Läget Just Nu - Vecka 0936

"Inglourious Basterds" – Film av Quentin Tarantino Ny
Allt jag tyckte om Tarantnios senaste kunde ni ju läsa HÄR, men eftersom inte ens min bäste polare orkade igenom den texten så drar jag en snabb sammanfattning här på veckolistans förstaplats: Inglourious Basterds är en av Quentin Tarantinos bästa filmer någonsin. Den har alla hans patenterade inslag som långa, långa dialogscener, lite för coolt och våldsamt skildrade våldsscener och åtminstone en supersnygg scen med gammal musik perfekt bildsatt. Den har samtidigt en förvånansvärt klar och rakt berättad historia fylld med spaghettiwesterns respektlöshet för realism, historiska personer och tydliga avgränsning av ont och gott, en fantastisk hantering av olika språk olikt det mesta man någonsin sett i modern, kommersiell film och några lysande skådespelarinsatser från tyska och franska skådespelare som ni kanske inte har sett innan men som ni omedelbart kommer vilja se mera av. Brad Pitts karaktär är dock lite för Tarantino-överspelad för jag ska vara helt glad. Och filmen är lite lång. Men ett måste.
Kräftskiva & Lördagsmys Ny
Alltid trevligt att träffa gänget hemma i Tomas och Anders gigantiska lägenhet – och bjuds det dessutom på kräftor och champagne (direktimporterad från distriktet) så är allting såklart så bra det kan bli en fredag...inte minst om man hunnit med en AW med Järntrean och halva Göteborgskontoret precis innan. Att få bjuda hem sina polare till sig på lite mat (okej...det blev bara något så svennigt som Tacos eftersom allt bara var spontant...men ändå) och kolla på TV efter 3,5 år i förskingringen känns stort – och adderar man till det en grym äpplekaka gjord av FF så får man en perfekt hemmahelg.
"Memories" – Låt med David Guetta feat Kid Cudi Ny
När jag recenserade David Guettas skiva åt QX (den uppmärksamme läsaren minns säkert att jag gav den en tvåa) så var det inte alls Sexy Bitch som fastnade och kändes som den naturliga uppföljaren till sommaren Kelly Rowland-hit. Istället kunde jag inte sluta nynna på den här Moby-blingade saken med sin "tu-tu-tu-tu-tuu-tuu"-hook som nu veavs varv på varv under mina morgonpromenader. Rekommenderas varmt.
"District 9" – Film av Neill Blomkamp Ny
När filmatiseringen av dataspelet Halo föll igenom gav filmens producent Peter Jackson 30 miljoner till dess regissör Neill Blomkamp och sa "gör vad du vill med dessa istället". Resultatet blev en långfilms-variant av dennes fejk-dokumentära kortfilm om utomjordingar som strandat i Sydafrika (och behandlas ungefär som de svarta gjorde under apartheid) och så småningom – efter en succéartad marknadsföring - en gigantisk, amerikansk biosuccé. Själv tycker jag bitarna från kortfilms-idén håller bäst. Början av filmen som använder dokumentärfilmens grepp för att förklara hur utomjordingarna hamnade i Sydafrika, redovisar fördomar och som lägger upp grundplotten (1,8 miljoner aliens ska flyttas från District 9 till nya tältlägret District 10 när någonting går väldigt fel med projektets ledare Wikus Van De Merwe) är lysande och jag älskar hur CGI-tekniken känns lågbudget och att allt är grynigt och smutsigt (jämför tex med de polaerade färgexplosionerna i Avatar-trailern). Andra delen av filmen när Van De Merwe likt en kusin till Flugan jagas av både militär och aliens känns mera som en ordinär action/splatter-film, vilket inte alls är dålig popcorn-underhållning, men kanske inte lika snyggt fyllt med politiska undertoner som öppningen. Okej biofilm, perfekt bakissöndag-DVD. Tre popcorn blir betyget.
"Brustna Omfamningar" – Film av Pedro Almodovar Ny
Lite för långsam och med lite för lite skratt för att man ska lämna salongen med den där förlösande, lyckliga känslan som ibland kan komma över en efter att man sett en Almodovarfilm, men samtidigt en fantastisk Penelope och några riktigt lyckade filmiska referenser för att vara välspenderade minuter och pengar i biomörkret. Läs mera HÄR.
"X-Factor" - Brittisk talangsåpa 2v
Jag ska erkänna en sak: jag råkade se veckans avsnitt av Xtra-Factor först istället och blev väldigt besviken på hur klassen på min favorittalangsåpa rasat sedan förra veckan...hahaha...pinsamt. Men sen styrde FF upp situationen och till en suverän pasta fick jag se samma underhållande blandning av extrem talang och bottelös talnglöshet som förra veckan ännu en gång. Hallå, det är för tjejband som Miss Fits som jag älskar brittisk tjejpop och det här programmet! Okej, jag saknar ochså Sharon Osbourne (fast jag älskar Dannii och Cheryl...men de är ju typ samma söta sort) och tycker hela den här nya arenagrejen är onödig...men det är ju grym reality-TV. Så sjukt bra musiksatt och regisserat (ibland över gränsen...men jag tar det). Och till skillnad från britternas besatthet av Big Brother är den här hajpen mycket mera rättvis. Dessutom är jag kär i Dermot. Mums.
– "Baksmällan" – Film av Todd Phillips Ny
Riktigt rolig grabbfilm om gänget som åker på svensexa till Las Vegas och vaknar upp dagen efter utan att minnas något alls – men med saknade framtänder (och brudgum), en polisbil i garaget och en tiger och en bebis på hotellrummet. Som en form av ångestfylld detektivhistoria där man nästan kan känna huvudvärken och den torra smaken i munnen börjar sköna "mest sedda på TV"-skådisar som Bradley Cooper, Zach Galifianakis och Ed Helms nysta upp ledtrådar om vad som hände kvällen innan. Resultatet är långt mycket roligare och klart mindre pinsamt testosteronstint än vad man kunde misstänka av upplägget. Tre och ett halvt popcorn (hittade på golvet tillsammans med utspilld öl och ett par gamla sockar).
"I Look to You" – CD med Whitney Houston Ny
Hennes röst må kanske inte ha samma fantastiska omfång eller lekfullhet längre och låtarna må spreta åt alla möjliga håll (disco, moder RnB, smörballader) men det är ändå en oväntat skön comeback för en av åttiotalets mest uträknade artister. Vem trodde för några år sedan att i jämförelsen mellan Michael Jackson och Whitney Houston så var det så här framtiden skulle bli? Läse mera om skivan HÄR.
"Fame/Out Here On My Own" – Låtar med Naturi Naughton Ny
Om man bara ska se till trailern så tycker jag att nyinspelningen av Alan Parkers gamla filmklassiker känns oväntat intressant och ska man se till hur de uppdaterat de här två Oscarsnominerade (och i ena fallet belönade) låtarna så finns det inget som talar emot det där heller. Jag är otroligt imponerad över att man kan gjuta nytt blod i en så sönderspelad dänga som Fame. Kudos. Och Naughton verkar vara ett fynd.
"Top Chef" & Project Runway" – Världens bästa realitytävlingar 2v
Just nu tycker jag nästan att den australiensiska varianten av Project Runway är roligare att titta på varje vecka...och anledningen är såklart att där känner man alla deltagare och deras personliga stil, medan man i den amerikanska varianten fortfarande inte känner igen hälften. Men varje timme i sällskap med det här TV-programmet är en njutning för en reality-tok som undertecknad.
Skillnaden mellan Project Runway och Top Chef är att den sistnämnda på ett märkligt sätt faktiskt lyckas få in tittarna i matchen på bara två program. redan känner man lite vilka som är de bästa, de sämsta och de mest färgstarka (eller kanske kryddstarka höhö) deltagarna. och hungrig blir man som vanligt.




"I Love You Man" – Film av John Hamburg
Oförarglig myskomedi om innebegreppet "bromance" som lockar till småfniss snarare än gapskratt, men som har fördelen av att ha två av den amerikanska TV/filmens mest charmiga och likeable huvudrollsinnehavare i Paul Rudd och Rashida Jones (och för all del Jason Segel) rekommenderas till den som behöver en stund söt filmavkoppling utan allt för mycket engagemang och med flera platser för att fylla på chipsen.
"Xtra-Factor" – Systerprogram till brittisk talangsåpa
X Factors lillasysterprogram är alldeles, alldeles för späckat med fåniga sketcher (okej jag gillade bananidén), ledda av söta men lite jobbiga Kate och de visar ju inte en enda en riktigt bra tävlande i de här avsnitteten trots att några gick vidare. Men den äldre mannen med stånd var ju såklart en succé...och Spice Girls-pensionärerna.
"Bad Boys" – Låt med Alexandra Burke ft Flo Rida
Och på tal om X-Factor så har förra årets vinnare Alexandra Burke nu äntligen fått ut sin första singel (jag älskar att de låter det mogna sådär varje år). Jag kan absolut förstå att de hade problem – de har ju redan en Leona – och valde att gå vägen "dansig-Beyoncee" istället, och i verserna så tycker jag den här skönt elektroniska Brittan-dängan tillsammans med Flo Rida är riktigt, riktigt skön. refrängen har dock ett problem – och det känns nästan skumt att skriva den här meningen med tanke på att jag sparkat igång Schlagerbloggen den här veckan lite lätt) – och det är att den känns lite FÖR lättviktig och "Melodifestival" för en sådan här låt. Men helt klart tillräckligt bra för att spelas flitigt i min iPod.
"Mammut" – Film av Lukas Moodysson
När det här året började var den här filmen en av de jag såg fram emot mest. Moodysson gör kommersiell film igen! På engelska! Med två av mina favoritskådisar! Kunde ju inte misslyckas. Av någon anledning så blev det dock aldrig av att jag såg den när den dök upp på bio (min gissning: den kom under Melodifestivalveckorna) men nu när DVDn finns ute fanns det inte längre några ursäkter att missa den. Tyvärr, måste jag nog tillägga - för jag är inte alls överens med den tsunami av betygstecken som täcker fodralet (när de inte ens behöver peta in MovieZine, Amelia eller Plaza Kvinna så vet man att man har en svensk kritiker-darling i händerna). Jodå, det är snyggt och säkert viktigt (Moodysson är inte speciellt subtil –snällt sagt - i att berätta vad han tycker om oss västerlänningar och våra lyxproblem som självförverkligande och tidsbrist, jämfört med hur mammor sliter för att försörja sina barn i Asien) men samtidigt ganska fyrkantigt, händelsefattigt och förutsägbart. Plus dock för snyggt foto, schysta skådisar och bra musikval. Godkänt, två popcorn.
iPhone 3GS 32Gb Svart
Har den inte dykt upp på onsdag så kommer det osa svavel i Telias kundtjänst...




Krock mellan Melodifestivalen och Göteborg Film Festival 2010
Ni får gärna dissa mig eller avfärda mig som dum i huvudet, men det här är och förblir ett stort problem för mig. jag går runt med en molande tråkig känsla i magen över att veta att de två återkommande enskilda händelser varje år som jag tycker absolut bäst om att besöka sker exakt samtidigt. "Hur svårt kan det vara" ropar folk från respektive sida som inte har någon som helst förståelse för den andra, men för mig som verkligen älskar, älskar, älskar att kunna vara en del av båda världarna så kan jag meddela att det är jävligt svårt. Och jag vill helst inte prata om det.
"The Spell" – ny singel med Alphabeat
Jag var inte helt övertygad om danskarnas oväntade succé (speciellt stora blev de ju i Storbritannien) förra vändan – möjligen älskade jag Pete Hammond-mixen – och blir det här en superhit kommer jag inte förstå något den här gången heller. Blekt, tunt och utan finess i mina öron. Pop kan vara så mycket roligare och bättre.

Ungefär så just nu.