Darling
Johan Kling, Sverige
Eva är en av de många bratsen kring Stureplan. Hon är snygg, 20+, kall, jobbar i butik, har en själlös relation med stekaren Micke och är nästan sjukligt blasé över det mesta. Bernard däremot är en frånskild 60-årig ("61 om man ska vara exakt") arbetslös elektroingenjör som hankar sig fram på provanställningar, lever för de få telefonsamtalen han får av sin dotter och har problem med lånet på villan. När Evas morsa flyttar till Dubai och hon samtidigt som hon skall klara sig själv för första gången blir av med både jobb och kille, korsars hennes väg av Bernard på ett jobb de båda har ganska olika inställning till och en annorlunda vänskap uppstår.
Någonting verkar vara på gång inom svensk film! Först "Lina Kvällsbok" och nu "Darling"… Helt olika filmer tematiskt, men med det gemensamt att de träffar helt rätt med det de vill skildra – och så självklart då att de är jäkligt bra. Men där "Linas Kvällsbok" är en rolig färgexplosion är "Darling" mörkt grynig och knappast något du kommer lämna biografen med en må-bra-känsla i magen efter att ha sett…den är snarare en skoningslös skildring av två olika sorters ensamhet. Därmed inte sagt att den inte skulle vara rolig, för det är den verkligen mitt i sin sorglighet. Den kanske inte erbjuder speciellt mycket till ljus i allt mörkret, men vad den däremot erbjuder är en så pass bra på-pricken beskrivning av två typer av Stockholmare 2007 att man först kan ta dem för karikatyrer.
Michelle Meadows Eva (grymt bra spelat…den återkommande frågan måste bli om hon är sådan i verkligheten) är en nästan onaturligt Stureplansdryg karaktär som lockar till massa skratt…men som nog tyvärr är som handplockad från White Room, och Michael Segerström ("På kurs med Kurt-Kurt") lär redan ha Guldbaggen som i en liten ask för sitt starka, hjärtslitande (fram med skämskudden ibland) realistiska porträtt av en ensam man i fritt fall.
Eller vänta. Med den här starten av den svenska filmsäsongen kanske jag ska nöja mig med att gissa på en ganska given nominering i alla fall… En lysande debutfilm!
8 Big Macs av 10 möjliga
.
Inlägg
-
5 kommentarer:
Ojdå. Nä jag tolkade den lite annorlunda. Jag håller me dig om att Michael Segerströms roll är grymt stark. Men det jag vänder mig mest mot är att mötet mellan Bernard o Eva är så kort. Man blir aldrig riktigt på det klara med hur deras band kan bli så starka o skapa sådana känslor. Eller är det kanske det att jag vill att Eva ska reagera mer. För inte ens jag i min vildaste fantasi kan tro att Stureplan kan skapa sådana skugg-människor.
Du är faktiskt nummer två idag som har invändningar mot deras korta möte...
...men jag tolkade det inte alls.
Dels så vet man ju inte exakt hur många dagar som förflöt...jag tolkade det som om de umgick i ungefär en månad, och dels så var ju deras korta möte själva grejen.
För Benard är minsta lilla kontakt någonting stort och det ändrar hans liv totalt - för Eva är det däremot bara en paus och ungefär lika oviktigt som allting annat i hennes liv...hon vill bara tillbaka till sina vanliga rutiner.
Och jag tror absolut att människor som Eva finns. Människor som går upp helt i den yta de lever i för att slippa konfronteras med sitt egna tomma jag.
Usel film! Klyschorna haglar.
Den sämsta och tråkigaste film jag sett detta årtionde!
Ush, hur kan du ge den 8/10? Såg den på väg hem från Gotland på båten och jag somnade nästan. Det är ett under att jag såg klart på filmen. Men nu efter har jag problem att komma ihåg vad den handlade om. Det var en usel blond skådespelerska med... och en gubbe med tråkiga problem... och... ja just det... det var allt!
Skicka en kommentar