En av mina bästa heterovänner hävdar med en dåres envishet att Keane är "bara ett brittiskt Eskobar" (vilket i vår värld alltså är en grav förolämpning) medan jag har försökt hävda motsatsen och ivrigt väntat på att deras nya album skulle släppas så jag fick bevisa det. Första singeln "Is It Any Wonder" verkade ge mig vatten på min kvarn med sina U2/AchtungBaby-distade gitarrer och flitiga radiospelande – men när jag nu hör resten av albumet så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna få honom andra tankar. Det låter nämligen precis som sist. Precis. Den gången förstod jag inte hur bra "Hopes and Fears" var (jag tröttnande efter en lyssning och det kändes som om alla låtar flöt ihop till en enda) förrän de släppt ungefär tre singlar från det albumet…och då som först omvärderade jag det helt och det hamnade till och med på det årets topp-tio-bästa-album-lista. Konstigt nog är det lite samma denna gången också – låtarna (förutom första singeln då) ÄR väldigt lika till struktur och tempo och det är lite svårt att skilja på dem efter en första lyssning…skillnaden är att jag denna gången tycker om det från start och "Put It Behind You", "Nothing in My Way" och underbara "Leaving So Soon" är favoriter som alla kan tänkas vara kommande singlar. Men samtidigt är det bara så…kyskt. Så förväntat. Så snällt. Så Eskobar! Så någonstans är det nog ändå en liten besvikelse och ett nederlag trots att jag inte riktigt vill erkänna det…men jag hoppas nog ändå jag kommer omvärdera det efter tredje singeln!
Köp styckvis: Put It Behind You, Leaving So Soon, Is It Any Wonder
Betyg: 6 Eskobarmedlemmar av 10 möjliga
.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar