Filmrecension: Driving Lessons

Driving Lessons
Jeremy Brock, Storbritannien

Ben är skrämmande dålig på att köra bil, eftersom alla hans körlektioner sker med hans djupt religiösa mamma som bara låter honom skjutsa henne till hennes älskare – en ung, snygg präst. Hemma hos Ben och hans mor och far bor också Mr. Fincham vars fru Ben kört över(!)…och för att tjäna ihop lite kompensationspengar till Mr. Fincham tvingas Ben söka ett sommarjobb. Han hamnar som personlig assistent/allt-i-allo hos Dame Evie – en äldre, mycket excentrisk skådespelerska som drar med Ben på de mest besynnerliga bilturer. Långsamt växer en stark vänskap fram dem emellan.

Andra filmen i rad om vänskapsband mellan generationer – men där slutar alla likheter med "Darling". Den här filmen har ingen diskbänksrealism från Stureplan, utan pendlar mellan myspysig, supercharmig söndagsförmiddagsfilm och helabsurd, smått överspelad komedi. Inte så att någon i ensemblen gör bort sig – Laura Linney är kul som den overkligt megareligiösa vänstrande morsan, Julie Walters spelar ut det numera så Dame Dench/Smith klassiska "äldre kvinna i brittisk film"-registret som den gamla skådespelerskan, och Rupert Grint (Harry Potter-Ron) klarar galant att vara filmens hjärta och hjärna – men någonstans blir filmen inte mera än ännu en charmig "festival-britt", där man sett temat med äldre vs yngre/uppväxt vs åldrande/religiöst vs frisläppt ganska många gånger förut…
…å andra sidan fungerar det ganska bra för mig varenda gång. Denna gången som bäst när humorn blir riktigt, riktigt absurd. Jag tar till en av mina absoluta favoritklyschor: En charmig bagatell!

6 transande änklingar av 10 möjliga
.