När jag var yngre så förstod jag nog någonstans att andra killar ville ligga med killar. Typ Sighsten Herrgårdh. Och Ebbe Carlsson. Och Jacob Dahlin. Och George Michael (Joooo. Vi visste det. Redan då)
Men jag fattade aldrig, aldrig att någon annan än jag älskade Bananarama. Eller att någon annan också försökte lära sig alla dance-moves till Love in the First degree....eller spelade in Brit Awards med alla inoljade snubbar som dansade...eller älskade I Want You Back.
Men vet ni....
Det här var B A R A min kväll.
Bara min.
Och okej. Fredriks. Och Tobbes. Och Kris.
Såklart.
Men i min värld var det bara min.
Hela tiden.
I ett helt eget universum som bara var jag.
Det här var tre så jäkla stora timmar att jag ens tänker försöka förklara det för er för jag tror inte ni skulle fatta ändå... Men fan. FAN! Det här var fantastiskt.
Inlägg
-
6 kommentarer:
Vilka fantastiska bilder!!
Vi är imponerade.
Grattis!
Synd att du inte hade "tröjhatten" på dig, som du hade när du stod och tittade på Paraden...
/CissIsa
Tyckte jag kände igen ditt öra på http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1134422,00.html... ;-)
Skriv om lite schyssta TV-serier i stället för att vara ute och slarva på nätterna.
Nä vet du vad! Det var faktiskt BARA din kväll! Helt och hållet! Din alldeles egna, fantastiska kväll, som jag fick vara med och dela lite grann.
KRAM
Tobbe
CissIsa: Nu får ni sluta förfölja mig och komma ut ur garderoben och säga hej!! :)
E5*: Love in the first degree!!
cbd: Även en TV-fanatiker ska väl få ha lite semester? men lugn bara lugn - jag är redan på spåren vad du kommer titta på i höst min käre kollega. :)
Tobbe: Men du (och dina av ödet redan inköpta shots) hade stor del i det hela, så jag delar den så gärna med dig. Och Kris. Och Fredrik. Men sen får det räcka.
Jag blev så sjukt lycklig av att se hur glad du var där på Lino, Ossie baby. Det är skönt med människor som vågar ge sig hän.
Jag ser fram mot många biodejter i höst!
Ja, jag var nog verkligen hur glad (och iofs full) som helst. :)
Men det är verkligen nåt speciellt i att träffa sina idoler (även om det kanske var ett tag sedan det satt Okej-affischer med dem uppe på väggarna) och inse att de är hur-kul-som-helst och lika trevliga (och fulla) som man kunde hoppas.
Skicka en kommentar