Skivrecension: Rihanna - Loud

Rihanna - Loud

Kanske är det för jag har blivit för bortskämd i år som jag har så svårt att bli imponerad, eller intresserad, av Rihannas återkomst till den ljusare sidan av popmusiken efter de mörkare utflykterna på Rated R efter Chris Brown-misshandeln. Visst, här finns några riktigt bra stunder (inledande S&M med sin sexiga text och Lady Gaga-vibb, singeln Only Girl (in the World) och andra delen av megahiten Love the Way You Lie som nästan blir ännu bättre med en nedtonad Eminem och mera sång från Rihanna) men dessa ligger alltför utspidda mellan en ganska förvånande genreblandning av mellanmjölks-RnB, reagge och countryaktiga ballader…för att inte tala om en rent outhärdlig elgitarrsologrej på över fem minuter som heter Skin. I min värld borde Rihanna hållt sig till Eminem eller David Guetta (hans senaste singel Who's That Chick med Rihanna på sång lär spelas 500 gånger mer i mina lurar än nya trök-singeln What's My Name från den här skivan) och låtit en person styra inriktningen istället för att hoppa runt mellan så många olika låtskrivare och producenter att allt känns som en Absolute Music – men med bara några hits.
Okej. Ett år som jag inte serverats så helgjutna skivor från popmusikens alla hörn som i år hade jag kanske tyckt ännu lite bättre om en låt som Complicated (där Rihanna får utnyttja hela sitt röstregister) eller önskat att Rihanna utvecklat sina karibiska reagge-rötter i låtar som Raining Men ännu mera för att ruta in en egen ruta i dagens poplandskap. Nu rycker jag mest på axlarna och trycker fram dem varannan gång de dyker upp på min spellista.
Problement med Rihanna just nu känns lite som det som jag har med Cheryl Cole. De är superstjärnor i sina hemländer, de är popstjärnor ut i fingerspetsarna och alltid roliga att se live – men på sina senaste skivor har de två, högst tre, riktigt bra singlar/låtar och sen lär de behöva släppa ännu en skiva trots de nu släppt både 2009 och 2010 för att fortsätta. Inte undra på att de snackar om ett samarbete…
En okej skiva. Lättillgängligare än den förra, med kanske några större hits. Men superåret 2010 lär den inte vara aktuell för några Oswald Awards i den här bloggen, eller några bästalistor någon annanstans heller för den delen.



Ladda ned: S&M, Only Girl (in the World) och Love The Way You Lie (Part II)