00-talet: 8. Relax, Take It Easy med Mika

Någon gång under sensommaren 2007 skickade en nyvunnen Stockholmsbekant över en låt till mig på MSN. Situationen och min reaktion var nästan exakt som den som hade skett några år tidigare när samma sak hände med vad ni så småningom ska märka är 00-talets bästa: jag blev helt besatt. Det kändes precis som låten var skriven till mig, innehöll allt som jag tyckte var briljant med musik och jag satte genast igång med att förska ta reda på allt jag kunde om artisten.

Artisten var Mika, mannen vars karriär skulle explodera med Grace Kelly några månader senare och som skulle göra 2008 års bästa album. Efter en total överexponering (och ett uppföljande album i år som gick i samma stil som det första men som nu kändes galet daterat) så känns kanske det här så fräscht idag, men faktum är att Mika faktiskt aldrig blev bättre än i den där första låten, sensommaren 2007 i Stockholm (möjligen live på den där sköna konserten med mjukisdjuren och ballongerna på Berns samma påsk).

Tänkte istället spinna vidare på Relax, Take it Easy-rubriken och styra in dagens inlägg på 00-talets böcker. Inte för att jag är en kille som skulle kunna sätta ihop en lista över vilket som är 00-talets bästa läsning – det får ni hitta på kultursidorna – men lite har jag ju läst de senaste tio åren och jag tänkte bjuda på lite favoriter.

Självklart hade 00-talet sin skopa med böcker alla lästa (inklusive undertecknad). Som Harry Potter-serien som jag och miljontals andra älskade och köade för att köpa i nattöppna bokaffärer. JK Rowling må ha dragit iväg lite förmycket mot slutet i mina ögon, men de första böckerna är fantastisk fantasifulla deckarhistorier för barn och vuxna som alla borde läsa. Det kan man kanske inte säga om Dan Browns tegelstenar. Jo, jag läste också DaVinci-koden, och visst det är en cliffhanger på varje sida och visst förstår jag varför de blev så stora, men speciellt bra är de egentligen inte. Taskigt språk och en ständig upprepning.

Den svenska motsvarigheten var såklart Stieg Larssons böcker, vars enorma framgångar fortfarande förvånar mig. Hur kan så många vilja läsa sida upp och ned med precisa beskrivningar av en dator eller IKEA-inköp? Märkligt. Men Lisbeth Salander är en cool seriefigur. Khaled Hosseinis bästsäljar-romaner om livet i Afghanistan (med Flyga Drake i spetsen) älskade jag dock helt ogenerat precis som alla andra boktopplisteköpare, och samma sak med John Ajvide Linqvists underbara skräckböcker och Jonas Hassen Khemiri Ett Öga Rött och Montecore. Galet bra svenska böcker.

Jag läste däremot inte alls så mycket deckare som "alla andra". De svenska deckardrottningarna intresserade mig föga, hur mycket de än förekom i media, och jag läste istället i kapp alla Arne Dahls suveräna deckare om A-gruppen. Det fick räcka. Självhjälpslitteraturen som svämmade över i bokaffärerna undvek jag också. Låt mig få vara dålig och gå till läkare om det behövs, liksom...

Själv snöade jag istället in på "dick-lit"-böcker skrivna av brittiska män – mycket på grund av alla mina Londonbesök. Jag plöjde alla Ben Eltons böcker, där Dead Famous (hans udda deckare i Big Brother-miljö där man varken vet vem som är offer eller mördare) och Chart Throb är de som fångar vår popkulturella samtid bäst. Mike Gayle, Tony Parsons och Nick Hornby var andra favoriter.

Mina fem favoriter under 00-talet var dock:

1. Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer
Kanske läser jag för lite, men den här bokens struktur, språk och form i kombination med den rörande historien om den lille killen som letar efter sin pappa som dött i 9/11 träffade mig stenhårt. En av de bästa böcker jag någonsin läst.

2. Life of Pi av Yann Martell
En liten indisk kille driver runt i en båt med några vilda djur i hela boken. Fabel eller verklighet? Väldigt bra är det i alla fall. Köpt av en slump under en Londonresa.

3. Dansare av Colum McCann
Underbar biografi om den homosexuelle balettdansören Rudolf Nureyev, långt mera lättläst och intressant i mina ögon är Joyce Carol Oates Marilyn Monroe-dito.

4. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
Decenniets bästa svenska bok är en svart saga för vuxna som alla förmodligen kan tycka om.

5. Ibland bara måste man av David Levithan
En av de största överraskningarna jag ramlat över. Inte en enda sexuell fördom verkar finnas kvar i den här underbara ungdomsboken.

Och så måste såklart Johan Hiltons No Tears for Queers få en alldeles egen plats här. Kanske den bok under 00-talet som påverkat mig mest. Otroligt omskakande och något så klyschigt som viktig. Jag hoppas alla har den eller har läst den – annars blir det bakläxa. Blev också en riktigt bra pjäs under decenniets sista år.

Så. Slapp nu av i jul. Ta det lugnt. Läs en bok!



Mika var en av 00-talets nya, stora artister som 2008 dominerade världens listor med sin falsettsång. Frågan är dock om han någonsin blev bättre än i sin första singel i Sverige? Därför är Relax, Take It Easy 00-talets 8e bästa låt.