Och när jag ändå igång så kan det väl vara läge att visa helgens artistuppträdanden i X-Factor här i bloggen också.
Först ut var domaren, Girls Aloud-medlemmen och goss-mentorn Cheryl Cole med nya singeln Fight for this Love...
...därefter kom Whitney Houston och hm...det gick väl sådär? Lägg gärna märke till att hennes klänning/BH flyger av någonstans mitt under framträdandet. Somebody got fired last night.
Häromdagen kom videon till I Look To You men här har ni videon till Whitneys officiella comeback-singel Million Dollar Bill.
Så kom då videon till I Look to You.
Kan någon förklara vad är det som gör att vissa videos kommer hur-långt-som-helst i förväg (Le Kid, Robbie Williams, Lenka) och vissa kommer när man redan tröttnat på låten (Madonna, den här)?
Whitney Houston – I Look to You
Bara att man har chansen att sitta med ett färskt Whitney Houston- album i handen är ju värt ett extra betygssnäpp – tjejen hade ju länge den tveksamma äran att ligga högst upp på The-Most-Likely-to-Die-List – och det är svårt att inte påverkas av hela Houstons historia när man ska säga något om den här skivan.
Inte bara för att nästan alla texter handlar om att komma tillbaka och få revansch på ett eller annat sätt, utan för att för oss som har växt upp med Whitney så är det omöjligt att inte konstatera att hon faktiskt (och inte helt oväntat) sjunger lite sämre – det kommer man inte ifrån. Nu låg hon en bra bit över de flesta andra redan innan, så det är ju inte så att hon sjunger illa eller dåligt på något sätt...men det där fylliga guldet är borta och nu känns det inte som att hon röstmässigt på något sätt lätt slår svenska sångfåglar som Agnes eller Sarah Dawn Finer på fingrarna. Se där barn vad crystal meth och en one hit wonder-pojkvän kan göra med era liv!
Nåväl, nu är det här långt ifrån någon katastrof i vilket fall. Whitney låter fortfarande i de flesta fall som Whitney och ser man låtarna som egna enheter (vilket man kanske ska göra idag när ingen köper hela skivor, utan bara låtar styckvis) så finns här en hel del godis för den som gillar modern R'n'B (som i till exempel Nothin' But Love och Like I Never Left med Akon), svulstiga Diane Warren–ballader (I Didn't Know My Own Strength), Timbaland-varianter (som I Got You) och ren disco (singeln Million Dollar Bill).
Mitt problem är att skivan som helhet känns väldigt splittrad och det märks tydligt att här har varit en hel hög olika låtskrivare inblandade och att låtarna skrivits under en lång period. Dessutom verkar inte produktionen veta på vilket ben den ska stå; underdriven och lite mesig som i I Look To You (som är vacker men kunde blivit något stort) eller modern och cool som i For the Lovers (som luktar uppdaterad Justin Timberlake).
Själv har jag ju alltid föredragit I Wanna Dance-Whitney före I Will Always Love You-Whitney, så mina spår är nämnda Million Dollar Bill och For the Lovers i sällskap med A Song for You som känns som något Agnes och Anders Hansson kunde spottat ur sig (hela upplägget på låten är väldigt Love, Love, Love med längre intro).
Sammantaget kanske inte riktigt den explosionsartade comeback som en framtida filmatisering av Whitneys liv hade krävt, men samtidigt en klart godkänd RnB-platta från en av pophistoriens allra mest uträknade artister. Och det är ju inte illa det heller.
Vad som ska bli Whitney Houstons stora comebacksingel verkar ändra sig varje dag. senaste ryktet är att det är låten Million Dollar Bill och att det här är skivomslaget.
Vad tror ni? Flipp eller flopp? Popp eller poop? Själv konstaterar jag mest att hon låter anfådd - och att tänker mera på huruvida det är en tillfällighet att första spåret från Leona Lewis andra skiva läcker ut i en massa musikbloggar samma kväll Houstons stora comeback?
Dagens roligaste rykte måste vara att det här är den officiella bilden till Whitney "när min förstoppning var som värst under knarkperioden fick Bobby köra in två fingrar och masera ut skiten" Houstons comeback album. Fast vem vet. Kan Mariah så kan väl Whitney...
Inlägg
Alla kommentarer
