"Hot Men's Tribute to Kylie"

Tänkte fira att vi just nu passerar tiden 10/11/12 13:14 med det bögigaste klipp jag kunde hitta en fredag. Håll till godo. Nu tar jag helg!

Get Outta My Way (Boys) Tribute from Jeremy Lucido on Vimeo.

Morgonmusik: Adrian Lux.

Vad sägs om att starta förmiddagen med lite svensk elektro ackompanjerat av muskideovärldns hetaste homohångel just nu? Här är Can't Sleep med Adrian Lux.

Morgonmusik

Varför inte börja fredagen med en söt liten bögpudrad video från en kille som heter Matt Alber men som låter som Rufus Wainwright? Här är End of the World.

Bögigaste reklamen någonsin?

Adidas nya reklamkampanj kan möjligen vara bland det bögigaste jag sett!

Klicka på DEN HÄR länken, och sedan kan ni välja själva vilka två idrottshunkar som ska byta tröja med varandra. Gillar ni det ni ser kan ni då välja "slow motion-läge" - vilket egentligen bara är en ursäkt för en close-up på snygga kroppar.

Hallelujah.
Nästa gång köper jag en Adidas-jacka.

Why terminators has to be nude

Vad sägs om lite Terminator-humor?

Lite homofobier att pigga upp sin tisdag med

Jag vet inte riktigt vad som är värst med den här lilla otäcka frikyrkliga reklamfilmen (som lyckas ha flera billiga videoeffekter a' la' 1986 i samma klipp än vad Schlagerprofilerna lyckades med på en hel turné - och vi jobbade ändå på det).

Är det boken i sig?
Eller är det den fruktansvärda musiken?
(Aha, är det DET Per-Erik Hallin gör numera)?
Eller är det haggans frisyr blåsande i vinden under hennes smidiga promenad över klipporna?

Och om ni undrar varför jag ens ger den utrymme här så är det dels för att det är ett härligt bevis för hur man kan använda uttrycket 'all publicitet är bra publicitet' ("Titta, någon har skrivit att boken är så dum att den borde stoppas - köp den!") men mest för att om jag någonsin skulle tveka kring det faktum att jag hellre ligger med killar än med tjejer, så kan jag bara ta en titt på Maria Hallman. Det är kvinnor som hon som håller igång viagraförsäljningen.



Och när vi ändå är inne på ämnet vill jag bara klargöra en sak för killen/tjejen (var det kanske Maria Hallman själv) som skrev följande insändare i dagens Metro.

Du har fått en väldigt viktig sak om din homofoba bakfot - ska du vara fördomsfull kan du ju åtminstone ha dina fakta rätt på det du klagar på...

Det är inte att vara att vara homosexuell som är "väldigt populärt och trendigt" idag. Vore det så vet jag många stackare i garderoben som skulle dra en lättnadens suck och välja en otrendigare väg att gå.

Nä, det är att gulla med en homosexuell (a la Mona) som är "väldigt populärt och trendigt" idag. Att visa hur befriande fördomsfri man är, hur många homos man har i sin bekantskapskrets och sådär är minst lika viktigt som storleken på SUVen.

Självklart är det ingen trend som jag direkt har något emot, men samtidigt knappast något jag som bög har bett om heller. För min del kan alla heteros hålla sig till husdjur, barn eller andra accessoarer om de vill gulla eller visa upp någonting för att visa hur bra männsikor de är - bara de samtidigt respekterar och ser till att jag får ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra i samhället.

Så nä, jag är inte heller säker på att det ingår i Monas jobb att hångla upp sina flatpolare. Men jag misstänker att jag har lite andra motiv för mina tankar kring det än Ein Berliner.

Böghyllan Billy?

När polska katoliker klagade/rasade över att det var ett homosexuellt par i deras IKEA-katalog (sidan 54-57 tydligen, för den som har ett polskt exemplar hemma) så tvingades den svenske möbeljätten till att svara offentligt. Så här blev svaret.

Heja IKEA!

Prop 8 The Musical

Hur reagerar man som bög i Hollywood om en landsmän röstar igenom en lagändring som plötsligt gör att man inte får gifta sig längre? Tja, Marc Shaiman skrev en musikal, lät Adam Shankman regisserade den och fick skådisar som John C. Reilly, Margaret Cho, Jack Black och Neil Patrick Harris att ställa upp att sjunga.

Boyzone is in the Gayzone!

Nu uppdaterad med video!

Boyzone kommer ut!
För första gången har ett pojkband tagit steget fullt ut och även i sin video vågat stå för att de har en homosexuell medlem.

I återförenade Boyzones nya video får nämligen öppna bögen Stephen Gately spela kär i en manlig skådespelare istället för i en kvinnlig (som de övriga medlemmarna). Ryktesvis var planen från början att medlemmarnas partners IRL skulle spela med, men när ingen ville blev det istället skådespelare som fick stå och se förälskade ut i den enkla men effektfulla svartvita videon till nya singeln Better.
















Är ni redo för lite klyschor så kommer här vad Stephen själv har att säga:

"I came out in 1999 and it was a big issue at the time and I don't think I could have done this video without having a guy in the video. I think it's important for me to be true to myself. The lads were saying, 'You've got to do this'. They were pushing saying, 'This would be fantastic'. It's the first of its kind. That's why I went for it."

"For me, it's just me being me and I don't think there should be a real big issue about the whole thing anyway. I just think it's just a beautiful video and I think it works superbly for the song. I'm hoping this video will have a good, positive, all round reaction."

Okej. Man kan säkert tycka vad man vill om låten och att det kanske inte är något att hjula över år 2008 i en video till en musikgenre som i alla år tillhört bögar och tonårsflickor...men va fan: Alla steg i rätt riktning är bra steg i en så rutten tid av nymoralisering som denna. Heja Stephen och Boyzone.



Tipstack till Eurofivestar.

Fördomar eller bara för dumma?

- Hur ska jag bildsätta min huvudnyhet i Stockholm City idag? Den där med att ensamstående mammor är förlorare på aliansens politik, men att barnlösa sambos är vinnare med 12.000 kronor mera i månaden?

- Hmm. Ensamstående mamma är självklar; in med en bild på Rosing!

- Sambo utan barn då?

- Äsch, ta nåt jäkla bögpar. De har ju ändå inga ungar. Å så smäck dit en stor blogg med texten "Vinnare!" så alla kan se att homopacket är vinnare och alla ensamstående VANLIGA-SOM-DU-OCH-JAG white trash-morsor kan känna igen sig i Linda och rasa!

- Bra!

























Jonas Gardell och Mark Levengood har två barn tillsammans.

"Nu talar de ut om de svåra scenerna"

Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård spelar bögar i Ella Lemhagens nya film och givetvis skickar Expressen dit en twentysomething heterosnubbe för att förfäras över det faktum att dessa två alfahannar tvingas göra det fortfarande onämnbara och värsta man kan tänka sig 2007 - kyssa en annan man!!

Nu talar de ut om de svåra scenerna.
Köp och läs. Köp och läs.

Det enda befriande med alltsamman är att inte ens i Linus Nenzén förmodat kvällstidningssaltade artikel framstår Torkel och Gustaf som de sagt något annat än att det inte var någon stor sak överhuvudtaget, och det blir ganska tydligt att hela problemet ligger hos Nenzén och Expressen...och i det de tror deras läsare vill höra och läsa.
Suck.

Rick and Steve - Legomän gör saker tillsammans

Idag kom mitt utökade kanalutbud på TVn, så nu kan jag tillbringa min kväll framför Star, VH1 och andra kanaler jag inbillat mig att jag velat ha ganska länge.

Tyvärr fick jag inte Logo (inte för att man kan få den i Sverige, men jag tyckte själv jag fick till en sån schyst övergång till det jag egentligen ville visa här så bara ignorera det) för då kunde jag sett den animerade Can't-believe-it's-not-Lego-serien Rick and Steve: The Happiest Gay Couple in All the World som startar där inom kort.

Här är ett litet fantastiskt smakprov från serien, där karaktärernas röster bland annat görs av Peter Paige (Emmett i Queer as Folk US), Alan Cumming och Margaret Cho.

Snyggast 2005

Bold = Bäst Kursiv = Runner-up

ÅRETS HUNK:
Björn Christiernsson (Snickar-Björn)
Chris Evans
Jake Gyllenhaal
Tobias Hysén
Wentworth Miller

Hur ska man kunna välja här? Har frågat vänner om råd och bara fått tips på trekanter och fyrkanter som svar. Hmmm. Jag kör en fuling och satsar på att 2006 blir Jakes år så han får stå över till förmån för två snubbar som slog igenom stort i år. Prison Breaks stora stjärna Wentworth Miller och (det enda som var riktigt bra i) Fantastiska Fyrans Flamma Chris Evans. Han smälte inte bara snö när klderna åkte av i den filmen...

Bokrecension: "No Tears for Queers"

No Tears for Queers
Johan Hilton, Sverige

En reportagebok om hatbrott där Hilton rest runt för att träffa personerna inblandade i tre olika mordfall i världen: Matthew Shepard blir ihjälsparkad brutalt av två bästa vänner i ett avlägset naturområde i Laramie, USA, Johan Pettersson blir knivskuren till döds och kastad i en brun av en av Katrineholms tuffingar, och Josef Ben Meddour skjuts ned på Ramberget i Göteborg av två satanister. Alla tre är bögar och de dör för att de raggat på fel killar.

När jag köpte boken var det såklart för att ämnet intresserade mig och jag var nog beredd på att få läsa om en hel del vidriga brott och kanske på att få upp ögonen lite mer på att hatbrott verkligen finns i samhället runt omkring mig.
Jag var nog inte direkt beredd på att boken skulle beröra mig så kraftigt som den gjorde, att den skulle väcka så mycket tankar, ge mig dåligt samvete, få mig att tvivla på min rättshjälp om jag skulle utsättas för ett brott – och samtidigt skrämma mig så jag efter ett nattligt lästillfälle var tvungen att gå upp och dubbelkolla att min ytterdörr verkligen var låst…

Det är verkligen en av de mest skickligt skrivna böcker jag läst. Trots att man såklart förstår Hiltons ståndpunkt vad gäller hatbrott, så undviker han att glorifiera de homosexuella offren eller deras vänner, utan att för den sakens skull ta ställning för förövarna. Han berättar rakt och sakligt – och ibland oväntat humoristiskt – om sina intryck vid mötena med de inblandade personerna, och han väjer inte för att redovisa sina egna fördomar eller dra egna slutsatser, vilket gör hela materialet väldigt lättillgängligt i all sin makabra hemskhet.

Men mitt största bestående intryck av boken är nu inte våldet (även om det är synnerligen grafiskt beskrivet ibland), och kanske inte heller den upprördhet jag känner över polisens ovilja att kalla brotten för hatbrott eller deras uppenbara homofobi så får mig att fundera över vart jag skulle vända mig om något hände mig eller mina vänner…
…mitt största intryck är de tankar boken sätter igång hos mig kring min egen situation, mina fördomar och mitt sätt att leva.
Flera gånger kommer jag på mig själv att tänka att "det där kunde inte hända mig för jag stöter inte på heterosnubbar/går hem med helt okända/är alkoholiserad/efterbliven/femme", bara för att i nästa sekund skämmas som en hund över att de smygbögar Hilton intervjuar i Katrineholm säger och tänker exakt samma sak när de diskuterar mordet på Johan.

Är jag som dem?
Var jag som dem?
Kan hatbrott hända mig eller mina vänner (vi bor trots allt i Sveriges farligaste stad för homosexuella)?
Vad kan man göra för att uppmärksamma det här?

Det kommer att dröja länge innan jag funderat klart på de frågor som boken ställer…och undertiden lånar jag ut den till alla som kommer i min väg eller uppmanar dem att köpa den. Årets viktigaste bok?
Betyg: 9 homofoba poliser av 10 möjliga
.