På brittiska tjejbandet The Pipettes hemsida diskuteras pophistorien med följande inledning:
"But let us not start with The Beatles. Let us not speak their name. We don't love you (yeah, yeah, yeah). We don't want to hold your hand. So let us start in the year Phil Spector wrote and produced his first hit."
Redan här förstår man alltså vad The Pipettes handlar om – Motownrock med tjejer i 2000-talstappning – och Jesus vad bra det är! Redan första låten sätter tonen och hela mitt ansikte spricker upp i värsta leendet. För att komma från Storbritannien, där man fortfarande hyllar den ena Oasis-kopian efter den andre och vägrar inse att popmusiken hoppat några steg sedan 1995, känns motsägelsefullt nog The Pipettes sextiotalspop som någonting välkommet, nytt och fräscht. Det är som om The Ronettes korsat sig med The Smiths och The Lightening Seeds och sedan fått växa upp på Spice Girls och tja…Beach Boys! Det känns sommar, sol, sjukt retro och helt rätt. Detta är (fullständigt oväntat) årets bästa skiva hittills hos mig och - jag kanske kommer att ändra mig något när den första chocken har lagt sig, men ändå - högsta betyg är inte alls långt borta. Det är inte ofta man bara ramlar över något som man älskar så här direkt. Scissor Sisters kommer få slita hårt i september för att klå de här brudarna på årsbästalistan när 2006 ska summeras.
Köp styckvis: We are the Pipettes, Your Kisses are Wasted on Me, Pull Shapes (fast tipset här är att köpa hela skivan)
Betyg: 9 prickiga klänningar av 10 möjliga
.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar