Skivrecension: Scissor Sisters - Ta-Dah

Scissor Sisters
Ta-Dah (2CD-Limiterad)

När jag satt där i rummet på Universal och lyssnade igenom skivan första gången så var jag besviken. Faktiskt. Det är bara att erkänna att ingen skiva hade kunnat leva upp till de krav jag hade i huvudet då.
Fyra lyssningar senare var jag nöjdare, och med tanke på att QX är en tidning som kan ge Basshunter en trea så kändes femman ganska gjuten då.
Men jag var egentligen inte helt övertygad om att jag skulle satt motsvarande här i bloggen om jag skulle satt det då…vilket var tur att jag inte försökte göra.
Nu är jag nämligen övertygad om att det här är en fantastisk partyskiva som träffar precis rätt i musikcentrum i Oswalds hjärna och stundtals känns skriven bara för mig.
.




Köp på iTunes: (se nedan)
Betyg: 9 Elton John pianon av 10 möjliga

Här följer betyg låt-för-låt så ni vet vad ni behöver köpa på iTunes. Betygen innehåller både reflektioner från första gången jag hörde skivan och från nu när jag hört den ett antal varv:

I Don’t Feel Like Dancing
*****
Världens svängigaste låt om att inte kunna dansa. Hyllad här i bloggen sedan den dök upp…och den är fortfarande överlägset bland de bästa låtar jag hört i år. Laserstrålarna, Eltonpianot och det album/CD-singelspecifika introt förhöjer en redan riktigt bra låt. Etta både på Englandslistan och svenska iTuneslistan just nu!
She’s My Man
*****
2000-talets svar på Elton John "I’m Still Standing" är bättre än originalet och fyllt med distade åttiotalsgitarrer. Fullt ös från första rutan ända till "En Röst i Natten"-trumpeten på slutet…men kanske lite för mycket retro och gitarrer för att det ska gå hem till 100% hos mig.
I Can’t Decide
*****
I en låt som känns som om ett tidigt dansbands-ABBA hamnat på en saloon (banjo & mungiga!?) någonstans sjunger Jake ungefär dubbelt så många ord per utandning som LenaPh tvingades till i "Det Gör Ont"…och det kan vara en av årets bästa och mest udda texter som kommer ut: "Oh, I could throw you in a lake or feed you poisoned birthday cake I won’t deny I’m gonna miss you when you’re gone or I could bury you alive but you might crawl up with a knife and kill me when I’m sleeping that’s way I can’t decide whether you should live or die". En av låtarna jag mindes bäst efter första genomlyssningen och som jag nynnade på i dagar efteråt…och jag gör det fortfarande.
Lights
*****
Jag tänker alltid på gamla hiten "(Won’t You Take Me to) Funky Town" när jag hör början av Lights…och det är kanske inte helt fel…men sedan blir det bara ljuvligare och ljuvligare. Bryggan är underbar och Jakes falsett-refräng är helt magisk. En sådan där uppdaterad sjuttitalsdisco som Scissor Sisters har patent på och som de använder sig av i reklamspotten för Ta-Dah. Betyder det att vi har en kommande singel här? Bra är det i alla fall.
Land of a Thousand Words
*****
Balladdags…och alla som hört förra skivan vet hur bra Scissor Sisters kan vara på ballader (Return to OZ, It Can’t Come Quickly Enough). Det här är inget undantag, men det är nästan galet hur mycket Elton John det låter. Nog för att de dyrkar varandra ömsesidigt – men här blir det nästan fånigt när Jakes röst i stort sätt imiterar Elton… Men bara nästan. För jag älskar det här. Det är innerligt. Pampigt. Vackert. Och alla andra klyschiga superlativ du kan komma på om en klassisk sista-dansen tryckare.
Intermission
*****
När det sedan (efter fem Eltonesque-producerade låtar) kommer en sång som faktiskt Sir John själv varit med och skrivit så är den plötsligt producerad helt i en annan riktning. Här är det vaudeville-teater med klarinett och piano - och av någon anledning tänker jag på gamla barnprogram jag såg när jag var liten. Det är onekligen väldigt udda och helt klart i Rufus Wainwright-land, men samtidigt är det en tillräckligt stark låt för att klara av arrangemanget. Mest oväntad kan ändå den sköna kören på slutet vara som för låten rakt in i…
Kiss You Off
*****
...den här låten. Elktroljuden som var så signifikativa för Scissor Sisters på förra skivan (och innan des) återkommer här för första gången på Ta-Dah. Ana Matronics soloinsats är en kul text om att kyssa bort män som läppstift med "Knock On Wood"-komp…men jag tycker nog ändå den är en smula blek i jämförelse med resten. Lite för långsam…lite för lite tryck…eller så är jag bara en sådan Jake-fetischist att jag behöver ha honom sjungandes för att nå riktiga betygshöjder…
Ooh
*****
Första Ooh:et är så mycket Anders Glenmark att jag fnissade högt i mitt lilla konferensrum…men sedan blir det lyckligtvis mera Prince-vibbar på funkgitarrerna över den här låten som någonstans påminner om den där "Stockholm, Stockholm stan i världen…"-låten (om ni vet vilken jag menar). Helt okej, men det som lyfter låten är Jakes patenterade sätt att sjunga duett mellan sin "vanliga" röst och sin falsett. I love that!
Paul McCartney
*****
Handlar inte om Sir Paul, utan fick sitt namn genom att Paul McCartney kom till Jake Shears i en dröm och gav honom låten. Bara en sådan sak. Låten som har skivans bästa brygga och absolut mest ljuvliga stick har dessutom den lilla skumma egenheten att den helt saknar refräng…eller rättare sagt…refrängen är instrumental med tamburin, wawa-gitarrer, saxofon och allmänt råös. Förmodligen chockerande bra live, sjukt mycket party även på skiva och säkert en kommande singel. Väldigt nära en femma i betyg.
The Other Side
*****
Den enda låt jag gav en tvåa efter min första lyssning. Har alltid haft lite svårt för låtar i gränslandet mellan ballad och uptempo och här blir det lite väl slätstruket och förmycket gitarrsolo och saxofoner för mig. Men suggestiviteten i Jakes sång räcker tillräckligt för att sudda ut den där obehagliga tvåan från protokollet efter några flera lyssningar. Another grower.
Might Tell You Tonight
*****
Skivans vackraste låt som var min favorit redan vid första lyssningen - och det håller i sig fortfarande. Skimrande vacker kärleksförklaring mellan två män med en alldeles förtrollande liten banjoslinga och en basgång som påminner om förra skivans Laura. Enkelt. Underbart.
Everybody Wants The Same Thing
*****
Pampig avslutning som kunde blivit riktigt vidrig Rhapsody in Rock boogiewoogie i någon annans händer. Nu känns det lyckligtvis istället som en liverökare där man filtrerat bort publikljuden.
Hair Baby
*****
Okej, nu är vi inne på Limited Edition-skivans bonusspår och låtarna känns inte riktigt lika helgjutna längre. Elton John-produceringen är borta och det låter mera som förra skivan igen…förutom att låten inte är något speciellt. Slätstruket. Och är man slätstruken som Scissor Sisters sjunker betyget.
Contact High (Demo)
*****
Nu är vi långt nere i sjuttiotalsglammrockträsket här…och det är inte riktigt min hemmaplan hur mycket T-Rex de än låter stundtals.
Almost Sorry
*****
Det börjar som en ballad som påminner mig sjukt mycket om en annan låt…och jag kan inte för mitt liv komma på vilken låt det är just nu. Det är väl inte "We are all the winners" igen hoppas jag… Nåväl. Störigt. Får återkomma om det. I vilket fall så är det avskalat med Jake och ett piano och riktigt vackert. Efter ett tag tar det dessutom fart och av någon anledning får jag Kent-vibbar…förmodligen inte på grund av "läpp-trumpet-solot"…och det är ju alltid helrätt.
Transistor
*****
Transistor låg på skivan jag fick lyssna på hos Universal och det är därifrån Bowievibbarna som nämns i QX-recensionen huvudsakligen kommer. Det här är psykadeliskt, pampigt, annorlunda, suggestivt – och en grower. Den här "låten man spelar när någon röker på i en film"-låten har gått från "vad fan är det här" till att bli en smygfavorit i iPoden. Betygstrean känns helt klart på väg uppåt.
Making Ladies
*****
Electrobix-singelns transande syster. Helgalen elektrorock som bara Scissor Sisters kan göra. "How do you make a Lady?" och "We’re making Ladies!!" messar refrängen och sedan hojtar Jake och grabbarna presentationer av olika transvestiter. Sjukt udda. Och anledningen till att man älskar det här bandet.
I Don't Feel Like Dancin' (Paper Faces Remix)
-
Det känns onödigt att betygsätta remixen. Den är okej. Men det är en sex och en halv minut lång dansremix av en låt om att inte vilja dansa, och den gör vad den ska…men inget fantastiskt.