Hur Tragiskt på en Skala?

Kim messade just att han var på Torget. Drabbades genast av min vanliga "jag är så tragisk som bara sitter hemma ensam en lördag"-känsla - trots att jag själv valt bort att en jobba upp en "gå ut"-känsla efter det trista VM-fiaskot och istället satt mig framför datorn med en Pripps GI-öl (helt okej faktiskt...7 kapsyler av 10 möjliga) och plitat ihop fyra recensioner på skivor jag lyssnat på under veckan.
Men liiite tragiskt är det väl att jag när jag väl är här i Stockholm inte kan uppbåda lite partyfeeling och gå ut en sväng på Lino eller Torget för att hitta min blivande man (eller iallafall min blivande man för en stund) utan bara sitter här på min kammare. Guldstjärna till Kim som försöker få med mig ut! Mera sådant. Jag behöver partypolare i Stockholm åxå!