Minns ni Newsweek-artikeln jag pratade om förra veckan? Den om hur amerikanska manliga heterosexuella kritiker ondgjorde sig över Sex and the City-filmen och dess succe? Well, nu har Sverige fått sin egen lilla mansgriskritiker i form av Hans Wiklund.
Hans ondgör sig över idelaen i filmen och hävdar i MixMegapol att:
"Brudar som gillar "Sex and the City" bidrar till att kasta tillbaka jämlikhetssträvan hundra år tillbaka i tiden med de här löjliga Louis Vuitton prinsess-idealen. Och så tycker jag fan att om man är tjej och tycker det här är bra, då är man värd halva männens löner, inte en krona till".
Han tycker istället man borde lägga sina pengar på att se Hulken.
Javisst!
För det är ju bara en totalt intelligensbefriad grabbfilm och "such harmless fun" med massa våld, CGI-effekter och dataspelsestetik, så det motiverar ju KLART en högre lön i slutet på månaden. Eller hur?
Charlotta Flinkenberg är väl den som bäst uttrycker det jag känner:
"Det är samma sak som med lyxväskdebatten. Män har kört lyxbilar och köpt dyra high-tech maskiner i evigheter och dunkats i ryggen för det, men så fort kvinnor tjänar egna pengar och spenderar dem på sig själva, ska vi få höra att vi är egoister som inte har något annat i huvudet än att hitta snygga skor. Det är att skala ner självständiga kvinnor till en endimensionell enhet, det är att dumgeneralisera"
Klart man inte behöver gilla varken filmen eller TV-serien - det är inte det jag himlar med ögonen över här - men nog borde man kunna använda bättre argument än att idiotförklara dem som gör det?
Han reflekterar i så fall inte en sekund över att han själv är gift och har barn (så bakåtsträvande!) och att han har en fru som är det bästa svenska exemplet på en direkt motsvarighet till tjejerna i filmen (modellsnygg utåt, affärskvinna och (förmodligen) mamma i mysbyxor hemma). Undra om han anser att hon skall ha halva lönen på Lindex mot vad han har som krönikör i nittiotalsblaskan Café? Det är för övrigt ganska stora skor att ta på sig om man tänker prata om att en film om shopping och giftemål drar feminismen tillbaka flera år samtidigt som man själv jobbar på en tidning som visar upp utvikningsbrudar.
Idiotiskt och grymt okunnigt. Ibland kan man inte bara hänga på den utländska opinionen, Hans. Man måste tänka lite, lite själv också.
Tillslut: Nu säger inte jag att SatC-filmen är en stor feministisk film. Inte alls. Men varför måste filmer om tjejer, med tjejer och för tjejer alltid vara det? Här har vi en film om ett gäng smarta, snygga brudar som råkar vilja gifta sig och ha en massa sex på vägen, och som aldrig utgett sig för att vara en film om någonting annat än det. Lika mycket som att Hulken aldrig varit ett filminlägg i en debatt om att killar bör växa upp och bli stora, starka och gröna...
Inlägg
-
10 kommentarer:
Oswald, jag håller med dig helt och hållet! Diskussionen är intressant.
Brudar (och grabbar) som gillar SatC kanske snarare är hundra år före i tiden? Vi inser att jämlikhetssträvan inte innebär att kvinnor måste iklä sig männens kostym för att lyckas.
Det är alltid lättare och bekvämare att döma efter ytan och herr Wiklund verkar ha tagit den här genvägen. Det intressanta är när man inser att yta bara är yta, oavsett om den är rosa eller grå, och vågar se vad som finns bakom.
Själv anser jag att jag är värd min lön p g a min kompetens, inte p g a mitt kön (eller mina kläder). Och det är det här SatC handlar om, anser jag.
SatC-föraktet handlar inte om jämställdhet, utan om det faktum att den utgör sig för att vara en jämställd serie för tjejer, men egentligen bara cirkulerar runt deras jakt på män (med stålar/status). Det hade väl varit ok, om det funnits något annat i serien, men nu är det ju samma skit i varenda episod. Man får ju lätt intrycket av det är en slags jakt på existensberättigande de här tjejerna är ute efter.
Jämför med en serie som Seinfeld (SatC nämns ofta som en kvinnlig motsvarighet...), där det fokuseras på hela spektrat av karaktärernas liv. Elaine är ett briljant porträtt av en kvinna där man lyckats framställa henne som en hel människa och inte bara som en person som existerar i relation till mannen.
I SatC däremot tycks de kvinnliga karaktärerna bara drivas av ett enda mål - Relationen. Med den kommer det sanna självförverkligandet. Jobb, fritidsintressen och det övriga livet marginaliseras i jakten på det perfekta förhållandet...
Visst har karaktärerna statusjobb, men man får knappast intrycket av att det handlar om annat än ett sätt att komma i kontakt med män. Jag fattar ju såklart att serien är hårt vinklad för att underhålla. Det som förvånar mig är att den uppfattas som jämställd... Signalerna som skickas till tittarna är ju samma som skickats ut sedan urminnes tider - kvinnan existerar bara i relation till mannen.
I sista säsongen verkar det som om manusförfattarna insett sina misstag en smula och gett karaktärna en smula mer kött på benen. Tyvärr var det för sent för mig i alla fall, jag kommer aldrig gilla serien nått vidare.
/Robert
Förakt? Det är inte svaga ord som vi måste ta till, tydligen. Förakt!? Varför får jag känslan av at folk på något sätt känner sig hotade av den här serien?
Nåväl. Jag håller (kanske inte helt oväntat) inte med dig alls.
I vilket sammanhang har Seinfeld nämnts som en manlig motsvarighet till SatC? Det jag brukar höra är Entourage...
Jag tycker det är som att jämföra äpplen och päron.
Seinfeld är en sitcom där Elaine fra,ställs som en av grabbarna. SatC är en serie om relationer där män används som katalysatorer för att skildra olika typer av sex och samlevnadsförhållanden.
SatC är ingen komedi. Seinfeld är inget relationsdrama.
För att tjejerna i SatC skall vara ojämställda borde det betyda att männen i serien skildras på ett annat sätt - men på vilket sett ser du att karaktärer som Skipper, Steve eller Stanford skildras annorlunda än seriens kvinnor?
Det är min fulla övertygelse att tvärt emot vad du anser så har SatC betytt mycket mera för just SINGEL-kvinnan än någon annan TV-serie någonsin. De tog bort det fula i att vara singel, de gjorde det okej att sätta vännerna i främsta rummet (något du verkat missa helt) och de tillät att kvinnor knullade och söp bara för att det var kul och inte på grund av himlastormande kärlek eller för att sörja män.
Jodå, de aspekterna finns där också - men ta det från någon som sett alla avsnitt mer än tio gånger; serien är så långt mycket mera än det!
Nu är serien såklart inte till för alla, så jag hoppas du hittar en TV-serie där du kan känna att alla är jämställda och som du trivs med, så du slipper fortsätta reta dig (och tydligen ändå titta på) Sex and the City.
Hans lär väl knappast komma upp i halva sin frus lön så på nåt sätt måste han väl hävda sig...
Det är väl om något kvinnoföraktande att påstå att kvinnor borde tycka om smörja som Sex and the City??
Vad har majoriteten av världens kvinnor gemensamt med de avskyvärda snobbarna i serien/filmen som inte bryr sig om annat än pengar, status och sex?
Sex and the City är i själva verket en serie som uppfostrar kvinnor till att bli tankelösa konsumenter som aldrig någonsin bryr sig om nåt vettigt.
Vem fan bryr sig om ett gäng dekadenta snobbar på manhattan? De kvinnor som gör det måste iallafall betraktas som allt annat än frigjorda, både från stereotypa könsroller och från det ytliga konsumtionssamhällets andliga misär.
Glömde posta en länk till en recension av filmen som verkligen slår huvudet på spiken och som är mer djupsint än något som Hans Wiklund någonsin kommer publicera.
http://www.wsws.org/articles/2008/jun2008/sex-j05.shtml
Jag citerar: "Sex and the City (...) är ett i stort sett meningslöst projekt som vädjar till sin avsedda publiks mest okritiska sidor"
Sex and the City är den kvinnliga motsvarigheten till den macho-smörja som Van Damme, Schwarzenegger m.fl. förekommer i.
Man måste inse att dagens kvinnoförtryckande ideal inte (nödvändigtvis) består i att kvinnor ska stå i köket eller föda barn. I stället ska unga kvinnor bli hjärndöda modeoffer som bara tänker på sig själva, som slickar röv på de ännu mäktigare och som skiter i de mindre lyckligt lottade.
Det intressanta är väl i så fall varför sådana här diskussioner aldrig uppkommer när det gäller Van Damme-filmer eller andra manliga, stereotypa TV-serier eller filmer?
Bara när det är serier med kvinnor och för kvinnor så måste det vara jämställt, politiskt korrekt och helst utbildande.
Konstigt.
Jag håller med om att Wiklund och liknande mansgrisar säkert stör sig på den av sexistiska skäl. Jag känner inte yill Wiklund så väl, men vill man på något sätt beblanda sig med en tidning som Café så står det klart att det är nåt som inte stämmer.
Sen vet jag inte vad du brukar läsa och vilka umgängeskretsar du brukar umgås i , men jag vill hävda att det definitivt finns en kritik av Van Damme-filmer o dyl som går ut på att det är fördummande smörja som förmedlar efterblivna ideal till unga män. Att mainstreammedia kanske inte tar upp denna kritik så ofta är säkert ett uttryck för dubbelmoral, men man kan inte förvänta sig något annat från journalister som själva berikar sig på fördummande verksamhet. Bättre att uppmana folk att ta avstånd från skiten och i stället stödja oberoende medier.
Sedan så måste jag också tillägga att det faktiskt är viktigr att filmer för kvinnor är seriösa, jämställda och utbildande som du uttrycker det. Kvinnor är en speciellt förtryckt grupp och om de ska bli kvitt diskriminering, väldtäkter osv måste de ta strid för sina intressen mot de som upprätthåller förtrycket.
Det är också mycket det som jag reagerar på med SatC: samtliga tjejer jag känner har erfarenheter av sämre löner, att chefer på jobbet tafsar, våldtäktsförsök osv. Vad som behövs är filmer som tar upp dessa teman och som gör det på ett seriöst och kritiskt sätt.
För det första:
Mina kretsar är helt okej, tack, och det VAR faktiskt mainstreammedia vi pratade om här.
Inte feministiska kretsar.
Inte filmkulturkretsar.
Utan mainstreammedias dåliga omdöme att klanka ned på SatC just för att det är en kvinnofilm när man inte gör samma med filmer om/för/av män.
Precis som att de ALLTID ska berätta att i serier som SatC och Desperate Housewives så är huvudrollsinnehavarna ovänner och att det bråkas på arbetsplatsen etc, medan man ALDRIG bryr sig om hur mäns relation till varandra på dessa ställen är.
Även där mainstreammedia. Men dock.
Jag tror vi tycker lika på många områden vad gäller jämlikhet och kvinnorsrättigheter - och jag håller absolut med om att det saknas mycket, mycket filmer av/om/för tjejer som tar upp alla olika områden - men på ett ställe skiljer vi oss totalt.
För mig är det viktigare att det görs filmer för tjejer PRECIS med samma premisser som de görs för killar - om det så är oseriöst, lekfullt, klichéfyllt, kommersiellt - och att dessa diskuteras på PRECIS samma sätt som man diskutera underhållningsfilm gjord av och för män.
Att tracka ned på tjejfilmer och kräva att just filmer för/om tjejer alltid ska visa upp en korrekt bild av kvinnors vardag medan filmer för och om män ska få vara alltifrån Indiana Jones-äventyr till Adam Sandler-komedier är befängt.
Det finns alldeles för få riktigt bra filmer med kvinnor i huvudrollerna. Helt klart. Men att kräva att alla dessa skall vara av en viss politiskt korrekt typ tycker jag är otroligt ojämställt och faktiskt lite förnedrande i sig.
I allmänhet då.
Sedan håller jag inte med om att SatC är ett extremt dåligt exempel i synnerhet heller. Visst, det är en saga och en onödig onani i dyra märken och ett upprätthållande om en amerikansk dröm om att få gifta sig - men samtidigt: Hur många filmer som du sett har fyra självständiga kvinnor i huvudrollen som får vara fula och får supa och får ha bra jobb?
Jag kan inte hålla med om att det här är den katastrof för jämställdheten som du vill göra gällande. Och jag älskar kvinnor (om än inte sexuellt) och deras rätt till att få vara jämställda. Tro inget annat.
Men jag tror också de är så pass smarta att de kan se det här för vad det är, och jag unnar de tjejer som älskade TV-serien varenda sekund av den här filmen.
För egen del har kritiken av SatC alltid varit del av en mer omfattande kritik av Hollywood, vårt borgerliga samhälle och de ideal som man vill pracka på alla människor och inte bara kvinnor.
Naturligtvis är det sexistiskt hyckleri att kritisera SatC men samtidigt förhålla sig okritisk till likaledes fördummande smörja som Indiana Jones eller Hulken. Men detta är en position som jag aldrig någonsin intagit.
Nu måste jag tyvärr sluta diskutera den intressanta frågan p.g.a. tidsbrist men tack för en intressant diskussion!
Skicka en kommentar