Pilotprojektet 2008

90 210
CW, Tisdagar 20:00
Start: 2e september

Jag vet inte vad ni har för förhållande till Beverly Hills 90210, men jag kan snabbt ta mitt: För mig är serien en viktig del av mitt TV-nittiotal och mina twentysomethings/Chalmersår. Det var en serie som ungefär alla jag umgicks med i början på nittiotalet kollade på och det var Brandon, Kelly, Brenda, Donna och Dylan som var dåtidens skvallerkändisar (trots att gänget i serien skulle spela yngre var de ju precis i vår ålder). Det var en serie som var så stor och "viktig" att ha koll på att jag handskrev referat i brev (vaddå e-mail – jag visste knappt vad ett snabel-a var) av varje veckas avsnitt och skickade till en tjejkompis som var ett år utomlands... Well, you get it.

I tisdags var det då alltså premiär för 2000-talsuppdateringen 90210 av serien, och igår spenderade jag alltså återigen en och en halv timme på West Beverly High. Här är några kommentarer efter de två inledande avsnitten:

♠ Serien är på alla sätt underlägsen Gossip Girl; skådespelarna är mer anonyma (och inte lika snygga/charmiga), karaktärerna är stundtals tokigt endimensionella (farmor Tabitha känns som hämtad ut Will&Grace) och manusförfattarna lägger grunden till så galet många olika plotlines att man undrar om de bara fiskar efter att kolla vad folk gillar, så de kan satsa på just det.

♠ Jag är stormförtjust i alla blinkningar till gamla Bevvan. Såklart. Som att Andreas dotter Hannah Zuckerman-Vasquez läser skolans nyheter (och kommenteras för att hon "ser så gammal ut"), som att Erin Silver är en av huvudkaraktärerna, som att Nat fortfarande jobbar på (ett uppfräschat) Peach Pit och – min favorit – att Linda Grey dyker upp som mormor till seriens nya "Dylan"...vilket i Spelling-land borde göra honom till Melrose Place-Amandas tonårsson!

♠ Seriens grundhistoria är samma som i originalet – ett syskonpar från Kansas flyttar till en hlet ny värld i Beverly Hills och får nya vänner och fiender – men kryddat med mycket internetrykten, en svart, adopterad "Brandon" och en avsugning redan innan den uppdaterade, klassiska vinjetten. Jag får också intrycket av att de hinner med ungefär alla amerikanska skolserieklyschor (drogmissbruk, skollags-bus och den klassiska kopierade uppsatsen) redan i piloten, vilket känns som någon form av rekord.

♠ Brenda (och nu snackar vi the real 90s deal) fick inte göra så mycket i första avsnittet, men hennes scen tillsammans med Kelly på Peach Pit var såpavärldens motsvarighet till DeNiro/Pachino i Heat. Lovely.

♠ Kelly (Jennie Garth) är för övrigt det jag gillar mest med serien. Hon har en unge med en okänd pappa (är det Dylan eller Brandon??) och en flirt på gång med seriens absolut snyggaste snubbe spelad av Ryan Eggold (han spelar Ryan - kombinerad Engelskalärare och coach för skollaget i lacrosse).

♠ Sammantaget är alltihopa snyggt, småroligt, fullt av lyxmärken, hus och mängder av palmer – men absolut inget speciellt. Det är kul förstunden och en stor portion nostalgi för oss som såg på TV på nittiotalet – men det känns inte alls som om det är något nytt och fräscht i genren som Gossip Girl gör/gjorde direkt, och det vore verkligen otroligt orättvist om 90210 får leva vidare och bli en succé på grund av sitt namn och Gossip Girl skulle tappa.

Dubbelavsnittet blev för övrigt en gigantisk succé i tisdagskväll för kanalen CW i USA, där det med 4,9 miljoner tittare blev det mest sedda avsnittet av ett manusbaserat program någonsin (Tyras Top Models har haft flera tittare), men frågan är så klart om tittarna kommer tillbaka nästa vecka. Jag kommer absolut göra det för att se vart det är på väg. Men jag kommer inte bli så besatt som jag var för femton år sedan. Det kan jag lova.

Fördel: En klassiker i ryggen, snygga blinkningar till just den – och såklart Kelly och Brenda.
Nackdel: Platta skådisar och karaktärer i något vi har sett otaliga gånger förut.
Intressegrad: Medel
Gissat öde: Tittarsiffrorna talar ju sitt tydliga språk – här finns ett intresse. CW har förmodligen en hit i sina händer.
Popp eller Poop? Ett palmbeklätt, lyxinpackat, småtveksamt popp!