Filmrecension: Citroner och Motorolja

Citroner och Motorolja
(The World's Fastest Indian)
Roger Donaldson, Nya Zeeland

Burt Munro (Anthony Hopkins) är 70+, lever på 50-talet och äger en gammal motorcykel (en "Indian" från 1920) som är hela hans liv. Hans största dröm är att åka ifrån den lilla byn på Nya Zeeland där han bor, för att få vara med på den årliga "Speed Week" i en saltöken i Utah, USA. Efter att ha pantsatt sitt hus ger han sig iväg på den långa resan mot ett nytt fartrekord, och alla (allt ifrån transor och indianer till ensamma änkor) som kommer i hans väg på hans långa resa faller för hans naiva och lantliga charm. Filmen bygger på en verklig händelse.

En roadmovie för pensionärer. En masturbationshjälp för gamla motorcykelfanatiker. Konventionellt filmad och med skämt kring potens och prostatabesvär. Vill man ha något nytt eller något som lämnar tolkningar fritt för fantasin så har man helt klart kommit in i fel biosalong... Men Hopkins är i sitt esse och spelar sin gubbe (lite på rutin, men) med massor av värme, och det är svårt att inte falla för filmens charm och ha det rätt mysigt för stunden…även om det som när man dricker glögg blir nästan outhärdligt sött efter ett tag. Vill man bli road, men absolut inte oroad, så har man två välgjorda timmar klassiskt filmberättande framför sig..men jag har nog redan glömt vad det var jag såg.

Betyg: 5 indianer av 10 möjliga
.