Midsommarskivan 2008

Oswald proudly presents (för nionde året i rad) Midsommarskivan!

Japp, det här är alltså nionde året i rad som jag gör en skiva (okej, de senaste åren har det ju varit två – innehållet på dem hittar ni förresten här: 2005, 2006 och 2007) till midsommar, och efter att lite ha tappat energin och lusten över det i år så känner jag nog att nästa år kommer förmodligen vara det sista – i alla fall då jag bränner en fysisk skiva.
Fast okej. Det är något speciellt med formatet. Att tvingas begränsa sig till det som får plats och vara tvungen att bestämma i vilken ordning låtarna ska ligga. Och det är väldigt kul att kunna gå tillbaka och kolla vad jag valde för musik när jag var 27…

…så här är tillslut årets skiva. Så här ser baksidan ut (klicka på bilden så blir den något större). Första skivan är i stort sett som det skulle sett ut om jag bara gjort ett enkelt album (fast kanske ändå inte riktigt) och den andra är låtarna som blev över. Efter omslaget följer årets motiveringar – i år i något komprimerad "mikropopversion". Ha en skön midsommar!

























♠♥ Coldplays Viva La Vida skiljer sig ganska mycket från låtarna som brukar inleda de här skivorna (det brukar vara pang-på värsta Eurotechnon) eftersom den inte ens är singel i Europa ännu vad jag vet…men jag tyckte bara den kändes som en öppningslåt och den är alldeles för bra för att inte vara med.

♠♥ Star Pilots In the Heat of the Night kan vara skivans absolut mest givna låt. Jag tror det kommer bli en av sommarens absolut största hits. Lika självklara var Kate Ryans Ella Elle La, Lasse & Timos Kom Kampsång och Enrique Iglesias Can You Hear Me som ju redan är mer eller mindre sommarhits.

♠♥ Låtarna med Arash, Kylie och Ola är kanske inga dunderhits (och kommer inte bli heller förmodligen) man för mig känns de somriga och helt självklara. Kylie fick ju dessutom med sin nästa singel The One i en skön remix av The Freemansons.

♠♥ Jason Mraz I'm Yours är ett typexempel på en låt jag personligen är sjukt trött på, men som har hitlivstid som en kackerlacka och därför var helt nödvändig. Själv föredrar jag den snarlika Scared of Heights med norske Espen Lind.

♠♥ Duffys Mercy är ju även det en oldie vid det här laget – men den slutar jag nog aldrig att tycka om. Fantastisk låt, tjej och skiva. Även uppföljaren Warwick Avenue fick vara med just därför. Bryn Christophers The Quest spelar i samma liga – även om grabbar som sjunger soul känns mera Terence Trent D'Arby än sextiotalsretro som Duffy, Amy & de andra brudarna.

♠♥ Tarzan Boy med Bad Influence feat. Dyce? Tja, vad säger man? Vi är ju ett gäng sjuttiotalister med åttiotalsnostalgiska minnen till den är låten på midsommarfesten. Klart den ska med.

♠♥ Varje år åker det med en hel hög färska låtar bara för att jag själv lyssnar ihjäl mig på dem just nu och inte hunnit riktigt få klart för mig vad som är nyhetens behag och vad som verkligen kan bli hits. I år är det låtarna med Alcazar (en låt jag dock är på det klara med att jag personligen kommer älska sönder), West End Girls (också fantastisk i och för sig) och The Pussycat Dolls.

♠♥ Chris Browns Forever hör man verkligen precis överallt just nu. På gymmet, på MTV de få gånger de kör musik, på P3, på The Voice, på reklamradion… Den kändes självklar att ta med.

♠♥ Varje år slinker det med något från Eurovision. Sebastien Tellier var givetvis gjuten i år – inte bara för att jag tokälskat Divine från fösta stund, utan för att den faktiskt är en mindre hit i Sverige just nu – och norska Maria som fick Sveriges tolva likaså. Rodolfo Chikilicuatre halkade in på ren dumhet och isländska Euroband fick in en dussincover på Celine Dions ESC-vinnare från 88 för att den är schlagrigt kul.

♠♥ Kent släpper en discosingel – klart den ska vara med! Annars är det som vanligt en ganska stor dos gitarrpop – just för att grabbarna jag firar midsommar med ÄR mycket gitarrpop och nittiotal för mig. I år fick Kristian Antillas snusksång Smutser vara med på huvudskivan – även om jag nog lite ångrar att jag inte växlade det mot Embassys nya ljuvliga singel. Eskobar borde frysas ut efter MF-fiaskot, men nya singeln är den enda bra låten på senaste skivan. Ben's Brother har jag ju tjatat om här i bloggen innan (den känns Six Pence Non the Richer-somrig) och Winnerbäck är ju Winnerbäck.

♠♥ Kleerups skiva är en av årets bästa svenska – klart att både superhiten med Titiyo och favoritlåten med Neneh Cherry fick vara med.

♠♥ 2008 är väldigt BWO för mig...klart de skulle vara med på skivan. The Bells of Freedom är årets officiella singel för EuroPride i Stockholm, så den fick det bli. Ryktesvis kommer videon bli något alldeles extra också.

♠♥ Alla fotbollslåtarna… Tja. Jag gjorde skivan i måndags…vad visste jag? Så Markoolio, Frans&Elias och DJ Bobo lever vidare på skiva som om ingenting hade hänt.

♠♥ Madonnas nya singel Give It 2 Me har jag lyssnat sönder sedan skivan kom…men alla är ju inte jag och ingen får missa den sköna låten.

♠♥ Har ni inte hört Vacuum och Marcella Detroit göra My Friend Misery så se till att gör det snarast. En smått ljuvlig piuanoballad som är en perfekt slutlåt på årets skiva.

♠♥ Resten då? Tja… Låtarna med Jöback&Dahlgren, Sanna Nielsen, Kick, Cyndi Lauper och Rihanna fick helt enkelt plats och egentligen kanske någon borde gett plats åt Amanda eller Håkan Hellström, men nu blev det inte så den här gången. Av någon anledning.

Det var det! Ut och jaga sju sorters blommor med er nu…och hoppa över sju gärdsgårdar och allt sådant där! Ha en fantastisk helg ni som orkade läsa ända hit.

TREVLIG MIDSOMMAR!