Exakt så här bra är "Pop"

Självklart är betygen bara satta relativt varandra på skivan. En femma med Same Difference är inte en femma med Glasvegas. Och tvärt om.

Eller för att ta det i en alldeles för lång mening: If You Can't Dance är S Club 7s Don't Stop Movin, I Need a House funkar bättre här än för Marie, All Roads Lead To Heaven med sin ABBA-bas skulle platsat på Agnes senaste skiva, Better Love Me är en karbonkopia av Steps It's the Way you Make Me Feel och Let Me Be The One av svalfri låt av samma grupp, men Kylies Turn it in to Love kunde de dock ha gjort mycket roligare och vi behöver inte en ny variant på Britneys I'm not a Girl not yet a Woman i avslutande Still Amazed.























Fast det här är absolut en skiva där betygen varierar med humöret. Fråga mig en fredag efter en...who I am kidding...åtta flaskor bubbel med R och 90% av låtarna är femmor. Fråga mig en mörk måndagskväll efter en hel dags jobb med rinnande näsa och hosta och jag spyr på syskonens käckhet och 90% av låtarna är en etta... Men idag är jag på bra humör.

Exakt så här bra är "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)"

Julstämningen hamnar kanske inte direkt på topp efter en stund med skottarna (man vill snarare bara gräva ned sig i snön) men de sex julblingade avgrundsvrålen av desperation är ett fantastiskt komplement till Glasvegas debutalbum för er som tänker ge bort det till någon ni tycker om i julklapp.

























Och även om jag kanske inte sätter på den här skivan när granen skall kläs i föräldrarhemmet (då är det alltid Peter Jöback-skivan och - självklart - Phil Spectors samling med Darlene Love i spetsen som spelas) utan snarare när jag sitter ensam och bitter med fjärde glaset glögg vid min tvåfotade, snea plastgran i Stockholm så tvekar jag inte en sekund att ge näst högsta betyg till den här EPn.