Filmrecension: The Ghost Writer

The Ghost Writer
Roman Polanski, USA

Visst görs det väldigt få thrillers nuförtiden? Alltså sådana där spännande historier med en skön twist som varken är i 3D, fyllda med CGI-effekter eller bygger på en serietidning eller något lustigt formexperiment? och om de görs så görs de oftast av någon blek regissör som får det hela att i bästa fall kännas som ett mellan avsnitt av CSI eller liknande TV-serie.
Nåväl. När Roman Polanski (en regissör jag egentligen har bättre koll på privatlivet på än hans filmer...Rosmary's Baby, Frantic och Pianot, typ...jag tror jag måste plugga ikapp lite) gasar på i 100%ig Hitchcock-anda, då blir det andra bullar av. Ewan McGregor (en av mina favoritskådisar, by the way, och en av mina första stora kärlekar när jag såg honom i TV-serien Lipstick on Your Collar när det begav sig) spelar killen som ska spökskriva den Tony Blair-lika ex-premiärministerns memoarer, och som både snart befinner sig mitt i en terroristskandal och snabbt börjar misstänka att hans föregångares självmord kanske snarare var mord. Att säga det är spännande hela tiden skulle vara att överdriva, men med snygga bildlösningar (slutscenerna är grymma), ett kargt, kallt landskap (tyska ön Sylt fick rycka in som USAs östkust) intensiv musik och med McGregor i bild kanske 98% av filmen är det här ändå ett gediget filmhantverk där man aldrig har tråkigt och där spänningen mera kryper sig på dig än kastas dig i ansiktet. Ingen märkvärdig historia men så snyggt berättad och utförd och så välspelad (alla ifrån Kim Cattrall till Pierce Brosnan funkar utmärkt, med ett litet utropstecken för Olivia Williams) att det vore synd att missa. Dessutom fylld med en rätt skön, torr humor, som gör det här till två timmars riktigt trevlig biounderhållning.