Filmrecension: Kongen av Bastøy

Kongen av Bastøy
Marius Holst, Norge

Människor, i huvudsak barn eller ungdomar, som, vanligen i historisk tid, stängs in på någon form av institution, vanligen någon form av skola eller religiös inrättning, och där utsätts för någon form av övergrepp, vanligen sexuella, mentala eller våldsamma, är nästan en egen genre numera, och jag har sett otaliga på Göteborgs Filmfestival genom åren.
Här är ännu en, denna gången byggd på en verklig historia från Norge, där pojkar i åldrarna 11-18 år i början av 1900-talet skickades till ön Bastøy (istället för till fängelse) där de fick agera billig arbetskraft under ledning av en sträng föreståndare (här spelad av Stellan Skarsgård). När den unge Elling kommer till ön blir han den förste som vågar stå upp måt föreståndaren och de andra vuxna, något som kom att få stora konsekvenser för många på ön.
Man må ha sett det innan, men med ett manus som lyckas vara hyfsat oförutsägbart inom ganska förutsägbara ramar och med några riktigt bra skådespelare bland ungdomarna (den Marlon Brando-like debutanten Benjamin Helstad och hans kompis Olav spelad av Trond Nilssen är riktiga fynd) så blir det här ändå en riktigt bra och välgjord film. Flera gånger sitter jag på helspänn och håller tummarna stenhårt för de unga killarna, och trots att det förvånar mig något så är det bara att kapitulera och erkänna att jag ännu en gång fallit för en film i instutitions-genren.