Konsertrecension: Scissor Sisters

Scissor Sisters
Globenannexet, Stockholm

Låtlista: She's My Man, Laura, Intermission, Tits on the Radio, The Skins, Lights, Paul McCarthney, Kiss You Off, Filthy/Gorgeous, Everybody Wants the Same Thing, Land of a Thousand Words, Transistor, Comfortably Numb
Extranummer: Take Your Mama, I Don't Feel Like Dancing, Music is the Victim

Jag har svettats lite över min fullpoängare till Ta-Dah i QX och här i bloggen (9/10) förra året.
Var det verkligen ett väl avvägt betyg, eller bara en sorts blint rus över att få ha förhandslyssnat på en av mina mest efterlängtade skivsläpp någonsin? Sanningen är ju att skivan floppade kommersiellt (parallellt med att första singeln blev deras absolut största framgång) och efter att Mika dök upp så har Jake&Co obönhörligt blivit förpassade till de mörkare delarna av min iPod…
Efter att ha sett Scissor Sisters i Globenannexet så kan jag faktiskt äntligen pusta ut och känna att jo… jag älskar fortfarande både bandet och låtarna…och skivan är absolut värd sin femma i det musikuniversum som är mitt.

Att få se Scissor Sisters live första gången är naturligtvis en dröm som går i uppfyllelse för undertecknad, och när man dessutom får stå så pass nära scenen – utan att bli trängd, klämd och nersvettad…något som är så mycket inte-alls-finns-det-inte-sittplats-Oswald på konserter – att man ser ansiktsuttrycken på Jake, Anamatronic och (min blivande man) Del Marquis, och får höra (nästan) alla sina favoritlåtar i grymt ösiga partyversioner är det återigen svårt att vara objektiv…
…men några saker gillar jag inte:

A) Ljudet. Hallå… HUR dåligt får man sköta det där. Ibland hörs inte Ana alls. Ibland försvinner Jake. Helt galet. Och Annexet är ingen höjdarlokal akustiskt sett från början.
B) Låtlistan. Okej, jag har inget emot Transistor. Men att köra den och The Skins istället för roligare extraspår som Get It Get It, eller demospår som Doctor, I'm Only Seeing Dark eller Avaliable (for You) är synd…och dessutom att de inte kör "ordinarie" albumspår som Ooh och Return to Oz eller mina två absoluta SS-favoriter It Can't Come Quickly Enough och Might Tell You Tonight.
C) Paddy Booms mamma. Självklart hade jag velat se hela bandet där…men nu fick vi Svenskar klara oss utan Paddy den här gången då hans mamma var sjuk.
D) Lokalen & Publiken. Förutom akustiken är det bara så grymt omysigt i Annexet. Jag hade nog velat se dem på en mindre klubb med mera hardcore-fans. Nu är det lite väl många som gör en "gå på Dilba på Liseberg" – dvs kommer dit för en enda låt, och jag tror inte en sekund på Miss Matronics babbel om att vi är deras bästa publik. Jag skulle istället använda ord som "lam" och "loj".

Men utöver dess grejer har jag inget att invända. De går ut hårt och ökar. Jake är överallt och tar av sig mer och mer kläder, Ana Matronic snackar snuskigheter och försöker inbilla oss att vi är världens bästa publik, och Del är bara het bakom basistens bas. Förutom det grymma extranummersetet så är mitt favoritfyrtal med låtar Lights, Paul McCarthney, Kiss You Off och Filthy/Gorgeous. Då är det verkligen P A R T Y för hela slanten och jag förstår varför det här är ett av mina absoluta favoritband.

Sedan kan man inte komma ifrån att jag är en hora för scenteknik som bländar, poseringar och synkrondans och har svårt att ge fullpoängare till en konsert som inte är så bländande som Kylie var i Danmark 2005 (möjligen hade jag gett det till Springsteen på Ullevi midsommaren 2003, eftersom det är en av de största aha-upplevelserna jag haft) men en knapp fyra (7/10) lär jag lätt kunna dela ut utan att behöva svettas framöver.
.




...å så här tyckte några andra:

Stefan Malmqvist, SvD 4/6
Jonna Sima, Aftonbladet 4/5
Johanna Åberg, unt.se 3/5
Quetzala Blanco, Expressen 3/5
Malena Rydell, DN
Mr Catenacci, catenacci.net 7/10