Här har ni videon till låten Be Good to Green med Professor Green featuring Lily Allen - i min värld också känd som låten jag rensade bort i sista sekund från juni månads QX-speldosa och ersatte den med Goldfrapp. Så nu vet ni det.
Lily Allen ligger väldigt, väldigt bra till för att ha gjort årets bästa skiva när året ska summeras om några månader. Här är videon till en av mina absoluta favoritlåtar från It's Not Me, It's You. Här är Who'd have Known.
Lily Allens skiva är fortfarande den hetaste kandidaten hittills till att bli 2009 års bästa, och här är sprillans nya videon till kommande singeln 22.
Låen har hängt med ett tag, men videon till Fuck You såg jag för första gången idag faktiskt. Smått genial video som vanligt, och Lily Allen håller ju så här i halvlek ställningen som upphovskvinna till årets klart bästa skiva.
Här är Lilys Allens senaste singel Not Fair, hämtad från en av årets hittills bästa skivor; It's Not Me, It's You.
Lily Allen – It's Not Me It's You
Jag har verkligen ingen koll alls på Lily Allens debutskiva. OK, jag hörde hiten Smile, men avskydde det där retropudrade "mexikansk grillfest"-soundet som den hade och tänkte därför att skivan inte var någonting för mig. Tyvärr kan jag därför inte avgöra om den här skivan är bättre eller sämre – men jag kan absolut säga att den är smått fantastisk.
Ljudbilden är en helt annan än den jag förväntat mig (allt från gammal raspig stenkaka till modern elektro) och framför allt finns här helt fantastiska låtar. Ni vet, låtar som har den där udda egenskapen att man kan använda dem som trallvänlig förfestpop ena dagen och sedan vid ett annat tillfälle helt fastna i historien som berättas. Dessa härligt finurliga texter om allt från tablettmissbruk och en frånvarande pappa till den om huruvida Guds favoritband är Creedence Clearwater Revival är verkligen skivans stora behållning, och jag kan tipsa er om roliga Fuck Me, singeln The Fear, countryn i Him, tangon Never Gonna Happen och gunget i Not Fair, eller vackra, Beatlesgungiga Who'd Have Known. Fantastisk!
Den här skivan är ett måste, och även om jag vet att det är en sjukt dumdristig sak att säga så här års, gissar jag att när år 2009 ska sammanfattas så kommer det här vara en av årets bästa och mest helgjutna skivor i min bok.
...och exakt så här bra är den låt-för-låt...
Så här ser Lily Allen (tjejen som fortsätter dominera min iPod) ut på omslaget till den brittiska gaytidningen GTs februarinummer.
"I did once snog these identical twins in San Diego. I was on the sofa and I had both them both, I was dancing and shoving my arse on one of them and one on my front bottom. That’s the only time, but I do have wet dreams – lesbian dreams – quite alot"
I veckans lista hyllade jag ju underbara Fuck You från Lily Allens kommande platta, och nu har första singeln från den skivan dykt upp och är smått fantastisk den också. Hör själva.Jag ska onekligen hålla ögonen på det skivsläppet (återigen: på min födelsedag 9/2) och delar glatt ut fyra färsta popcorn till The Fear.
Inlägg
Alla kommentarer
