Ny video med Bananarama

Vad sägs om lite Love Don't Live Here med mina partykompisar från Pride 2007, Bananarama?

Skivrecension: Bananarama/Viva

Bananarama - Viva

Med tanke på hur långt efter sitt bästföre-datum på topplistorna de här bananerna är, så är det en synnerligen välsmakande klase låtar de långtifrån övermogna damerna bjuder på på sitt senaste album.
Endast tre covers åtestår av det som från början var tänkt bli ett helt album fyllt av sådana, och istället serveras vi åtta egenhändigt ihopknåpade poplåtar, gödda med idéer från det hitfyllda åttiotalet men besprutade med modern retroelektro.
Bananarama lär knappast pryda tonåringarnas väggar igen, men för oss gamla popälskande bögfarbröder som dansat sönder oss till Love in the First Degree och Venus är låtar som Love Don't Live Here, We've Got the Night, Love Comes och iiOs Rapture en alldeles utmärkt vitamininjektion.
Frukt kan tydligen vara godis - i alla fall inom popmusiken!

Ny video med Bananarama

Okej, det där förra inlägget kanske inte var direkt fantastiskt om man inte går i gång på slaktade schlagers. Så låt mig få visa en av mina favoritlåtar just nu istället. I love the Bananas as you know, så här är Bananarama med Love Comes.

Happy Happy Happy Happy

Dags för videon till den låt som Edward af Silén kallat "ett otäckt exem i öronen" och som jag inte tror någon i min popskadade omgivning gjort annat än att spotta på...

Jag talar såklart om The Shielas (I'm so) Happy Happy (You're mine) - låten som länge lanserats som Stock, Aitken & Watermans stora comeback...men som nu visat sig vara bara Waterman (som syns flitigt i videon) & Stock!
Matt Aitken är nämligen besynnerligt frånvarande från singelkonvolutet och från officiellt håll meddelas att "as the sleeve info will tell you, Matt is not involved with the Happy Happy single. However, other than that, I cannot deny nor confirm he will not be part of The Sheilas project or indeed future projects."

Nåväl. I'm happy. Happy, happy, happy, happy.




Fast okej. De är ju SÅKLART inte min favorittrio producerad av SAW som leker Supreemes. By far.

I Heard Rumour!

När jag var yngre så förstod jag nog någonstans att andra killar ville ligga med killar. Typ Sighsten Herrgårdh. Och Ebbe Carlsson. Och Jacob Dahlin. Och George Michael (Joooo. Vi visste det. Redan då)
Men jag fattade aldrig, aldrig att någon annan än jag älskade Bananarama. Eller att någon annan också försökte lära sig alla dance-moves till Love in the First degree....eller spelade in Brit Awards med alla inoljade snubbar som dansade...eller älskade I Want You Back.

Men vet ni....

Det här var B A R A min kväll.
Bara min.
Och okej. Fredriks. Och Tobbes. Och Kris.
Såklart.
Men i min värld var det bara min.
Hela tiden.
I ett helt eget universum som bara var jag.

Det här var tre så jäkla stora timmar att jag ens tänker försöka förklara det för er för jag tror inte ni skulle fatta ändå... Men fan. FAN! Det här var fantastiskt.