forever
13/NE/13/01/Röyksopp feat Lykke Li - Miss It So Much
14/ÅT/10/02/Waldo's People – Lose Control
15/NE/15/01/Shirley Clamp – Det finns inga givna svar
16/07/03/03/Röyksopp feat. Robyn - The Girl and the Robot
17/10/10/02/Peter Doherty – Last of the English Roses
18/NE/18/01/Girls Aloud – Untouchable (Single Mix)
19/NE/19/01/Snow Patrol – If There's a Rocket Tie Me to It
20/12/12/02/Alcazar – Jump Straight into the Fire
Annars är som ni ser veckans nykomligar en av Erik Hassles bästa låtar (från en av årets bästa svenska skivor – kommer i april), Röyksopp + Lykke Li (minst lika bra som listans andra Röyksopplåt), en solosingel från snyggaste medlemen i Scissor Sisters Del Marguis (som ni kan ladda ned gratis och helt lagligt här), Girls Alouds uppfixade singelversion av en av skivans bästa låtar, en Shirley Clamp-dänga (allt som har Oscar Holters namn på sig hanar numera på A-rotation i min iPod) och Snow Patrols senaste singel vars video ni hittar här:
Slutligen; hinner jag (får besök av lite Chalmersbästisar hela helgen) så ska jag försöka fixa en Spotifylänk till listan under helgen! Kolla bara in igen då och då så kanske det finns en länk HÄR.
Med risk för att dränka er i filmaffischer kommer här även tre sprillans nya för nya Star Trek-filmen.
Här är singelomslagen till de senaste singlarna med The Killers och Kelly Clarkson. På vilket omslag ser personen minst photoshopad ut? Det är fanimej hårfint!
Här är den första bilden som läckt ut från Lars Von Trier kommande film Antichrist, och det verkar vara William Defoes rumpa som ni ser skymten av.
Här har ni sex nya affischer från Harry Potter and the Half-Blood Prince. Snacka om att de där ungarna vuxit till sig mellan första filmen och sjätte... Klicka på dem så blir de större!
Tänkte att ni kanske undrat hur en rysk affisch till nya Fast & Furious ser ut? Inte? Tja, ni får den i alla fall...
Longing for Lullabies ska nu lanseras i Storbritannien och har därför fått en lite mera påkostad video än tidigare. Kolla själva!
Att jag är ett hyfsat stort BWO-fan har kanske inget kunnat undvika.
Kanske inte heller att jag har haft förmånen att få hänga lite med dem under två Melodifestivaler och fått en mer privat syn på hur sjukt smarta och trevliga de här tre människorna är. Det är inget jag hymlar om.
Inget av detta betyder dock - i motsats till vad ungefär alla i min omgivning tycks tro - att jag därför slentrianmässigt hyllar allt de gör. Faktum är att första gången jag hälsade på Alexander Bard så berodde det i viss mån på att jag totalsågat Halycon Nights, och som ni snart kommer se i låt-för-låt recensionen här nedan så lägger jag mig inte direkt på rygg vad de än spelar in...
Med det sagt så har jag alltid älskat Bard och hans musik, från Barbie via Army of Lovers till BWO, och hans musik är på något sätt ett av fundamenten på vilken min musiksmak vilar. BWO är helt enkelt min musik och visst har man då ibland en tendens att kasta i väg höga betyg av ren glädje för att man fått mer musik av den sort man tycker bäst om.
Det är klurigt det där och så här i efterhand kan jag till exempel absolut rannsaka mig själv och känna att jag övervärderade Fabricator. Den är så här i backspegeln BWOs absolut svagaste skiva (nä, jag räknar inte Halycon Nights som en riktigt skiva) och borde aldrig fått mer än en trea – inte minst med tanke på vad som skulle komma efter.
Varför drar jag upp allt detta nu då?
Jo, för att försöka förklara att denna gången tänker jag inte göra om mitt misstag. Den här gången har jag levt med Big Science i över en månad innan jag skriver det här, nyhetens behag är definitivt över, och jag inbillar mig därför att det här är en av de mest rättvisa recensioner jag skrivit utifrån min egen musiksmak. So here we go.
Big Science är BWOs fjärde skiva, och på flera sätt är de dessutom deras allra bästa. Visst, jag har flera goda vänner (också Alexander-fans sedan modersmjölken) som snabbt avfärdat den som "ännu en BWO skiva där allt låter som det brukar" men faktum är att inget kunde vara mera fel.
Jo, jag kan förstå varför man tror det till en början. Martins röst ÄR speciell och väldigt tongivande för bandets sound vilket gör att många tänker "ännu en BWO-låt" utan att ens reflektera över själva låten. Låtsnickeriet (och kanske framförallt texterna) ÄR också väldigt karaktäristiskt för BWO och det är inte så att de börjat spela singersongwriter-musik eller jazzbossa helt plötsligt. Låtarna är som de brukar.
Samtidigt; lägg vilken som helst av låtarna på Big Science bredvid vilken låt ni nu än tycker att den låter som från tidigare BWO-skivor och ni kommer bli väldigt, väldigt överraskade över hur annorlunda det låter.
Först och främst är det produktionen. Anders Hansson & Co har fläskat till BWOs ljudbild. Broderat ut den. Pimpat upp de tidigare ganska raka syntmattorna med en mängd roliga ljud och hookar. För första gången hittarjag nya ljud i BWO-låtar efter flera lyssningar. Man har dessutom vågat experimentera lite och sneglat mot mera basic popmusik (i Love Came Crashing Down) och mot rådande trender (sextiotalsvibbarna i Burning Down the House) vilket jag hade älskat om man vågat göra lite mera. Här tror jag framtidens BWO ligger och smyger någonstans.
Sedan har vi Martin som sjunger lite lägre och – med mitt otränade öra – lite bättre än tidigare (något som man kanske inte heller märker om man bara lyssnar litte lättvindigt, men som märks tydligt om man jämför med tidigare skivor) och de klassiska "BWO-flosklerna" som jag absolut tycker ska vara där men i rimlig mängd (ni vet grindar som kraschar och mystiska vetenskapsord) märks mycket, mycket mindre på Big Science.
Till slut har vi återgången till att fylla skivan med hits. Det har inte funnits så här mycket singelalternativ på en BWO-skiva sedan Prototype. Utan tvekan. Om det sedan blir så är väl en annan sak, men visst kan man tänka sig att Right Here Right Now, Rise to the Occasion, Kings of Tomorrow och Love Came Crashing Down snart finns på ett iTunes nära dig med 8-9 mixar i släptåg. Dessutom är den kliniskt fri från gamla covers på andra Bard-band och framförallt från de (från min sida) alltid lika ifrågasatta "favoriter från tidigare skivor" som smutsat ned de senaste skivorna. Big Science känns i mångt och mycket som Prototypes egentliga uppföljare.
Sedan är inte allt bara guld och gröna skogar.
På en skiva med så mycket direkta hits blir mellanspåren så mycket tydligare (jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med låtar som In too Deep och Singing in My Car - köper ni styckvis så är det helt klart här ni ska börja fundera över era 9kr), jag har fortfarande alltid småtråkigt när det är balladdags och som jag skrev innan hade jag gärna sett att de vågat ta ut svängarna ännu mera i lite olika riktningar, eftersom det är då de känns bra och spännande till skillnad från bara bra.
Sammanfattningsis; ingrodda BWO-fans kommer älska den här skivan och tycka det är en av de bästa som gruppen gjort.
De som avskyr dem kommer få vatten på sin kvarn och knappast bli omvända.
Frågan är bara vad alla de i mittfåran kommer tycka?
Men vi tar väl det låt för låt också...
1. Right Here Right Now
Öppningsspåret, och tillika sommarsingeln, Right Here Right Now känns som en ljudbildsmässigt vemodigare Gomenasai som mynnar ut lite i samma köreufori som You're Not Alone. Den sammarfattar också på ett snyggt sätt hela Big Science; väldigt klassisk BWO, väldigt direkt, väldigt upptempo - men samtidigt lite mera sofistikerat än tidigare, lite snyggare och mera spännande producerat än vanligt och en Martin som sjunger bättre och lite lägre än tidigare. Desutom självklart en liten Marina-prata som grädde på moset! Alltid ett tecken på bra BWO-låtar. Gruppen brukar alltid öppna sina skivor starkt (Sixteen Tons of Hardware, Chariots of Fire och Last Flight To San Francisco) och frågan är om inte det här är deras starkaste start.
2. Love Came Crashing Down
Jag är ingen expert på musikinstrumet, men om ett sådant där elpiano som sextiotalsband och Gyllene Tider brukade använda flitigt heter just elpiano, så är det just ett sådant elpiano som inleder här. Här hör vi ett helt nytt sound från BWO som lutar mera åt indiepophållet (piano, trummor och stråkar är huvudingredienserna) än datorsyntharna från tidigare skivor, och hade jag fått bestämma hade de experimenterat mera åt det här hållet på skivan. Låten i sig kanske inte tillhör en av mina absoluta BWO-favoriter, men bara för produktionen och för den snygga sången av Britta Bergström på slutet välter jag ändå över till en fyra.
3. Kings Of Tomorrow (Ballad Version)
Kan man anta att det här är höstens stora balladsingel från gruppen? En stark vocodad Martin sjunger en av skivans få ballader (tack!) som känns som den lånat element från Takidas brottarhit Curly Sue. Mera likt deras tidigare ballader än vad YNA är, och mera We Could Be Heroes än Will My Arms Be Strong Enough, men ändå klart godkänt. En brasklapp bara; jag börjar bli liiite trött på BWO-floskler som "crashing the gates" nu. Speciellt som texterna är så mycket bättre än vanligt på andra håll.4. Burning Down the House
Hoppla! Smått oväntat tar gruppen här på sig sextiotalskostymen, sneglar på Vanessa Paradis Be My Baby och går produktionsmässigt ännu en gång ett snäpp utanför sina vanliga ramar. Låten är däremot klassisk, glad upptempo-BWO i samma land som Gomenasai och Temple of Love. Funkar alltid.5. Rise to the Occasion
Skivans absolut bästa låt - från första lyssningen till den 50:e. Tänk hur Ace of Base hade kunnat låta idag om de varit bra och fortfarande varit relevanta. Här finns bara så mycket att tycka om. Bara en sån sak som att låten har ett fantastiskt bra flyt i texten kan jag falla för. Eller det där synthljudet i bakgrunden som känns hämtat från nån låt med Sandra på åttiotalet. Eller, kanske framförallt, det där härligt hookiga vrålet (tillhörande producenten Märta Grauers) som gör att låten sticker ut från första stund. En av deras bästa låtar någonsin, right up there with Living in a Fantasy och Lay Your Love on Me.6. You're Not Alone (Ballad Version)
Tja, den här har ni väl hört. Och sett. Inte den ultimata Melodifestivallåten kan man väl kanske säga - men fortfarande kanske den bästa ballad de gjort.
7. Bite the Bullet
En låt som känns väldigt mycket Fabricator. Det känns som en låt som skulle kunna ligga någonstans i Happiness, Hooked on the Danger och Concrete Jungle-klustret. Eller kanske ännu mer som Hanging on the Phone från Halycon Days... Inte dåligt, ganska glatt, men lite väl "på rutin" för att slåss med de stora grabbarna här.8. In Too Deep
Nästan en ballad. Som en sämre Let It Rain. Ett klart mellanspår i min iPod. Så länge som den nu får stanna där. 9. Thunderbolt
Nu däremot så snackar vi! Efter två småsömniga spår så får vi den här skivans Marrakech eller Juggernaut. Nä, inte låtmässigt kanske – då känns den mera som en We Should Be Dancing med en snygg "bang bang bang"-trumgrej i refrängen - men i bemärkelsen "partylåtar Oswald älskar som aldrig blir singlar". 'Böglåten' tror jag Alexander kallade den någongång, vilket kanske säger lite om målgruppen och om mig... Lovely.10. Rhythm Of The Night
Det finns faktiskt bara en enda (egentligen riktigt löjlig) anledning till att den här låten får en fyra istället för en femma, och det är att jag av någon outgrundlig anledning stör mig på att refrängen är samma upprepande av "Rythm of the Night, Rythm of the Soul" fyra gånger istället för BWOs mera klassiska "använd första strofen fyra gånger, andra strofen två och byt ut andra två gånger mot något annat". Störtlöjligt? Kanske. Men på den här skivan finns så mycket bra att jag har råd att vara kräsen och förvänta mig mer.
11. Singing in My Car
Jag antar att man inte kan tycka om allt, och det här tycker jag inte om alls. Alla bil-referenser i texten i kombination med den dansbandsaktiga låten och skivans skummaste produktion (och att man får en otäck Gessle-känning i och med titeln) gör att det här är den låt jag först kommer plocka bort ur iPoden...12. Shoot From The Heart
...vilket jag inte kan säga om den här. Om inte Right Here Right Now varit gjuten där redan så hade det här varit ett grymt öppningsspår, klart i klass med deras tidigare (om inte bättre). Melodifestivalsskadad som jag är får jag schlagervibbar här, men vad det egentligen är är en grym danslåt med skivans bästa driv, där Martin röst funkar kanske bäst på hela skivan (och jag tycker ju som sagt att han sjunger bättre än någonsin över lag). Musik att dansa, spela bilspel eller springa till som har allt från snygga stråkar till klockor och polissirener i sig. En av mina absoluta BWO-favoriter från och med nu.13. Kings Of Tomorrow (Disco Version)
Den obligatoriska snabba versionen av skivans ballader (som hängt med enda sedan Open Doors succé med samma idé på debuten) kommer först här för höstsingeln...14. You're Not Alone (Disco Version)
...och sedan för MF-låten, som i sin "September-fierade" version faktiskt är bättre än originalet i min bok. Jag älskar hur låten liksom hämtas upp från golvet och exploderar i värsta fyrverkeriet när kören kommer in – mycket mera än den någonsin gjorde i Leksand eller Norrköping.
Inlägg
Alla kommentarer
