Filmrecension: Deficit

Deficit
Gael Garcia Bernal, Mexico

Visst finns det en massa skådespelare som blivit duktiga regissörer; Sofia Coppola, Clintan, och nu senast Ben Affleck till exempel, men huruvida Gael Garcia Bernal är en av dem är helt omöjligt att avgöra efter hans debutfilm Deficit. Han beskriver själv filmen som ett experiment, ett sätt för honom att öva på att göra film tillsammans med ett gäng vänner och några amatörskådespelare, och resultatet är lite därefter. Det är inte direkt dåligt, men filmen om två syskon och deras vänner som festar en dag i sina föräldrarnas hus, verkar vilja så mycket - utan att man egentligen förstår vad den vill. Det är fylla, droger, kärlek, klasskilnader, rasmotsättningar, vägran att bli vuxen och sydamerikas ekonomiska problem i en enda stor improviserad röra. Slutresultatet liknar mera ett (sämre) dubbelavsnitt av brittiska TV-serien Skins, fast i Mexico istället för i Bristol, och då hjälper det inte riktigt att regissören tillika manusförfattaren tillika huvudrollsinnehavaren är snygg och charmig som få. De 80 minuterna i Deficitgängets sällskap känns tyvärr mycket längre än (tillexempel) de 200 minuterna i Ang Lees Shanghai igår... 3 ecstasypiller på samma gång av 10 möjliga.