10 november 2010

Skivrecension: Robyn - Body Talk Pt3

Igår kunde ni lyssna på låtarna här i bloggen, men här kommer en mera fullvärdig recension av senaste Robyn-EPn.

Robyn - Body Talk Pt3

Jag har absolut tyckt om Robyns två tidigare EPs i år. Den första hade en hög småsköna Teddybears-doftande låtar och en av årets absolut största (kanske den största) svenska singlar i Dancing on My Own, och även den andra (lite svagare) delen hade sina stunder. Inte minst visade Robyn hur mycket "nu" hon är med sitt trendkänsliga finger fast förankrat både på indiedansgolven och på landsortsdiscona.
Det är dock med den här tredje delen som hon träffar helt rätt i undertecknads popälskande öron. Indestructeble håller jag redan som en jämbördig släkting till nämnda Dancing on My Own, men här får vi även Max Martin-pennade ljuvliga popkaramellen Time Machine, sköna Kleerup-ish Call Your Girlfriend (som lätt skulle kunna mixas jämsides med DOMO), mellanspåret Get Myself Together som jag säkert haft som favorit på andra delen men som får det jobbigare här, och avslutningsvis stompdansiga Stars 4-Ever som låter som något Madonna skulle vilja slå klorna i (men förmodligen aldrig kommer klara av att skriva längre).
Alltihopa är långt mera mjukt och har rundare kanter än det mesta på de två tidigare delarna, och det finns säkert de som tycker det är både tråkigare, mindre trendkänsligt och mesigare, men inte jag. Jag älskar det. Det råder nämligen nu ingen som helst tvekan om att med de här fem poptastiska bidragen till den femton spår långa plattan Body Talk som nu släpps (med de tio hetaste spåren från de tidigare delarna) så kommer det vara årets absolut bästa svenska platta och "the one to beat" resten av decenniet.
Låt mig få återkomma med en recension av den skivan. För nu nöjer vi oss med betyget på del tre.

Inga kommentarer: