Läget Just Nu - Vecka 0931

London Juli 2009 Ny
Någon föreslog att jag borde upptäcka Berlin istället (det kanske jag borde – men det ena utesluter väl inte det andra), någon undrade varför jag ens bemödar mig med att resa när jag är så förlamande flygrädd och andra undrar vad jag egentligen gör när jag är där (”ska ni inte göra något speciellt?”). Svaret är att jag älskar London. Efter Karlskrona, Göteborg och Stockholm är det förmodligen den stad jag tillbringat mest tid i och som jag hittar bäst i (eller snarare ”hjälpligt tar mig fram till olika platser i) efter dem och jag blir lycklig av att bara känna doften av den smutsiga luften, att hälla i mig åtskilliga pints av London Pride på smutsiga pubar, att spendera 10.000-tals kronor på kläder i mina favoritbutiker i Westfield, Carnaby, Covent Garden eller på Oxford Street, att åka till Camden och bara titta på marknaden eller Cyberdog eller att dansa sönder mig till sådan där sprillans ny listpop som jag precis bloggat om och som man aldrig, aldrig får dansa till i det schlagerskadade Sverige. Allt det där fick jag göra nu med mina två favoritboys R & F och jag bugar och bockar för en supertrevlig semestervecka. Resten av listan skulle enkelt bara kunna vara fylld av typ 15 olika saker som hänt under de här dagarna men – med några få undantag – låter jag den här posten stå för allt skoj som gjorts, ätits, druckits, besökts och sagts och så får ni fråga om detaljerna.
River Island, Bench, SuperDry, Desigual etc Ny
I jämförelse med många andra så köper jag inte speciellt dyra kläder. Jag lever enligt devisen att tycker jag att jag är snyggt klädd så tycker förhoppningsvis andra det också. Däremot så ska de ju helst hålla några tvättar och sitta snyggt – och ännu hellre inte sitta på varenda snubbe man träffar när man går ut. Därför älskar jag Storbritannien och alla dess High Street-märken och alla mer eller mindre udda utländska märken som går att få tag på i egna butiker i London…och shoppar desto efter. Det kommer bli mycket gröt och noll besök på ställen som Mälarpaviljongen med sina 325kronors-pavor fram över. Men fan vad snygg jag kommer vara (läs: tycka att jag själv är).
”Fitzrovia” – Londonområde & "Ping Pong” – Dumplings-kedja Ny
Vad gjorde man utan bra kompisar? Fröken Harrysson tipsade om sköna området Fitzrovia (ett stenkast från där vi bodde) där vi sedan kom att äta varje kväll på olika sköna restauranger och ett av de absolut bästa tipsen kom från favvo-Pierre som tipsade om kedjan Ping Pong som serverar helt fantastiskt goda dumplings med alla möjliga innehåll - och till det minst lika goda jättedrinkar gjorda på fantasifulla ingredienser – till ett riktigt, riktigt bra pris och med sin fantastiskt sköna slogan: "Little steaming parcels of deliciousness". Okej, det finns säkert bättre restauranger som ni ska prova på främst om ni har vägarna förbi Fitzrovia (vi hann aldrig testa av fröken Harryssons favoriter till exempel – de spar vi till november) men Ping Pong finns i hela London och det bör ni absolut inte missa vid nästa besök…om det så bara är för en snabb drink för att få ny ork att bära alla tunga Primark/Harrodds/whatever-kassar när ni traskar genom Soho.
"Love Comes" – Ny singel med Bananarama Ny
Nä, jag tror inte det här är tjejernas storslagna comeback på listorna något sätt. Någon sådan kommer de förmodligen aldrig mera att få. Men likt till exempel Pet Shop Boys (och andra barndomsfavoriter) så släpper de för det mesta ändå ifrån sig ganska trevliga små försök som spelas flitigt i en åttiotalsnostalgikers iPod – och det här är inget undantag. Småskön, bra att morgonpromenera till (Gud, ni hör ju på vilket vuxet, trist sätt jag börjat lyssna på musik) som på alla sätt är Bananarama ut i fingerspetsarna. Och okej. Jag erkänner. Efter den där kvällen på Pride när jag drack sprit med de här två tjejerna på Lino i flera timmar (de kan vara de mest kända personer jag festat med/blivit slickad i öronen av) så måste jag (nästan) hylla allt de gör i vilket fall. Så är det bara.
"Being Human" – Skräckdrama på SVT Åt
På förra veckans lista fick den här sköna serien om ett spöke, en vampyr och en varulv som bor ihop i Storbritannien inte plats, men den här veckan måste de med hur mycket London som än behöver få plats. Serien lyfter helt enkelt ett extra snäpp efter typ avsnitt tre, och medan varulven fortfarande känns lätt överspelad (men jag köper det för han är så charmig) så engagerar historien kring spöket och vampyren desto mer. Det som började lite som en serie baserad på en kul idé i tiden blir mer och mer riktigt starkt och väldigt fyllt av hjärta. Rekommenderas.
"Imperial" – Hotell vid Russel Square Ny
Nä, det här är verkligen inget hotelltips för den vane eller kräsne resenären som gärna spenderar stora summor på sitt boende när de drar på semester – men det är inte heller för dig som helst kör en budgetresa och lätt klarar av att bo tvåstjärnigt i Bayswater med toalettkabin mitt på heltäckningsmattan. Det är däremot för dig som har råd att lägga lite lagom för att få ett fräscht hotell på promenadavstånd till Soho/Oxford Street/Covent Garden där engelsk frukost ingår i priset. Numera bor jag nämligen uteslutande i Bloomsbury när jag i London – området har de senaste åren blivit synonymt med Londonbesök för mig – och allt det (och de fyra olika hotell jag bott på där) kan jag tacka Arne för. Supertack för det bästa hotellfixet någonsin den här gången – du lär får fixa hotell nästa gång också (men då hoppas jag du/ni hänger med själva dessutom)!
"Straight Through My Heart (Soldier Down)" – Singel med Backstreet Boys Ny
Först Bananarama och nu BSB (och strax Whitney Houston) på listan. Vilket år är det liksom? Men faktum är att jag – som verkligen inte är något stort pojkbandsfan och inte alls tar till mig det här med någon form av sentimentalitet eller liknande – tycker faktiskt att det här är oväntat okej för att komma från ett (i alla fall från mig) helt uträknat band, och applåderar såklart fingertoppskänsligheten att (som alla andra) kasta sig över Lady Gaga-producenten RedOne innan han blir Timbaland-trött. Små smörigt? Kanske. Men den här låten kommer (tillsammans med Amy Winehouses Rehab) alltid vara förknippade med fem dagar i London sommaren 2009. Och då hamnar man på den här listan.
Mjukglass hos Systrarna Kanold Ny
Så fick jag då äntligen min årliga chokladdoppade mjukglass från systrarna Kanolds chokladbutik i Göteborg (där de gör sin underbara mörka choklad i källaren till butiken) och den var lika god som väntat och den chokladdoppade delen av struten var bäst som vanligt. Mums. Att regnet bröt löst i samma sekund var kanske inte lika kul, men en liten smak av sommaren fanns där i alla fall.
"The Fear (Doctor Rosen Rosen Remix)" – Lily Allen-remix Ny
Otroligt snygg piano- och stråkbaserad version av en av Lily Allens bästa låtar som damp ner i min mailbox tack vare en uppmärksam kompis (Tack, Johan!) En typisk sådan låt som kan få dig att spendera 1400spänn på ett Way Out West-pass bara genom en enda spelning.





"Flight of the Conchords" – Säsong 2
Första säsongen var ett spontaninköp under en Londonresa och planen var att den här resan skulle innebära ett mer planerat köp av säsong 2. Nu släpps den tyvärr inte på DVD förrän nästa vecka – men lyckligtvis finns det andra sätt att få koll på Bret och Jermaines fortsatta äventyr. Ryktet sa i höstas att säsong två skulle vara sämre och ha lite tristare låtar, men Emmynomineringarna sa annorlunda och hittills tycker jag det är samma typ av udda musiker-knashumor som tidigare – vilket i klartext betyder att jag är inte 100% övertygad eller med på noterna på all musikerhumor…men att Mel fortfarande är fantastisk. Dessutom: I hela den här High School Musical/Fame/Britannia High/Glee-besatta världen så är faktiskt de här Nya Zeeländska-killarna det bästa i den ”sponta-brista-ut-i-sång-och-dans”-genren som går på TV.
"I Look to You" – Ny Singel med Whitney Houston
Att bara kunna skriva den rubriken gör mig smålycklig. Vilken historia! Men hur mår hon egentligen? Är hon verkligen tillbaka? Låten är det absolut inget fel på – förstasingeln är långt mycket bättre än I Didn’t Know My Own Strength som läckte för några veckor sedan – men förmodligen är det de stora förväntningar jag hade på den här låten efter att Sarah spelat ett YouTube-klipp för mig för några veckor sedan där upphovsmannen R. Kelly gjorde en grym egen variant av den (för typ ett år sedan) som gör att jag inte riktigt kan slå bort känslan av att det här är bara en musikalballad i mängden i Whitneys version snarare än en den grandiosa comeback jag hoppas den skulle varit.
"Get Sexy" – Ny Singel med Sugababes
Jag är fortfarande inte helt hundra på att den rätta inriktningen för Sugababes är att hoppa tre år tillbaka i musikutvecklingen och låta som PussycatDolls – men eftersom den ändå går en hel del i iPoden och eftersom den var grym att dansa till på Heaven så måste jag åtminstone flytta upp den ett snäpp på listan.




Flygning
Okej. Jag vet att jag tjatar här i bloggen varje gång jag ska flyga eller har gjort det (eller som just nu: gör det) och jag lovar att jag ska sluta varje gång. Men det går bara inte. Att inte kunna sova flera nätter innan, att må så illa att man inte kan äta under samma period, och att vara så fullständigt, ologiskt övertygad om att man ska dö vid ett speciellt klockslag är bara så otroligt fysiskt och psykiskt jobbigt att allt annat förbleknar på den röda delen på den här listan. Nästan. Men jag lovar sluta tjata. Snart.
Turbulens
Jag är skräckslagen vid starterna (men har av samma ologiska anledning som jag är flyggrädd förmodligen inte något alls problem vid landningen för då är ju allting ändå snart över) men frågan är om det jag hatar mest är turbulens. Jaja. Folk tjatar alltid om att det inte är något farligt, att det enda folk dött av är att få väskor i huvudet och att något japanskt flygplan föll hundra meter någon gång (men å andra sidan så är väl fortfarande turbulens en av de orsaker som nämns vad gäller det där brasilianska Air France-planet) men det är något makabert hemskt med att vara instäng i en plåttub på 10.000 meters höjd och bli omkringkastad som en jäkla vante (och betala flera tusen för det) som min hjärna helt enkelt inte kan vänja sig vid…och som försätter mig i panik. Som precis just nu när jag skriver detta till exempel. Fruktansvärt. Sorry. Nu ska jag sluta tjata.
"We are Golden" – Ny singel med Mika
Jag gillar faktiskt Mika, och hans sound känns tillräckligt eget för att han ska komma undan med att köra det på en skiva till utan att folk måste muttra "sååå 2006-2007" bara för att hans genombrott var så massivt sist. Mika är Mika. Men första smakprovet från hans uppföljare Life in Cartoon Motion lämnar mig märkligt oberörd. Jag tycker helt enkelt inte att melodin håller och att det inte går att dölja med de sedvanliga Mika-ticksen (typ krumbukter med falsetter) eller nya diton (hejaklackskörer is very Le Kid) och det ena med det tredje. Jag har inte gett upp ännu – men på skivan får han allt komma upp med något annat än en sådan här C-version av BWOs Give Me the Night blandat med alldeles för mycket Queen.
Svininfluensahysteri
Jodå, visst såg jag lite studenter och asiater med munskydd. Och visst skrek rubrikerna ut sitt ursinne över att alla britter inte kan få vaccin typ nu och visst hade BBC och Sky rolig grafik med snurrande virus när man diskuterade det… Men det är knappast den 28 Dagar Senare-känsla i London som svenska kvällstidningar verkar piskat upp folk (läs exempelvis min stackars oroade mamma) att tro här hemma. Med det sagt: Resan allra, allra bästa kompis (och mest inhamstrade produkt) kan ha varit handdesinfektionsprodukten Cuticura Hand Hygiene Gel som vi använde konstant. Men det bör man nog alltid göra när man rör sig mycket i citymiljö, svininfluensarisk eller inte.
Toaletterna (och CC Penniston) på Heaven
Om jag spontanköpt den där biljetten till Pricilla-musikalen om jag var väldigt, väldigt nära att göra när jag gick förbi teatern den gick på i lördags hade jag säkert uppskattat liveversionen av Finally med CC Penniston på gayklubben Heaven senare på natten mycket mera. Nu blev det ännu ett klassiskt bögklubbsuppträdande av en onehit-wonder gaytant som sjöng sin hit två gånger med tre låtar emellan ingen brydde sig om (och som tömde dansgolvet så en triss med hits med Girls Aloud, Spice Girls och (heja Anders, Märtha & Felix) Agnes och en hav av ballonger var tvunget att hjälpa upp situationen efteråt) som jag gärna kunde sluppit på mitt första besök på G-A-Y på Heaven (jag lever ju mitt bögliv baklänges i London på något sätt…startade med helt ”straighta besök” (bra uttryck just den här veckan, I know) och hamnar nu mer och mer i olika homohålor för varje besök). Det som slog mig mest – förutom att jag alltid blir lyrisk av att det spelas pop som jag älskar på ett gigantiskt dansgolv istället för uttjatade schlagers i en korridor på väg till rökrutan/toan/housegolvet – var dock den sanslösa fuktigheten på toaletten där man – det finns ingen vacker omskrivning – helt enkelt dränktes i/började svettas andras pissångor. Usch! Klubbäcklighet upphöjt till en konst. Och stackars snubben som jobbade där inne…
Sommarvädret 2009
Istid under veckorna i Stockholm utan rutor, tropisk värme veckorna därpå – och sen nån form av ogreppbart varmare höstväder med regnskurar, storm och sol omvartannat. Ingen legendarisk sommar minst sagt.
Barnskrik
Just nu längtar jag massa efter att få träffa mitt lilla syskonbarn igen (och ge honom alla presenter jag köpt i London) och när det väl händer kommer jag säkert bry mig nada om han skriker sig blå i timmar. Men när tre ungar gör det parallellt på ett flygplan då? Totally different kind of flying. Bokstavligt.

Ungefär så just nu.