Läget Just Nu - Vecka 0939

"No Tears for Queers" – Teaterföreställning i regi av Nina Wester Ny
Jag går verkligen alldeles för lite på teater. Nä, det är ingen form av kultursnobbigt "jag vill verka svårare än vad jag är"-statement från en ängslig popkulturbloggare, utan rena konstaterande fakta efter att jag i veckan sett en helt suverän dramatisering av boken som jag utsåg till "Årets Bok 2005" här i bloggen. Fjärran från privatteatrarnas scenografifrosseri känns de här fyra personerna med varsin stol och ett bord på en liten fyrkantig scen i ett stort rum till en början ungefär allt det jag är rädd för med teater. Att det ska kännas lite för pretto, lite för "se på oss vi s-k-å-d-e-s-p-e-l-a-r" och vara lite för oengagerande så jag ska sitta och våndas och inte kunna gå där ifrån. Lyckligtvis släpper det väldigt fort, även om jag tycker Mathhew Shepard-historien i början inte greppar mig lika hårt som när jag först läste den i boken, och även om det känns lite mycket skolteater och "högläsning från polisprotokoll" för att jag ska ta till mig det helt. men sen. Wow! När andra historien (pjäsen följer bokens upplägg om tre olika hatbrott, spetsat med små underbara andningspauser som leker med könsroller och maskulint vs feminint) tar oss tillbaka till Sverige och Katrineholm blir allting genast mycket närmare, otäckare och galet gripande (en scen med två talande mattanter följer mig fortfarande) och när scenerna från Keillers Park spelas upp mår jag nästan fysiskt dåligt fast jag inte på några villkor skulle vilja lämna salongen. Det är så oerhört bra gjort. Övergången från rabblad fakta till extremt fysisk teater är helt friktionsfri, kasten mellan humor och svärta bergochdalbaneaktig och sättet man skildrar att mördarna i alla fallen ser sig som de största offren är en sådan oerhörd ögonöppnare att jag önskar hela Sverige fick se den här pjäsen (och inte på TV utan i en salong någonstans). Mycket, mycket bra – och ett stort tack till Roger Wilson som plockade med mig! Läs gärna några andra recensioner här, här och här.
iPhone 3GS 32GB Ny
Så kom den då äntligen - efter så många "om och men" att de förmodligen kunde fylla en hel roman - och visst är det en fin och extremt rolig pryl Apple skakat fram! Jag älskar såklart – precis som alla andra – det oändliga utbudet på mer eller mindre nödvändiga applikationer (kom gärna med tips på fler) och jag kastade mig över allt från Spotify till Monkey Island direkt. Messandet går också riktigt bra (efter en kaskad av inledande misstag och svordomar) och surfandet (Facebook, Twitter, blogga) är en veritabel dröm i jämförelse med min SonyEricsson-mobil. Men etta på listan här blir den inte. Inte förrän jag kan (liksom med min iPod) koppla upp den och spela musik i iTunes på flera datorer än en enda – hallå, hur ska jag annars göra på jobbet – och kameran får en riktig zoom och en riktig blixt. men då. Wow.
Söndagsbrunch med grabbarna Ny
En klassisk tradition i vårt gäng som jag äntligen kan ta del i varje gång den sker efter min flytt tillbaka till Göteborg. I söndags var det min tur att vara värd (på initiativ och med medarrangemang av FF) och vi körde på brittiskt tema (eftersom alla som kom ska med på resan till London i november) med vita bönor i tomatsås, korvar, nybakade scones och te...och så toppade vi såklart med amerikanska pannkakor bara för att..well...det ska man ju ha på en brunch. Supertrevligt, supergott och en suverän tradition.
"Farmville" – Facebook-spel Ny
Allvarligt? Jag har nog inte varit så beroende av någonting sedan första The Sims. Jag hoppar upp på morgonen beroende på när mina pumpor ska skördas, funderar över placeringen på mina staket när jag borde jobba och ringer mina vänner för att berätta vilken sorts djur jag vill ha i present. Sjukligt. Men kul!
"Viva" – Ny skiva med Bananarama Ny
Den här skivan har fått stå tillbaka lite i min iPod för att tre andra skivor ska recenseras i nästa nummer av QX (som har deadline nästa vecka) men det betyder absolut inte att den är dålig. Tvärtom. Faktum är att bananerna inte har låtet så här spänstiga på länge. Soundet är lika härligt elektroniskt som sist, men fan vet om inte låtarna är lite bättre den här gången. Okej, den kommer knappast att ta mina favorittjejhångel (ni minns väl det här) tillbaka till några listor sådana hits kommer de här damerna förmodligen aldrig skaka fram igen. Däremot är det en snygg dansant uppdatering (lyssna bara på låtar som Love Don't Live Here, We've Got the Night och The Runner) av hur de brukade låta och ett måste för oss som tillhört fancluben längre än vad alla Sveriges modebloggare har levt. Återkommer med ett slutgiltigt popcornbetyg.
"X-Factor" - Talangsåpa 5v
Fortfarande en väldigt mycket bättre och mer spännande programform än Idol. Veckans guilty pleasure.
"Do You Want the Truth or Something Beautiful?" – CD med Paloma Faith Ny
Ännu en sådan där skiva jag egentligen inte får prata så mycket om här eftersom jag ska recensera den i QX, men låt mig säga att jag innan jag ens hört den hade en bestämd uppfattning...en uppfattning som sedan helt raserades och resulterade i en recension som inte alls ser ut som den jag hade i huvudet från början. Nåväl, låt mig säga så mycket som att om ni hade svårt för den första lite för Anastasia-gapiga Stone Cold Sober – och tycker andrasingeln New York är en märkligt anonym sak där man inte riktigt fattar om hon snackar om NYC eller något annat – så är ni ungefär där jag var för någon vecka sedan, och då kanske ni om några veckor inte heller kan sluta lyssna på Upside Down, Broken Doll eller Romance is Dead.
"Parks and Recreation" – Säsong 2 på NBC Ny
Jag tror jag såg två, möjligen tre, avsnitt av den här komediserien med SNL-stjärnan Amy Poehler i huvudrollen som den The Office-förvirrade politikern med ansvar för stadens parker. Det var helt enkelt inte roligt och bara en massa tjafs om en grop. Döm då om min förvåning när jag av en slump råkar se första avsnittet på seriens andra säsong och skrattar mig fördärvad flera gånger. Äntligen har manusförfattarna fått till den där The Office-spinoffen (eller åtminstone stämningen i en sådan) som NBC egentligen var ute efter – hela avsnittet om hur Poehler försöker släta över hur hon av misstag gift ihop två manliga pingviner samtidigt som hon älskar att bli bögikon är så David Brent - och eftersom min favorit Rashida Jones fortfarande återfinns i rollistan så är det gjutet att jag kommer att följa den här serien framöver. Om jag hinner.
"Hollywoodfruar" – TV-snackis Ny
När hade Sverige en sådan här TV-snackis senast? När till och med SVT visar klipp ur ett TV3-program (som inte är Efterlyst) så vet man att det är något speciellt, och vad har det då för betydelse att jag sitter med skämskudden hela tiden och tycker orimligt synd om tragiska Maria Montazamy som känslomässigt verkar ha fryst inne vid den ålder hon gifte sig eller undrar vem som egentligen skulle vilja ha massa pengar med bieffekten att de blir smått livegna och dessutom måste suga av Paul Anka varje morgon – det här är ju ett av DE TV-programmen som man bör ha sett 2009. Trevligt nog verkar ju skjutgalna fru Winter ha lite mera bakom pannbenet än sina två TV-kamrater, och det ska bli spännande att se fortsättningen. Om kudden inte täcker hela rutan.
Eget rum på jobbet Ny
Okej, jag delar det med min störtsköna projekt och arbetskollega Anders (hmmm, vad ska vi ha för bloggnamn på honom) men i j'mförelse med de kontorslandskap som jag suttit i de senaste fyra åren så känns det som rena drömmen att kunna stänga en dörr om sig eller att inte ha någon som står bakom axeln på sig utan att man vet det. Sjukt skönt.





"Glee" – Sång & dansdramakomedi på Fox
Alltså det är rätt trivsamt...och för varje vecka kommer den här serien närmare och närmare den gröna delen av listan. Ett boybandsnummer för mycket med lärarna stoppar dock avancemang denna vecka också.
"Away We Go" – Film av Sam Mendes
Sam Mendes senaste film (efter Revolutionary Road) finns redan på amerikansk DVD men har Sverigepremiär först i november – och jag är nästan förvånad över att den får biopremiär alls här (om den nu får det – min källa är imdb). Det här är nämligen en synnerligen konventionell och småsmetig indiefilmshistoria om två blivande föräldrar (The Office John Krasinski och SNLs Maya Rudolph) som ger sig ut på en roadtrip och träffar en hel hög med olika föräldrartyper. Visst finns här ljuspunkter – jag skrattar högt åt Allison Janneys burdusa trash-morsa och allting har en genomgående skön ton som känns småmysig – men sammantaget blir det här aldrig mer än en snabbt bortglömd bagatell för mig (något som jag inte kan säga om de andra Mendes-filmerna jag sett). Godkänt och två popcorn.
"Gossip Girl" – Säsongsstart av säsong 3
Jag gillar fortfarande skådespelarna och New York-miljöerna – men själva storyn har tappat lite tempo. Nog för att de gjorde sitt bästa i säsongsstarten med den hemliga brorsan, några nya karaktärer och en slampig Serena i paparazzi-fokus på jakt efter sin pappa…men jag behöver nog bli lite mera övertygad för att inte GG ska hamna i "möjligen på jullovet"-mappen.



OLW Sourcream & Bearnaise Chips
Jag avskyr sourcream-chips och jag tycker inte om bearnaise-sås – ändå kände jag mig tvungen att köpa den här nyheten från OLW bara för att den helt enkelt var ny. Att den dessutom inte var speciellt god (såklart) men att jag trots det åt upp en halv påse bara därför att gör inte saken sämre. Usch! Och skräpning!!
"Tyra Banks små sketcher i ANTM"
Allvarligt? Jag har nog inte sett något pinsammare på TV än Tyras "Smize"-sketch sedan Andreas Sjöberg sjöng Conga i Idol 2007. Och det var åtminstone kul.
"Kommissarien och havet - den du inte ser" – Gotlandskriminalare
jag såg fem minuter denna veckan också bara för att kunna ha med den på listan igen. Moahahahaha. Sjukt dåligt. Årets sämsta? Stackars Mari Jungstedt.
Telia
"Ja, nu har vi ju inte linjär kö"...

Ungefär så just nu.