En Liten Blogg Om: Rulltrappor

Jag antar att alla städer har sina hook-ups.
I Göteborg är det (som jag säkert bloggat om tidigare) Havet (med stort H) som smått traumatiserar staden. Man ska bo vid havet, man ska åka till havet, man ska kalla Östersjön för insjö och man ska helst inte veta vad en sötvattenskräfta är för det finns ju havskräftor som kommer från Haaaavet.

I Stockholm är en sådan sak att man ska stå på höger sida när man åker rulltrappa.

Notera redan från början att jag inte säger att man ska undvika att stå på höger sida i rulltrappan om man är i huvudstaden (lika lite som jag inte säger att man ska låta bli att köpa hus vid havet eller käka havskräftor om man bestämt sig för att flytta till Götet) – det här inlägget är snarare en kärleksfull betraktelse (samt en liten snabb utbildning till oss stackare som valt att leva våra liv till större delen utanför tullarna) av fenomenet.
Nä, det jag har lite svårt att koppla fullt ut är problematiseringen av fenomenet och den enorma betydelse denna del av vardagen har för Stockholmarna...eller i alla fall flertalet av dem.

Min högst personliga teori om varför denna oskrivna regel uppstått stavas såklart tunnelbana.

Själv stötte jag på detta första gången jag åkte till London, och kom hem därifrån med en näsan-i-vädret attityd när folk behagade stå hur som helst i Femmanhusets (högst tre meter långa) rulltrappa i Nordstan i Göteborg. Så gjorde man ju bara inte om man hade koll!! Om man var storstadsbo! Den praktiska verkligheten kom dock i kapp mig ganska snabbt – om inte rulltrappan leder till någonting dit man behöver ta sig väldigt mycket snabbare än resten av folk som nyttjar den...och framförallt om det finns trappor precis bredvid som är mindre än tjugo steg och i så fall går snabbare att rusa upp/ned för...så finns det helt enkelt ingen speciellt praktisk nytta med högerregeln. Utom möjligen om man gör det bara för att man vill visa att man minsann vet att denna oskrivna lag existerar då...

Detta är ju förövrigt något man insett i de stora storstäderna. I London är högerregeln stenhård i tunnelbanan...men ingen skulle få för sig att muttra på Harrods eller i kaoset på Hamley’s. Vill man ta sig förbi räcker det helt enkelt med ett flitigt använt 'Excuse me' och så blir man förbisläppt. Men ingen skulle bli upprörd och ta det som ett personligt angrepp eller mumla om dålig hänsyn bara för att man råkar stå på fel sida på vägen upp till TopShops herravdelning.

Med tunnelbana är det däremot en helt annan femma. Oftast är rulltrappan den enda vägen som finns ner i underjorden, och rulltrapporna är dessutom inte sällan väldigt långa och tar en hel del tid i anspråk om man ska stå still på dem...tid som man (kanske tillskillnad från snubben framför) inte har eftersom ens tub till Alvik går om en minut. Här är det ju ganska motiverat med någon form av oskriven regel, bara för att det stora flöde av människor som pågår mellan olika nivåer ska fungera någorlunda smidigt…och jag antar därför att det var här högerregeln för rulltrappor uppstod. Det skulle också förklara varför så få utanför Stockholm har koll på den här regeln.

I tunnelbanan kan jag alltså både förstå varför regeln bör tillämpas och att man blir irriterad om någon inte följer den och står i vägen (även om ett enkelt 'Ursäkta' löser det mesta här också) – men det är när Stockholmare jagar upp sig ordentligt och nästan tar det som en personlig förolämpning för att två personer står i bredd i rulltrappan på NK (och på så sätt kanske fördröjer deras förflyttning mellan två plan med kanske 30sekunder till en minut) som jag ställer mig lite frågande till hela grejen.

Man får inte heller glömma att det är viktigt att stå på högersidan av rulltrappan i huvudstaden för många Stockholmare (oftast inflyttade sådana) av en helt annan anledning än den rent praktiska: Man visar ju därmed att man förstått vad som gäller och att man är en riktig Stockholmare. Fenomenet is right up there on the list med saker som 'att inte verkar bry sig när man ser en kändis', 'att tycka att alla som bor utanför ställen dit det går pendeltåg är lantisar' och att börja prata med tydliga rullande R och lite lätt Söderdialekt.

I alla fall: Vad jag alltså inte riktigt kopplar är hur just den här grejen blivit ett så vanligt – och så seriöst taget - irritationsmoment hos folk här. Hur det tillexempel (i en tid då vi har sommarvärme i november och förrymda mördare och allt var det är) kan orsaka en sådan här storm av inlägg som i en avmina bloggar igår.

Kanske är det bara Stockholmarnas sätt att markera att Stockholm är en liten storstad istället för en stor småstad som Malmö och Göteborg. Kanske är det ett sätt att visa att man är mycket närmare London och New York än Uppsala och Linköping? Kanske har Stockholmare av någon anledning lite mera bråttom eller tycker det är lite mera viktigt att komma hem två minuter tidigare än lantisarna? Kanske är alltihopa bara en myt och en grov överdrift från min sida?

Men för guds skull: Om ni tänker komma till Stockholm en weekend i december för att shoppa eller kanske i januari för att se julklapssmusikalen – se för bövelen till att stå på rätt sida i rulltrappan både i tunnelbanan, på NK och Åhléns och på Centralen! Det har ingen betydelse för hur kort stund eller hur omotiverat det verkar – gör ni avsteg från denna regel så har ni omedelbart en fräsande, muttrande eller hånande kommentar fälld över er...vare sig ni hör det eller inte.

Ungefär som om ni funderar på att åka till Göteborg i sommar och får för er att säga att ni redan badat i havet...på ostkusten.