Filmrecension: The Troll Hunter

The Troll Hunter
André Övredal, Norge

Upptakten är väldigt The Blairwitch Project: Vi får veta att filmen vi ska se består av upphittat filmat material, att det är autentiskt och att man inte vet vilka som filmat det. Sen drar det igång med tre ungdomar som ger sig ut i det vidunderligt vackra, norska landskapet för att med handkamera försöka lösa mysteriet med en massa döda björnar som börjat dyka upp i landskapet. Här tar dock filmen en liten annan riktning en den nämnda amerikanska skräckfilmen...
...för där ungdomarna i Blairwitch snorade i kameran och vi aldrig fick se vad som jagar dem, så träffar de här ungdomarna ganska snabbt den cyniske trolljägaren Hans, anställd av norska staten för att hålla ordning på de norska trollen, och möter strax sina första troll. Filmen får därefter mera likheter med Jurrasic Park ("jagad av stora, snygga, datoranimerade bestar") än Blairwitch, samtidigt blandat med lika delar John Bauer och Bröderna Dahl (ni vet de som jagade professor Drövels hemligheter på 80-talet), och den tar sig an trollen ur en botanisk och ekologisk vinkel (med hjälp av Otto Jespersens trolljägare) som är mycket rolig och underhållande.
Sammantaget är det en väldigt lyckad mockumentär som med sitt schysta tempo, sina skojiga förklaringar om trollens liv och leverne och (framförallt) sin sköna humor förlåter en hel del logiska luckor (och då menar jag inte att den de facto handlar om troll) och en viss enformighet. Den borde snart vara på väg mot svenska biografer och förmodligen mot en amerikansk nyinspelning (säkerligen långt mycket blodigare, mer actionspäckad och med bättre effekter - men helt utan charm och norska fjordar som tar andan ur dig). Helt klart en lyckad fredagsfilm.