Filmrecension: Antonia

Antonia
Tata Amaral, Brasilien

Preta, Barbarah, Lena och Nayha är fyra tjejer som växt upp tillsammans i São Paolos fattigare delar. Deras dröm är att försörja sig på sången, och en kväll när de som vanligkörar bakom några hiphopgrabbar får de chansen till ett solonummer och gör stor succé. De blir upptäckta av en manager och börjar få ströjobb...men samtidigt gör sig vardagen påmind. En av tjejerna stöter på den andres man, en blir gravid och ställs inför ultimatum av sin kille och den tredje har en homosexuell bror som blir nedslagen och råkar därefter själv in i trubbel...att vara tjej i São Paolo och samtidigt behålla sin dröm är inte lätt.

Som en sydamerikansk långt mera realistisk "Dreamgirls" sjunger (rap:ar) och charmar dessa fyra tjejer sig rakt igenom en liten mysig bagatell till film. Det blir aldrig klychigt trots en historia man känner igen och allt känns rakt igeom trovärdigt. Såg filmen med fyra fem skolklasser och befarade det värsta innan visningen drog igång – men den coola musiken och de grymma sådespelarna lyckades tysta även de mest störiga höhöhö-grabbarna med innebandyklubbor efter ett tag. Fyra tuffa brudar och bra musik av alla genrer tilltalar tydligen både 14 och 34-åringar.
7 skopåsar av 10 möjliga
.