Filmrecension: Reprise

Reprise
Joachim Trier, Norge

Erik och Philip är två barndomsvänner med författardrömmar i Oslo. De postar manusen till sina debutromaner samma dag och hoppas på gemensam framgång och succé. Nu går livet inte riktigt som de drömt och hoppats. Eriks manus blir refuserat medan Philip gör succé som sin generations stora författare. Philip hamnar dock i en psykos på kuppen – enligt läkarna triggad av hans intensiva passion till universitetsstudenten Kari – och hamnar sex månader på en institution. Undertiden antas Eriks bok av ett förlag och rollerna är ombytta. Men kan/vill Philip ens fortsätta skriva och vad i livet är man villig att offra för vänner, kärlek och författardrömmar?

Först "Farväl Falkenberg" och sedan "Hata Göteborg"…och sen kommer en norrman och slår de båda svenskarna på fingrarna med en bättre och snyggare film på samma tema: Unga män som letar efter sin identitet och sin mansroll. Den här filmen har "Göteborgs" tydliga berättelse och "Falkenbergs" lite mera mjuka (okej…inte i alla grabbarnas fall här…men de flesta) och grubblande män – men den glömmer samtidigt inte att göra tjejerna lite flerdimensionella och ar dessutom en otroligt snygg och innovativ klippning och berättarteknik.
Snabba klipp, roliga omtagningar med alternativa skeenden, skojiga kameravinklar, animeringar etcetera, blandas med längre, långsamma väldigt "franska" scener. Snyggt! Mycket snyggt.
Kanske är det i och för sig just dessa "franska", långa, mera försiktiga scenerna som drar ned betyget lite för min del (jag älskar nämligen de snabba innovativa delarna och där är betyget ibland uppe och snuddar vid nian) – eller så är det bara helt enkelt det faktum att jag är så sjukt kissnödig den sista timmen att jag ser stjärnor som gör att jag blir trött i de långsamma partierna…
Bra är det i alla fall ändå…bara inte riktigt lika bra som jag hoppas och tror den första halvtimmen.

7 "debutfilmer" (jupp, alla " i texten är avsiktligt där) av 10 möjliga
.