Filmrecension: Good Night, and Good Luck

Good Night, and Good Luck
George Clooney, USA

Under det tidiga 1950-talet i USA var kommunistskräcken som störst och en kommission med senatorn Joseph McCarthy i spetsen anklagade mängder av människor för samröre med kommunisterna och spred paranoia. CBS-reportern Edward R Murrow och hans producent Fred Friendly bestämde sig tillslut för att utmana McCarthy och avslöja vilken bluff han var. Självklart stötte de på kraftigt motstånd från senatorn, men lyckades tillslut sätta punkt för ett svart kapitel i amerikansk historia.

Historien om TV-mannen som fick McCarthy på fall är nog i och för sig viktig för den amerikanska historien, men egentligen knappast så spännande att den dramaturgiskt borde motivera en egen film…om det nu inte var så att just denna historia haft så mycket att säga om dagens USA. Det är tydligt vilka paralleller som Clooney drar med dagens Bush-administration och terroristjakt, och McCarthyerans panik för infiltrerade kommunister och avvikande åsikter. I detta avseende är filmen smått genial, och flera av Murrows dialoger känns riktade rakt till dagens amerikaner. Filmen är dessutom väldigt snygg med sitt svart-vita foto och de gamla autentiska TV-klippen (McCarthy spelar till exempel sig själv i filmen genom användandet av arkivmaterial) vävs in så skickligt att det knappt märks. Som motvikt till nutida förhållanden (och kanske också en kommentar till 2000-talets "förföljelser" av rökare?) och lite "comic relief" lägger Clooney också in autentiska reklamfilmer för cigaretter och låter alla karaktärer (helt tidsenligt såklart) röka som borstbindare.
Speciell spännande blir det dock aldrig - mycket för att man ju redan vet hur det gå och för att den utgången faktiskt aldrig känns annat än självklar genom hela filmen - men som inlägg i dagens politiska debatt fungerar den utmärkt.

Betyg: 6 cigaretter av 10 möjliga
.